Gud och surströmming

I ungefär åtta månader har jag räknat ner. Med sikte på 28/4. Nu får jag börja räkna upp. BF + 1. Beräknad förlossning + 1 dag.

Försöker ställa in mig på att det kan vara ett par veckor kvar. Jag antar att alla vänliga själar som dagligen sms:ar och ringer för att kolla läget har lessnat till dess och återgått till att leva liv utan väntan på nån annans bebis.

Har i alla fall fått två separata erbjudanden i dag som förhoppningsvis ska kunna sätta skjuts på förlossningen; den ena från vännen Inger som föreslog surströmming (jag antar att hon menade att man skulle äta den men i min snuskiga fantasi fick jag andra bilder på näthinnan) och den andra av mina kära anställda, som båda har en mycket starkare tilltro till Guds krafter än vad jag har. De skulle ägna bilresan från mig ner till Umeå åt lite uppåtriktad kommunikation. Så om nåt skulle till att hända i natt så har vi bevisen klara, för nån surströmming har jag inte känt lukten av i dag...

Framgångar

I gårdagens Norran hade SWB Skellefteå en notis gällande helgens framgångar på wp-tävlingen. Jätteroligt att få uppmärksamhet - mindre roligt att bli så klumpigt redigerad...

Den ursprungliga texten löd:

Under gångna helgen har sex ekipage från SWB Skellefteå deltagit i Euro Grand Prix i Jönköping. Tävlingen samlade den europeiska eliten inom Weight Pull.

 

Tävlingsmomentet går ut på att hunden ska dra så tungt i förhållande till sin egen vikt som möjligt. Detta anges i p4p; den dragna vikten/hundens vikt. För detta krävs god fysisk träning, lydnad och motivation. Resultatet ger sedan både en placering i förhållande till konkurrenterna men också olika titlar, beroende på hur mycket hunden dragit.

 

Att Weight Pull är en sport på frammarsch blir tydligt när man ser resultaten från dagens tävlingar. Tidigare har landets bästa hundar i de lättare viktklasserna presterat upp emot 50 p4p, under helgen klarade flera hundar att dra mer än 60 gånger sin egen vikt. I de tyngre viktklasserna har tidigare resultat legat på 25 – 30 p4p och nu gick flera hundar med god marginal över 40.

 

Trots en lång resa, liten eller ingen tävlingserfarenhet hos flera ekipage samt det faktum att tre av Skellefteåhundarna tävlade i samma viktklass, blev SWB Skellefteå den klart framgångsrikaste klubben. Handlern Fredrik Paulsson gjorde tävlingsdebut med hunden Ya’ax.  Fella genomförde sitt livs första tävling tillsammans med Jenny-Ann Larsson. Nixon och Karin ”Pixie” Johnsson samt åttaåriga Öka och hennes handler Karin Witasp gjorde sin andra tävling. De ekipage med mest erfarenhet var Lancelot/Karin Witasp som tidigare vunnit SM  samt Otto/Nina Djärv, som vann SM och tog hem en andraplacering på EM -09.

 

I och med helgens resultat har Skellefteåekipagen kvalat in både till SM och till EM -10.

Och så hade jag lagt in en fin tabell över alla hundarnas resultat.

Och allt decimerades till:

 

Nåja, det sägs ju att all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet - och vi fick i a f nästan 1/4 sida till vårt förfogande.

Konsten att mota - eller muta - en ko

Rutinmässig och lugn onsdag med storstädning av yngste sonens rum som enda projekt. Trodde jag. Endast ev avbruten av barnabörd. Men som vanligt blev det inte riktigt som jag tänkt mig.

Efter lunch selade jag hundarna och cyklade iväg på ett ordentligt tungt dw-pass. Växlade tyngder hundarna emellan och på väg hemåt igen var de ordentligt slutkörda, båda två. Trodde jag. Igen. Men Ya'ax uppbådade oanade krafter när tre älgar stolpade över en lägda och sen var han väck för ett tag.

Kom hem, tog av vikter och cyklade en tur för att varva ner hundarna. Och så, på långt håll, såg jag nåt lurvigt ute på vägen. Var det inte..? Jo minsann, grannens ena Highlandko strövade så förnöjsamt ute på vägen. Hem med hundarna i en hast, hämtade Isac och sen satte vi oss i bilen - ut på äventyr!

