Skräck-kabinett

Medan jag och Jenny var och handlade middagsingredienser och karlarna var i garaget och byggde "spike-tält", fick ungarna fria händer när det gäller Halloween-utstyrslar. Här är några smakprov:

Slutkörd kisse

Redan i går infann sig helgkänslan. Vi följde med några kompisar på badhuset tillsammans med ungarna. Nu börjar ju alla tre vara så stora så nu kan man slappna av och simma på egen hand. Sen lite tapetshopping till de två äldsta (hela övervåningen är snart "uppgraderad").

I dag gick vi en sväng med hundarna före lydnads- och lite vagnträning. Och sin vana trogen hängde Wilbur på. Både han och brorsan Charlie brukar följa mig när jag går till grannen och hämtar upp henne och/eller hennes hund för promenad. Sen stannar de där men hittar inte hem - 200 m österut! Det blev jag varse första gången när jag morgonen efter höll på köra över mina egna katter som sprang helt vilse runt på vägen utanför granntomten! Nu har jag gjort för vana att gå förbi och hämta igen dem om jag inte går samma väg hem så att jag passerar dem.

Men, som jag inte stannar hos grannen utan går förbi som i dag, så hakar alltid minst en av katterna på. Det blir en liten nätt runda på 5,5 km - en lång väg för korta kattben. Och självklart är det alltid ovanligt mycket trafik på våra i vanliga fall så otrafikerade vägar, så man får springa omkring och jaga fast kattrackarn varenda gång det kommer en bil.

Nu ligger han i a f utslagen framför kaminen i vardagsrummet. Och där lär han väl bli liggande hela kvällen. Resten av gänget, förutom de andra två katterna, åker iväg till en kompisfamilj och äter halloween-middag. I morgon bär det iväg norröver tidigt. Fun pull (med mig som domare minsann), sprinttävling med Arctic Weight Pull i Boden, sen äventyrsbad, övernattning och mys med familjen till sönd. Känns helt OK!

Stolt matte!

I dag har jag och Fella kursat sex timmar med Tina Fridh - en i mina ögon otroligt duktig lydnads- och bruksinstruktör. Om ni har chansen att gå kurs med henne - ta den!

Precis som vid förra kurstillfället för ungeför ett halvår sedan, framhöll hon ambullarnas, amstaffarnas och pitbullarnas fördelar och erkände också att hennes fördomar om weight pull kom på skam förra gängen hon var upp och fick se Ya'ax dra vagn - nu är hon en varm förespråkare för sporten och följer Skellefteåekipagens resultat i media.

Och precis som förra gången sjöng hon Fellas lov. Hon berömde hennes arbetsvillighet och lyhördhet massor med gånger - enligt henne har Fella (och jag!?!?!) kapacitet att äntra elitlydnadsplanen så småningom. Tänka sig, lilla Fella Slangbella och jag!

Ett litet smakprov finns att se om ni klickar på bilden av Fella.

Tristess-myterist hamnade i vattengympapoolen

Recept på Spicy Tristess-Ångest Soppa

1 mått lugn på arbetet

1 mått resförbud av medicinska skäl

1 st traktorfixerad karl

3 delar frånvarande barn

2 skopor sjukdomsveckor

1 rejäl näve graviditetshormon

Krydda med lite trist höstväder

Blääää. I dag slog den klorna i mig. Tristessen. Känns som att de sista veckornas dagar har sett likadana ut; upp vid 7 - 8, jobba vid dator och sitta i telefon på fm, ut med hundarna för träning och minst en halvmils promenad, stöka på hemma, jobba lite till, zappa i tv-soffan, somna i tv-soffan, vakna fram på småtimmarna och gå och lägga sig i sängen.

Det enda som bröt vardagslunken i dag var två telefonsamtal. Det ena från datafirman som konfirmerade att min hårddisk kraschat och att det kommer att kosta 10 000:- att rädda den - ifall det går. Jippie. Det andra samtalet var från Pelle Världens Bästa Uppfödare Martinsson. Fellas pappas ägare. Som alltid trevligt att prata med honom, även om jag tror att vi båda p g a språkförbistringar (han bor i Linköping) gissar oss till ungeför hälften av vad som sägs. Han berättade också (tror jag) att han fått förfrågningar på 2 - 3 valpar efter Fella redan - dessutom av kunnigt hundfolk. Kul att aveln verkar slå väl ut men innan Fella får tillfälle att bresa på benen ska hon meriteras och utvärderas både fysiskt och mentalt med gott resultat. Närmsta året kommer nog att bli innehållsrikt.

I eftermiddag gjorde jag i alla fall myteri. Karln fick sig en skopa ovett och sen tog jag bilen och rymde fältet (fast det hade jag redan bestämt mig för innan). Gjorde lite ärenden, handlade, lämnade skräp på återvinningsstationen, åkte till Brukshundklubben och tränade lite lydnad, tankade bilen och åkte till simhallen. Egotripp kallas det!

Simmade 1 km (det känns jäkligt mycket bättre att säga 1 km istället för 1000 m...eller, ve och fasa, 40 längder). Efter ungefär 450 m sätter autopiloten in och då kommer tankarna. Jädrans vad man hinner tänka mycket på 40 längder... eller 1000 m...eller 1 km.

"Tänk vad kloka tankar jag har. Man borde ju ha med sig en diktafon. Men då skulle den ju måsta vara vattentät. Och när skulle man egentligen prata i den - när man går upp och hämtar luft eller under vattnet? Hmmm..."

