Blodstänk, råttutrotning och starka hundar

Torsdagen var lång. Den tog sin början kl 04.00 när jag klev upp för att åka till Stockholm och slutade strax efter 01.00 nästan ett dygn senare, när jag äntligen fick krypa till sängs efter att ha åkt sista planet hem. Fick knappt fyra timmars sömn in till fredagen, då det var upp i ottan igen - har inte känt mig så "bakis" sen fjortisårens alkoholstänkta besök på Rännar'n i Norsjö.

Avklarade diverse ärenden och ett par timmars jobb på skolan innan jag och äldste sonen drog på shoppingrunda och avslutade med kvartsamtal. Hittills har jag varit liiiite skeptisk till hans utbildningsval men efter att mentorn bekräftat att Elias med än gärna får svetsa hundburar eller insats till öppna spisen i stugan, måste jag säga att jag blev mer välvilligt inställd. :-)

Hann förbi en kort sväng hos mamma och pappa där lillebror med familj inkvarterat sig under sitt besök i schtaan. Birk och lilla kusin Maj, 10 mån, kom riktigt bra överens.

När jag kom hem var huset redan intaget, dels av redan hemkomna barn, dels av VVS- och elfolk som skulle installera pannan till jordvärmen. Några konstiga kufar. Hade knappt mål i mun när jag tilltalade dem men när de satt i köket och käkade hamburgare gick det bra att kasta åt hundarna pommes frites och komma med käcka uttalanden som "det är bäst att mata dem så att de inte biter mig i benet". Haha. Skitkul. Ring dagen innan nästa gång så kan vi se till att ni inte riskerar att bli uppätna av våra blodtörstiga bestar. Eller så int'...

I vanlig ordning totalt död på fredag kväll. På lördag gjorde vi en insats på två ingrodda, genomskitiga bilar och såg sedan fram emot en bf-kväll, eftersom vi för första gången på jagvetintehurlänge bara hade Birk hemma. Då sa kroppen ifrån. Illamående, ont och störtblödning utan dess like. Jätteromantiskt.

Med en extra timme till godo klev vi upp tidigt söndag morgon. Väntade in vännen och sen drog vi västerut; jag och vännen till Norsjö Brukshundklubb för kursdag i WP, Fredrik och Birk till stugan för att oskadliggöra råttor. Tror vi var ganska framgångsrika på båda fronter - och nu menar jag inte att vi oskadliggjorde några hundar i Norsjö utan jag tror att alla överlevde med god marginal och faktiskt också var tämligen nöjda med dagen om man får tro kommentarerna på "fejjan". Alla var jätteduktiga, både hundägare och hundar. Lite bilder från dagen hittar du här. En liten rolig detalj var att en av Skellefteåtraktens mest frekventa domare - som gett mig och Fella allt ifrån nollor till tiopoängare många gånger - nu plötsligt var kursdeltagare och fick lov att finna sig i mina komandon, tyckanden och låtanden. :-)

En publikfriande bloggare skulle i detta läge ha lagt in några åskådliggörande bilder/foton för att attrahera läsare, men den här bloggerskan skiter i eventuella PR-satsningar och gör kväll istället. Morgondagen har ett låååångt arbetspass att erbjuda.

Go' kväll!

 

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Eller. Var tog tiden vägen?

Gårdagen startade i vanlig ordning med väckning och iordningsställande av barnen. Satte mig direkt vid datorn och hann jobba ostört i 2,5 timmar innan Birk och Fredrik vaknade. Lycka! Rafsade sen ihop alla papper som jag ägnat timmar åt att sammanställa och skriva ihop inför Arbetslivsverkets inspektion - bara för att konstatera att inspektören inte ägnade dem en blick under vårt 1,5 timme långa samtal. :-(

Satte mig sedan direkt i bilen, tryckte i mig en banan och en satsumas till lunch och hann lagom till nästa träff på skolan där jag jobbar extra. Ett par timmar där och sedan fick jag besked om att ett inplanerat besök i ev nytt familjehem blivit inställt. Jippie - två timmar till godo! I o f s ägnade jag en halv av dem åt att köra fram och tillbaka på E4:an eftersom jag glömde att hämta äldste sonen på skolan som utlovat men även efter en sån fadäs borde jag ju ha lite tid över. Kan man tycka.