Och hur gör man då när man ska få en okänd kossa att göra som man vill. Mutar eller motar? Vi siktade in oss på en parallell-lösning, hämtade lite kraftfoder och ropade på lilla kon med våra allra "koigaste" röster. Men kossan förhöll sig tämligen skeptisk och trots vårt inställsamma förhållningssätt tog hon det säkra före det osäkra och sprang in i hagen igen innan vi lyckats inleda henne i någon krossad korn-frestelse.

Som tack för samarbetsviljan fick både lilla kossan och hennes inte fullt så lilla pappa lite godis på foderbordet.

Sen bar det av hemåt för att ta hand om de stackarns hundarna som bara blivit inkastade hemmavid, ostretchade och "ogosade" som sig bör efter ett ordentligt motionspass. Och då slog det mig - på grund av min KO-llosala grannsämjeliga hjälpsamhet skulle jag inte hinna till Frejas kvartsamtal. Där ser man - ska man vara snäll mot utomstående så kommer direkt föräldraförmågan på skam. Ringde Freja som dock tyckte det var OK att jag stannade hemma istället för att komma inrusande på skolan med koblajja under skorna. Tur att man har förstående barn.

Så, åter igen en dag med nya erfarenheter och insikter. Gjorde ännu en; lögner verkar sitta lika djupt rotat hos vissa som jaktlusten hos en hund. Och de framkallar samma dilemma; ska man stanna, vänta in och ge en ny chans eller vända ryggen till och gå?

En lugn, stor mage och ett par oroliga små...

Efter gårdagens bravader har bebben lugnat ner sig. Betydligt. "Status quo" kan man gott säga. Börjar tro att jag blivit lurad på nåt sätt och att det är så här jag ska se ut för all framtid.

I mindre magar händer det dock saker. Inte så positiva i och för sig. Jag fick hämta igen både en magsjuk Isac och en magsjuk Elias från skolan i dag. Så nu har jag tränat på de goda mammatendenserna och hämtat dryck, gjort smoothies etc. Inte ofta mina barn är krassliga så det gäller att passa på när någon av dem för en gångs skull ligger still.

Mina understimulerade hundar har också fått sig en duvning. Gårdagen var vilodag så till och med Fella var glad över en cykeltur i dag. Själv tänkte jag att om inte 220 mil E4 kan framkalla en förlossning så kanske 9 km off road-cykling kan göra det. Men icke. Och inte heller städning, tvätt eller dammsugning. Jag ÄR nog lurad...

Inom företagandet känner jag mig dock inte lurad på nåt sätt. Tvärt om. Vi...eller...snarare mina kära kollegor...jobbar på sex placeringsförfrågningar och det verkar som om det mesta går i hamn. Skönt och tryggt!

Resultat Euro Grand Prix

Här kan ni läsa om Skellefteåhundarnas framgångar!

Trodde inte en dag kunde bli bättre - men det blev den!

Lördagnatten tillbringades i välförtjänt horisontalläge för både hundar och mattar/hussar. Antingen var ljudisoleringen exemplarisk eller vi så utmattade att vi inte stördes ett endaste dugg av hockey-SM-firandet på gatorna utanför.

Så upp och checka ut från hotellrummet, äta frukost och hitta igen bilen (en ganska stor utmaning när man som norrlänning knappt hittar i sin egen bakficka) och sen drog vi ut till tävlingsplatsen för EUGP (Euro Grand Prix) dag nr två. Vädret var lika bra. Sällskapet lika trevligt. Och hundarna var generellt... till och med...BÄTTRE än under lördagen! Förmodligen hade det att göra med att Jönköpingsgruppen iordningsställt en fantastiskt bra bana - vi som var där fick ta del av resultat som aldrig uppnåtts i Sverige tidigare! Under de 2,5 år jag varit aktiv inom weight pull har det bästa resultatet som jag sett varit en p4p på 50 (d v s att hunden dragit 50 gånger sin egen vikt). På detta EUGP var det flera lättare (en del dessutom sedan tidigare okända) hundar som tangerade - och gick över - 60 p4p!!