"Egentligen borde jag ju prova simma lite ryggsim. Fast jag skulle väl köra in i varenda stackare jag möter - eller hamna på nån annan bana. Fast det är ju linjer som man kan hålla efter överallt. Över och under, horisontellt och vertikalt. Det är ju ta mig f-n som att somma mitt i ett Excel-dokument. Men nä... Provar när det är mindre folk i bassängen"

"Den där skrynkliga tanten med badmössa på huvudet... en sån där med blommor på. Hon ser ju ut som ett russin - måste ju ha legat i bassängen sen typ 1932. Säkert en gammal elitsimmerska. Och...tar jag inte in på henne?"

"Och vad är det med de här jäkla kanthängarna?!?!?!? Spelar ingen roll om de är blå i ansiktet, ropar `Hjälp!` och har en räddningsboj runt magen - he er från kanten! Undrar hur många meter simning man missar när man måste runda de där latmaskarna? Är det kanske detsamma att simma ett par längder extra?"

"Har jag som använder simglasögon nån sorts psykologiskt övertag mot de andra? Jag möter ju varje simmare ungefär 40 ggr om vi håller samma tempo. Jag vet mycket mer om dem efter 40 möten än vad de vet om mig. Jag vet förmodligen mer om dem än vad de vet om sig själva. Hehe."

Det tar ganska precis en halvtimme att simma 40 längder... eller 1000 m... eller 1 km. Tänk vad klok jag ska bli om jag gör det ett par gånger i veckan de närmsta åren.

Tänkte avrunda kvällen med lite plask och lek i vattengympapoolen. Jo tjenare. Det var tur att munhålan var helt uttorkad efter att ha andats in 40 längder... eller 1000 m... eller 1 km...klor, för annars hade jag haft blodsmak i munnen. Men det kanske inte är nödvändigt att vara den som har tyngsta hantlarna, den som sparkar starkast eller den som springer fortast när man aldrig vattengympat förut? Men jag är ganska säker på att den där russin-tanten med badmössan hade en kumpan i vattengympagruppen, så jag kände pressen...

Nu är jag i a f hemma och ska Våga Vägra TV-soffan i kväll. Lagom mör i kroppen kan jag nog krypa iväg till sängen och somna i vettig tid. I morgon trotsar jag reseförbudet och beger mig på till Umeå på ett par sedan länge viktiga möten. Frihet!

Bra lördag

I natt blev en sån där natt som inträffar ungefär vartannat - vart tredje år. Jag fick lova att jobba några timmar. Det mesta kunde styras upp provisoriskt över telefon men det blev inte så många timmars nattsömn.

Efter att ha ställt klockan på 8 fick jag mig iväg tillsammans med hundar och karl. Vid 10-tiden ett tungt drag weight-pass + lite lydnadsträning tillsammans med den träningsgrupp som börjar utkristallisera sig. Vi kom också på att vi skulle kontakta klubben som driver hundkappbanan i Skellefteå och höra om vi skulle kunna få en vrå av deras anläggning till en WP-bana. Jag tror att båda parter skulle kunna dra många fördelar av ett samarbete. På onsd tar jag och Nina kontakt med dem.

I gårdagens inlägg beklagade jag mig över kommunens policy. Lite får jag väl ta tillbaka - det finns några bra beslut ändå. Ett är att gravida får simma och träna vattengympa gratis på kommunens alla badhus. Och snåltarmen Jenny-Ann är förstås inte sen att hoppa på det! I dag var det dags för premiär. Tanken var att vi skulle hinna vara med på vattengympan men till Fredriks stora besvikelse (?!?!?!) blev vi sena så vi fick nöja oss med simning och bubbelbad.

Jag har försökt dra mig till minnes när jag senast var på badhuset utan att ha ungarna med mig. Eftersom Elias är 14 år så är det i alla fall så länge sen. Skulle tro att det var på gympan i gymnasiet som jag sist var på ett badhus enbart för att motionssimma. Så det var hög tid - och tänk vad jag missat under alla dessa år! Så skönt! Simmade 500 m, myste lite med Fredrik i bubbelpoolen (som en god blivande mamma klev jag ur när bubblorna var på) och sen knäckte jag 500 m till. Kunde liksom inte sluta! Efter första passet hade jag jätteont i ena knäet (vridmomentet är ingen höjdare för utslitna ledband) men under de sista 500 m utarbetade jag en grodsimstil med benen som både höll mig flytande och fick mig framåt om än utan större finess.

Jag vet inte om det var min inställning - "jag behöver inte sitta stilla i en barnbassäng och frysa medan ungarna leker" - eller om det var andra orsaker som jag helst inte vill tänka på, men vattnet var precis lagom varmt. Nu ska jag försökta ta mig iväg åtminstone ett par gånger i veckan.

Efter att ha inhandlat lite virke inför bygge av dubbelsäng till gästrummet, åkte vi förbi några kompisar, pratade lite och hjälpte dem att bygga lite på "spike-tältet". Det är ett förtält i trä som de ska ställa upp i anslutning till husvagnen på vintercampingplatsen vid slalombacken i Malå. Jag hoppas på en tidig slalomsäsong så att vi kan åka upp och tillbringa en helg med dem innan jag blir för tjock. Hela familjen (åter-)upptäckte slalomintresset förra säsongen så det känns som att det är otaget några svängar innan jag svullar upp ordentligt.