Hem. Trycka i sig en tallrik yoghurt, göra hundarna och Birk färdiga för en drag weight-promenad, inse att middagen behövde komma in i ugnen om den skulle kunna ätas innan Isacs karateträning, göra hundarna och Birk färdiga för en drag weight-promenad egen eftersom unge herr Duracellkanin hunnit slita av sig de flesta klädesplaggen och sedan äntligen ta sig ut på en kort men intensiv runda.

Väl hemma igen kasta sig ner framför datorn för att hinna jobba lite medan middaegn blev klar. Sedan utfodra familjen, styra upp lite karateskjutsning, jobba igen för att sen göra mig själv klar och åka iväg till en nära-döden-upplevelse på en 1,5 timme långt Box-pass.

Hemma ännu en gång. Där väntade Freja som ville ha hjälp att färga håret. Sedan prata hundklubb och jobba på hemsida. Efter att ungarna kommit sig i säng insåg jag att det fanns en hel del jobb kvar att göra, så jag blev sittande vid datorn till strax efter midnatt.

MEN! Vad gjorde det - jag hade en utlovad sovmorgon att vänta!

Det började bra av att jag väcktes av en magsjuk och olycklig hund som gjort inne kl 05.00. Kröp i säng vid 05.15 och hade knappt börjat djupandas innan Fredriks väckare ringde 05.30. Och i vanlig ordning vaknade han förstås inte, så jag fick väcka honom för att få honom att slå av väckaren och sen låg jag på "ohåga" och väntade nästan en timme på att ha skulle stiga upp. Ingen reaktion. Skakade liv i honom lagom till att ungarna behövde väckas. Fick sedan tillbringa närmsta kvarten med att höra honom springa omkring och svära. Då gav jag upp. Det var den sovmorgonen det.

Tänkte tröta mig med en lugn onsdag men sinnet rann på när jag gick ner i tvättstugan och insåg att tonåringarnas tvättmetoder lämnar övrigt att önska; tvätta går bra och stoppa i tumlaren går bra, men sen hamnar all tvätt (oftast inte ens torrtumlad) rakt ut på golvet eller i en redan överfull tvättkorg just framför maskinerna. Skulle tro att det är en 5 - 6 fulla maskiner med ren - och fuktig/blöt - tvätt som ligger på det smutsiga tvättstugegolvet och väntar på att tas om hand. Dock inte av mig. Nu har jag gått i strejk. Tvättstrejk. Det får bli ungarnas onsdagsnöje. Minsann.

Själv ska jag ägna ledig dag åt jobb. Vad annars? Uppdragen haglar in och det är ju jättekul men det startar också en massa mer eller mindre beslutsprocesser. Ska bli spännande att se vad som händer under närmsta halvåret!

Till lunch gör jag i alla fall välbehövlig paus för en långpromenad med god vän. Och sen i eftermiddag blir det wp-träning på klubben. Ska också försöka gräva fram lite nytvättade (och förhoppningsvis fortfarande rena och kanske t o m torra) kläder ur tvättberget i källaren så att jag slipper åka naken med fakirplanet till Stockholm i morgon bitti. Och jag ska inte klaga - de saknade timmarna från i går får jag till godo då, eftersom jag kommer att bli sittande på Arlanda mellan 17 och 23 i väntan på planet hem!

På G...som i gnag...

Oj, senaste timmarna har jag haft flyt!

Efter att ha mått konstigt på kvällstid senaste veckorna, gjorde jag i går äntligen slag i saken och gick och la mig istället för att ha måttliga ångesttendenser och snurra runt i TV-soffan, sova nån stund, jobba nån stund och försöka uppvigla nån sorts social förmåga däremellan. Detta innebär att jag somnade vid 22-tiden, vaggad till söms av två hundars ivriga tuggande på sina halvmeterslånga köttben (inhandlade på Ö.B. för 31:- - rekommenderas!).

Sen vaknade jag i o f s under tidiga morgontimmar av hund som förmodligen hade rännskita till följd av sin köttbenskonsumtion och behövde ut. Men för ovanlighetens skull kände jag mig ganska utvilad och redo att ta mig an dagen. Hann sitta och arbeta med administrativt skitgöra i 2,5 timmar innan Binke-Bonk och hans pappa slog upp sina blå.

