Ur led är tiden...

När fröken Larsson njuter av hushållsarbete, då är det nåt som inte riktigt är sig likt...

Så är det numera. Det har inte slagit mig förrän i dag. Jag känner mig ovanligt harmonisk, begravd i IKEA-kassar med ren tvätt som ska vikas och smutsig tvätt från stugan som ska tvättas. Det är nåt vilsamt över vinterkläder som ska gås igenom och plockas fram. Jag kommer på mig att smånynna när jag röjer golvet så att Birk ska komma fram med sin gåstol.

Om jag får kosta på mig en teori så här när jag kommer upp och hämtar andan mellan högen med lakan och flera kilo osorterade sockar -och det får jag faktiskt eftersom det här är min alldeles egen blogg - så beror min temporära harmoni på att jag bara haft ett enda "jobbmåste" utanför hemmet denna vecka. Visserligen har jag lagt ner många timmars arbete på administration, men jag har inte flängt hit och dit i bilen. Förutom till sånt som jag själv valt att göra. T ex gårdagens KiBox med Freja och våra två vänner. Vilket i sig också var en kick eftersom jag inser mer och mer att min kropp kanske inte fullt ut är stadd i det förfall som jag trodde. Orken finns där, nu skulle det vara trevligt om jag fick lite snygghet på köpet.

Nu har jag hämtat andan, så det blir att återgå till tvätthögarna efter att jag kört ett kort lydnadspas med hundarna (brukar göra det och använda frukosten som belöning). Ska väl spela lite bingo med mig själv också. Sock-bingo. Av nån anledning uppskattar inte nån annan i familjen denna lek lika mycket som jag. Eller så fuskar de och parar ihop sockar av både olika färg och kvalitet. Det ska gå rätt till. Dessutom vinner jag ju alltid när jag spelar med mig själv!

Blockethundar under produktion

Informationen når mig...slår mig...

Åter igen en person som anser sig vara hundmänniska...en kennelinnehavare som erbjuder sina tjänster och kunskaper till folk med problemhundar...som säger att det viktigaste är att hunden får leva ett lyckligt och aktivt liv med sin husse/matte. Denna människa gör sig nu av med två nyinskaffade hundar för att de inte passar in i avelsplanerna. Skapar omplacerings-Blocket-hundar och säger sig samtidigt ha rasens bästa för ögonen och en sund avel som målsättning.

Fy fan.

Så sent som för ett par dagar sedan fick jag besked om att Fella förmodligen inte heller kommer att avlas på. Min främsta hunddröm har varit att ha en valp efter henne. Mina tävlingsmotivation har till stor del legat i att meritera en blivande avelshund. Nu blir det alltså inte så.

I mina ögon var Ya'ax den vackraste hund som fanns när jag köpte honom. Tankarna på att avla på honom fanns där. Men när kunskap och erfarenhet gav vid handen att han inte var fullt ut rastypisk, insåg jag att han inte hade något att tillföra och han blev kastrat.

Både Fella och Ya'ax kommer att bli gamla i den här familjen. Nåt annat kan jag inte se. Kanske jag måste vänta ytterligare 10 - 12 år på den hund som jag vill avla på. Men aldrig, aldrig kommer två av mina familjemedlemmar tvingas att flytta bara för att de inte passar MINA planer.

Kanske anser du att hundar är en handelsvara. En förbrukningsvara. En väg att göra sig ett namn på. Ett sätt att tjäna pengar. Kanske har du googlat och läst böcker om hundpsykologi och effektiva träningmetoder. Kanske det finns folk som förleds av din snitsiga hemsida och intetsägande floskler. Kanske är det proffsigt att ha ägt massvis med hundar under kortast möjligast tid. Med största sannolikhet har du kunskaper och erfarenheter som vida överstiger mina. Men kalla dig inte hundmänniska.

För i min värld tänker en hundmänniska med hjärtat och känner med hjärnan...

C på fan...

 

 

Pysseldag i går. Tyvärr inte så kul som det låter - designa (med vår hemsida som bas), redigera, skriva ut och klistra på ca 600 etiketter på fröpåsar är väl inget man längtar efter varje dag precis... Men tjejerna som jobbar åt mig ska på stor mässa i Luleå onsd - fred så det är bara att gilla läget.

Jag gjorde ett par avbrott i klipp-och-klistrandet; grundmålade ett skrivbord och var ute och letade hund - plötsligt insåg vi nämligen att vi hade slarvat bort Ya'ax!! Han är liksom så försynt att han kan bara gå upp i rök numera. Han ligger mest och lapar sol men så, ett par gånger per år, så gör han sig en liten utflykt. Förmodligen inte så långt, men eftersom han är så tystlåten och aldrig skäller, så ger han inte heller nåt ljud ifrån sig när man ropar på honom. Min teori är att han var uppe på berget bara nåt hundratal meter från huset och käkade as av nåt slag. Men han hade i alla fall vett att skämmas när han kom hem. Utan att jag sa eller gjorde nåt, kom han krypande och slickade mig i mungiporna. Just det faktumet stärker mig i min tanke om att han förmodligen hört men skitit högaktningsfullt i oss hela tiden medan vi ropat på honom.