Och tänka sig, innan vi var hemma efter att ha handlat och hyrt film var dagen liksom slut! Var tog den vägen? Känns som om tid är en konstant bristvara i mitt liv.

Och på tal om tid; kom ihåg att ställs om klockan i natt. En timme BAKÅT eftersom vi har sommaren BAKOM oss!

Häpp!

Så vändes världen på ända igen

Just när jag hämtat mig från chocken och lärt mig hantera min upp-och-nervända världsbild efter att mamma börjat spela Farm Ville, händer detta. Hallon är inte ett bär och äpple är inte en frukt - läs om det här. Hur mycket mer ska jag orka bära?

Spel för galleriet...

Jag är fostrad i en naiv anda om att man ska kunna lägga sin tilltro i andras händer. Jag har hela livet haft en godtrogen inställning till överheters ärlighet. Jag har, som tidigare anställd åt Skellefteå kommun, med högburet huvud representerat de kommunala myndigheterna. Men nu vette fan...

Mina barn har under förskola, låg- och mellanstadiet gått på Kusmarks skola. En byaskola med naturen runt knuten och som, i förhållande till andra skolor i kommunen, är mycket hemtrevlig och fräsch eftersom den under senaste decenniet genomgått omfattande renoveringar.

Så, under vårterminen -09, började det pratas om besparingar. Som representant i Skolrådet blev jag, tillsammans med andra föräldrar, inbjudna till att ha en dialog med tjänstemän om hur Kusmarkskolans framtid skulle se ut. Tjänstemännen tryckte på att allt fortfarande var på förslaggstadiet och att man verkligen skulle vara lyhörda för vad föräldrar och elever tyckte och tänkte. De hade själva två förslag - total nedläggning eller att Kusmarkskolan skulle förvandlas till en sk barnskola, d v s bara omfatta förskoleklass - åk 3.

Parallellt med nedläggninshotet för Kusmarksskolan fanns ett likadant för Sandforsskolan som ligger någon mil inåt landet. De eleverna tillhör ett annat rektorsområde (Boliden) men bor närmare Kusmark än Boliden och många har föräldrar som dagligen passerar Kusmark på väg till jobbet.

Vi arbetade fram ett förslag om att beslutet om Sandforsskolans framtid skulle fattas först. På så sätt skulle det bli tydligt att föräldrarna till de barnen skulle föredra att ha barnen i Kusmark istället för i Boliden. Då skulle alltså Kusmark få ett mycket gott elevunderlag. Det som krävdes var alltså att man avvaktade beslutet om "vår" skola någon månad. Vi gjorde också uträkningar som inkluderade kostnader för tomma skollokaler, ökade bussresor, överbliven personal etc. Av någon anledning fick vi inte tillgång till tjänstemännens uträkningar som vi gärna ville granska - bl a hade de kommit fram till att det skulle bli DYRARE om Sandforsbarnen skulle åka till Kusmark än om Kusmarksbarnen skulle bussas till Kåge (där högstadieskolan finns) OCH Sandforsbarnen till Boliden... Vi var tydliga med att vi INTE ville ha en skola som bara omfattar förskoleklass - åk 3.

Vi äskade möte med politikerna - ja, eldsjälarna gjorde verkligen allt som stod i vår makt. Men det var kalla handen - vi fick inte ens en respons på vårt förslag. Barnskoleförslaget klubbades igenom. I efterhand känns det som att politiker och tjänstemän ville framstå som lyhörda men vad de egentligen var ute efter var att kunna gömma sig bakom deras försök till dialog när de fattade sitt beslut. Och hade vi, enligt deras förhoppningar, lagt fram ett förslag som gick i linje med deras, så hade de kunnat "skylla" på att allt var vårt beslut. I deras enfald känns det som att de ville skapa en illusion av en "win/win-situation" men vi är nog tyvärr inte så lättduperade...

I dag ringde Sveriges Television. De ville ha någon från Skolrådet som uttalade sig om kommunens nya giv. Med bara någon dags varsel har nämligen alla föräldrar kallats in till informationsmöte med skolförvaltningens tjänstemän. Anledningen? Av besparingsskäl överväger politiker och tjänstemän att stänga Kusmarkskolan helt fr o m nästa läsår. Men de vill ha en dialog med oss först. Jag bad reportern kontakta nån annan - för mig känns allt som ett spel för galleriet...

Kommentarer överflödiga!

Jag har funderat på vad jag ska skriva i detta inlägg men insåg ganska snabbt att alla kommentarer är överflödiga - läs här!

Min tillvaro har ställts på ända...

Min mamma - min stora förebild när det gäller principfasthet och struktur, kvinnan som inte ens har köpt ett paket värmeljus på IKEA, helnykteristen, vegetarianen - har börjat spela Farm Ville!!!!

Helvetesjävlaskitdag!

BLÄÄÄÄ! Två negativa inlägg på rad. Inte likt mig... Spyr ur mig ordentligt så kanske det känns bättre i morgon!

Vaknade efter en orolig natt. Drömde konstigt och vaknade massor med gånger. Följden blev ont i huvudet och TRÖTT på morgonen. KLÖSTE mig upp ur sängen och väckte ungarna. Tjat, tjat, tjat om frukost, packa gympakläder, skynda till bussen. I sista minuten stack Freja till mig en lapp om en fiolkonsert till fördel för Världens Barn - träning I GÅR och konserten i kväll!!!!! Hon hade bara haft lappen i väskan i två veckor.

