Ut med det gamla

Så här i årets sista skälvande minuter brukar man ju ta sig tid att bli lite sentimental, och i sinom tid ska jag försöka mig på en traditionsenlig återblick på 2012. Måste bara harkla upp mig först. Det var kanske inte allt för klokt att, efter en veckas dunderförkylning och total passivitet, försöka bränna alla julgodiskalorier inom loppet av ett par timmar i går...

Vädret visade sig i alla fall från sin, om inte bästa, så riktigt trevliga sida. Plusgrader minsann! Plötsligt rämnade all frost från fönstren i nya farstun. Såg riktigt roligt ut - hur ofta kan man säga att frosten veckat sig?!

"Ut med det gamla och in med det nya" får gestaltas av slutet av en epok. Under hösten har jag då och då fått nån liten gliring av Fredrik gällande mikrovågsugnen som gjort tjänst sedan - hör och häpna - 1986!!! I ett svagt ögonblick budade jag - och vann - en mikro via facebook och innan jag egentligen hade förstått vad jag gjort, var den gamla mikron utburen och den nya installerad. För att på nåt sätt ge den ett andra liv, övertalade jag Fredrik om att den skulle få leva vidare i vår övernattningslägenhet vid torvtäkten. Fredrik gick med på det. Eller sa han bara så för att göra mig glad?

I går kom känslorna ikapp...

Mikron inhandlades av fd svärföräldrarna när de äldsta barnens pappa studerade i Härnösand. Sen fick den följa med tillbaka till Skellefteå och tillbringade sedan också ett halvår tillsammans med oss i Offerdal, Jämtland. Antalet knäck-satser som mikrats - mer eller mindre lyckosamt - i den är oräkneliga. Att tänka sig hur många bullar som tinats i den känns omöjligt. Hur många gånger har den inte totalsanerats efter överkokad mjölkchoklad och sprängd gröt? En och annan glödlampa har också fått känna på dess värme - med vackra, norrskensartade ljussken och sprakande blixtar som följd... När jag tänker efter, har den faktiskt överlevt ett antal kärleksrelationer också.

Sanningen är nog den, att den där mikron är ett av de mest konstanta inslagen i mitt liv...

Usch. Plötsligt fick jag en del att tänka på.

Mikron. Inte mikron utan Mikron.

Sjukstuga

Jag är inte särskilt sympatiskt lagd. Tyvärr. Jag har svårt att tycka synd om och det bär mig emot att dalta. Därför är det enklare när jag själv är sjuk än när nån i familjen är det; på nåt sätt är det liksom enklare att förklara för sig själv att "det är väl för f-n bara att he sig upp och sluta sjåpa sig" än att göra det till en älskad familjemedlem. Sen har vi ju det där med kvinnligt och manligt också. Nog sagt om det.

Så. Lämpligt till dagen efter ett lyckat julaftonsfirande på annandagen slog bacillerna till. Under den gångna veckan när det dock bara varit jag som hostat och snörvlat har det varit enklare. Nu har jag två sjuka gossar hemmavid också. En på 11 år och en på 38. Den ena vill inte alls inse att han är sjuk - det finns ju så många kompisar att vara med och så mycket roligt att göra - medan den andre är lagd åt andra hållet. Gasa och bromsa, liksom. Men jag försöker vara en föredömlig mamma och partner och hitta lämplig nivå på sympatin. Vilket i de flesta fall innebär att jag håller mig undan och gör mitt. Men i slutändan tror jag det är bäst för alla.

Det är i alla fall en enveten förkylning. Den i kombination med den hårda kylan gör att jag knappt rört på mig på ganska precis en vecka. Det påverkar humöret och det känns direkt hur latmasken slår rot... I dag, när det äntligen är nollgradigt ute, borde jag ju har varit ute och skottat och gått en lång promenad med hundarna redan. Men i stället sitter jag här och slösurfar...tvättar...städar...

