Jul - eller hur?

Så där lagom till att sommarvärmen går ur kroppen (det gick ju ganska snabbt i år) och höstmörkret lägrar sig, börjar man ju längta efter jul. Julförberedelser, julstämning, julefrid. Och varje år kan man konstatera att det där med julefriden kommer rejält på skam... För varje år blir jag dock en liiiiten smula klokare och drar ner på "juleriet" för att spara tid, men det känns trist att från att ha varit bygdens största el-förbrukare i adventstid så är det knappt att jag ids ställa fram elljusstakarna längre. Snöbristen gör förstås sitt till på julstämningen också. Jag har ju rejt fram och tillbaka till Stockholm senaste tiden och vädret har faktiskt varit detsamma på båda ställena - i november!

 

I dag föll det några flingor lagom till lunch och det tillsammans med några timmars ledighet för trevligt lunchbesök gjorde sitt till för själen. Nu stundar dessutom fyra (!!!!) julbord i olika konstellationer och nog vore det väl ändå attans om jag inte skulle känna av högtiderna efter det!

 

Även om det återstår lite småfix, så börjar farstubron vara klar. Nu sitter dörrarna på plats i förhoppning om att vi ska slippa ha snödrivor ända in mot ytterdörren.

 

Två vanliga innerdörrar spegelvända mot

varandra och lite extra justeringar

 

 I Birks gamla spjälsäng får Nisse vänta in julen på renskinnet.

Nisse har f ö fått följa med på idel äventyr tillsammans med Birk

innan vi fick honom att inse att  Nisse hade det bäst i lugn och ro ute på bron..

 

 Liten julgran. Få se om vi hittar nån för inomhusbruk också...

 Och så ljuslykta förstås. Jag borde bli bättre på att tända alla miljarders

ljus och ljuslyktor som finns överallt i huset men det blir liksom aldrig av.

Kan det bero på att jag slocknar i TV-soffan direkt jag sitter still, kanske?

 

En ljuslykta till... Och visst ser väl skostället inbjudande ut?

Förstår inte hur det kommer sig att ingen i familjen klarar av att ställa skorna där...

 

I dag blir det för ovanlighetens skull en lugn kväll med enbart familjen hemma. Vet inte när det hände senast; oftast har vi en hög inlånade ungar eller så har vi våra egna på vift. Så frågan är om jag ska vara inställsam och trevlig eller driva på dem så att vi får några "måsten" gjorda? I morgon konferens söderut - ovanligt nog sittande på läktarn. Trevligt och kanske rent av lite vilsamt!

Sovmorgon

Även om jag legat vaken en god stund, minns jag inte när jag senast fortfarande inte hade stigit upp klockan nio på morgonen! Lite lätta panikkänslor får jag när jag inser var klockan är, men samtidigt är det bara att inse att en hektisk vecka med 18-timmars arbetsdagar som börjat vid 4-snåret på morgonen tär på en stackars åldrande akademikerkropp.

Veckan inleddes med personalmöte då vi fick möjlighet att fira vårt bokslut lite. Utan att vara allt för insatt, förstår jag att vi nått en magisk och formell gräns vad gäller ekonomisk stabilitet och tillväxt.

Tisdag ner till Stockholm för löneutbildning. Jag fick en liten fripassagerare med mig hem på planet också:

Och sen var det anställningsintervjuer för hela slanten. Så till den milda grad att fredagen kändes... konstig och faktiskt lite olustig. Utan att slänga mig vårdslöst med diagnoser, så kan jag faktiskt berätta att jag en gång i tiden var ganska övertygad om att jag hade ADHD (ni som känner mig förstår varför). Men så fick jag möjlighet att göra ett test som slog fast att jag inte tänkte "flerfiligt" som personer med ADHD gör, utan snarare lite för fort. Men under gårdagen levde hjärnan ett helt eget liv. Fastän kroppen gick in på lågvarv. Jag var nog inget vidare sällskap för min omgivning...

I dag hoppas jag på lite mer fysisk och handfast aktivitet istället, så att kroppen får sitt och hjärnan kan vila. Jag hoppas att vi kan lägga sista handen på dörrarna vi installerade förra helgen och sen siktar jag in mig på både hund- ochegen motion. Ya'ax och Fella, de stackarna, har fått nöja sig med att bli utsläppta på gården hela veckan. Förutom i går då, då Ya'ax drog iväg till grannen och slafsade i sig lite utkastade slaktrester från en älg. Jag HOPPAS att det inte blir som i fjol, då han nästan dog av förstoppning efter att ha ätit i sig älgpäls.

Sen BORDE man förstås städa lite i detta bombnedslag också. Det är ju för sjuttsingen advent snart! Inte ett uns julkänsla har jag, fast Birk tar till alla medel för att hitta sina julklappar...