VARFÖR, VARFÖR, VARFÖR kan inte skolan anpassa sig till 2000-talet och använda mailkonversation som alla andra?!?!? OK, det finns säkert en poäng med att lära barnen ansvar genom att skicka lappar, men parallellt med det kanske skicka iväg lappen i ett mail när man ändå sitter framför datorn? Tre ungar med dubbla boenden och bara lappkonversation från skolan - det blir en hel del att hålla reda på, både för föräldrar och ungar.

För två år sen, när Isac gick i förskolan, fick han med sig en lapp i slutet av veckan om att de skulle ha lilla julafton på skolan under den kommande måndagen. Informationen föll bort i samband med att barnen kom till mig på söndag kväll. Följden blev att Isac fick sitta och se på medan de andra barnen bytte sina julklappar. Det gör ont i mammahjärtat fortfarande när jag tänker på det.  Till skolfrökens försvar måste jag säga att jag efter den händelsen bönade och bad henne att skicka mail till mig istället för att göra hemskick, och det fungerar hur bra som helst nu. Och Isac fick ta med sig en extra julklapp till lilla julafton året därpå - den behövdes för någon annan liten stackare vars föräldrar inte har koll på tillvaron...

Nåja, det var bara att försöka få tag på Frejas fiolfröken och krypa till korset... Försöka hitta någon som Freja kunde samåka med till träningen och försöka hinna upp till konserten.

Åkte förbi skolan jag extraknäcker på. Träffade en elev och fick ta del av skolpersonalens gryende misstro till sin arbetsledare. Så himla trist - massor med superengagerade och kompetenta människor vars energi i första hand går ut på att stå ut med sina anställningsförhållanden.

Gjorde ärenden på stan, sen hem till ett stökigt hus fullt med målarpytsar. Jobbade lite, det ringde i telefon hela tiden medan jag redan pratade. Usch, jag som inte ens ville prata med folket jag har framför ögonen. Tänkte ta en time out och träna hund men min stress fortplantade sig och lydnaden gick inte bra alls. Satte på dem selarna och körde ett ordentligt dw-pass istället. På några sekunder var jag genomblöt av allt snömodd. 

Min vana trogen tog jag med grannens hund, Ida. Hon fick följa med på promenaden och sen leka lite med mina hundar på gården. Men så, när jag skulle gå hem med henne, var det tji! Jäklar så kul hunddjäv... hade när hon sprang runt och vägrade bli fångad trots lockande, pockande, nonchalerande och bannor. Så pep hon iväg och försvann. Jakthund som hon är. Springa hem, hämta bil och Fredrik och sen leta i ungeför en halvtimme (i sockar och foppatofflor, löpandes som en trebent hind genom snömodd och på nyplöjda åkrar) innan hon självmant kom springande in på sin gård. PUH!

Sen sätta sig vid datorn och kolla upp avtal och fakturor på förfrågan från en kund. Jomenjustdet... Datorn hade kruppat ihop. GAAHHH!!

Fortsätta tjata på ungarna; läxa och skynda, skynda för Freja som skulle samåka med grannen till konserten. Försöka sno ihop en middag. Och så, 5 min innan Freja skulle åka, säger hon att hon har glömt fiolen på skolan.

Då packade jag ihop för i dag. Fixade middag men sen fick det bli TV-soffan för resten av kvällen. Detta inlägg skriver jag på Fredriks dator eftersom min är helt körd - måste förmodligen lämna in den i morgon vilket innebär att jag blir utan arbetsredskap några dagar. Strålande.

Go'natt gott folk - här har mörkret lägrat sig sen länge...

Dagar av självömkan

   VS

Usch... Senaste dagarna har varit så där pissiga som jag aldrig brukar uppleva. Konstant illamående som gör att jag bara väntar på att få gå och lägga mig och SOVA bort spykänslorna. Gruvar mig för ännu en dag av kväljningar och sur mage när väckaren ringer. Jag drömmer om att dricka en halvliter Klorin och köra ner en toalettborste i svalget men jag har nöjt mig med att köpa två små bägare med mjukglass inom loppet av lika många dagar - jag, som på sin höjd brukar äta en mjukglass varje sommar. Det är nåt med att ha det där kalla och slemmiga rinnande nedför svalget som lindrar...

Min teori är att det är den där jäkla Tamiflun som ställer till det. I efterhand hade jag nog hellre valt 40 graders feber i några dagar, men nu måste jag avsluta behandlingen. Bara ett par dagar kvar...

Promenader är bra. Frisk luft gör att jag mår lite bättre. Så det har blivit en del sånt - till hundarnas glädje, förstås. I dag varjag ute på en tvåtimmars förmiddagstur och gick där jag normalt inte brukar gå. Passerade en gård där jag sedan tidigare vet att det bor personer med psykiska bekymmer och i dag var visst en sämre dag. Jag och hundarna såg ingen ute på gården, men en man var ute och skrek i affekt - uppenbarligen åt sig själv eller en imaginär person, för det var ingen som svarade. Det intressanta var hundarnas reaktioner. De är verkligen inte ljudkänsliga och får stå ut med både rop och skrik av olika variabler här hemma, men detta var något de reagerade mycket starkt på. I mina ögon uppfattade de något hotfullt och skrämmande för de stannade ideligen upp och lystrade och "samlade ihop" flocken.