Fella stannade hemma och höll ställningarna. Med tanke på helgens bravader gjorde hon det bra dessutom. Inga symtom på blödning eller förgiftning. Det ska mer till än så för att ta kål på en bull dog. Däremot fick Fella post i går. Från SKK. Efter att en del papper varit på villovägar senaste månaderna fick vi så resultatet från höft- och armbågsröntgen. Armbågarna var "fria" men tyvärr var inte höfterna så bra som vi hade hoppats på. Precis i linje med Penn Hip-röntgen visade plåtarna att hon inte har jättedåliga höfter men inte så bra som man vill ha om man tänker att man ska avla. Jättetrist.

Innan jag åkte och jobbade några timmar på skolan, körde vi ett lite längre lydnadspass tillsammans med Karin. De var riktigt duktiga båda hundarna och Fella fixade bl a apporteringen över hinder och fjärrdirigering till rutan samt sitt-ligg-stå på ca 25 meters avstånd.

I dag blir det mer klipp-och-klistra, lite hundträning och möbelmålning samt skolrådsmöte på Isacs skola. Jag har gjort mitt bästa för att slippa undan allt ansvar när det gäller skolmöten och klassföräldraskap och tänkte att det var en snygg manöver att ta på sig att sitta i skolrådet för att kunna använda det som en ursäkt när nån nitisk lärare vill att man ska bli ansvarig för nåt. Men likväl känns det jävligt motigt varenda gång man får kallelse till skolrådsmötena två gånger per termin...

Vinter i Paradiset

Fredagen var lång. Ofattbart lång. Och vägen mellan Umeå och Skellefteå var på något oförklarligt sätt ofantligt mycket längre än vad den brukar vara...

Skjutsade ner Fredrik till Umeå på en släktings begravning och passade själv på att göra stan. Kände mig som ett UFO. Hur f-n gör man när man går på stan egentligen? Kommer inte ihåg när jag sist hade ett ärende som förde mig in på jaktmarker större och brokigare än ICA Maxi - än mindre när jag sist tog mig tid att strosa runt planlöst och fönstershoppa. Lyckligtvis åkte jag förbi koncernkontoret och lyckades prata bort en timme. Annars hade jag säkert hunnit drabbas av nån sorts urbaniseringschock.

Efter lite trevlig samvaro med Fredriks familj, god middag och en mardrömslång hemfärd, var det bara att krypa ner i bingen för att orka upp tidigt på lördag morgon. Städning inför söndagens kalas stod på schemat. Sedan gjorde vi oss redo för årets sista resa till Paradiset.

Solen visade sig från sin bästa sida och höstfärgerna målade världen otroligt vacker. Trots det var det vemodigt att packa ihop och plocka undan för vintern. Tänk, nu är det 8 - 9 månader till stugsäsong igen...

Lyckligvis fick vi sällskap av go’vännerna och tillsammans jobbade vi hårt på att hålla värmen under natten. Det bäddades ormgrop i storstugan och i öppna spisen brann både ved och grillkorv.

På lördag morgon stack vi ut våra frostnupna näsor från täckena tidigt. Det var mycket som skulle göras innan kalasandet i Bodarna på eftermiddagen. Medan Fredrik och hundarna stökade undan ute på gården plockade jag ihop i stugan. Städade en sista gång, packade alla sängkläder och lade ut råttgift till våra vinterockupanter. Just innan jag var klar hörde jag hur Fella (hur kom hon in?) slickade och slickade. Löptik, tänkte jag och himlade med ögonen för mig själv. Men... Det tjaskade liksom inte som det brukar när Fella utövar morgontoalett. Det lät liksom mer som en sträv hundtunga mot...en papperstallrik...fylld med...RÅTTGIFT!!!!!

5 - 6 slick fick nog Fella i sig innan hennes imbecilla matte fattade vad som var i görningen. GAAAAH!! Ryckte tag i mobiltelefonen och ringde Giftinformationscentralen. Där hänvisade man vidare till veterinär eftersom mängden gift som Fella fått i sig låg på gränsen till att vara förgiftningsfarligt.

Kastade oss i bilen (eftersom vi hade så bråttom hem) och ringde på vägen hem till flera veterinärer som, sin jour trogen, självklart var ute på andra akuta uppdrag och inte svarade i telefon. Fick till slut svar hos Djurkliniken i Öjebyn, där det konsulterades länge och väl innan personen jag pratade med sa att de brukar hänvisa till Giftinformationscentralen i fall som dessa... De tog dock frågan på största ansvar och tyckte att jag skulle komma in inom en timme för att de skulle kunna ge Fella motgiftet K-vitamin. En timme - då skulle vi knappt vara halvvägs till Öjebyn, liksom... Medicinskt kol kunde också minska symtomen. Och kräkning, förstås. Men även då ville de att vi skulle komma eftersom kräkningar framkallade med senap och salt kan framkalla saltförgiftning.

OK. Vad göra? Liksom...

Lyckligtvis återringde en Skellefteåveterinär. Förmodligen den bästa på marknaden. Jättetrevlig, cool och kunnig. Visst var det bäst om Fella fick en K-vitamininjektion, men veterinären själv var ute på uppdrag och skulle inte kunna möta upp inom stipulerad tid. Men det kunde gå med tabletter via apoteket också. Och det där med saltförgiftning vid egenhändigt framkallade kräkningar va bull shit. tyckte hon. Bara att trycka i hunden senap och salt snarast möjligt.

Jaha, tänker säkert ni. Var får man tag på sånt mitt ute i obygden? Men se, för ovanlighetens skull var fröken Larsson välutrustad. Eftersom vi just städat ur stugan hade jag både senap och salt med mig i bilen. Så det var pallnit in på Finnfors Badplats för att bända upp käkarna på Fella och börja sleva in. Vilket förmodligen traumatiserade henne så mycket att hon hädanefter inte kommer att klara varken platssittningar eller fjärrdirigeringar i lydnadstävlingarna - för varför ska matte och husse våldhålla fast och gapa upp när vovve ska få godis?