I fokus



Tidig lördag morgon. Verkar vara min bloggarstund för veckan. För de andra dagarna liksom bara svischar förbi! Det känns som om det nyss var helg och när man är i "flow" så känns ett par lediga dagar bara som att de är i vägen. Växla ner och koppla av? Njae, bättre att köra på medan man ligger på rulle - så det får bli bilstädning, vedhämtning, dörrinstallationer, farsdagsfirande och förhoppningsvis lite motionerande innan måndagen kommer.

 

Men det är sant som det är sagt att tiden går fort när man har roligt. Inte kanske så att man skrattar sig harmynt, men det är mycket spännande på gång jobbledes nu. Ett par resor till Stockholm med mycket bra input och intressanta möten med människor som vi kan ha god nytta av var några höjdpunkter. Och så avslutade jag veckan med att köpa fem bilar bara sisådär.

 

Jag tror snön - om än så lite - och ljuset bidrar till energikicken. Ni vet, det där sköra, krispiga ljuset som uppstår när blek sol reflekteras i nyfallen snö. Jag försökte föreviga det med min mobilkamera och passade på att fota lite andra inredningsdetaljer också. Konstaterade för sjuttioelfte gången att det skulle vara hur kul som helst att ha en riktig systemkamera men det är av ren självbevarelsedrift jag inte skaffar en eftersom jag inser att jag skulle grotta in mig i den. Också.  

 

Matsalen

 

 Köket

 

 Och så lite detaljer...

 

 ...så som denna nyinköpta "Plättar i luften"...

 

...nån som vågar slå vad om hur länge

jag klarar av att hålla den vid liv?

 

 Fredagkväll innebar i vanlig ordning

 lite mys och glo på dumburken...

 

...och kärlek i alla dess former! 

Medelåldersdebut

Så här på ålderns höst kan man ju inte förvänta sig allt för mycket spänning och absolut inte särskilt många debuter. Men så kommer tillfället...helt oväntat...ungefär som Gevalias kaffereklam.

I dag har jag för första gången...

...TRUMVIRVEL...

...rakat benen! TADAAAA!!!!

Nu är det ju inte så att jag tillbringat mina vuxna år som en vandrande hårboll (förutom under lågsäsong då det varit "rattmuff på" ibland) utan jag har Veet:at och epilerat och varit nöjd med det. Trägen träning har till och med fått mig att klara av epilering både på bikinilinje och under armarna.

Men så i kväll, i skenet av tidsbrist, lättja och brist på hårborttagningsmedel, sneglade jag på tonårsdotterns rakattiraljer (tack för lånet, Freja). Och vet ni - det var ju hur simpelt som helst!Schvopp, schvopp, schvopp så var smalbenen och vaderna glänsande fina och lena! Det här kan jag nog tänka mig att göra nån fler gång!

Vänliga hälsningar

fröken Larsson, som förutom högmod förmodligen också kommer att drabbas av både varbölder och inåtväxande hårstrån eftersom hon i efterhand förstått att man visst bör preparera med rakgel...

Sågspån i tandprotesen

I går kväll kom jag hem efter ännu en maratondag i Stockholm. Lagom utbränd och energifattig. Möttes av en liten överraskning på köksbordet. Mitt i posthögen låg ett litet plaströr minsann! Och hade jag varit en person som tillnärmelsevis tog hand om min fysik så som jag borde, hade jag säkert kastat mig över röret i vild förväntan. Men nu är min kropp stadd i förfall och mitt sinne skeptiskt, så jag förstod att det var nåt lurt...

I oligopolistiska Skellefteå finns inte så många olika energibolag. Typ ett. Från detta bolag hade jag mottagit en käck liten försändelse som uppenbart spelade på likheter med medikamenter som folk i höstrusk och förkylningstider gärna stoppar i sig. Men inte fanns det några citron- eller svartvinbärssmakande brustabletter i det där röret inte. Nä, upp med locket och ut trillade...

 

...hela NIO värmepelletsar!! Som självklart fick fröken Larsson med den förvridna och marknadsföringsfientliga hjärnan att fundera... Har alla invånare i norra Västerbotten fått ett sånt här rör - och vad kostar i så fall det? Eller är det bara villaägare som, med hela NIO värmepelletsar och ett fint blått plaströr i handen, förväntas avfärda direktverkande el, berg- eller jordvärme, oljeeldning, flis eller ved till fördel för de där kaninlortarna? Kanske är det bara vi som tidigare varit kunder som fått dessa speciellt anpassade vitamintillskott och som nu förväntas kapa varenda nyinstallerad energikälla och återgå till att skotta pellets eller bära säckar eftersom vi har fått ett så tjusigt litet plaströr i en så fin klar blåfärg - och därtill hela NIO pelletsar!?!

 

Och någonstans i bakhuvudet får jag en bild av en stackars 90-årig farbror som, boende ute i urskogen och sittande vid köksbordet i väntan på hemtjänsten, glatt och med glappande löständer tuggar i sig ihoppressade sågspånsflisor i förhoppning om att få lite spritt i benen...