Nu iväg på lång arbetsdag som bl a innehåller inspektion av Arbetsmiljöverket och strukturering av nya uppdrag. Ser fram emot en "ledig" (=hittills obokad) dag i morgon!

Hårresande jobb

I går var det dags för familjehemsdag. I vanligt ordning lite ångestfyllt just innan, då avbokningarna trillar in. Dessutom behagade ju årets första snöfall komma, vilket förstås brukar ta bilburna gäster på sängen.

Vi var en liten men naggande god grupp som tillbringade en trevlig dag ihop på Camp Caribo, som numera ägs av ett av våra familjehem. Min familj gjorde också ett kort inhopp. 



Isac äntrar höghöjdsbanan...



 ...och klätterväggen, ivrigt påhejad av "landkrabborna" Fredrik, Elias och Birk.

Lite andra aktiviteter:

Dagen avslutades i sedvanlig ordning med kaos hemmavid. En utslagen familj förutom Birk, som just nu är i sitt esse under de sena kvälltimmarna. Jag och Fredrik går f n i skift för att hålla, lugna, trösta, förmana och försöka söva - men med tämligen knapert resultat. Har satsat på att trötta ut honom dagtid men det hjälper föga. Kanske satsa på löpbandet nån halvtimme varje dag?

För egen del känns det som hoppande, sparkande, slag och danssteg börjar ge resultat. Inte estetiskt, men orkesmässigt. I fredags firade vi in helgen med ett Body Combat-pass och ska avsluta den på samma sätt. Innan dess blir det en satsning på röjning på gården igen. Snöfall och analkande tjäle stressar. Dessutom vore det ju underbart om jordvärmefirman, som lovade guld och gröna skogar innan vi skrev avtal med dem, kunde utföra utlovade och betalda tjänster så att vi får in värmen i kåken nån gång. Hittills har vi inte någon anledning att rekommendera dem vidare, tyvärr.

Baciller, benböj och BBiC-kartläggningar

Jaha. Här går livet sin gilla gång. Inne i en sån där period som liksom bara ska avverkas. Inga hysteriska, akuta och - i mitt fall - tämligen vanligt förekommande bekymmer att lösa men inte heller allt för många glädjeämnen.

Av nån anledning har en bacillhärd lägrat familjen. I dag är två av tre ungar hemma från skolan och fastän jag inte är det minsta sjuk så är jag så trött! Slocknar i soffan innan ungarna gått och lagt sig på kvällen och studsar inte upp som jag brukar på mornarna när väckaren ringer. Och däremellan hägrar sängen skönt så där mitt på dagen...

Jag trodde att den förnyade motionssatsningen skulle göra sitt till, men än märker jag inget större resultat vad gäller orken. Jag travar på ungefär en mil ca 5 dar i veckan och tar mig iväg på Friskvårds ungefär tre gånger varje vecka utöver det. Har hittat några favoriter; Body Combat, Step Muskel och Dans Aerobics. Ni vet, såna där pass där det bara sprutar adrenalin och där allt går så fort att hjärnan inte riktigt hinner med. Det värsta som finns är träning som är så lågintensiv att man börjar titta på klockan. Det är att jämställa med alla dessa kyrkliga ceremonier som jag har så svårt för; födslar, dödslar, bröllop, skolavslutningar... Ett givet upplägg med utrymme för mig att börja beräkna hur länge jag egentligen måste utsätta mig för denna prövning. Hur många psalmer? Har vi kommit halvvägs när vi sjungit hälften av dem? Jag må ha en halvt medelålders, halvfet, skrynklig och utarbetad kropp, men det är hjärnan som är min värsta fiende! :-)

Nu sätter jag i o f s hjärnan ordentligt på prov. Undrar hur många ord jag presterar vid datorn varje dag? Det är BBiC-kartläggningar, LSS-utredningar, befattningsbeskrivningar, ny hemsida till hundklubben etc - och som kronan på verket meddelade Arbetsmiljöverket att de skulle göra inspektion vilket förstås föranleder en hel del jobb med att gå igenom och uppdatera/anpassa policys, handlingsplaner, checklistor etc etc.