Med lite rutin och mindre tävlingsnerver gjorde också SWB Skellefteå bättre ifrån sig än under lördagen. Faktum är att vi måste ha varit den framgångsrikaste lokalgruppen på tävlingen. Det blev till slut lite för mycket "braiga" resultat att hålla reda på, så att jag kan inte redogöra för dem ur minnet - får återkomma med det när resultatlistan publicerats. Lite bilder från söndagens prisutdelningar:

Pixie och Nixon på 2:a plats

Kajsa och Öka på 3:e plats

Nina och Otto på 1:a plats, jag och Fella på 3:e

Pelle och Lex (Fellas pappa) på 1:a plats

Kajsa och Lans på 3:e plats

Sammantagna resultat för hela helgen:

Pixie och Nixon på 2:a plats

Kajsa och Öka 3:e plats

Nina och Otto på 2:a plats, jag och Fella på 3:e

Pelle och Lex på 1:a plats

Kajsa och Lans på 3:e plats

Fredrik och Ya’ax kämpade på bra och det värmer i mattehjärtat när jag ser hur Fredrik hanterar skrikapan på allra bästa sätt. De är så fantastiskt fina tillsammans även utanför planen - ser fram emot deras utveckling. Fredrik valde att bryta tävlingen när Ya’ax började stressa men det resulterade ändå i en femteplacering. Före dem kom bl a EM-ettan och EM-tvåan - och Fella Slangbella, förstås! Fella var stabil även denna dag och vi dristade oss till att försöka dra vagnen på en vikt som skulle ha inneburit seger. Hon fick igång vagnen men lyckades inte få den på rulle (nästan 1,8 ton gör sitt med däcktryck och hjulaxlar) så hon slutade på 1 681 kg och ett p4p på 44,88 - bara decimaler från EM-ettan och knappt två p4p från Otto, som stilfullt tog hem segern. Matte är såååååå stolt! En filmsnutt på hennes sista drag hittar ni här.

Efter välbehövlig middag på en vägkrog i närheten drog tattarpacket norrut. Jag hade så otrolig tur att Kajsa och Pixie - världens bästa chaufförer - tog ansvaret för hela färden hem. Med tanke på den ursprungligt höga hastigheten efter E4:an ville jag inte informera dem fullt ut om att jag låg och hade ett pågående värkarbete ungefär från Hudiksvall och hem - två hysterikor bakom ratten kändes inte som nåt eftersträvansvärt!  Jag och Fredrik hann bara hem och kasta i oss mat och duscha, innan värkarna kändes outhärdliga. Vi ringde efter taxi och fick komma in på förlossningen ganska snabbt. Det tog prover och kurvor...och sen fjunade allt liksom bara av... Så efter ett par timmar var det bara att åka hem igen. Mitt tillstånd kanske är kroniskt, trots allt...

Så nu sitter jag här och försöker få tiden att gå medan Fredrik, som varit vaken mer än ett dygn, får sig en välbehövlig tupplur. Vi får se vad framtiden - och jag - har i våra sköten!

EUGP - vilken dag!

Vilken fantastiskt händelserik och bra dag vi har haft här nere i Jönköping!

Den började tidigt - redan vid 06.00 - då hundar skulle rastas och tävlingsdagen förberedas. Efter hotellfrukost och hysteriska skrattanfall styrde vi kosan mot tävlingsplatsen där vi gjorde många kära återseenden. Tänk så många vänner och bekanta vi fått under vår tid i SWBA!

Efter veterinärbesiktning, invägning och uppvärmning var det så dags för tävling. Denna dag började man med de tyngsta hundarna, vilket innebar att Kajsa med Lancelot var först ut från Skellefteå. Kajsa hade inga föräntningar alls men Lans drog lugnt och kontrollerat. Han drog drygt 20 ggr sin egen vikt (20 p4p) och gjorde därmed sin första inkvalning av två inför SM. Prestationen räckte också till en andraplats i gruppen.

Nästa tre par ut från SWB Skellefteå var Ya’ax och Fredrik, Otto och Nina samt jag och Fella. Lite trist att konkurrera mot varandra - och jobbigt för mig att stå i "holiding area" (där handlers + hundar väntar inför sina drag) och försöka hålla nerverna under kontroll inför Ya’ax och Fredrik. Jag behövde dock inte ägna allt för mycket energi åt detta - de skötte sig mycket bra, älsklingspojkarna! Tänk att Fredrik, bara efter att ha tränat Ya’ax några gånger, kunde genomföra flera fina drag med skällapan Ya’ax! De klarade både SM-och EM-inkvalningen med god marginal genom att dra drygt 27 p4p (vilket också innebär titeln WP 4). Eftersom konkurrensen i gruppen var hård (fjolårets EM-etta och en EM-tvåa i gruppen) hamnade de med det resultatet just utanför pallplats.