Trots väder och baciller har vi ändå lyckats göra några vettiga saker under den vecka jag fått rå om alla ungarna. Vi har t ex varit på mellandagsrea, vilket är en mycket sällan förekommande aktivitet i det Larssonska hemmet. Och då menar jag inte bara en gång per år (vilket är självklart) utan kanske max en gång per decennium eller ännu mer sällan. Men å andra sidan shoppade jag loss och kompenserade för ganska många år framåt...eller bakåt...hur man nu väljer att se det. Så där alldeles lämpligt totalhavererade min dator, som gått på konstgjord andning och besvärjelser senaste året, så det fick bli shopping för både min och blivande personalens del på Elgiganten. För att förenkla livet för oss här hemma köpte vi också ett par DVD-spelare (eftersom vi inte ens ägt nån tidigare utan fått meckla med ungarnas X-box etc varje gång vi hyrt en film) varav en bärbar, så nu kan Birk har älskade, älskade Emil i Lönneberga med sig vart än han går!

 

På tal om film så tog sig hela familjen (minus Birk, plus svärdottern) på bio här om dagen. "Mammas pojkar" såg vi. Och där fick jag faktiskt bra grund för att mitt icke-sympatiska handlag kan ha vissa fördelar. Och att jag dessutom är totalt omusikalisk gör nog inte så mycket, det heller.

 

Nu ner i tvättstugan och hoppas att Birks manöver med att spruta hårborttagningsmedel över hela toaletten och sig själv inte demolerat mina älskade täckbyxor. Å andra sidan så har ungen kvar allt hår på huvudet, så byxorna borde ha klarat sig någorlunda. Sen ut och skotta bort lite mellandags-kalorier som det tyvärr blivit allt för många av i år. Sen göra plan B för nyårsafton. Tror kanske att dottern och hennes sällskap inte vill äta god middag och fira in det nya året tillsammans med en feberyrande, kverulant styvpappa och en hop understimulerade småsyskon...

God och alldeles lagom jul

När man som separerad förälder kommit så långt att man släppt all bitterhet och allt förtret över det faktum att man inte lyckats hålla ihop kärnfamiljen, ser man att det faktiskt finns många fördelar med att vara en blandfamilj. Julen kan vara en sån företeeelse, särskilt om man, som jag, gärna vill suuuuga lite på julfirande-karamellen. I går, medan de stora barn firade julafton hos sin pappa, åkte jag, Fredrik, Birk och hundarna till svärföräldrarna för en alldeles lagom och trevlig dag tillsammans med dem och Fredriks syster med familj.

 

 

Birk krönte, precis som dagen före dopparedagen, sin outfit med älskad integralhjälm. Fattar ni så himla bra det är att ha den på när man shoppar på stans största galleria, fikar på Wayne's Coffee eller äter stämningsfull familjemiddag? Fördelarna när man somnar i bilbarnstolen är kanske inte riktigt lika stora - det finns liksom en överhängande risk att jämviktsläget sätts ur spel...

 

Julafton till ära, hade både jag och Fredrik tillverkat lite egna alster att dela ut i släktskapet. Medan jag blandade, knådade och rullade, ägnade sig Fredrik åt att kapa, skruva och limma. Och titta så fina resultaten blev!

 

Jag fick mig faktiskt ett par egna kakfat också, utav bara farten! Med tanke på att sådana här säljs ute på stan för 350 - 400:- och då i mycket sämre kvalitet, så kanske detta får bli en sticksöm framöver...

I dag väntar en obokad juldag. Familjen återförenas i afton inför ordentligt julfirande i morgon. Ute är det precis så där lagom kallt så att man ska gruva sig för att gå ut men samtidigt känna att man borde. Och en sväng på gymmet borde vi verkligen också ta, med tanke på gårdagen. Och städningen är sedan länge undansatt.

Eller så bänkar vi oss framför TV:n och ser på Birks älskade Emil i Lönneberga-filmer och gör just ingenting förutom att ducka för skumgummipilarna från hans julklapps-pistol. Vi får se...

Skräp i granen

Varje jul ger jag mig på att tillverka lite egna julklappar. Jag brukar väl inte få några stående ovationer för mitt tilltag, men en liten egoboost för den förtvinade husmoders-nerven blir det i alla fall.

I år fick jag ett litet uppslag på hur man kan göra glim och glans till granen av utrancherade glödlampor. Det fick bli käre bror och hans familj som förärades dem. Riktigt, riktigt enkelt och, i mitt tycke, faktiskt lite fina också. Eller hur?



 

Så här i efterhand hade jag gärna behållit kulorna och helst också gjort ungefär sjutusen till, så jag på nåt sätt hade kunnat rädda det som räddas kunde av spektaklet som Fredrik bar hem (och dessutom spenderade en smärre förmögenhet på). Nu valde jag istället att kapitulera totalt och ge honom allt ansvar för granen. Den blev...annorlunda...