Mörker och brist på både tid och lust, gör att hundarna har en ganska lättjefull tillvaro just nu. De får följa med på promenaderna men i övrigt händer inte så mycket. Jag har bokat ett par lydnadstävlingar om ett par veckor men det känns så omotiverat att nöta moment när jag vet att Fella sköter det mesta fläckfritt på träning - det är ju på tävling som det kontaktsökande sociala monstret tappar fokus och hellre vill chilla med både folk och fä. Lite svårt att träna sånt utan att dra iväg till okända miljöer och okänt folk - och det finns det tyvärr inte utrymme för just nu. Har jag tur, hinner hyndan börja löpa så att jag har giltig anledning att stryka mig från tävlingarna...

Eftersom Carawellen i vanlig ordning varit trasig, har jag alternativt Fredrik varit strandad hemma medan den andre varit iväg på nåt åtagande. Lyckligtvis går helvetesmaskinen igen. Det kostade 4000:-, vilket inkluderade en ny katalysator, men med tanke på vår mekaniska förbannelse och det faktum att det var Carawellen det handlade om, känns allt annat än bilskroten som ett fall framåt.

Nu purra de stackars barn som är någorlunda friska och få iväg en av dem till skolan. Sen får vi se vad dagen har i sitt sköte. Städa, tvätta eller skriva? Mmmm... Som en lördagsgodispåse... :-(

Ur led är tiden

Att stå på knä och rensa ogräs i ungarnas sandlåda i mitten av oktober tyder kanske inte på de bästa prioriteringarna. Å andra sidan är det kanske inte normalt att slockna strax före 21 på fredag- och lördagkväll för att sen sitta uppe på söndag morgon kl 07.15 och skriva utredningar heller.

I fredags kunde jag konstatera att kommunen kom och hämta grovsoporna långt innan vi ens hunnit tänka tanken att få ner allt skrot till vägen. Fredrik står med frostnupna fingrar och murar igen det dryga kvadratmeterstora hålet i källarväggen. Och i stugan väntar en gigantisk råttivasion eftersom vi inte hunnit dit för att lägga ut råttgift inför vintern.

Det känns som att oavsett var vi är och vad vi gör, borde vi egentligen vara nån annanstans och göra nåt helt annat. För att krydda tillvaron ytterligare, är vi än en gång utan ena bilen (Carawellen förstås) och den andra är förbehållen den av oss som jobbar, så vi är tämligen hemmabundna.

Nä, dags för lite Body Combat i kväll. Få ur sig lite frustrationer. Har traskat på 8 - 12 km om dagen nästan varje dag och kryddat med lite annan träning. Kanske den tiden jag borde lägga på att tvätta fönstren för andra gången i höst...eller försöka hålla undan tvättberget nu när jag nästan besegrat det...eller vara en god mor och förhöra ungarna på läxorna..?

Det handlar väl helt enkelt om prioriteringar.

Piss!

Inte ofta dagens besvikelse kommer redan innan man stigit upp ur sängen, men så var det nu på morgonen. Såg fram emot tävlingsträning med andra hundentusiaster men fick hastigt och lustigt lägga de planerna åt sidan när Fredrik kom in och sa att vi bara har en fungerande bil - och den behöver han i dag. Det är Carawellen som kärvar - har ni hört det förut?!?!

Så det blir till att vackert stanna hemma idag. Jag har mycket jag kan roa mig med. Tvättberget. Gå igenom och plugga in alla kris- och handlingsplaner inför stundande inspektion från arbetsmiljöverket. Skriva på en LSS-utredning. Eller varför inte skriva hatiska mail till enträgna försäljare på blufföretag?! Det senare gjorde jag i går och det tog visst skruv... (Jag har tidigt tagit ett beslut att inte svartmåla personer/företag etc i min blogg, men nu framhållerjag i a f fakta och ger motparten möjlighet att säga sitt).

Hej Jenny-Ann,

Mitt namn är XXX och jag sitter som AC Omsorgs kontaktperson här på Eniro detta år.
Det ligger därmed på mitt ansvar att få tag i dig och se över den annonsering ni har här hos oss men jag har ännu inte lyckats få tag i dig.
 