På tal om galna människor. Försöker tänka att när allt ändå är åt helsicke p g a mitt illamående, kan jag göra tråkiga saker. Så jag försöker förmå mig att måla färdigt dörrarna både på över- och undervåning. Sen, när allt tapetserings- och målerijobb är färdigt ska jag unna mig att arbeta lite på mysfaktorerna. Återkommer med bilder när det är klart!

Fin nedräkning

Nytt ljus över en gammal artikel

För ett par dagar sedan lade jag in en tidningsartikel om en amerikansk bulldog som dödats av en passerande person i samband med en hundattack - läs inlägget här.

Självklart har artikeln orsakat reaktioner inom den sk "kamphundsvärlden" (jäkligt dåligt ordval men ni fattar vad jag menar) och grundat på den information som framgick i artikeln har de flesta reaktioner gått i linje med mina; vad gav den passerande mannen rätt att döda hunden när attacken redan blivit avvärjd?

Nu har en dansk sk "kamphundsägare" kommenterat artikeln och då sätts saken i annat ljus (skulle tro att översättningen från danska till svenska är gjord via en översättningsmotor, vilket gör att både grammatik och ordval haltar ibland):

"...historia i den svenska tidningen är inte helt sant och det saknas flera infomationer. Ägaren till AB (Dennis) har många gånger anmälts till polisen eftersom hans hundar (2 AB) har varit ute och attackera andra hundar och människor.

Dennis, ägaren är inte hemma på flera dagar och har bett sin mamma ta hand om sinna hundar,  hans mamma bor 150 kilometer bort och är bara hemma endast 2 g om dagen och ge dom mat och vatten, en AB smet ut genom fönstret och anfaller  lite JR, ägaren till JRT kan inte få bort AB , och det var fler människor som försökte hjälpa till , både att slå hunden med en kratta / det hjälpe inte att försöka få något i munnen på den och på sättet att få den att släppa, men det hjälper inte senare kommer en (gammal kämpe / gammal jägare) och hög en kniv i halsen på AB, hade de inte fått det skulle sjunka innan han stack kniven i necken, men hunden är inte död, undvika och lidande (hunden var på väg till döden) och därför valde han att skära halsen.  så att hunden dog omedelbart om han inte hade gjort det så var det JRT 100% DÖD av misshandel .och kanske hata AB sedan börjat BITA dessa människor som hade försökt att få den att släppa JET.

Det är mycket synd / tragiskt att detta har hänt och det är ett fult sätt att det hände, men jag kan förstå varför detta har hänt, det var jag som ägde JRT eller min vän som var ägare till JRT så jag tror att Jag hade gort samma sak ..

utöver det måste tro att vi i Danmark har haft väldigt många fall där sådana hundar har attackerat både hundar, barn och vuxna människor under de senaste 6 månaderna är nog 2 fall per vecka i tidningarna om muskel / kamphundar som anföll hundar, människor eller barn, och talar regeringen om att förbjuda alla raser av denna typ av (AB, Amstaff, bulldogg, mastiff, Presa, Dogo, cc, och många andra) såg vi ägare till denna hund måste vara mycket försiktiga med vad vi gör och vi måste vara försiktiga så att de inte gör det ytor för andra. för elleres kommer att bli många fler förbud ...

An Eureka Moment!

Lydnadsträningen med Ya'ax har tyvärr kommit på skam under flera år. Min motivation har matchat min tilltro till hundens förmågor - inte särskilt höga nån av dem. Men nu när jag fått en nytändning genom träningen med Fella och dessutom fått möjlighet att jämföra Ya'ax med lite andra hundar, inser jag att han ju har kapacitet till mycket mer än sin matte! Jag har börjat om lite från början och låtit honom göra samma träningsövningar som Fella och det går ju riktigt bra. Ett exempel är dagens träning med apporten. Ya'ax är jätteduktig på att hålla utan att tugga men han har aldrig velat ta apporten annat än att jag "gapat upp" honom (i o f mycket lätt, men ändå...). Men så i dag, kom jag på den enkla lösningen - jag höll fram apporten med BÅDA händerna istället för bara med ena och VIPS så tog han den fint och villigt. EUREKA!! Innan träningspasset var över hade vi också kört apporten med hindret från Lk 3 felfritt flera gånger - det tycker jag var en helt OK utveckling med tanke på att han inte ens tog apporten när vi började.

Fella harvar på i sin utveckling också. Vid förra veckans tävlingslydnadsträning trodde kursledaren att Fella inte kan "ligg" utan dubbelkommando men det kan hon visst - hon är bara bekväm och vill inte ligga på frostig backe. Både läggandet och ställandet fungerar bättre och bättre. Om knappt en månad blir vår första träningstävling i samband med kursavslutnignen och det ser jag fram emot.

Om mindre än ett par veckor ska jag dessutom gå en heldag med Tina Fridh; ett pass med Fella och ett med Ya'ax. Jag tränade för henne när Fella bara var valp och fick jättemånga nyttiga tips. Gillar Tina skarpt - lagom "jävlaranamma" för att jag ska ta in det hon säger. Att hon sedan blev såld både på Fella, Ya'ax och Weight Pull är ju inte helt fel, det heller!

I övrigt hade jag tänkt ha en "sjukskriven" dag med det sket sig. Satt i telefon nästan hela dagen, bokade bl a julbord för våra familjehem (mysig tillställning varje år vid advent) och styrde upp ett stort möte för företagsledare som jag inte kan vara med på eftersom jag fått resförbud.

