Skön "ohåga" och sentimentalitetsöverslag

I natt låg jag på "ohåga" till framemot tretiden. Då kom Elias insläntrade efter en kväll på stan med kompisarna. Och jag var så glad - självklart över att ungen kom hem men också att han for! Så underbart med äventyrslusta och spring i benen istället för trulighet och hemmasittande. Dessutom har han en fantastisk vän, så otroligt generös och trygg, som - bara han lär sig lite trafikvett - förmodligen är den bästa kompis Elias kan få. Därtill har han precis min humor och det är inte värt lite det! Eller vad sägs om vår nattliga sms-konversation (eftersom Elias, sin vana trogen, inte hade sin mobil med sig):

J-A: Allt väl?

Jesper: Med mig, ja! Elias dumpade jag för 2 timmar sen då han var alldeles för ogredig och dyngfull.

J-A: Vad bra att han visar lite initiativförmåga! Då väntar jag på att polisen hör av sig när jag får hämta honom från fyllecellen.

Jesper: Nej, det blir nog soc som ringer!

J-A: OK. Jag känner ju de flesta som jobbar där så jag kan be dem placera honom på behandlingshem direkt. Då kan Birk få hans rum.

Jesper: Ja men du, det kan ju inte bli bättre!

Visst fattar ni att jag avgudar den pojken!? Hur skön som helst!

Trots tonårsväkteri och en nattpigg bebis känner jag mig faktiskt ganska utvilad. Rutinerna börjar falla på plats och orken räcker till mer än att bara stressa runt och försöka vara alla till lags. Känns underbart att ha kommit igång med träning och lite promenader igen. Jag har dessutom bättre ordning på både husmoderligt arbete och hundträning - i går fick vovvarna sig en ordentlig drag weight-promenad, jag åkte förbi och drog lite vagn när jag ändå var i stan och dessutom fick Fella sig en duvning med lydnaden.

En stor del av att lugnet lägrat sig beror nog på att jag gett upp när det gäller vissa projekt. Den förhatliga plattläggningen får nog anstå till nästa vår. Och bryggan och altanen i stugan får förbli halvbyggda. Dessutom kommer snart snön och gömmer mycket av skrotet på gården. Om vi nu inte blir av med delar av det på Blocket. Har lagt ut ett par bilar, en traktor och två värmepannor. Förutom att gården och garaget börjar kännas lite tight, ekonomin gör det också. Trots att jag jobbar deltid har inomsterna sjunkit till ungefär hälften. Alla sommarens projekt och hundtävlande har också gjort sitt när det gäller att gräva hål i plånboken.

Nästa helg är det dock dags för sista långa hundtävlingsresan. Då blir det Norge, vilket förstås betyder en hel del ekonomiska utlägg. Lyckligtvis är hundvärlden fantastisk och i går fick jag ett meddelande från en norsk tjej vid namn Linn. Hon och hennes kille har en kennel och hon äger bl a en släkting till Fella. Jag pratade med henne i ungefär tio minuter i samband med SM-tävlingen. Nu erbjöd sig Linn och hennes sambo att jag, Fredrik, Birk, Kajsa (som ska följa med till Norge) och våra hundar skulle få bo hos dem istället för på ett äckligt och dyrt pensionat. Super!! Det sparar jag ett par tusen på och får dessutom lära känna ett par otroligt trevliga människor!

Just nya vänskaper är sommarens stora vinst. Framför allt är det två familjer; Jocke och Marie med barn samt Karin och Jimmie, som skänkt oss så mycket glädje och roliga stunder. Tack för att ni finns och för att ni är så generösa! Och till alla andra underbara människor runt omkring oss...mamma och pappa...övrig familj...alla gamla vänner... Tiden räcker inte alltid till men ni ska veta att ni betyder allt!

Nämen usch då. Nu blev jag ju nästan gråtmild. Det passar inte mig. Nu ska jag gaska upp mig inför dagens olika projekt som bl a innehåller promenad, markservice och umgänge med egna och inlånade barn samt en orgie i hemmagjorda hamburgare med goda vänner. Allt i skenet av en strålande höstsol - kan det bli bättre?!