Mitt personliga mål är att få tag i alla mina kunder för att föra en konstruktiv dialog om vilken typ av annonsering som är aktuell kommande år.
Anledningen är att jag gärna vill förmedla hur många du visats för senaste året, hur många ytterligare kontakter du kan ta del av samt givetvis se över så att vi är uppdaterade på dina kontaktuppgifter.
 
Jag skickar detta mail med hopp om att du får en minut över och slår mig en signal – jag sitter en hel del i telefon men är det upptaget så tala in ett meddelande.
Alternativt kan du maila tillbaka om du har någon speciell tid då du vill att jag kontaktar dig.
 
Vänliga hälsningar                                                                                                                                                      XXX

Jag svarade:

Bara det faktum att du dristar dig till att kontakta AC omsorg tycker jag visar på hur otroligt dåligt Eniro fungerar. Du borde någonstans i dina anteckningar ha noggranna noteringar om hur bedrövligt ni agerat gentemot oss och gentemot övriga företag i koncernen. Men eftersom ert kundregister uppenbarligen är under all kritik, kan jag berätta att ni felplacerat oss som begravningsentreprenörer – fast vi jobbar med barn- och ungdomsvård – och att vi i flera års tid tvingats hota med rättsprocesser p g a era bluffakturor.

Skäms. Och hör aldrig av er till oss igen.

Ganska snabbt fick jag följande respons:

Hej Jenny-Ann,

Jag kan inte annat än att be om ursäkt å Eniros vägnar. Det stämmer att det finns noteringar om att ni tidigare blivit placerade under fel kategori sen tidigare och det är ju obeskrivligt slarvigt. Har vi dessutom efteråt hävdat att ni inte är berättigade till någon ersättning för misstaget så gör det inte saken bättre.

Tyvärr har skadan redan skett och jag förstår efter ditt förtydligande att ert förtroende för Eniro är obefintligt. Jag känner ändå att jag måste få förklara mig då ni har hamnat på mitt bord att kontakta er. Jag tar mitt jobb på fullaste allvar och vill därför kontakta mina kunder för en dialog om att finnas sökbar genom Eniros kanaler. Jag förstår nu att vi har passerat alla tänkbara gränser för en sådan diskussion.

Skulle det någonsin finnas något intresse alls att ha med Eniro att göra igen i framtiden så har du mina uppgifter och jag kan garantera dig en mer professionell hantering. Om det inte gör det så kan jag bara återigen be om ursäkt och beklaga det som inträffat.

Vänliga hälsningar                                                                                                                                         XXX

Så... Snyggt svar... Trist bara att det var första gången Eniro gjorde nåt bra.

Nu ska jag hämta papper och torka upp efter pissnisse. Vi har nämigen en ettåring som kommit på att han kan styra sina toalettvanor och för att få a del av det fysiska fenomenet sliter han av sig blöjan titt som tätt. Ibland kryddar han tillvaron ytterligare. Som i förrgår när han hittade ett paket möbeltassar och klistrade fast dem på pungen.

On the Road Again

Det har blivit många timmar efter vägarna senaste dagarna. Till fots och till bil. Och mer lär det bli.

Om man räknar med en förväntad promenad på dryga milen med god vän i morgon bitti, har jag avverkat drygt fem mil till fots på lika många dagar (och därtill ett eller ett par träningspass på Friskvårdskompaniet). I går blev det 1,5 mil t o r till hundklubben - och då var det ju himla tur att jag INNAN jag började trava på kom på att man faktiskt kunde pumpa barnvagnshjulen... Rackarns så lätt det plötsligt gick!

Billedes har jag, förutom det vanliga hattandet hit och dit, några resor till Umeå, Storuman etc under veckan. Lyckligtvis har jag i de flesta fall privatchaufför i form av Fredrik när jag kör E4:an söderut och det är underbart eftersom det inte finns tråkigare och längre väg.

Nu vila lite. Framför TV:n. Skulle tro att jag slocknar innan 22.30, vilket är ovanligt sent för mig. Å andra sidan har jag sovit en timme på eftermiddagen i dag. Gammal eller bara slut?

Nytta och nöje

Jag överlevde. Lyckades under gårdagen ta mig levande ur tvättberget. Jag har inte besegrat det än, men efter ett otal tvättmaskiner och nån timme vid strykbrädan är jag på god väg. Vi gjorde gemensam sak med städningen också, jag, Fredrik, de två tonåringarna (som bor hos oss på heltid nu) och Binke-Bonk. Den sistnämndes hjälp hade vi i o f s klarat oss utan...