För att inte deppa ihop totalt över bristen på romantik och julstämning här hemma, blickar vi nu framåt. Vi fick en rejäl skjuts i den riktningen nu i eftermiddag, när barnen fick en julklapp i förväg. En tvåveckors semester i Egypten för familjen. Så. Himla. Skönt!

Frostbett och kaskadspyor

Första dagen på jullovet och väckaren var inställd på att larma så där lagom när dagsljuset började skymta i horisonten. I o f s var fröken Larsson vaken sedan ett bra tag, men resten av familjen - eller åtminstone Fredrik - hade nog gärna legat kvar i sängvärmen ett tag till, om det inte varit så att jag bokat hämtning av en soffa som jag köpt via Facebook. Farligt, det där med internet och alla fynd som bara finns en liten knapptryckning bort. Lyckligtvis är det ju för det mesta rejäla fynd man gör, och nu var det alltså dags för ett sånt. En hörnsoffa till stugan. Sen att det är sex ynka månader kvar till stugsäsong, att utbyggnaden av stugan inte ens är påbörjad och att det står skrivet i stjärnorna om jag och Fredrik över huvud taget kommer att ha någon ledig tid tillsammans nästa sommar - ja, det är ju liksom bara petitesser.

Sen var det dags för statuskoll på granen. Ni vet, den där granen som jag hittade nerhuggen i skogen och faktiskt tyckte var ganska fin - med reservation för att den också kanske var ganska död. Och det var den. Inte en droppe vatten hade den druckit på ett dygn, trots fint serverat i antik julgransfot. Så ut med den och sen var det bara för mig och hundarna att stövla iväg i djupsnön för att hitta oss ett mer lyckosamt objekt. Men jag tyckte inte nån av granarna på egna marken dög, så det projektet sköt jag upp och omformaterade till en kommande familjeaktivitet, kanske lagom så där dagen innan julafton. Mer om julgransspektaklet senare...

Så här vintertid brukar jag anpassa hundarnas motion efter min egen. Tränar jag inte på gym:et en dag, blir det promenad med hundarna istället. Och har jag varit flitig själv, så får hundarna dra sparken med mig på. Men för omväxlings skull tog jag själv sparken i dag medan hundarna fick springa lösa bredvid. En riktigt uppfriskande och kylslagen tur, blev det!

 

Sen hem för välförtjänt varm dusch. Fredrik hade visst ett brådskande ärende ner till stan också, minsann. Och det gällde visst INTE traktorn den här gången... Vi andra piffade till oss inför Majs tvåårskalas och Birk såg fram emot att få leka med älsklingskusinen. I alla fall fram till dess att han la första kaskadspyan. Sen var han inte så särskilt sugen på just nåt annat än att stå med huvudet nere i toalettstolen. Där tok orken slut och han slocknade till slut i framstupa-spy-läge...

 

 

Jaha. Den här dagen blev alltså inte som vi tänkt oss. Den heller. Men skam den som ger sig. Efter avbokat kalas ringde initiativrik Fredrik från stan och frågade om han skulle köpa med sig en gran hem. Ja men varför inte? Den var visst inte så där jättesnygg, men en tvåhundring kunde det väl vara värt att slippa plumsa meterdjup snö i skogen. Jamenellerhur?

 

 

Men nog ska vi få nån styrning på det här. Det BORDE kunna bli en jul trots truliga tonåringar, ostädat hem, magsjuka och Granen från Helvetet... Julklappar, nedsläckta rum, Coca Cola och vitpeppar samt sju ton julgranspynt borde råda bot på det mesta. Tycker jag. 

 

Varde ljus!

Men se på tusan - är det inte nån liten julefrid som smugit sig på fröken Larsson? NÅT fel är det i alla fall - i helgen öppnade jag inte datorn en endaste gång! Det betyder förstås inte att jag inte jobbade (känner man sig ensam och övergiven kan man ju ska skriva och posta ett 60-tal julkort, skicka 45 biobiljetter och 20 chokladaskar så förstår man plötsligt att man har frotterat sig med lite folk under året...i jobbet men ändå...) men det var definitivt ett stilbrott värt att upprepas!