Fella tyckte nämligen det var riktigt gott. Senaps- och saltsmeten som skvittrade ner på maken slickade hon begärligt i sig. Efter en halv flaska senap och ett otal teskedar salt gav vi upp. Jag provade stoppa fingrarna i halsen. Men Fella, hon bara slickade sig om munnen och undrade vad f-n vi höll på med. Bulldog-tarmar är uppenbarligen enkelriktade.

Det var bara att hasta vidare i väntan på att veterinären skulle ringa upp för receptförskrivning. Hämtade ungar och sedan var det städning, bak och matlagning i hysteriskt tempo innan gästerna kom på triokalaset - vi skulle nämligen fira både Isac, Freja och Fredrik som alla fyllt år tidigare under veckan.

På väg hem till oss skulle mamma åka förbi apoteket och hämta ut K-vitamin och medicinskt kol. Men då fick vi veta att det förra hade utgått ur sortimentet och i samråd med veterinären - som precis som jag var fullt upptagen på annat håll - bestämde vi att vi skulle nöja oss med kol och att jag skulle hålla Fella under uppsikt närmsta dygnet.

Och Fella var faktiskt riktigt loj på kvällen. Men om de berodde på råttgift eller en kvarts liter senap lär vi aldrig få veta...

I skrivande stund är dock Fella fortfarande vid liv och fixar man en årsranson med salt och senap på 5 minuter, då tror jag att man fixar lite råttgift också...

Kalaset avlöpte dock utan några förgiftningar. Både mat och tårta gick ner i gästerna.

Det var väl bara lille Binke-Bonk som var lite matt i lacken ett tag...

...men med lite tårta i magen kvicknade han snabbt till.

När gästerna åkt hem var det bara att göra kväll. Efter att ha plockat undan. Och färgat håret på Freja. Och designat och skrivit ut några hundra etiketter till kommande veckas marknadsföringssatsning på en mässa i Luleå.

Men SEN var det kväll.

AJJKIIIAA!!!

Som Fredrik skulle ha uttryckt det. IKEA för oss dödliga.

Där var vi i dag. Bara så där helt apropå. Som om vi inte har besökt ett otal IKEA-varuhus på våra resor söderöver...

12 timmar bakom ratt och kundvagn. Sen direkt iväg på ett step up-pass med Karin, Freja och lånedottern Jennifer. Åter igen kunde jag med viss förvåning konstatera att det var överlevnadsbart. Den främsta utmaningen är nu att utöka kretsen av motionerande och samvetsgranna personligheter i min närhet. Därför skriver jag till Dig...ja, just Dig... Du, en av de tre män i min närhet som befinner sig i åldern 36 - 38 år och en uppskattad längd av 1,68 - 1, 72 m... De andra två har redan uttalat löften om att vid åtminstone ett tillfälle medverka på ett dans-, step up eller KiBox-pass. Du ballar väl inte?!?!

I morgon blir det en tur ner till Umeå igen. För andra gången denna vecka. Förutom en tripp till Haparanda och otaliga resor in till stan. För det är ju liksom onödigt att sitta still.

Båååååååååring...

Tisdagen var en rekorddag. Har förmodligen aldrig haft så tråkigt och varit så inaktiv sedan jag satt av nån skoldag i tonåren.

Det började bra. Läste in mig på treans lydnadsmoment och hade för avsikt att köra ett ordentligt lydnadspass med båda hundarna bara det slutade regna. Men det gjorde aldrig det. Slutade regna alltså. Och att nöta in sånt som hundarna ska uppfatta som roligt i hällregn och kryssande mellan vattenpölarna vet jag av erfarenhet att det inte är nån idé.

Jag hade förstås kunnat fly fältet (vart vet jag i o f s inte) men jag hade bestämt mig för att inte sätta min fot...eller snarare mitt arsle...i bilen denna dag. Jag är sååååå less på att alltid sitta i bilen och vara på väg någonstans.

Så jag blev hemma. Totalt overksam om man inte räknar de ordinarie arbetstimmarna som blivit ett stående inslag i min föräldralediga vardag.

Lyckligvis kom Karin så småningom och räddade mig från min tristess och mitt dåliga samvete. Vi svepte in oss i gladpack (typ) och trotsade regnet. Tog med hundarna ut på skogs- och bergspromenad.

Ya'ax gjorde stort intryck på schäferflickorna när han bar iväg på en stor trästam. Men det var väl också ungefär där han slutade imponera. För bara nån halvtimme senare slarvade vi bort honom. Eller snarare: han slarvade bort sig själv. Vi gick allihopa i en lång båge inne i skogen och kom ut på en grusväg nån kilometer bort från bilen. På väg hem gjorde hundarna en avstickare ut i skogen. Alla kom tillbaka förutom Ya'ax.  Jag dumgjorde mig över honom och sa att han säkert varit klantig nog att ta bakspår på oss och att han säkerligen satt och väntade vid bilarna.Trodde jag, ja...Vi travade på mot bilarna men ingen Ya'ax stod att skåda. Så det var bara att kasta in de övriga fyrfota vännerna i bilen och köra i riktning mot där vi senast såg hunden för att förhoppningsvis stöta på honom. Icket. Körde till den plats där vi kommit ut ur skogen. Ingen hund. Men så fick vi se ett par förskrämda ögon som reflekterade strålkastarskenet. BORTANFÖR vår promenadväg. I helt fel riktning. Ungefär på samma plats som där jag en gång hämtade en bortsprungen minigris.