 "VAR är Birk???" Kurragömma i städskrubben.

Mitt på dagen belönade jag mig med en långpromenad med hundarna. Kätting på som vanligt, men halvvägs gjorde vi paus och besteg det lilla byaberget och unnade oss en liten upptäktsfärd på de lav- och mossbeklädda hällorna där uppe. En lisa för en urtvättad och sönderstädad själ.

Vederkvickt till kropp och själ tvingade jag sen ut familjen i garaget/förrådet/maskinhallen för att påbörja en feng shui-satsning där varje pinal ska få kämpa för att berättiga sin fortsatta existens. VET ni hur mycket skrot man kan samla på sig inom loppet av ett par år, trots att det mesta man äger brunnit upp? Och VET ni hur värdefulla små järnbitar, halvrostiga muttrar och gamla bilsäten uppenbarligen kan vara?!?!?!

Efter en heldag i saneringens tecken var vi väl värda en belöning och gick därför på bio och såg Jägarna 2. Riktigt bra - det faktum att jag höll mig vaken hela filmen är en bekräftelse på det. I mina ögon faktiskt bättre än Jägarna 1, dels för att handlingen var bättre men framför allt för att det var riktiga norrlänningar som spelade de flesta rollerna och inte stockholmare med nån hemsnickrad norrländsk dialekt à la Pistvakt.

I dag är det fixardag på hundklubben. Fredrik ska fortsätta jobba med jordvärmen så jag tar nog Birk med mig och promenerar de 7,5 km till grannbyn. Sen adrenalinkick med Body Combat i kväll. Och så tvätt förstås. En sisådär 5 - 6 maskiner borde jag åtminstone hinna med...

F ö så är jag väl medveten om att första bilden inte är centrerad så som de andra. Men den här satabloggen har uppenbarligen inte tillstymmelse till simultankapacitet - om man roterar en bild så kan den inte centreras sen - det blir en åtgärd för mycket. Så ni får hålla till godo med vänsterställda foton ifall ni vill slippa lägga huvudet på sned för att titta på dem. :-(

Tvätt

Fyra barn i familjen, varav tre på heltid, sätter självklart sina spår. Även om sambon är den som är duktigast på att skita ner sig. Men hur i helsefyr kan det vara så att tvättberget ALDRIG minskar!?!?!? Förutom vardagstvätten är det ju nu dags för säsongsbyte vlket innebär att vissa kläder ska stoppas bort och andra plockas fram - och däremellan förstås fräschas upp också.

Vi har ett tvättnedkast. Himla smidigt. Om man inte lägger någon notis vid att somliga kläder passerar där tämligen ofta...ibland inte ens använda eller uppvikta...i samband med att ungarna har tvingats städa sina rum... Men ingen kastar upp kläderna från källaren igen. Utan det blir att trava ner till ångesthålet, som tvättstugan är, och upp igen med överfulla IKEA-kassar. Varje hel- eller halvledig dag viks åt tvätten. Kan inte för mitt liv begripa hur jag en gång i tiden hann med att stryka jeans och t-shirtar - nu är det diskhanddukar, örngott och nån enstaka skjorta som hamnar under strykjärnet och det vid ett par - tre tillfällen per år. Lyckligtvis har vi ganska mycket sängkläder...

Om jag inte var dödstrött på kvällarna skulle jag förstås vara mer produktiv. Men just nu är jag inne i ett sova-sova-läge. Slocknar i tv-soffan före kl 21, vaknar upp igen fram emot småtimmarna för att borsta tänderna och gå och lägga mig i sängen. Antar att det är mörkret som påverkar - jag har ju samma tendenser fast de omvända när ljuset kommer på våren.

Ska försöka komma igång med regelbunden fysisk aktivitet igen. Nu har jag två sparringpartners som kan dra mig ut på gym/gruppträning och långa promenader. Har nu avverkat 1, 85 mil på 1,5 dygn och baske mig om jag inte ska ta mig ut på på minst 6 - 7 km i dag igen. Om jag inte drunknar under tvättberget, förstås...