Att shoppa med sambon är ju inte heller nåt som är vanligt förekommande i det larssonska hemmet. Testade det under lördagen, då sista julklappsinköpen skulle göras. Nu när jag tänker efter så var vi i o f s aldrig in på stan, utan höll oss på Solbacken, där vi gör våra vanliga inköp. Och faktiskt så var vi bara in på våra vanliga affärer (d v s Jula, Biltema, Lakkapää och ICA Maxi)... Men vi brukar i alla fall inte köpa julklappar året om. Så nåt var ju annorlunda. Liksom.

Mitt fjärde julbord är avverkat också. Har faktiskt hållit mig undan de mest uppenbara inslagen vilket innebär att jag ännu inte gjort debut på julskinkan. Känner jag mig själv rätt, blir det först i strimlad form ovanpå en hemlagad pizza någon gång efter nyår som vi lär stifta bekantskap med varandra.

Med hjälp av lite inställsamhet och manipulationer fick jag Fredrik att hjälpa mig tillverka en ljuskrans i går. En stor pilkrans som tillbringat några år på undantag här hemma, fick lite vitfärg, några ljuskoppar och kedja på sig. Jag blev nerröstad när jag ville ha den över vardagsrumsbordet, men den gör sig ganska bra i hörnet av Tv-rummet också.

 

 

 

 

 

Ja det kanske blir jul i Bodarna också...

...även om vårt taffligt julpyntade hus bebos av diverse julmarodörer, bl a i form av unge herr Hyacintvältare...

Lyckligtvis får jag mig en lugn stund då och då, eftersom Hyacintvältaren aka Duracellkaninen stundom vistas i SIN nya boning...

...där han också bjuder mer eller mindre motvilliga vänner på gästabud...

 

(Noteras bör väl att hundarna hoppade i helt frivilligt...)

 

I veckan har vi fått riktigt julpåslag. De tre yngsta barnen bjöd i en eller annan form på Luciafirande - och den fjärde visste inte ens vad det var för dag... Firandet inleddes på onsdagen då dagis... förlåt... förskolan heter det ju nu för tiden...hade fest med hamburgergrillning och besök hos tomtemor ute i den 22-gradiga kylan. Sedan var det tidig morgon på Isacs skola för att lyssna på både kör- och lite duouppträdande av duktige sonen...

 

 (Syns det att lillebror avgudar sin storebror?!)

 

...och sedan avslutades dagen stämningsfullt i kyrkan med Freja och hennes klasskamrater.

 

Den här dagen har nog också nått sin ände snart. Krutet har tagit slut för fröken Larsson som nu ser fram emot hämtmat och en slö kväll i soffan. Förhoppningsvis har krafterna återvänt i morgon bitti för då blir det att proviantera inför julen - och faktiskt också inför sommaren, eftersom jag har lyckats komma över sammanlagt 47 DVD-filmer till priset av 240 svenska riksdaler! Nu må det regna hela sommaren, om det vill! 

 

 

Jobbar på julen

Senaste veckans julinslag borde ha vaggat in mig i en bomullsliknande, varm och förväntansfull storhelgs-stämning. Eller vad sägs om:

• Snö i överflöd, det mesta i form av romantiska lapphandskar.
• Första sparkturen med hundarna - mmm, underbart!
• Julklappsshopping.
• Julbord på Brändö Konferensanläggning.
• Julbord på Brännlands Wärdshus med efterföljande mikrosemester i form av hotellövernattning för delar av familjen:

 

• Julbord på Medlefors Folkhögskola.
• Julgodistillverkning à la Jenny-Ann (d v s sju sorter på ett par timmar vilket medför kladd typ överallt).
• Första lussebullen och flera koppar glögg.
• Signering och adressering av 80 julkort.
• Ett schema som faktiskt erbjuder andhämtning då och då.
• Fin julklapp från underbara personalen:

Nu har jag ju ändå inte kommit riktigt ända fram. Jag vet vad som fattas - barnen. Inte förrän i slutet av nästa helg har jag hela familjen hemma och sedan skingras vi igen över julafton och juldagen. Nån gång i framtiden - kanske lämpligt till när barnbarnen kommer - ser jag fram emot att dra iväg till stugan (som då på nåt mirakulöst sätt blivit varmbonad) och fira julen med nära och kära där.