Rutinerade Otto och Nina (fjolårets SM-vinnare och EM-tvåa) gjorde också bra ifrån sig. De drog lite drygt 40 i p4p och tog därmed en andraplacering i gruppen.

Och så jag och Fella då... Tävlingspremiär! Tyngta hunden i gruppen vilket innebär en nackdel (dels för att tyngre hundars dragmotstånd vid vagnen blir större och varje kg alltså väger "mer" p g a axeltryck etc men också för att hunden måste dra högre vikter för att klara samma p4p) men jag är så stolt över lillbruttan! Lugn och sansad genomförde hon flera fina drag och vi nöjde oss när hon dragit ca 1430 kg - 39,2 p4p - vilket innebär att hon drog bättre på sin premiärtävling än vad hennes pappa (som är SM- och EM-mästare) dragit någonsin under sin karriär! Fellas prestation räckte till pallplats - tänka sig!

Efter det tog Kajsa fram åttaåriga schäfern Öka som börjat med wp senaste året. Imponerande. Fixade galant 37 p4p och en andraplacering i gruppen.

Sist - och minst - ut var lille Nixon med Pixie. Lillplutten, som med sina 4,4 kg är klart minst i hela tävlingsfältet, drog 42 i p4p - strålande! Även han fick med det resultaten en andraplacering i gruppen.

Vilken fantastisk dag för SWB Skellefteå! Vi avslutade med att ägna oss åt lite hybrisöverslag och pratade ödmjukt  om att man faktiskt borde inrätta ett pris till framgångsrikaste gruppen... och längst tillresta tävlanden... Fast då skulle vi väl inte rymmas i bilarna på vägen hem p g a alla pokaler...

Det mest fantastiska med denna fantastiska dag var att den inte tog slut med detta! Hem till hotellet, svida om lite och sedan åt jag och Fredrik middag med Fellas uppfödare Pelle, hans sambo och svåger. Jättetrevligt - som alltid! Fellas pappa, Lex, tog förresten hem en förstaplacering i sin viktklass och gjorde också personbästa under tävlingen;

Vad vi inte hade räknat med, var att Jönköping skulle drabbas av segeryra just denna dag. SM-guld i hockey och hela stan var hysterisk - de har minsann inte mycket att glädja sig över här nere... Vi tog i alla fall ut hundarna på en sen "mentalprövningspromenad" och de skötte sig jättebra - Ya’ax t o g stämde upp i sång när han hörde ramsan "SM-guld, SM-guld, SM-guuuuuuld" skalla över folkmassorna. Titta här får ni se.

Så började dagen närma sig sitt slut och vi landade på hotellet. Som avslutning fick Ya’ax och Fella testa sin nya leksak; en hjärngyma där de ska leta godis i en leksak. Fanns i tre olika svårigheter och jag dristade mig till att köpa den svåraste för att ge hundarna lite utmaning. Men si det var inga större problem för två norrländska vovvar inte - det som inte går med list går ju med våld!  Här får ni se Ya’ax testa och här Fella.

En hektisk dag med andra ord! Kändes inte som att det fanns tid att föda barn så det tar jag och gör en annan dag. Och vet ni, nu stundar ännu en underbar dag i underbart väder och med underbart sällskap!! Underbart!

Flera klimatzoner på 12 timmar

I natt vid tretiden bar det av söderöver. Jag, Fredrik och två tuffa brudar + fem hundar i bilen. Gick hur bra som helst; vi brudar bytte av varandra vid ratten och Fredrik höll låda. Skellefteå - Jönköping tog knappt tolv timmar. Började i tidig vår, passerade senvinter i Gävle (som hade mer snö än oss) och tog oss igenom snöblandat störtregn i Linköpingstrakten.