Sensmoral: Ya'ax är en minigris. Nöff, nöff.

I dag är dock vädret bättre och nu ska jag tamigtusan drilla hundarna i diverse lydnadsmoment. Sen ska Karin drilla mig på KiBox. Vilket förmodligen kommer att få MIG att känna mig som en minigris. Nöff, nöff.

Självfall

Morgonens skörd

Har du levt ditt liv i tron om att "självfall" innebär ett böljande hårsvall med mjuka vågor, gärna sittande på en vacker flicka med håret utslaget över axlarna?

Fel.

Självfall är vad som inträffar efter avslutad graviditet och ungefär 3 - 4 månader in i en amningsperiod.

Då faller håret av. Alldeles av sig själv. Självfall.

Nu kommer jag ihåg varför jag klippte mig kort efter förra graviditeten. Det berodde inte på nåt behov av förändring eller för att det var praktiskt att ha kort hår när man gick hemma och tog hand om barn hela dagarna. Det berodde helt enkelt på att jag höll på att bli flintis.

Lyckligtvis har jag en hel del att ta av. Men det svider att jag just har sparat ut håret så pass att jag kan göra snabba, enkla och ganska stilfulla frisyrer. För nu är det snart dags för en kortklippning igen.

Fördelen är att jag om nåt halvår intar en närmast helgonlik uppsyn eftersom stubben som då är på väg att växa ut bildar en glorialiknande aura runt mitt i övrigt ganska tunnsådda huvud.

I övrigt känns det som att jag håller på att få någon sorts kontroll över min lekamen igen. Visst, det finns mycket som hänger och sladdrar och som förmodligen kommer att kräva operativa ingrepp (visste ni förresten att man kan ha taxöron på höfterna?!?!) men orken börjar komma tillbaka. Och jag kommer i alla kläder jag hade innan jag blev tjock. Även om det INTE innebär att jag är nöjd över mitt utseende, så ger det i alla fall hopp om liv utan att brandkåren ska komma till undsättning varje gång jag vill komma mig utanför ytterdörren.

I går körde vi ett danspass och på torsdag blir det step igen. Kanske ytterligare nåt pass under veckan men vis av gamla erfarenheter ska jag försöka att inte bränna allt krut i början utan hålla en regelbunden träningsfrekvens på bara några gånger i veckan istället för varje dag.

Fella och Ya'ax ska dock få sig ett pass i dag. Är så less på att traggla tvåan med Fella (men måste ju eftersom hon behagade sätta igång och löpa innan tävlingssäsongen är slut) men jag tror att vi ska börja nosa lite på treans moment. Av nån anledning känns det som att det inte borde bli så svårt. Hoppas jag har rätt.

Så... Over and Out. Ha en trevlig...och hårig...dag!

Djupt

Om man är en aktiv soffliggare - är man en soffsittare då?

I svallvågorna efter valet duggar statusändringarna på Facebook tätt. Folk förfasar sig åt det ena eller det andra hållet och gör uttalanden om huvvaligen så hemskt det kommer att vara att leva i Sverige i framtiden. Den tydligaste trenden är att alla personer som förespråkar vidsynthet och demokrati också är de som oftast hotar med att plocka bort sina vänner som röstat "fel" från sin vänlista.

Själv har jag undvikit att gå in i diskussioner. Av den enkla anledningen att jag vet att mitt ställningstagande är bara snäppet värre än att rösta "fel" Jag har nämligen inte röstat alls.

Jag har både släkt och många goda vänner som befinner sig i klorna på välfärdssveriges försäkringssystem. Vars livssituation kraftigt påverkas av vem som sitter vid makten och som självklart vill se ett rödgrönt styre.

Samtidigt är jag själv egen företagare och gynnas, i min nyvarande situation, bäst av att de blå har kommandot. 

Jag har många års erfarenhet av att jobba med flyktingar, känner invandrare som jag respekterar, beundrar och som jag önskar all lycka här i Sverige. Samtidigt är det svårt att bortse från rätten till en egen åsikt (hur inskränkt den än må vara) och det faktum att det svenska flyktingmottagandet lämnar mycket övrigt att önska.

Miljön är en viktig fråga för en naturmänniska som jag. Samtidigt måste jag själv ha råd att leva och resa i en by utan allmänna kommunikationer.

Sedan stör jag mig fruktansvärt över att alla partier - så snart de kommit i position att börja förhandla - ganska lätt kan glömma sina vallöften och tulla på sina principer.

Lite så här är det: Om jag går in på en restaurang och inte gillar något de har på menyn, så väljer jag inte det som är minst dåligt. Jag går ut igen.

Kanske därför jag gillar buféer bäst...

Så... Intressant att se hur många Facebook-vänner jag kommer att förlora på detta ställningstagande. Å andra sidan lär det ju märkas vilka som läser min blogg.

Mycket av ovanstående resonemang kanske grundar sig i min personlighet. I går fick jag, av en person som känt mig väl senaste sex - sju åren, en beskrivning av mig själv, byggd på en tankemodell som kategoriserar människor utifrån många olika aspekter. Varje människa sägs ha en dold agenda. Inte kanske dold för andra, men för personen själv.

