Gamla, nya och brist på rutiner



Slutet på en splittrad vecka kan inte bli bättre än en trevlig och effektiv arbetsdag i inlandet krönt av en helg i stugan. Mina planer på att få till struktur och planering nu när torvsäsongen är slut kom tyvärr på skam - jag har gått från att vara gräs-/torvänka till att nu kunna titulera mig snöänka. Men jag börjar bli van att vara "här och nu" och göra det bästa av situationen. Och i slutändan fick jag, med hjälp av 3/4 unghop, en riktigt härlig helg.

 

Ett obligatoriskt inslag i Kalvträskvistelserna är dagliga turer runt vandringsleden. Oavsett väder och säsong finns det alltid en massa själaro och vackerhet att hämta - och har man riktigt tur kan man vinna en trisslott genom att skriva sitt namn på den uppsatta listan. I helgen blev jag utan lott (har bara lyckats vinna en enda gång denna sommar och då förstås en nitlott) men fick ett par egotrippar och mycket trevligt att se på.

 

Ett uttjänt båthus i början/slutet av leden -

skrot men vackert sådant.

 

Utsikt från vår stugtomt. Här stod fram tills nyligen ett

skruttigt båthus. Till våren kommer svackan till vänster

att få bli vår egen lilla sandstrand.

Strålande höstsol på isbelagd sjö.

 

Hundarna på byns brygg-fundament. Om sisådär 7,5

månad gör Ya'ax årets första simhopp härifrån.

Ett annat obligatoriskt om än mer ledsamt inslag i rutinerna är att göra höst i stugan nere vid sjön. Det kändes dock lite mer överkomligt i år, eftersom jag vet att vi kommer att kunna bo i torpet hela året runt - ja, vi har t o m pratat om att kanske fira jul där. Dessutom har vi lite vårplaner för stugan nere vid sjön som jag tror kommer att sätta prickarna både över i, ä och ö; en sovstuga (som jag längtar efter att få bygga/inreda), en egen liten sandstrand (som ska etableras med hjälp av separationsduk och några lass sand) samt färdigplanering av gräsmattan som påbörjats nu i höst.

Skuttande Birk och lösspringande

hundar på väg ner till stugan.

Stugan i höstskrud och med nyplanerad gräsmatta -

hoppas att vårblian inte drar iväg med jorden...

Varm choklad och grillad korv i vår nya

grillring. Här hoppas jag att vi kommer att

 tillbringa många mysiga timmar nästa sommar.

 

Tyvärr bjöd inte lördagen och söndagen på så där jättetrevligt väder. Och Fredrik drog som sagt iväg på annat. Men vi såg till att roa oss kungligt ändå. På Isacs initiativ hyrde vi gamla gympasalen i gamla skolan och hade några riktigt trevliga timmar runt pingisbordet. Så roligt att vi bestämde att det får bli ett återkommande inslag vid våra stughelger.

 

Full fart - jagar man inte en boll så

kan man bli jagad av bus-kompisar!

Rundpingis.

Och så lite styrketräning även om

maskinerna inte är anpassade efter

treåringar.

Nu till lite vardagliga, inte fullt så remarkabla, rutiner så som jobb, städning och utfodring av skolovslediga barn. Och en lång promenad i ruggigt väder. Våren kan inte komma fort nog!

Barcelona

Tre veckor sedan sist. Tiden går fort, vare sig man har roligt eller inte.

 

Sanningen är den att vardagslunken är ganska intetsägande just nu. Inget upplyftande att skriva om och snarare steg bakåt än framåt. Därför kändes det underbart befriande med några dagar i Barcelona denna vecka. Bara jag och Fredrik. Helt utan några uttalade planer annat än att ta dagarna som de kom. Och det gjorde vi riktigt bra. Vi klev ut från hotellrummet före nio på morgonen och gjorde inte kväll förrän 12 - 13 timmar senare. Däremellan gjorde vi bara ett stopp på hotellet en kort stund på eftermiddagarna för att duscha och ladda telefonerna. Och så har vi gått. Gått, gått och gått. Villat bort oss i trånga gränder och resultatlöst sökt både det ena och det andra. Och inte låtit det bekomma oss det minsta.

 

Barcelona är, av förståeliga skäl, ett mecka för kulturhistoriskt, arkitektoniskt och gastronomiskt intresserade. Jag och Fredrik kan tyvärr inte räkna oss till någon av kategorierna. Men vi har ändå många trevliga minnen med oss tillbaka hem. Och här hemma har det minsann inte heller gått någon nöd på någon; ungar och hundar har blivit väl omhändertagna av kära svärisarna, som bott hos oss medan vi varit borta. Snacka om markservice!

Vi bodde på ett billigt ställe centralt beläget, bara 10 - 15 minuter från den stora affärsgatan La Rambla och alldeles i närheten av Triumfbågen (eller Trajjumf Baug, som den enligt Fredrik heter på norrländsk spanska). Ett helt ok plejs för ett par vuxna personer som bara ska sova och duscha på hotellrummet, men kanske inte nån höjdare för små barn och/eller rörelsehindrade, då trappan innefattade hela 91 steg från markplan till vår våning.

 

Just La Rambla bjöd på både det ena och det andra. Självklart var det det smått bizarra som fångade vår uppmärksamhet, så som till exempel döda fårskallar och diverse sex-/tortyrattribut.

 

 

Det var också på La Rambla som vi stiftade bekantskap med några av de världskända mänskliga statyerna. Och fick se vad statyer sysslar med när de tror att ingen ser...

 

När självförtroendet och lokalkännedomen ökat något, begav vi oss utanför de stora allfartsvägarna och tillbringade många (mer eller mindre frivilliga) timmar med att spatsera runt bland trånga gränder och vackra byggnader.

Och självklart hann vi avverka några ac de självklara turistattraktionerna. Så som Parc Guell...

 

 ...La Sagrada Familia...

 ...och slutligen Montjuic, som vi av en ingivelse, med hjälp av linbana, besökte sista kvällen. Först då fick vi förstå hur stort Barcelona verkligen är och att vi bara avverkat en liten, liten del av stadens alla sevärdheter... Det är mycket möjligt att det blir ännu en tur till denna vackra stad i framtiden!