Har nu hunnit med IKEA och Biltema, checkat in på hotellet, käkat lite, rastat hundar, tittat på tävlingsplatsen, duschat, kört sjumiljoner varv runt hotellet för att hitta en parkeringsplats och överväger nu en kvällspromenad.

PIUH!

Stork-flygförbud p g a vulkanaska?

I dag bär det av. Inte till BB dock. Utan till Jönköping. Jag utgår från att ingen stork vill ha vulkanaska i fjäderdräkten.

Skulle det nu mot fömodan komma en stork (kanske en svart en som inte bryr sig om lite sot) så känns det tryggt att veta att vi har underbara vänner och släktingar som ställer upp till 1000 procent! Ressällskapet har lovat leverera hem bil och hundar. Hjälpsamma kompisar möter upp med skjuts och hundvakt i södra Sverige ifall det skulle behövas. Mamma och pappa tar vid här hemma ifall vi inte tar oss hem som planerat. Nu är det bara nån som kan ställa upp och trycka ut ungen istället för mig som saknas - nån hågad?

Ser hur som helst fram emot helgen även om det, vår vana trogen, alltid blir lite mankemang i sista stund. Nu handlar det om en trasig hundsläp. Men kommer vi oss bara söderöver så väntar två spännande tävlingsdagar med trevligt sällskap och boende i hotellsvit. En kort sväng förbi IKEA och Biltema räknar vi också med.

Allt gott go' vänner - och skulle ni mot all förmodan höra ett flaxande i skyn och se en stor, vit fågel med askan dammandes runt vingarna så vet ni vad som är på gång...

Råkade trampa Narcissus på tån...

När jag blev gravid vidgades min värld på så sätt att jag började hänga på lite forum som INTE handlar om hundar. Familjeliv är ett av dessa - och om insändarna där speglar barnfamiljernas vardag så må jag säga att det händer en hel del där ute i stugorna!!! Snaskigt värre!

En kille lade upp en tråd om sin blogg och var självklart ute efter reaktioner. Vilket han fick. För i bloggen berättar han nämligen ingående om hur han söker upp tjejer, har sex med dem och sen dumpar dem. Som om det skulle vara nåt ovanligt? Det enda märkliga i detta är väl att han söker uppmärksamhet för det - positiv eller negativ spelar ingen roll bara han får påspädning i sin narcisstiska störning.

Jag kollade in bloggen. Skittråkig. Faktum är att han bara har två sexuella erfarenheter som han återkommande hänvisar till via div tags i bloggen. Inte så mycket att stoltsera med m a o! Och det kommenterade jag också i Familjelivstråden. Och halledudanes ändå, råkade jag inte trampa honom på tån... eller sparka på hans akilleshäl. För TRÅKIG vill ju inte en narcissist vara!! Så han, å sin sida, gick in på min blogg (som finns angiven i användaren som man skapar på forumet) och sökte och sökte nåt att angripa... Och till sist kom han på det - jag använder typsnittet "comic sans" minsann!!

Ve och fasa - hur ska jag överleva den kritiken?

Förresten, tråden på Familjeliv är borttagen (förmodligen av en moderator). Hur ska han nu göda sin självbild, tro?

Vilket hundliv!

Tillfredsställda voffsingar i soffan i kväll. Vid lunch fick de sig en "uppvärmning" genom en cykeltur (inkl den ordinarie dw-träningen eftersom de får turas om att dra mig på cykeln genom lervällingen) på ca milen. Sen åkte vi till stan och till hundsimmet som finns där. Vid Hundens Dag vann Isac och hans kompis en prova-på-hundsim som jag bytte till mig (för två grejer ur en sån där leksaksautomat på ICA Maxi  ) så jag tog tillfället i akt och följde med en träningskompis dit.

Ya'ax älskar ju att simma så jag var ganska säker på att han skulle fixa detta. Det gjorde han också, men hade lite svårt att fatta att han inte TOG sig någonstans oavsett hur mycket han paddlade på med tassarna!

Fella hade jag inte så stora förväntningar på. Hon är ju lite av en badkruka. Men rackarns - hon hoppade nästan självmant ner i vattnet och sen simmade hon metodiskt och målmedvetet.

Eftersom både Ya'ax och Fella anses relativt vältränade fick de simma 2 x 10 min var. Jag trodde att de skulle vara helt slut efteråt men de var bara tillfredställda och nöjda. Och rena!