Dysfunktionell eller bara livlig och snäll?

Jag har alltid tyckt att det varit trist att ha liten släkt. Varenda jul har jag föreställt mig hur fantastiskt det skulle vara med en "Fanny och Alexander"-högtid (medan de som har många släktingar förmodligen suktar efter ett julfirande i lugn och ro).

Antingen är det denna önskan eller bara nån form av distanslöshet som gör att matbordet i Ersmarksbodarna allt som oftast befolkas av fler personer än vad familjen innehåller. Ja, de veckor barnen är här tillhör det undantagen att vi INTE har lunch- och middagsgäster.

Så var det i går också. 3/4 av grannfamiljen åt middag med oss eftersom karlarna var fullt upptagna med att jobba ute på gården. Det vara bara till att koka soppa på en spik (inga matinköp efter femdagarsresan gav inte så mycket utrymme till större kulinariska utsvävningar) och mitt i all villervalla med skratt, lite matkrig, höga röster, riskorn fulla golvet, disk ända upp till taket och två matsnåla hundar under bordet så började jag fundera... Hur skulle en utomstående se på detta? Det som för mig känns som en ynnest och en rikedom kanske i andras ögon är dysfunktionellt och hysteriskt? Om jag, i min yrkesroll, skulle utreda min familj - vad skulle jag då komma fram till?

Just vad gäller jobbet, så har det blivit mycket av den varan på sista tiden. Jag jobbar nog mer nu än vad jag gjorde under tiden just innan Birk föddes, då jag var sjukskriven på halvtid. Nu ska jag egentligen jobba 25% men det räcker nog inte till på långa vägar. Borde dra ner på tiden men samtidigt är det nåt vilsamt över att skriva, planera och strukturera. Kanske nåt jag skulle kunna applicera på mitt privatliv?

Nu ska jag i alla fall unna mig en GI-strukturerad frukost. Jag och Fredrik har tagit tag i vår kosthållning. Jag är helt övertygad om att jag kommer att bränna massor av kalorier varje dag - genom att försöka hålla en inte fullt så uthållig men sötsugen sambo på den smala vägen. "Vaddå inte få äta potatissallad? Det heter ju potatisSALLAD?!". Det mest GI-iga hittills var väl vid IKEA-frukosten på väg hem från Örebro, då han blandade ner senapssill i youghurten - och åt med god aptit!