Jag har tidigare fått ta del av olika teorier om min personlighet och min agenda som inte riktigt känts korrekta. Men i går fick jag veta att min  dolda agenda ska vara "Att Älska". Notera: INTE "Bli Älskad". Och det kändes faktiskt ganska mycket som huvudet på spiken. Kanske därför jag omger mig med egna, bonus- och lånebarn. Kanske därför djur alltid har varit en stor del i mitt liv. Och förmodligen också därför jag har fått en del törnar, rest mig igen - och fått en smäll till. Att se bortom gärningarna och tycka om människan är liksom min melodi.

Så, det är kanske också därför jag har så svårt att ta del av dessa politiska diskussioner och svart-vita ställningstaganden. Kan inte fatta hur man kan avfärda en annan människa på grund av dennes åsikter. Accepterar inte att folk säger sig vara vidsynta och sedan förkastar någon bara för att den har en annan uppfattning, grundad på andra erfarenheter och andra kunskaper.

Så... Socialdemokrater. Moderater. Miljöpartister. Folkpartister. Kommunister. Sverigedemokrater. Allaandrapartister. Och framför allt Soffliggare.

Jag älskar er!

Och än slank han hit...

Så var den över. Helgen. Varannan vecka svischar bara veckoändstimmarna förbi i hysteriskt tempo och jag kommer på mig själv att längta till söndag kväll då jag får sitta stilla och bara stirra ut i evigheten med tomma ögon några minuter innan jag slocknar i TV-soffan. Just nu är det de sista skälvande minuterna innan jag intar horisontalläge så om jag verkar sluddrig och osammanhängande så vet ni vad det beror på...

Gårdagen tillbringades som vanligt i värsta taxichaffis-stil bl a i sökandet efter en hamster som present till grannflickan. Hann med en snabb cykeltur med hundarna och konstaterade förvilkengångiordningenvetjaginte att jag BORDE köpa nya bromsbackar till cykeln. Denna gång undgick jag med en hårsmån att göra strike på hundarna när jag kom dundrandes med bredsladd nedför en regnslirig backe. Eller... Det kan jag förresten inte uttala mig om egentligen för jag var temporärt blind till följd av lerstänk.

Dagen avslutades i alla fall i goda vänners lag med lite snack, hundpromenad, spontanmiddag och Isacs goda kladdkaka. Bomull runt hjärtat! Jag fick åter igen också tillfälle att konstatera att Ya'ax hanhundsaggressioner tycks ha försvunnit helt - trots att Fella löper accepterade han helt att socialisera sig med - och bli dominerad av - en annan kastrat. Han har blivit som en liten farbror, gosevovven.

I morse...nåja, vid den tid på dagen då tonårsbarn behagar kvickna till...drog vi ihop ett gäng och åkte till Leos Lekland. Våra 15-åringar var de som nästan proklamerade starkast för den idén, minsann! Sen hade våra 36-åringar inte särskilt svårt att roa sig, de heller...  Observera det gälla skriket när du tittar på det här.

Lite andra stilstudier från dagen:

Nu blir det väl att titta på lite valvaka. Det kan... ju........ bli............. riktigt................spänn...................Zzzzzzzz

Lördagsgodis

Var så god, gott folk - metrobloggens mest splittrade inlägg får ni i dag! Ni kan angripa det som en gottepåse och plocka de bästa bitarna eller så ser ni det som ett symtom på min livvistuation - som ett utslag på en relativt sömnlös natt eftersom jag haft en vaken och skitglad bebis bredvid mig i måååånga timmar.

Jätteglad unge...dygnet runt...

Gårdagen började med städinslag. Eller sanering. Hur man nu vill se det. Gjorde en insats på sovrumsfönstren, som inte blev putsade sist jag fick städdille. Och - precis som alltid - kan jag inte sluta förundra mig över deras konstruktion. Nu vill jag inte på nåt sätt var fördomsfull och trångsint så jag ska inte göra uttalanden om vilket kön som förmodligen står för principen bakom fönstrena men man kan i alla fall klart konstatera att det INTE är nån som är van att städa hemma!

Kolla in plupparna som sitter i karmen - in över fönsterrutan.            Hur lätt tror ni att det är att dra en fönsterskrapa efter den här kanten?

Efter att ha plöjt upp golvet någorlunda i sovrummet gjorde vi lite omdisponeringar; bar ut Birks vagga och tog in spjälsängen som jag fyndade på loppis i somras. Riktigt fin, va?

Birk firade med att dra en sväng i "bilen". Han börjar hitta växlarna nu. Dock inte backen, vilket periodvis medför en mycket frustrerad bebis när han har fastnat i ett hörn nånstans.

Birk delar bilfrustrationen med sin storebror, vars EPA inte fungerat tillfredsställande under hela sommaren. Så nu ska den säljas minsann. Vilket framkallar upprördhet och bannor hos vuxenvärlden, som ser både nedlagda arbetstimmar och satsade pengar gå till spillo. Tror 15-åringen ska få en gåstol istället, han också. Billigt och bra.

Köpa? Någon?

Avslutar med lite hund. Förstås. Vad är ett blogginlägg utan hundinslag? Denna gång får ni tillgång till filmerna från Fellas MH. Diskussionerna kring resultatet går höga bland hundentusiasterna - särskilt bland de som anser att en bra bulldog är en aggressiv bulldog. Efter att ha bevistat Rasespesialen och sett hur folk hanterar sina bulldogs, är jag fullt nöjd med min flower power-flicka som mesta tiden går omkring och nynnar "We shall overcome...". Och blodar ner mitt golv. Hyndan.