Nu tycks Fredrik ha kvicknat till lite så jag ska passa på att nyttja honom för lite tapetseringshjälp innan han sjunker in i feberdimmornas värld igen.

Ha en trevlig helg allihopa!

Bus i Västerbottens Grand Canyon

I dag har det inte gått många knop för var sig mig eller Fredrik. För mig verkar flunsan vara på väg att ge sig, med rinnande ögon och näsa samt nysningar till följd. Fredrik är bara i ingressen och lider av huvud- och muskelvärk samt ont i halsen.

Förutom lite jobb ägnade jag nån timme åt att måla innerdörrar - satt på golvet och snorade och penslade. Sen gjorde vi en Ga... jag menar en latmansmanöver... och körde iväg hundarna i bil för att de skulle få aktivera sig själva. Till Marranäsvältan bar det av - för vilken gång i ordningen vet jag inte. Typ Sveriges största sandtag! Ida fick också följa med - undrar vad hennes matte säger om att borsta ut X antal kg sand ur pälsen på henne i kväll...

Det finns också en liten filmsnutt från dagen.

Lägger ut lite foton tagna av Karin Wulff på samma ställe tidigare i sommar:

Beundransvärt miljötänkande!

                        

Klicka på bilden och läs om den tyska bordellen som ger sina cyklande och gående kunder miljörabatt. Man får väl hoppas att de nöjer sig med en handtralla, för kondom-tillverkningen tär väl också på naturresurserna?

OINK, OINK!

             

Jahapp, så var det konstaterat. Jag har gått och fått svininfluensan. Måste vara en lindrigare variant eftersom jag är på benen - bara kvällarna som är jobbiga med ordentliga smärtor i lungorna och såna där hostattacker så man får lov att stå still och knipa ihop benen - ni tjejer vet vad jag menar...

I går när jag ringde och rådfrågade Hälsocentralen blev det akut läkartid och vid konstaterad influensa skulle medicinsk behandling sättas in inom två dygn. I dag när labbet ringde, var det upp till mig om jag ville påbörja medicinering och så fall fick jag göra det när jag ville... Tog i a f det säkra före det osäkra och hämtade ut Tamiflu i dag. Så här välfyllt har aldrig mitt medicinskåp varit!

Nu har jag och grannen just varit ut och "kisspromenadat" hundarna (vi har ju vår standardrunda på ca 5,5 km som vi går när det det är mörkt och ogästvänligt ute) och jag ska låta Fredrik sätta tänderna i den provkaka som jag fått tillsänt mig från Postkakan. Utseendet är det ju inget fel på. Om bara smaken är den rätta kanske detta blir vårt alternativ till chokladaskarna vi brukar skicka till våra kunder.

Go’ natt gott folk!

PS. Det är den numera framlidna, tidigare vitt omtalade och mycket speciella älsklingsgrisen Alice som får personifiera svininfluensan i början av inlägget. DS.

Nödvärn eller inte

            

Klicka på bilden och läs om den amerikanska bulldogen som förlorade sitt liv i en incident som nu delar Danmark i två läger - nädvärn eller inte?

Räknas det som nödvärn när någon räddar annans egendom (som ju djur räknas som)? Och är det nädvärn att fullfölja ett dödande redan efter att faran blivit avvärjd?

Jag försvarar inte på något sätt hundar som attackerar, men saker och ting ska gå rätt till...

Varde ljus!

Det har nog inte undgått nån bloggläsare att jag ägnat nån timme då och då under de senaste veckorna åt att måla golv, väggar och tak här hemma. Jag började på övervåningen och har nu mer och mer krupit mig neråt. Tanken är att göra en mini-make over istället för den stora renoveringsinsats som jag planerat med flytt av väggar, installation av fönster etc i hallen - allt för att skapa lite känsla av ljus.

När jag målat allt utom boaseringen - som hittills bestått av gamla tidningar - insåg jag att det var läge att även byta ut dessa. De såg lite väl skabbiga ut och har faktiskt överlevt min renoveringsiver längre än de flesta andra satsningar jag gör kontinuerligt i huset. Min vana trogen åkte jag till Färg och Tapet - mitt andra hem (varför ens lägga ner en massa jobb och pengar på att renovera när det uppenbarligen är där jag tillbringar den största delen av min vakna tid?!?!?!) och hamnade på avdelningen med de DYRA tapeterna. Det tillhör undantagen att jag ens tittar en andra gång på en tapetrulle som är billigare än 700:-. Mitt enda flärdfulla drag. I alla fall hittade jag ingenting jag kände att jag ville ha, så jag drog på Rusta istället. Hittade ingenting där som jag egentligen ville ha heller, men för 1/10 av det pris jag är van att betala kändes det helt OK att kompromissa. Känner jag mig själv rätt lär det inte dröja allt för länge innan det är dags för att göra om hallen ändå...

Här är den gamla färgsättningen med tidningspapper och lasyr på antikvita väggar. Varmt men murrigt och lite väl mörkt.

Mina egenhändigt dekormålade dörrar (11 till antalet) ska få genomgå en uppfräschning de också - stilrent vitt får det bli.

Så här får det bli, min kompromissrenovering...

