Ur led är tiden...

Eller kanske det är jag som försöker vrida mig ur led för att hinna ikapp tiden?

Medan grannarna kliver upp för att åka iväg på älgpasset sitter jag och jobbar vid datorn. 25% arbetstid har blivit 50%. Minst.

I söndags glömde jag bort Isacs karatetid (tur att ordningssamme grannen påminde). I går blandade jag ihop tider så att jag, Freja och hennes kompis missade Friskis & Svettis-tiden som vi skulle på.

Då är liksom måttet rågat. Må vara att jag går omkring med en konstant panikkänsla men ungarna ska inte behöva drabbas.

"Sluta flänga runt så mycket" får jag höra. Men just nu är det ju flängningen som håller mig uppe, som ger mig energi. Ju mer stress på hemmaplan, desto mer behöver jag mina egotrippar för att vinna energi. Och varför är det alltid de roliga sakerna man ska försaka?

Och hur kul är man att leva med när orken tryter? Hur inbjudande är man med gårdagens smink under ögonen, håret på ända, iklädd morgonrock till framemot lunchdags, en unge hängande vid ena tissen och lagande mat med den andra...nä, inte andra tissen utan handen  ... dyka upp ur tvätthögen blå i ansiktet för att hämta andan...lukta survatten efter att ha snavat över en kvarglömd skurhink...totalt tom i bollen och klarar knappt att svara på tilltal eftersom man slagit på autopiloten.

Huvva. Måste jobba på charmen. Får stiga upp en timme tidigare och göra det.