Moment 1 - 5

Moment 6 - 7

Jaktsekvensen (som vi missade)

Moment 8 - 10

Girl Power!

Riktigt så här illa är det inte...men nästan...

I går ägnades större delen av dagen åt att S.A.N.E.R.A mitt kontor. Nu ger jag fan i mina pseudo-strukturerade ambitioner, kastar alla anteckningar och dokumentation som jag sparat "och ska läsa igenom nån gång..." och ger bort alla pärmar. Jag blir aldrig en pappersmänniska. Det som inte ryms i datorn ska väck. Så är det bara.

Riktigt så är proffsigt är det inte... men nästan...

På kvällen belönade jag mig med ett Friskis & Svettis-pass tillsammans med Freja och lånedottern Jennifer. Så himla roligt när barnen börjar vara så stora att man inte behöver göra saker FÖR dem utan kan göra MED dem! Tjejerna är i alla fall jätteduktiga och klarade både flås och koordination jättebra på step-passet.

På väg hem ringde Fredrik och meddelade att vi fått besked om var Nougat håller hus. Ni vet, katten Nougat som drar hemifrån direkt vi åker bort mer än några timmar. Hittills har han varit hemma sammanlagt kanske en vecka i sommar och vi har hämtat igen honom två gånger från grannen österut, en gång från närmsta grannen västerut och nu var det dags att inkassera katt hos grannen som bor en bit norrut. Bara söder kvar alltså - och då får Noggis gå långt för det är en hel del skog mellan och och närmsta fastighet åt det hållet. Fattar inte hur katten funkar - "Nähä, här var det inge' kul att vara själv så jag drar iväg nån månad och äter råttor istället". Faktum är att han är hur go' och lycklig som helst när han kommer hem och det håller i sig till nästa gång vi ska vara borta en eller ett par dagar. Nåja, nu är ju stug- och tävlingssäsongen slut så han kanske blir hemmakatt över vintern.

På tal om tävlinggsäsong så behagade Fella gå in i löp i dag. Man kan ju tycka att hon borde ta lite ansvar för sin mattes ekonomi och avvakta lite med såna dumheter eftersom jag redan anmält och betalat in tre - fyra lydnadstävlingar närmsta veckorna. Hynda.

I dag fortsätter saneringen. Hela huset är i stort behov av rensning och min vana trogen lär jag väl göra lite här och lite där så att man i slutändan faktiskt inte ser nåt resultat alls.

OCH.

Alla papper ska bort!

Frysa som en våt hund

Det ordspråket stämmer verkligen. I går skulle både Ya'ax och Fella äntra lydnadsplanen för lite träningstävling och man kan ju minst sagt konstatera att förhållandena inte var optimala för mina "nakenhundar". Regnet forsde ner och på vissa ställen på lydnadsplanen stod det faktiskt 3- 4 cm vatten. Inte läge för lägganden av olika slag m a o! Dessutom hade Fella grundat med att smyga ut till fodersäckarna och käka upp en veckoranson foder. Som en spärrballong såg hon ut och varenda vattenpöl (vilka det alltså fanns oräkneliga av) var en potentiell törstsläckare.

Fella gjorde ett jämndåligt resultat medan Ya'ax - som (bör noteras till protokollet) ALDRIG tränat ett Lk 1-program - varvade toppresultat med nollor. En tia, två nior och två åttor är väl inte fy skam för en lydnadsnovice? Nollorna satte han på platsliggningen (gick finfint fram till ungefär 2/3 av tiden, då han ville till mamma, och på ställandet under gång, då han tyckte att regnet i nacken blev besvärande, ruskade på sig och glömde att han skulle stå till.

Jag har i alla fall ägnat en stund åt att skriva ihop Fellas MH-resultat. Det finns att läsa här (mallig som tusan är jag som googlat mig fram till hur man länkar en pdf-fil). Jag återkommer med film från testet när jag redigerat ihop den.

I morse var sotaren på besök och det skapar ungefär lika mycket ångest som en bilbesiktning. Precis som när det gäller bilen, orsakar en påannonserad kontroll välbehövlig städning och det är ju bra, men att vänta på domen - och dessutom vara någorlunda trevlig och social samtidigt - är skitjobbigt. Jag förväntar mig alltid någon form av eldnings- eller körförbud i dessa situationer. Denna gång undkom jag med enbart skammen över att ha glömt ställa fram en stege och det bör jag kunna hantera. Röjningen i källaren och pannrummet gav dock blodad tand och jag tror minsann att jag ska försöka övertala Fredrik att vi ska göra en storröjning i hela huset. Det lär ta nån vecka eller två. Bäst att börja...

Paus... Eller hur det nu var...

Efter en måndag som kändes gå i ultrarapid var det dags att ta lite hundpaus. Tänkte jag.

Dra ner på träningen och tävlandet. Inte engagera mig i några nya projekt och vara lite osynlig i föreningssammanhang. Tänkte jag.

Läste dock på Weight Pull-forumet att vi hade styrelsemöte på tisdag kväll. Jaja, det går ju fort liksom.

Väl på mötet påminde Kajsa om att jag och hon skulle föreläsa om Weight Pull på Solviks Folkhögskola på onsdagen. Hoppla. Hög tid för lite förberedelser kanske...