I övrigt blev det mindre jobb än planerat i dag. Ringde för att rådfråga Hälsocentralen (som Vårdcentralerna så fint kallas nu för tiden) kring vaccination mot svininfluensa, graviditet och Fragminbehandling. Nämnde också att min äldste son går på den skola som har 1/5 av eleverna sjuka (varav flera med konstaterad svininfluensa), att yngste sonen varit hängig hela helgen och att jag också börjat känna av tydliga och typiska flunsasymtom. Då jäklar blev det brått - inom en timme fick jag tid med läkare för influensatest och förberedelse för ev behandling. Under hela mitt liv har jag alltid fått höra "Men ÅÅÅÅHH, Jenny-Ann - du ska då alltid var värst!". Och nu börjar jag banne mig tänka att det kanske ligger nåt i det...

I alla fall räknades jag som parias i dag och var inte välkommen varken till barnmorskan eller till frissan. Jag tycker själv att min brist på frisyr är ett mer akut tillstånd än att drabbas av en potentiellt dödlig virusinfektion, men man måste ju ta sitt samhälleliga ansvar.

På tal om ansvar, har "kört slut" på hundarna i dag. I alla fall om jag ska gå efter den anklagelse som jag fått av en hundägare med helt annorlunda aktiveringsfilosofi än jag har. I hans ögon är en två km lång promenad en eller ett par gånger i veckan - gärna med en massa kilon i vikthalsband eller i klövjeväska - samt egen aktivering av hundarna i form av dragkamp eller spring pole (vilket i mina ögon är en belönings- och inte en träningsform) tillräckligt. Så mina hundar har plågats med 1,5 timme drag weight, sammanlagt ca 5 km i kuperad terräng, bl a uppför Frostkågeberget. Stackarna - visst ser de plågade ut?

Så nu ligger de trötta och nystretchade framför kaminen och gosar. Avslutar med att lägga in en bild av dålig kvalité och inte heller särskilt smickrande - så här ter sig vår tillvaro efter 21 på kvällarna:

Over and out!

Vecka 12

Nu börjar det kännas verkligt. Har hunnit berätta för de flesta. Ungarna är förväntansfulla och jag inbillar mig att jag kan känna en liten, liten fjärils vingslag i magen ibland...

Klicka på bilden och läs mer om vad som händer i min mage just nu...

Jag bor i ett hus fyllt av kärlek...

...och det tar sig många olika uttryck!

"IDOL" my ass - vi har Fantastiske Fredrik!!!

Jaha, så börjar hösten igen och helt plötsligt tycks allas kvällar domineras av Idol och Desperate Housewives - och dumma Jenny-Ann väljer att sova framför TV:n istället eftersom hon inte fattar var som är grejen med att höra andra sjunga eller se på flärdfulla hysterikor.

Men... i kväll insåg jag vad det beror på. Jag har ju mitt eget Hollywood här i Bodarna!  En våning upp har jag både muskunderhållning, drama och vackra damer! Klicka, lyssna och njut!

Underbare Fredrik, vem annars ställer upp på att vara "Hemlig Underhållare" på styvdotterns pyjamasparty? Älskar dig!

Läge för besvikna asiater här uppe i norr...

Klicka på bilden och läs om den - för oss norrlänningar helt okända - stad som bebos av lesbiska kvinnor och som nu i kinesisk media utmålas som ett paradis för tillresta män. Nog finns det väl en hel del bitterfi--or här uppe precis som på övriga ställen i världen, men en hel stad... nja... Ett intressant fenomen - hur fasen uppstod denna skröna?!?!?

Ya'ax och Fellas flock utökas - resultat av tjuvparning

Vi har efter moget övervägande valt att utöka flocken här hemma. Detta till följd av en tjuvparning som ägde rum i ett obevakat ögonblick. Honan, som inte är känd för att "släppa till", har uppenbarligen givit efter för hanens uppvaktning och i samband med vistelse i enskilt rum genomfördes parningen.

Båda föräldrarna kan sägas ligga utanför rasstandard men har tidigare lämnat avkommor på var sitt håll med gott resultat. Honan har fram till nyligen varit helt frisk. Hon medicineras nu för en genetisk åkomma som förhoppningsvis har låg nedärftlighet. Hanen är i grunden frisk men har vissa förvärvade skador, bl a i rörelseapparaten.

Vad gäller den mentala biten har föräldrarna uppvisat liknande beteenden som förmodas nedärvas till avkomman; en tydlig terriermentalitet men med "av- och på-knapp"; m a o en soffpotatis som, vid retning, snabbt övergår i kamp.

För att se foto på resultatet av parningen: http://i143.photobucket.com/albums/r132/Frelisac/CIMG2059.jpg

Tres amigos

Av nån anledning har det blivit en hunddominerad dag i dag också. Jobbade effektivt 7 - 12 och tog sedan på Ya'ax och Fella selarna. Gick 6 km med dw (lite lättare vikt för muskelkonditionering) för dem och grannens hund Ida i koppel. Sen en hel del bus. Intressant att se hur hundarna lekte; Ya'ax och Fella som har mer kamp i sig körde dragkamp med ett jeansbyxben och Ida stod bara bredvid och fattade ingenting.Det syntes hur hon totalt idiotförklarade de där jepparna som morrade och drog fram och tillbaka utan att egentligen ta sig nånstans. Till slut lade hon sig i lekinbjudande position och skällde till på skarpen ett par gånger. När Fella och Ya'ax då avbröt sin lek för att kolla vad som stod på, passade Ida på att stjäla byxbenet och vände leken till det hon tycker om, nämligen att jaga/bli jagad.