Vackersia in!

Fick några bilder från Hundkappen av snälla Anna och hennes karl.  Man kan väl säga att mina hundar har "vackersia in" (=den vackra sida inåt). Och inte ser de särskilt smarta ut heller. Men de är ganska snabba! :-)

Broiler-Greyhounds

Solig lördag byttes mot regnig söndag, men helt enligt devisen "Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder" åkte vi till Skellefteå Hundkapp för att se om voffsingarna hade spring i benen. Sammanlagt åtta hundar från vår klubb var där och bekände färg, med större eller mindre framgångar. Mina hundar tog dock ut segern i förskott; när haren, medan vi fortfarande var på publikplats, gick för första gången blev båda helt galna. Jag insåg snabbt att det bara var att sätta in den ena i bilen för båda hade jag knappt kunnat hantera.

Först ut av mina var Ya'ax. Han hade bränt mycket krut innan han äntrade banan och dessutom hade han inte kommit tillbaka till sin ursprungliga form efter sin nära-döden-upplevelse en vecka tidigare. Han gick ut hårt men sen... Ja, det kan ni se här.

För Fella gick det lite bättre. Eller i alla fall lite längre...

Tyckte i alla fall att Fella gjort sig förtjänt av ett nytt halsband men när jag hittade ett som matchade Ya'ax också, förärades de båda två med var sitt snajsigt attribut.

Snajsiga vovvar.

Dagens mission är att hålla mig själv, Birk och hundarna ur vägen medan släkt, grannar och inlejt folk lägger ner slangen för jordvärmen. Det är inte lätt...

Broiler-Greyhounds

Är det inte det ena så är det det andra!

Lördag morgon. Jag purrade familjen - eller resterna av den eftersom jag hade två barn i förskingring - och drog iväg till Lycksele för hundtävling. Underbart väder, vackra omgivningar och trevligt folk.

Underbara ungar i underbart höstväder:

Efter lite väntan var det så min tur. Jag är ju rutinerad nog att inte längre ha några förhoppningar och det gjorde jag ju rätt i. Pipandet på platsliggningen har kommit tillbaka. Dock bara nån poängs neddrag. Inkallandet med ställande som varit en av våra akilleshälar - 8,5 poäng. Helt OK! Sedan genomgående poäng mellan 8 och 10 - förutom på våra paradmoment som alltid brukar inbringa, om inte full så nästan full, pott! Vi nollar både sättande under gång och APPORT ÖVER HINDRET!!! Fella hittade helt enkelt inte apporten efter att ha hoppat över hindret. Så jävla pinsamt. Fokus nån helt annanstans och så var det nästan hela programmet igenom. Min enda stolthet var en 10-poängare på fjärrdirigeringen, som ligger sist i programmet och brukar ställa till med ganska mycket bekymmer för de flesta. Det är bara att konstatera att Fella KAN alla moment. Hon har åtminstone en gång under tävling fått full pott på alla moment förutom fria följet (vilket ju nästan är omöjligt).  Nu är det koncentrationen som tryter. Ut på okända platser och med okänt folk för att träna. Kanske t o m kasta ut lite godis på plan när man tränar? I morgon blir det träning på Skellefteås köpområde. Det blir bra.

På väg hem från Lycksele blev vi stående med bilen mitt i en renflock. Fina djur. Jag sa lite skämtsamt "Kan vi inte ta hem en?" eftersom jag faktiskt tycker de är vackra och anser att de har lite oförtjänt dåligt rykte. Efter att ha stått stilla en stund tutade Fredrik lite på en rentjur så att han skulle förstå att han kanske skulle flytta sig till väg(g)renen. Men då jäklar!!! Uppseglande bakifrån på högra sidan kommer, förmodligen höjdarrenen i flocken, och ger oss värsta bredsidan!!! Tur att hornen inte är spetsiga och renarna är små, annars hade han totaldemolerat bildörren. Nu fick vi nöja oss med några repor i lacken. Renar är inte dumma. Renar är aggressiva.

Vem kommer att tro oss?

I dag blir det förberedelser inför veckans grävning och nedläggning av jordvärme. Och mitt på dan åker vi till hundkappbanan för att springa lite efter hare! Inte jag dock, men förhoppningsvis hundarna. :-)