Utav bara farten blev det lite lydnadsträning med både Fella och Ya'ax upe på Brukshundklubben. Detta eftersom Karin uppmärksammade mig på lydnadscupen som klubben arrangerar; tre inofficiella lydnadstävlingar under de närmsta veckorna.

Så i morse vad det bara att packa in dragutrustning, hundar och valda delar av familjen för att åka till Solvik. Där anslöt större delarna av klubben och vi lyckades hålla ett en timme långt anförande om träning och tävling. Framförandet avslutade med uppvisning av hundar och lite utmaningar för åhörarna, som fick dra samma p4p som hundarna gjorde. Riktigt lyckosamt tror jag faktiskt att det blev!

Och så i kväll blir det alltså inofficiell lydnadstävling. Bra träning för Fella inför stundande tävlingar veckorna framöver. Tänker faktiskt låta Ya'ax debutera i Lk 1 också - helt utan föregående träning. Lite spänning i tillvaron vill man ju ha.

Nu iväg till BVC och kolla upp Binke-Bonken. Förhoppningsvis har han inte fått några större men från alla mil i bil och Norge-baciller...

Härliga, hysteriska, hundiga helg

Tom i skallen efter ca 115 mil i bil under natten, en snabb dusch och sedan några timmars jobb. Samtidigt finns det så mycket att berätta efter helgen... Försöker hitta nån struktur på det hela, annars kommer detta att bli metrobloggens längsta inlägg någonsin...

Resultat från helgen

MH fredag	Film och inscannat resultat kommer senare	Testledarens kommentar: Klart bästa resultatet av de upp emot 300 bulldogar som han testat. Mycket hund som vet när hon ska använda sina förmågor. Har ett otroligt mod samtidigt som hon inte har några aggressioner - skulle förmodligen få mycket bra resultat på L-test.
Utställning lörd Klass tikar 2 - 4 år	3/3 plats	Domarens bedömning: "Nice Standard Female. Muscular. Nice chest. Good topline."
Utställning lörd Klass Working Dog	1/1 plats	Domarens bedömning (ej skriftlig): "En hund i mycket god kondition. Ovanligt att bulldogar är så vältränade."
Sprint	1/ca 10 hundar	Tro’t eller ej, men detta är nog Fellas paradgren. Här tog hon fram de förmågor som syntes på MH:et. Hon sprang de 100 metrarna med sådan fart att hon drämde rakt in i staketet i slutet av banan.
Weight Pull	Klassvinst Iron Dog WP 3	Fella drog drygt 30 p3p på regntung bana.
Utställning sönd Klass Tikar 2 - 4 år	3/3 plats	Domarens bedömning: "Head good. Bite teeth good. Front good. Topline good. Good muscle. Back good. Angulation good. Too much brindle (like more white). Good movement. "
Utställning sönd Klass Working Dog	1/1 plats	Domarens bedömning: "Nice headtype - good teeth and bet. Good body. Moves good. Good angulation. Tail a little bit too long. Not enough white on body:"

Fella och Öka (Kajsas schäfertik) fick också försöka sig på Tug of War (dragkamp)  men de norrländska tikarna var lite väl ödmjuka och fick se sig utslagna direkt. De tog i alla fall tag i kamptrasan, vilket var mycket mer än de flesta andra gjorde som ställde upp i den grenen.

Öka och Kajsas mastiff Lans deltog också i Weight Pullen och vann sina klasser. Öka fick en IDWP3 och Lans en IDWP 2.

Snygghundarna från Skellefteå

Fantastiska Fella

Helgen i alfabetisk ordning

APA. Vad är det för skit? Den förhärskande tävlingsmodellen inom Weight Pull som styr viktklasser, regler etc. Ostrukturerat, förlegat och oproffsigt. Tacka vet jag EWPL - lugnt, fint och strukturerat. Ni kan gott behålla er skit, era sega jänkare. Lite kul var det dock när hundarna skulle vägas in. Tro inte att man använde sig av en veterinärvåg...

Efter lite tråcklande rymdes Fellas lår i hålen...

Framåtvikt!

OOPS!

OOPS! OOPS!

Bulldogar - En del ser ut som amstaffar, andra som 60 kilos trubbnästa grisar. En del högbenta och kvadratiska, andra kompakta och med låg markfrigång. Och så finns förstås hybriderna, som är nåt däremellan.  Plötsligt insåg jag att jag älskar individerna, inte hundrasen. Eller kan det bero på att ägarna generellt är skidåliga på att hantera sina hundar? Könsaggressionerna och utfallen haglade medan husse eller matte stod vända åt ett annat håll med sin lilla voffsing längst ut i snöret..

Caravellen - Den har fått göra många mil denna sommar. Rostig, illaluktande (bl a efter att ha huserat fyra flåsande hundar en hel helg) och lite lynnig men den gör sitt jobb!

Dragträning. Nu blir det några veckor med lydnadsinriktning och vila, men sen måste jag få upp glädjen hos Fella framför vagnen igen. Hon har en tendens att "frysa" utan att ens försöka dra och det är nåt vi får ägna vintern åt att jobba med.

Europavägarna är fina, minsann... Efter att ha kört flera timmar efter kostigar är det skönt att ligga efter flerfilig, rak motorväg. Även om det suger tag lite i klaustrofobin när man ger sig in i 4 km långa tunnlar som, förutom att de kan slutta i all sköns riktningar, också blockerar signalerna till GPS:en och prövar kontrollbehovet ordentligt...

Fella - Förstås. Fantastiska, fenomenala Fella. Denna underbara hund borde få hela alfabetet tillägnat sig. No comments needed.