Efter en paus med vila för hundarna, jobb och matlagning för matte gick vi ut igen. Denna gång körde vi lite uppletande. Jag och Freja gick upp en ruta och lade sedan ut apportleksaker (godis är för bäbisar). Fella och Ida var okoncentrerade - typiskt fjortisbeteende - men Ya'ax letade samvetsgrant och kom tillbaka med leksaken. Sen åter igen lite bus och återlämnande av Ida. Dagen avslutades med ett 2,5 timmar långt träningspass för Fella på tävlingslydnadskursen. Kallt, det tyckte i alla fall tunnhåriga Fella på platsliggningen.

Veckorna med barnen är "fullsmockade" med läxläsning, kompisar, crosskörning och mekning ute i garaget för Elias. Älskar de där stunderna när de kommer hem från skolan och vill kramas och prata en stund, middagstiden då de kanske hjälper till att laga mat/duka, de tjuvroliga och intressanta samtalen över middagsbordet och så sista gosestunden för dagen då det är dag för barnen att gå och lägga sig. Det är rikedom!!!!

Resa genom klimatzoner

Usch... Hela natten till onsdag låg vi och lyssnade på stormvindar och hällande regn. Jag som just tagit fram ungarnas vinterkläder fick snabbt göra en raid i källaren och leta fram regnkläderna. Mörkt, blåsigt och blött...överallt...

Stackars underbare Fredrik klev upp ur sängvärmen och gick ut och bytte till vinterdäck på bilen. Nån timme senare bar det av mot Norrbottens inland, närmare bestämt strax utanför Arvidsjaur. Min vana OTROGEN åkte jag iväg i god tid, trotsande det reseförbud jag fått av läkaren (nöden har ingen lag, inte mitt arbete heller).

Jag behövde bra köra nån mil så övergick regnvåta vägar till underkylda, slaskfyllda och oplogade vägbanor. Ungefär halvvägs började snön ligga kvar och vid Glommersträsk blev jag nästan snöblind på grund av en strålande sol och nyfallen, ren och vit snö. Lovely!!! Julstämningen och humöret gick på topp direkt!

Stötte på några fordon - närmare bestämt fyra - vars ägare förmodligen inte var lika upprymda över den nyfallna snön som jag...

Ska sanningen fram så var det väl inte precis bara av trafiksäkerhetsmässiga skäl som jag tog god tid på mig upp till Arvidsjaur. Dollar Store finns ju där...  Konstigt vad många saker det finns som man inte visste att man behövde! Fast det fanns en del jag köpte OCH behövde också, däribland lite... ganska mycket... godsaker till Frejas stundande pyjamasparty.

Väl hemma blev det en kort promenad med grannen och hennes hund samt 45 min bus för hundarna på en lägda - hysteriskt roligt att se dem rusa runt, runt utan att ens hämta andan. Här en bild från deras lek i vintras (och vem har flängaste hundarna?!?!?!):

Sedan storhandling med familjen, hämta Elias, som blivit en riktigt bilmekare sen han fick sin EPA, hos en kompis (eller snarare, i kompisens garage) och sen - som vanligt - framstupa sidoläge i TV-soffan...

Go’natt!

"Hellre sol i ögonen än en bulle i ugnen" eller "Kan man drunkna i självgodhet?"

Vilken dag - i natt blir det till att sova gott. Uppe tidigt, hann både tjata och gosa lite med ungarna innan de åkte iväg till skolan. Sen en del mailande och telefon under förmiddagen...förutom en massa annat. Städade undan en hel del, vek sex IKEA-kassar med tvätt, blekte vittvätt, körde igång ett par tvättmaskiner, städade i tvättstugan och tog fram ungarnas vinterkläder, mössor och vantar, gjorde en pannkaka, torkade hundgodis och påbörjade brödbak. Och då var det ändå bara lunchtid.

Men si då tyckte jag att jag var värd en ordentlig paus så jag tog hundarna och stegade ut i höstsolen. Jag gick... och gick... och gick... Gick liksom inte att sluta gå... Vi letade upp en skogsväg som vi inte promenerat på sedan snön försvann, jag fotade lite och lekte tittut med hundarna -  och vips blev det en tur på dryga milen och 2,5 timme.

När jag kom hem igen förväntade jag mig att degen jag satte innan jag gick skulle ha vandrat iväg själv. Men den hade liksom imploderat istället. Så något överjästa mormorlimpor blev det denna gång, men det var det värt!

Förresten, nämnde jag att jag ska ut och gå en dryg halvmil med grannen i kväll?

Fula hundar i nyfallen snö

I dag snöade det. Snett och fort. Vid lunch sparkade jag ut hundarna på gården för att kissa och jag hade lika gärna kunnat slå dem med en stekpanna - snacka om att förolämpningen och den massiva plågan lyste ur deras ögon! Efter att ha vitmålat stora delar av övervåningen och efter att de starkaste stormvindarna lagt sig och regnet övergått i snöblandat slask, tog jag en promenad med de stackars djuren. Tror aldrig de har varit så fula någongång. Kutryggade och slokörade. Fella visste inte på vilket ben hon skulle stå, vilket medförde att hon gjorde nån sorts jämfotahopp innan hon insåg att snön var lika kall och blöt varenda gång hon landade. Hennes skånefödda lekamen ryste för varje vindil - och det kan jag säga, det är mycket kropp som ska skakas när en bulldog sätter igång!

Tog lite bilder av gården när vi kom tillbaka: