Sköna rutiner

I dag var en sån där rutinmässig, vilsam dag om inte lär gå till världshistorien men som ringlar som smörjmedel i kranskärlen och lägger en mjuk filt över pulstopparna. En sån där dag som jag beklagade mig över att jag hade för många av för någon vecka sedan. Man ska inte ha för mycket av det goda.

Jobb på fm, sedan vattengympa tillsammans med Fredrik (inklusive ett smärre drunkningstillbud när jag, drabbad av hybris, skulle göra en extremvariant av en övning), en km i simbassängen i nya simglasögon (det är inte klokt vad lite som behövs för att glädja en neurotisk socionom), hem för att jobba lite mer, träna lite lydnad med hundarna, ta emot barn och mysa med dem, förhöra läxor, laga mat och sen en dryg halvmils promenad med grannen och hundarna.

Gällande simningen, undrar jag över vad som hänt. Kanske mina händer som krymt eller simbassängen som blivit längre? Det tog nämligen flera minuter längre än vanligt att simma mina 1000 m. Grannen hade en teori om motvind men om jag ska rannsaka mitt samvete så är det kanske helt enkelt så att jag inte är lika strömlinjeformad som förut?

Nu är det mys i kvadrat med karl, hundar och barn. Glögg och nybakad sockerkaka och "Ullared" på TV. Och nyss drog Fredrik dessutom av mig sockarna och rensade bort luddet mellan tårna - dessutom åt rätt håll (det är livsviktigt att man drar fingret UPPÅT). Ett bra avslut på en bra dag!

Skyltsöndag...

...i hundarnas tecken - vad annars? Tillsammans med ett annat SWBA-par gjorde vi lite PR för weight pull och Hundkaféet Hundhörnan (som vi parkerade utanför) genom att visa upp och lite och låta folk svara på frågor om wp/dw. Inte så mycket folk i Bureå dock -tyvärr.

Värre var det i stan där vi gjorde en runda med hundarna för at tmiljöträna. Mycket duktiga vovvar, särskilt Ya'ax som sjönk in i sin egen lilla värld och snällt fick fot hela tiden. Fella ville lukta och titta på allt trevligt folk men hon var inte heller ett enda dugg uppstressad, trots att det stundtals var så fullt med folk att man inte ens kunde hålla ut handen framför sig.

Nu är de lite mojsiga, vovvarna. Ligger och väntar på middag medan vi väntar på ungarna som kommer strax. Har slagits med julbelysningen ute så nu får den komma när den vill, julen!

Första julbordet avklarat...

...och det med bravur också! En mycket trevlig tillställning för 30-talet personer där jag fick spela lek- och tävlingstant... igen... Det har nästan blivit lika mycket tradition som tomten, att utsätta våra familjehem för allehanda upptåg och prövningar i samband med julbordet som vi bjuder på varje år. I år hade jag anammat "Vem kan slå Filip och Fredrik"-konceptet så det var strid på kniven nästan ända fram till sista deltävlingen.

Vi avslutade med att äta julbord. Inte allt för omfattande och inbjudande, men de trevliga lokalerna bjöd på fröjd för ögat och på så sätt kittlades smaklökarna ändå.

Jättekul att genomföra men skönt när det är över - ungefär som julafton. Nu gäller det att bunkra upp med lekar inför nästa år!

 Vackra Dalkarlså Folkhögskola...

   ...där vi lekte...

...och åt!

Bomull i hjärtat

    Intresserade kursdeltagare...

 ...fick äta god mat

Så var de till ända. Tre intensiva kursdagar men trevliga människor, fantastisk föreläsare, bra kursinnehåll och god mat - samt lite PR för företaget förstås. Kursdeltagarna var så nöjda så att vi redan nu planerar en uppföljning, precis som förra gången vi genomförde en liknande satsning.

Efter avslutad arbetsdag tog jag mig till simhallen för en välbehövlig kilometer i bassängen. Har försökt promenera 30 - 60 min varje dag på luncher och lediga stunder men plattändad och fullmagad kändes det ändå behövligt med lite bensprattel i vattnet. Fast jag slogs mest med mina simglasögon som bestämt sig för att vittra sönder från en gång till annan. Antar att ögon inte kan få kallsupar men det kändes så. .

Alldeles i slutet av mitt lilla träningspass, när världen uppenbarade sig efter att jag gett upp simglasögonen, fick jag syn på två gamla bekantskaper. Två killar i 30-årsåldern som jag haft kontakt med i flera år, särskilt den ene som jag följt i egenskap av både socialsekreterare och övervakare. Redan som tonåringar var det två riktiga strulputtar och under de kommande åren har de ägnat sig åt diverse kriminalitet och drogmissbruk. Den killen jag känner bäst har jag följt genom ett flerårigt fängelsestraff, psykisk sjukdom, neuropsykiatriska utredningar, relationsproblem, arbetslöshet... Men nåt har gjort att man känt för dessa killar... känt att det bakom alla bekymmer och fasad finns nåt så himla mysigt och fint. Och det var det jag fick se på simhallen. För där kom de travandes med var sitt barn på höften, den ena hållande ett andra barn iklätt "simfjuttar" i handen. Hörde deras samtal, både gemensamt om vilken bassäng som var varmast och om de skulle kasta boll, men också till barn om hur de skulle ta det försiktigt nedför stegen och "simma till pappa då!". Bomull i hjärtat!

Nu ska det plockas ihop attiraljer till dagens samkväm och julbord tillsammans med våra fantastiska familjehem. Fortsatta sociala satsningar alltså. Kan vara behövligt - en karl som sover 12 - 14 timmar/dygn på helgerna har man ju inte ut så mycket av...

Liten bacill bor var han vill

I Metro står att läsa hur våra bakterier växer och frodas vid 40-graders tvätt  - bara varmt och mysigt för en liten krumelur. Jag är nästan helt förskonad från bacillskräck men jag kan tänka mig andra som skulle krevera av fasa vid denna insikt. Och tänk reaktionen hos alla kverulanta storstadsmänniskor som tvättar sina kläder i allmänna tvättinrättningar. Stackarna...

F ö gick jag, för 10 - 12 år sen, omkring med villfarelsen att man skonar både miljö men framför allt sin ekonomi om man INTE torktumlar kläderna utan hängtorkar dem. Stackars Elias fick säkerligen otaliga skavsår när han gick omkring i hängtorkade, pappersstyva tygblöjor när han var liten... Men så läste jag att den ekonomiska besparingen uppgick till HELA 150 KRONOR PER ÅR (!!!!!) och vet ni - då fick torktumlaren hedersplats i tvättstugan igen. Vid det laget hade lille Elias vuxit ur blöjåldern och hans mamma blivit så slö att hon övergått till pappersblöjor till småsyskonen, men nu slipper han i alla fall hängtorka sina egna kläder, som han duktigt tvättar sedan nåt år tillbaka.

Nu bär det iväg till Medlefors Folkhögskola för dag nr 2 i den utbildning vi anordnar till kommuner och privata vårdgivare runt om i Norrland. Mycket uppskattat; intensivt och lärorikt men med många utrymmen för skratt.

Ha en bra dag!

Julstämning på topp trots sörja och dropp

Var tog tiden vägen?!?! Senaste dagarna har det varit fullt upp med jobb och stök hemma. Har inte hunnit med "grädden på moset"; hundträning och långa promenader - 5 - 10 km/dag har decimerats till 2 - 5 km. Det märks på hundarna att de är uttråkade - drag weight varannan dag och koppelpromenader däremellan är inte tillräckligt - så jag har stora förhoppningar på lydnadsträningen som ska komma igång närmsta veckan via SWBA. I dag tog jag och hundarna i a f en ordentlig dw-promenad.

Motionsmissbruket som jag hoppades på har alltså kommit på skam men jag har i alla fall lidit av abstinens vilket gör att jag försöker få till lite plask eller bensprattel närhelst det ges möjlighet. I går kväll var både jag och Fredrik iväg på stationsträning i bassäng - tänk vad folk kan komma på - och i kväll blir det vattengympa och simning. Det gäller att bränna kalorier i sinne, för nu stundar tre dagars utbildning på Medlefors Folkhögskola (med sitt underbar kök) och sedan ett julbord för våra fantastiska familjehem på lördag.

Jag och Fredrik tog en paus från jobb och stök och gick ut i skogen (över vägen m a o) för att leta oss en adventsgran och ta lite enris. Den första granen förolyckades tyvärr (den bröt nacken i fallet) så det fick bli en lite mer anskrämlig släkting som gjorde entré på gården i stället (Jenny-Ann, den snåltarmen, vill ju inte offra snygga, friväxande granar utan satsar på granar som hur som helst behöver gallras). Känns dock lite snopet att torka regnvattnet ur nacken när man står böjd över enrisbuskarna och inte ens behöva spetta ner granen i jorden eftersom vi inte har minsta tillstymmelse till tjäle än...

Förresten, jag har lite annat att se fram emot också. I norr- och västerbotten finns fyra ekipage examinerade och godkända av Vårdhundskolan - varav jag och Fella är ett. I mitten av december ska vi träffas tillsammans med isntruktören för att få inspiration och träning. Bl a ska det tränas in fjärrpositioner bredvid rullator/rullstol. Det blir kul!

Nu ska jag plocka undan lite innan det blir träning - arbetskompisen Lena bor hos oss under kursen så jag ska försöka göra det lite hemtrevligt mitt bland nystrukna julgardiner och härvor med julslingor.

Allt gott!

Tjena världen!

Var och fotade mig i går. Det var ingen "make over-photo shoot" så jag hade inte hunnit fixa frillan och så, men en snygg profilbild blev det i alla fall. (Herregud, vilken stor näsa jag har förresten !!!! ). Om ni tittar noga, kan ni se min snygga princesshälsning också - vinkar lite nonchalant med högra armen.

I övrigt har jag det bra här. Tropiskt klimat; varmt och fuktigt. Käket är inte allt för smakrikt men slinker ner lätt med hjälp av navelsträng och en klunk fostervatten då och då.

Fördriver tiden med vattengympa. Mycket bensprattel och lite boxning blir det. Har ganska mycket utrymme än så länge, så jag gör också kullerbyttor lite då och då.

Tänkte i alla fall göra som björnen och ligga i ide fram till våren. Skönt att slippa snö och slask. Fram i slutet av april tänkte jag titta fram. Ses då!

/ Bebben

Nu är det jul...

  Amaryllis - så mycket skönhet, så mycket blomma, så mycket jul...

Njae, inte riktigt än men SNART! Trots snö- och solbrist har julstämningen lägrat mig mer än på flera år. Ser fram emot godistillverkning, pepparkaksbak och en massa pyntande - förmodligen är det familjens harmoni som smittat av sig på julstämningen.

Min vana otrogen ligger jag faktiskt bra till när det gäller adventsförberedelserna. I stället för att sitta och svära över trasiga glödlampor i alla adventstakar på söndagkvällen vid första advent, har jag tänkt ligga i bakhåll för julstressen och börja pynta nu. I dag har jag bl a tvättat fönster och strukit gardiner samt hämtat enris.

Som vanligt har helgen varit full av ut- och inlåning av barn. En spontanmiddag hos kompisar har vi också hunnit med. I dag hade vi lite släktingbesök och då passade jag och mamma på att gå en sväng i elljusspåret i Ersmark. Hundarna fick dra kätting för anda dagen i rad. Och med sorg i hjärtat kan jag konstatera att gräset är grönare på andra sidan. I alla fall gräset i elljusspåren. Ersmark är bottennappet hittills, slaget av Ursviken och toppnoteraren Bureå.

En hektisk vecka väntar så nu ska jag, karl, hundar och katter ta en lugn kväll efter att barnen åkt till pappa. En brasa i kaminen och kanske lite glögg...

ESFJ?

Har en vän och kollega som känner mig rätt väl och som har sett mig i de mest skiftande situationer. Han är själv en mycket mångfacetterad person som har en förmåga att kategorisera tillvaron och de personer han möter. Enligt honom är jag förmodligen en ENFJ (vilket han åter igen konstaterade när han hörde att jag stått fastnaglad längt uppe på en stege i en trappa och målat taket):

ESFJ-typer är ofta omsorgsfulla, öppna och varma personer som gärna ser till att saker och ting blir ordentligt gjorda. Deras talang är framför allt att ge hjälp och stötta, så att andra får sina behov uppfyllda. De är plikttrogna och uppmärksamma på andra människors behov och vill skapa harmoni och trivsel. De följer vanligtvis regler och procedurer på sin arbetsplats och kan ofta åsidosätta sina egna behov för att få samarbetet att fungera och bevara harmonin.

För ESFJ:er är det därför viktigt att organisationen eller företaget är strukturerat och välorganiserat så att deras arbetsuppgifter ger dem möjlighet att ordna så att arbetet kan utföras noggrant och ordentligt. Ofta hittar man ESFJ-personer i jobb där de kan använda sin organisationstalang till att organisera saker och ting så att deras personliga behov uppfylls. Därför hittar man dem ofta i befattningar som kräver hög grad av kommunikation i kombination med att man är plikttrogen och ger personlig service inom vissa väldefinierade ramar.

Oftast hittas de inom:
undervisning
hälsosektorn
barnomsorgen
matlagning och servering
personlig service

På den sida som beskriver ENFJ på ett sätt som jag tycker passar in på mig står att läsa: 

+Vital, tålmodig, flexibel, välkomnar förändring om den sker planerat, harmonisk, skapar balans, problemlösare, lagspelare.    - Identifierar sig med andra, svårt att säga nej, vill behaga, känslig.                                                                                            + Spontan, friskt energisk, aktiv, klarar av motstånd, påverkar andra, observant.                                                                             - Rastlös, oförutsägbar, impulsiv, svår att lära känna, blir lätt uttråkad.

Ni som känner mig, vad säger ni? Är det jag?

Bodarnas Versace

Elias har, i värsta modedesigner-anda, skapat en huvudbonad till Ya'ax på syslöjden. Visst blev han fin - och ser han inte stolt ut?

Tendenser till ett missbruk - hoppas jag...

Om man kör två vattengympapass och tar en halvmils promenad samma dag - visst är det en intikation på att man fastnat i träningsfällan då? Eller måste det hålla i sig längre än en dag, kanske..?

Vore ju bra om jag fastnat i nåt nyttigt för en gångs skull...

Fika doggy-style

Efter en förmiddags jobb tog jag i går hundar och kättingar och drog till Bureå - världsmetropolen. När mötte träningskompisarna upp och vi körde ett ordentligt drag weight-pass på en halvmil i samhällets elljusspår.

Vi har nu avverkat några elljusspår och har planer på att äntra ännu fler innan snön kommer och skidspåren dras upp. Ändå var det ingen av mina kära kamrater som verkade allt för entusiastiska när jag föreslog att vi skulle göra en "Guide Michelin" över Skellefteå kommuns elljusspår. Om folk kan skriva om Sveriges Vattentorn borde det väl finnas ett visst intresse för en guide över kommnunens fritidsanläggningar... Eller...?

I alla fall, efter välförrättat värv i spåret följdes mattar och nöjda, uttröttade hundar in till centrala Bureå. Mina lantlollor till vovvar gjorde stora ögon när vi traskade efter trottoarerna och Ya’ax - gullefjunet - fönstershoppade hejvilt när vi gick förbi blomsteraffärer och antikvitetshandlare.

Målet för vår promenad var hundkaféet - minsann, finns det inte ett sånt i Bureå och välbesökt var det också. Där föregick hundarna med gott exempel och vi fick en chans att visa upp oss i full wp-utstyrsel. Lite smygreklam  m a o!

    Liten interiörbild från kaféet.

    Ya’ax och Fella väntar snällt på "Varsågod".

Kvällen gick sedan i hjärt- och hjärninfarkternas namn eftersom den nya datorn krånglade igen!!! Det tog över en timme att lägga in en beställning på Frejas jultidningar. Lyckligtvis har jag Snälle Fredrik (aka Flytande Fredrik eller - med hänsyn till hans kommande internationella karriär - Floating Freddy) som stannade uppe större delen av denna natt - också - för att ominstallera alla program för vilken gång i ordningen vet jag inte.

Folk som lär känna mig ler överseende när jag lägger fram min teori om att jag är drabbad av en elektronisk/mekanisk förbannelse - allt som går på ström, batteri eller bensin och befinner sig i min ägo SKA bara gå sönder! Men efter bara nån månad käkas det vitlök och hålls utkik efter voodoo-dockor för då har sanningen hunnit ikapp dem. Min kära mamma har lagt fram en tanke om att det förmodligen beror på att jag själv är så uppe i varv att jag orsakar någon sorts överladdning i närheten av elektriska makapärer. Vet inte vilken förklaring som verkar mer rationell - åt helv-e är det i alla fall!

Skillnad på dammsugare och dator?!?!?!

I går kväll satt Fredrik och bläddrade i Aftonbladet och med ett skadeglatt flin - och kanske i ett försök att återupprätta sin manlighet efter vattengympafadäsen - konstaterade han högt inför Isac att om han ville ha fler syskon, så skulle han minsann se till att Fredrik slapp alla hushållssysslor hädanefter. För minsann, i artikeln har man slagit fast att mäns nära umgänge med elektriska apparater påverkar spermieproduktionen negativt - och därför ska de bl a undvika dammsugning och maskintvätt. Men HALLÅÅÅ!!!!! Alla maskiner i garaget då? Och mobiltelefonen? Datorn?!?!?!

Hoppas verkligen att detta inte att denna snedvridna artikel bidrar till att mannen i barnlösa par hamnar på sofflocket. För då lär det nog inte bli några ungar i alla fall. Reproduktionskapaciteten må sitta i pungen men manligheten sitter nån helt annanstans. Jag råkar nämligen bo ihop med världens manligaste man, som kombinerar sockerkaksbak och gos med ungarna med traktorkörning, mekning och snickerier (och div andra aktiviteter som bekräftar hans manlighet men som jag är för pryd och för väluppfostrad för att nämna här... )

Klicka på bilden och läs artikeln.

Utmanövrerade av gäddhängsmaffian

I går morse lyckades jag övertala Fredrik att följa med mig på vattengympa (vet inte vem som ska ha pluspoäng, jag som lyckades få med honom eller han som gick med på det). Efter att båda gjort lite jobbmässiga insatser drog vi iväg till Eddahallen men si, där var det tji!

Hela entrén var full av rovdjursliknande medelålders kvinnfolk utrustade med gäddhäng, beväpnade med badpåsar. Likt ett djur i bur bevakade de varje potentiell konkurrent medan de travade på längs väggarna. Med föraktfulla fnysningar och sneda blickar betraktade de oss som stod mitt på golvet likt hindar i strålkastarsken. Då gick det upp för oss att det fanns en taktik bakom hela detta förfarande och att vi, naiva och oskuldsfulla, inte greppat konceptet. För faktum var att alla hade bokat platser på vattengympan och att det gällde att, när man fick sin inträdesbiljett, kasta sig fram och göra en bokning inför nästa vecka INNAN någon annan hann före.

Läxan var dyrköpt och vi fick vackert sitta på poolkanten och titta på medan vattengympabassängen fylldes av triumferande tanter. Eller... vi satt inte på poolkanten men ändå... Fredrik bytte ut bensprattel och viktlyftning mot värmen i bastun medan jag simmande mina 1000 m.

Nu måste vi utarbeta en strategi inför kommande vattengympapass. Vi ska vässa vårt intellekt liksom våra armbågar. Huka er kärringar, nu laddar vi om!

Fysträning och skönhetsbehandling

Hundarna gjorde en stark insats på drag weight-träningen i dag. Eller... det gjorde alla inblandade. Sex pers och sju hundar forcerade snömodd och slask på den knappa halvmilen i elljusspåret.

Nöjda och trötta hundar fick sedan skönhetsbehandling av lillmatte Freja:

Jävla återställare!

Har tagit en välbehövlig bloggpaus ett par dagar medan sinnet har runnit på. Gårdagen var en bottennapp när det gäller dåligt humör hos fröken Larsson så hon gjorde bäst i att undvika all kontakt med omvärld och oskyldiga. Tristess och förutsägbarhet inverkar menligt på hennes psykiska status, nämligen - tvekar ni om detta så fråga stackars Fredrik som fick huka sig hela dagen i går.

Helgen började i o f s bra med annat jobb än bara framför datorn - det jäkla resförbudet gör att jag missar alla spännande, oförutsägbara och underhållande delar i mitt jobb. Kvar blir telefon- och datajobb, det absolut värsta med att vara egen företagare och familjehemskonsulent. Nåväl, under fredagen hölls ett möte i Ske-å som jag kunde närvara på. Dessutom fick vi från olika håll mycket cred för det jobb vi utför - både gentemot familjehem och kunder - och sånt är ju alltid kul. Tur att jag har Fantastiska Lena som gör ett superjobb och nu får vara företagets ansikt utåt i många situationer.

Innan mötet träffades träningsgruppen för lite drag weight-promenad i centrala Skellefteå. Duktiga hundar som vanligt:

Nina med Bill, Tor och Otto. Jag med Ya’ax och Fella.

Magnus, Linda med Hobbe, Martin med Lotta och Vinka

Och sist - men också minst - duktige Nixon vars matte Karin lånat ut bilderna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

 

---

Efter hundträning blev det människoträning i form av några längder simning och 2/3 vattengympapass innan jag var tvungen att försöka göra mig presentabel inför eftermiddagens jobb. Konstigt att det går snabbare och snabbare att göra sig i ordning när man ska träffa folk. Kan bara ha att göra med att man sänkt sina egna krav vad gäller "presentabel"...

Tidigare i veckan påbörjade vi uppsättning av sk "återställare" i gästrummet, dvs en tjock tapet som man sätter upp ovanpå väggväv för att få en snyggare yta. Kanske trodde någon att jag menade annan form av återställare och det kan jag säga, att jag önskar att jag gjorde det också. Då hade man förhoppningsvis haft roligt i NÅN del av processen... Om man hade kunnat tillvarata den ilska som jag och Fredrik producerade under uppsättningen av dessa helvetestapeter, hade vi förmodligen varit självförsörjande på hushållsel under hela advent - och ni som vet hur omfattningen av den julbelysning jag brukar sätta upp förstår vad jag menar... I början var vi strukturerade och noggranna, bland annat för att inte få tapetklister på golvet. Efter ett par våder var vi glada om det inte var tapetjävlarna som låg på golvet!!!

Eftersom gårdagen ändå var åt helvete gav jag mig i kast med att fortstätta sätta upp återställare, måla tak och dra upp spik ur golvet i gästrummet. Det flög inte rosor ur fröken Larsons mun, kan jag lova.

Men, tänka sig, både jag och min omvärld överlevde gårdagen om än det var nätt och jämnt.  Nu stundar en ny dag men nya möjligheter. Den innehåller fortsatt renovering (INGA återställare i dag), hundträning (hoppas grannen och hennes jämthund som provade på drag weight med mycket gott resultat i torsdags följer med), lite veckohandling och sen kommer  barnen  i kväll.

Ha en bra dag - och undvik återställare!

Urban bonde möter barsk barnmorska

Jag har tidigare blivit "beskylld" för att vara bonde (skällsordet uppkom i samband med att jag undrade varför en annan bloggare - "in a galaxy far, far away" - hela tiden hänvisade till pitbulls när han framhävde amstaffens förtjänster) och det kan jag köpa. Jag bor ju på landet, har en jordbruksfastighet och har djur.  

VS

I går tog i a f bonden time out och tillbringade en hel dag i stan. Undrar när det hände senast? Dagen började med att jag var uppe med tuppen (vilket jäkla uttryck egentligen - jag har haft en hel hög med tuppar och de var då morgontrötta allihopa) och gått en halvmils promenad med grannen, körde vi in till civilisationen. Vi började med besök på mödravården, sen jobbade jag några timmar på skolan, gjorde en hel hög ärenden, drog iväg till Brukshundklubben och tränade/rastade hundar, gjorde mer ärenden, åt med Fredrik och, innan dagen avslutades med ett vattengympapass, så skulle vi göra ett ultraljud. Efter att ha frågat min vanliga barnmorska om lov, bjöd vi in blivande mormor och morfar som verkligen såg fram emot att så se sitt blivande barnbarn och få ta del av sina livs första ultraljudsundersökning. Vi satt i väntrummet och väntade som fyra små ljus när Barska Barnmorskan gjorde entré... Kände direkt ur jag krympte några decimeter - detta var den barnmorska som, i samband med Elias’ födelse, tvingade mig att stanna kvar några extra dygn på BB mot min vilja och som dessutom slängde ut den stackarns nyförlösta kvinna som fått min säng eftersom jag efter löfte från annan barnmorska packat ihop unge och alla tillhörigheter och var på väg ut från lasarettet... Och mycket riktigt - det fanns minsann regler om att endast en vuxen förutom den blivande mamman fick vistas i ultraljudsrummet så det blev vackert att sitta utanför och vänta för mina föräldrar.

Ultraljudsundersökningen gick i a f bra och de hittade fortfarande bara en (1) unge med alla lemmar och inre synbara organ i ordning. Däremot blev dateringen, efter vedertagna mätningar av hjässa och lårben, lite osäker så vi ska tillbaka om ett par veckor och göra en ny dateringsundersökning. Då får nog mamma och pappa stanna hemma...

Flytande Fredrik gjorde riktigt bra ifrån sig på vattengympan och tyckte faktiskt att den var helt OK!  Så nu väntar en djupvattensträning i kväll.

Har hunnit jobba intensivt hela fm och har tagit en 8 km lång promenad med grannen. Duktiga vovvarna fick dra var sin ordentlig traktorkätting och de var duktiga - förutom att Ya’ax gjorde ett utfall mot en grannes hund medan hon och mitt sällskap stod och skvallrade lite. Aja Baja! Nu ska jag belöna mig med lite takmålning och tapetsering - har ni hört det förut?

Man ur huse!

I kväll genomfördes ett välbesökt möte i Kusmark om byaskolans framtid. Ca 200 pers och ett 20-tal politiker (inkl kommunalrådet Bert Öhlund och oppositionsledaren Håkan Lindh) dryftade frågan om politikernas och tjänstemännens uträkningar och förslag till beslut. Jag har skrivit om detta tidigare.

Media var förstås där också, bl a Västerbottensnytt som hade ett inslag kl 19.15 och ett 22.15. 

Självklart blev det en hel del ordbajseri och röstfiskande bland politikerna - men de fick också ta till sig en hel del kritik över sin otillgänglighet och ovilja att lämna ut beslutsunderlag. Det är ju jävligt enkelt att uppmana allmänheten att komma med andra alternativa lösningar när man inte lämnar ut information om hur man själv räknat!

En del irrationella ekvationer blev också tydliga. Bl a sa en företrädare för Barn- och Grundskolenämnden att de tittat på elevunderlaget i upptagningsområdet - och det innebär att de missat alla elever som valt att tillhöra Kusmarkskolan istället för andra rektorsområden. I detta fall handlar det om två hela byar + mina barn från Ersmarksbodarna.

Nåja, ska bli intressant att se om folkets röst blir hörd i detta sammanhang. Hur det än slutar, ska föräldrar och boende i Kusmark med omnejd ha en eloge för sitt stora engagemang!

Vädergudarna ler i Ersmarksbodarna

I morse ringde hemtelefonen. När den gör det vet man att det antingen är mamma, pappa eller nån av ungarnas kompisar som ringer. I stort sett alla andra hör av sig på mobilen (helt enkelt för att de insett att det är enda sättet att få tag på mig - en enda fast telefon på 200 kvm boyta i två  plan gör det ganska bekvämt att bara svara när mobiltelefonen, som man alltid har till hands, ringer). Den här gången var dock ett undantag. Det var en av grannarna som hörde av sig efter att vi haft ett "break" på nåt år. Vi har känt varandra i 15 år och i perioder - när barnledigheter/ sjukskrivningsperioder sammanfallit - varit som ler och långhalm och i perioder - när livet kommit i vägen - helt enkelt inte hunnit med att ha så mycket kontakt som vi vill. Nästan uteslutande bygger vår relation på regelbundna promenader och så också i dag - det krävdes en 7 - 8 km innan vi kommit ikapp på alla uppdateringar om födslar, dödslar, barn och annat.

Så sol i sinne men också sol ute och inne! Rena vårvädret med någon minusgrad och strålande solsken! Hundarna, som självklart fick följa med på promenaden, fick dra lätt i dag. I förrgår drog de ca 15 kg traktorkätting + ca 35 kg barn på bob i nyfallen klibbsnö, så de hade gjort rätt för lite lättare muskelkonditionering i dag.

Nu ska det till att målas lite tak som belöning för några timmars jobb. Sen tvätta av sig värsta målarstänken och iväg på politikerhearing ang Kusmarkskolans framtid. Återkommer med info om den!

Kärlek!

Fira fäder och lära lydnad

  Tre av mina barn längst bort, sedan Isacs två pyjamaspartykompisar.

I morse var väckaren ställd på 7 och efter det var det full fart. Väcka barn - denna helg fem till antalet eftersom Isac haft pyjamasparty och hade två kompisar på övernattning - karl och hundar. Snabbt firande av Fredrik, sen stuva in alla i bilen och transportera på div adresser i kommunen.

Själv tog jag Fella och åkte upp på Bruks för kursavslutning på tävlingslydnaden. På plats fick vi veta att låtsastävlingen skulle ske direkt och inte efter lunch, som vi trodde. Ouppvärmda hundar och lite stressade/nervösa ägare ändtrade en lydnadsplan täckt av blöt, decimetertjock nysnö. Det syntes att hundarna påverkades av det där äckliga, blöta, vita på backen. Två hundar med längre päls fick snöklumpar på fötterna efter bara några steg och korthåriga Fella gillade inte att bli blöt om stjärt och mage.

Trots allt måste jag säga att jag är nöjd med Fellas prestation (hon var bäst i klassen *illa dold stolthet*). Den såg ut som följer:

Låtsastävling lydnad 091108

Platsliggande	15/30 poäng	Fyra hundar sprang iväg och lekte. Fella satte sig upp och tittade på dem.
Tandvisning	9,5/10	Fella reste sig ut sittande position men var tillgänglig och glad.
Linförighet	32/40	Första 20 m var Fella okoncentrerad och "fattade" inte riktigt att vad som pågick. Men när talgdanken gick upp var hon klockren!
Läggande	0/20	Lade sig inte. Transporten snygg.
Inkallande	27/30	Lite slarvigt avslut.
Ställande	27/30	Något långsam i ställandet.
Apportering	0/10	Jag avstod apporten eftersom vi jobbar på för fullt med den.
Hopp	18/20	Något slarvigt avslut
Helhetsintryck	9,5/10	Bra samarbete. Det enda som drog ner från en tia var att Fella var något okoncentrerad i början av linförigheten.
Summa	138/200	22 poäng kvar till ett förstapris

2 x 9,5 och 3 x 9 är jag nöjd över med tanke på att föret ställde till det lite för oss och att det blev lite för mycket störningsmoment för Fella på platsliggningen. Bäst kändes det att få 9,5 på helhetsintrycket - domaren lovordade Fellas arbetsvillighet, lyhördhet och glädje både i och mellan momenten. Nu ska vi träna in apporten så den sitter ordentligt och sen ska vi väl våga oss upp på tävlingsplan i början av nästa år.

Efter avklarat träningspass efter tävlingen blev det ilfart till mamma och pappa för att hämta upp familjen och sen åka på farsdagsfirande hos morfar. Efter att ha överlämnat barnen till sin pappa blir det nog en lugn kväll - det har varit en lång och intensiv dag!

Kommentarer överflödiga...

Klicka på bilden och läs om denna fantastiska flicka och vad hon efterlämnade till sin familj efter att hon gått bort i cancer.