Gästfrihet har vi fått ta del av hela helgen. Vi kom instolpandes hos Linn och Alexander som vi knappt träffat förr; tre vuxna, en bebis, fyra hundar, en massa packning. Och möttes av "Det är bara att ta för sig ur kylskåpet om ni är hungriga eller törstiga".

Husen i Norge är så otroligt välskötta! Man tycker att surt regn, dimma och annan skit som kommer in från Atlanten skulle förstöra fasaderna men inte då. Eller så är norrmännen duktiga på att hålla efter sina hus.

IKEA. Eller, som internationelle Fredrik uttryckte det när han frågade efter vägen och skrämde livet ur en spatserande, icke svensktalande negress: "ÖÖÖJJ... AJJKIIIIA?!?!?!" Det har han fått äta upp många gånger under helgen.

Jäv. Vi hade hoppats att Kajsa skulle ge domaren en "behandling" så att Fella skulle få positiva bedömningar i utställningen. Men av nån anledning blev det inte av. Så jag tänker att vi kan skylla på Kajsa att Fella inte vann sina klasser...

Kutt ut! Mitt nya favorituttryck!!! Betyder visst typ "Sluta!" på norska och det hördes många gånger under helgen när hussar och mattar ville få sina hundar att sluta skälla. Om jag var hund skulle jag fortsätta gläfsa bara för att få höra dem säga "Kutt ut!". Hur ska man kunna ta en sån tillsägelse på allvar?

Luftmadrass. Ingen höjdare när man har en bebis som väger mindre än en tiondel bredvid sig på ena sidan och en sprattlande karl som breder ut varenda lem på andra sidan. Efter tre nätter har jag raderat varenda "princessan på ärten"-tendens och lärt mig sova längst ut på den limmade kanten för att minimera risken för att vakna upp och ha en son inrullad och kvävd under mig.

Mat. I sann ekonomisk anda har vi inte köpt en enda grej i Norge utan ätit medhavd matsäck inköpt i Sverige. Duktigt va!?

Norrmän - Inte alls så skräckinjagande som jag trodde. Inte ens när de jagar i flock. Tvärt om hur trevliga som helst. Även om de är svåra att ta på allvar...

Oslo. Har alltid tänkt att det skulle vara kul att se stan. Och så sov jag när vi körde igenom den. Skrutt.

Priser. Börjar ha några såna. Pokaler och rosetter. Så jäkla fult men ändå trist att bara gömma undan. Det blir att installera ett lagom osynligt prisskåp nånstans.

Q - Påminner om rondellskyltarna. Många skyltar och många rondeller är det i Norge. Och farthinder. Jättemånga. Det märks när man kör en buss full med packning, folk och hundar - och ett par av de två senare har tendenser till åksjuka...

Rasval... Hur fasen tänker man när man köper en hundvalp med så sjuka rasegenskaper att man får ont i ögonen av att se på den? På helgens begivenhet fanns en liten engelsk bulldog. En unghund som, förutom att den har helt absurd exteriör i övrigt, var så fet att den knappt kunde gå. Fy.

Smågnabb, smågnabb, smågnabb... Det har ta mig fasen varit jobbigare att agera fredsmäklare mellan Fredrik och Kajsa än mellan ungarna... Det sägs ju att kärlek börjar med bråk och slutar med barnbidrag, så jag tror nog att de två tycker om varandra...innerst inne...

Tidningen var vi ju med i också. Det har jag nästan glömt. En framsida och en helsida. Har nämnt det tidigare. Så här såg resultatet ut:

Urugaina. Ett nytt land, uppfunnet av Fredrik när han skulle fälla nån dräpande kommentar till Kajsa. Gissa vem som vann den ordväxlingen?

Vacker är Fella inte. Inte enligt domarna i alla fall. Men vältränad. Och med ett fantastiskt psyke. Hon har liksom "vackersia in".

Utställning lördag

Utställning söndag

We shall overcome... Medan alla andra hundar gjorde utfall, skällde och stirrade ut varandra, gick Fella omkring på området i värsta Ferdinand-anda och spred kärlek till både två- och fyrbenta.

X - Uppenbarligen hur enkelt som helst att sätta upp en skylt med ett kryss på och därmed stänga av en hel väg. Och ge besökarna från grannlandet i öst en fin liten omväg på flera mil...

Ylanden och skall var det mycket av under helgen. Inte alls samma fina ordning som på SWBA:s tillställningar. Framför allt var det bullytyperna (alltså de mer trubbnästa hundarna) som var stökiga. Beror det på att exteriöraveln är vanligare bland dem medan standardvarianterna (som Fella) avlas på prestation?

Zzzzzz. Har inte blivit mycket sånt i helgen. Kanske ta igen det nu i veckan. Om jag har tid.

Åhh... Många suckar och positiva tillmälen har Fella fått under helgen. Hennes resultat på mentalbeskrivningen och hennes attityd har fått många hjärtan att smälta.

Ängeln Birk. Så god och glad hela tiden, trots 250 mil i bil, störtregn och föräldrar som engagerat sig i allt annat än att vara goda föräldrar denna helg...

Ösregn hela lördagen. Avundades inte de som sov i militärtält efter en hel dag ute i norskt höstregn.

Skulle behöva ännu ett alfabete för att beskriva senaste dagarnas alla händelser. Men nu får det räcka för denna gång. Ska åka och hämta igen Ya’ax från grannen. Om vi får igen honom...