På tal om stugan, så avslutar jag med en föga julig men ändå - i mina ögon - mycket hoppingivande bild. Fantastiska Kalvträskare styr nämligen, i vår frånvaro, upp grävmaskinsarbeten på vår stugtomt. Innan snön kom hann de gräva undan och förbereda för parkeringsplats framför uthuset samt planera till gräsmattan. Åh... Är det inte vår snart?

Trägen vinner

Kommer ni ihåg det här inlägget där jag noterade det fantastiska med att få sig tillsänt hela NIO pelletsar i ett finurligt litet plaströr? Samtidigt var jag ju lite fundersam på genomslagskraften i en sån marknadsföringsmanöver...

Nu ska ni få höra. I går väntade ytterligare en överraskning när jag kom hem från jobbet!

Det är ju helt OTROLIGT! Inte nog med att den underfundiga marknadsföraren hittat en ny påhittig text på röret - nu fick vi dessutom hela FJORTON (14) pelletsar!!!! 23 pelletsar allt som allt. Fatta - några års försändelser till och vi kan med hjälp av lite tändvätska och en pappersbit till och med göra upp en liten brasa i kaminen.

Och inte är det utan att jag börjar fundera på om den där jordvärmen är så bra egentligen. Varför njuta i stillhet av jämn och säker värme när man kan tillbringa sin fritid med att bära pelletssäckar och sota pannor, liksom...

Nu var det ju inte bara plaströr och pressat sågspån som förgyllde min dag i går. Jag hade dessutom nöjet att få lite struktur i jobbet (det där jag efterfrågade här om dagen) och kunde dessutom ringa tre personer och erbjuda dem anställning. Nu hoppas vi bara att allt löser sig så att de finns tillgängliga för oss så snart som möjligt. Vi går en spännande vår till mötes!

I dag väntar ett hårt träningspass så att jag med någorlunda gott samvete kan äta julbord både på fredag och på söndag. Och så ska jag hämta ut en ny företagsbil - tänk att fröken Larsson ska få skjutsa arslet i nåt som inte är fallfärdigt. De' ni!

Gott och blandat!

 

Så där. Så har första advent passerat. Lite julpynt har också kommit upp, lagom till en avslappnad tacokväll med vänner på lördagkvällen. Sen blev det jobb fulla söndagen, allt från anställningsintervju till julmiddag med duktiga uppdragstagare och underbar personal.

 

Måndag morgon kändes riktigt mysig. Arbete hemmavid hela dagen - ovant! Jag har suttit i sängvärmen och jobbat vid datorn i skenet av julstjärnorna och med gosig tvååring sovandes bredvid. Jag ska bli bättre på att hitta de där mysstunderna utan stresspåslag. Det får bli mitt nyårslöfte. I år också.

 

 

Den gångna veckan har i vanlig ordning varit fylld till brädden av ytterligheter. Allt från julklappsinköp (som kan vara en prövning när man har en understimulerad tvååring med sig) och detektivarbeten till möten, konferenser och flera anställningsintervjuer samt avslutningsvis en plumsa-snö-i-stormvindar-och-hitta-älgkadaver-samt-slarva-bort-hund-promenad med grannen. Gott och blandat, alltså!

 

Mitt i allt detta söker jag efter nån storts struktur. Privat har jag nog redan gett upp, men i jobbet har jag fortfarande en naiv tanke om att försöka skapa ordning och reda. Kanske är det åldern eller så har någon liten erfarenhet letat sig in i hjärnbarken, men jag känner hur jag med en dåres envishet letar fyrkantighet och förutsägbarhet. Nån gång i tidernas begynnelse gjorde jag ett psykologtest i samband med en ledarskapsutbildning och där slogs fast att ett av mina personlighetsdrag var att jag var lojal. Efter att hela mitt liv känt mig som kärringen mot strömmen höll jag inte riktigt med om den bedömningen men så här, några kloka år senare, inser jag att "lojal" för mig innebär att jag kan göra nästan vad som helst för vem som helst - bara jag förstår och tror på det jag gör. Det är min tröst när jag nu förmodligen gör mig nästan omöjlig i vissa läger i min strävan efter svar på "varför".

 

Nu börjar en liten tvåbening och alla fyrbenta vakna till liv, så nu blir det datorpaus och frukostutfodring. Tidigare i morse smög jag upp för att gå på toa och råkade stöta på en av katterna mitt i hans toalettbestyr. Frågan är bara hur han fick upp toalettlocket?