Lite mer paradis i Paradiset

Jaha - så flög dagarna iväg så där igen! I dag landade familjen i verkligheten igen, efter fem dagar i Paradiset.

Eller... Självklart kunde inte heller denna vecka avlöpa oavbruten. Denna gång var det en välbehövlig och länge efterlängtad verkstadstid för Carawellen som tvingade iväg Fredrik till stan en dag, men det var det värt! Fatta känslan att våga köra fortare än 70 km/h och inte behöva hålla andan av skräck för att däcket ska lossna i varje kurva.

Nu när tekniken för en gångs skull står oss bi, är det fysiken som spelar mig ett spratt. Jag inledde veckan med att trampa in en fyratums spik i foten i samband med att jag gick bärsärk med en motorsåg. Sedan dess har jag kryddat tillvaron med en hosta från helvetet - än en gång kan jag konstatera att lungorna fick sig en fulsväng för två år sedan då jag hade blodproppar i dem.  Som avslutning såg Viktväktarguden till att jag drabbades av ett riktigt gallstensanfall natten mot fredag. Inte roligt, men om straffet skulle stå i proportion med synden skulle jag vara död och begraven nu, så jag får skatta mig lycklig och äta salladsblad ett tag framöver.

På onsdag fick vi fint besök av svärföräldrarna. Ni vet, de med den underbara trädgården... Ödmjukt hade de frågat vad jag ville ha på gården runt stugan. Hallå!?!?!?! Det är Jenny-Ann ni pratar med...hon som dödar svärmorstungor på löpande band...hon som har valt att skaffa hund istället för blommor för att hundar bara behöver mat och kommendering medan växter kräver...typ...kärlek och omtanke... Lyckligtvis är mina svärisar utrustade med både insiktsfullhet, ödmjukhet och arbetsiver, så de tog tag i situationen och styrde upp en buskrabatt.

 



 

Nu börjar det likna nåt...



Jag och Fredrik tog också fan - och ett ganska stort antal sågar, många löpmeter trallvirke och nåt kilo trallskruv - i hågen och byggde ut Paradiset lite. Som om soldäcket var för litet, liksom...



 



Det är faktiskt inte vara dödssynd i form av frosseri som vi ägnat oss åt under gångna veckan. Lite lättja har vi fått till också, i form av sol och bad, korta utflykter på flotten och - hör och häpna - pussel!!! En gång i tiden var jag en riktig pussloman men ålder och ett visst antal barn kom i vägen. Nu har jag tagit ut svängarna ordentligt för vad är mer våghalsigt än att lägga ett 3000-bitars pussel i sällskap av en överaktiv ettåring?

Nu tror jag i och för sig inte att älskade 16-årige sonen håller med mig. Han, som uttråkad efter ett pusselpass skötte sin minste bror medan mamma och lillasyster tränade lydnad med hundarna. Han, som lystet tittade efter stuggrannarnas baklastare när den passerade. Han, som när grannen berättade att en full polack parkerat en brinnande bil på deras gård, sa: "De verkar ha mycket roligare i sin familj..."

Sonen drog hem till stan och missade vår shoppingrunda i storschtaaan Norsjö. Vår vana trogen brukar vi ju dra dit för att smaka på civilisationen efter några dagar i stugan. Och i vanlig ordning shoppade vi loss på diverse loppisar. Det verkar som om folk i inlandet inte har vett att ta betalt för begagnade saker! Vi köpte exempelvis Pax-vinterskor till Birk för 10:- och fick ett oräkneligt antal finfina sandlådeleksaker för en spottstyver av vad EN sådan skulle kosta ny.

Allt som allt en riktigt trevlig vecka!

 

Medaljregn

Tävlingshelgen över och det gick rackarns bra för grannskapet! Fella gjorde på grammet lika bra ifrån sig som under lördagen - kämpade nog faktiskt lite extra - och tog ännu en andraplacering, marginellt efter största konkurrenten. Grannen tog hem en första- och en tredjeplacering med sina småkineser. Min samling av SWBA-glasplaketter börjar nu vara ganska ansenlig och planerna på att bygga en duschvägg kvarstår. Nåt års tävlande till så har jag vad jag behöver! :-)

Långt ifrån lika trevligt är händelserna i Norge. Dödsfallen är så fruktanskvärda att de inte går greppa men de efterföljande diskussionerna är nästan lika ofattbara. Jag tar inte ställning åt något håll, men det är ganska intressant är att ta del av de två motsatta sidornas argumentation kring händelserna.

Jag har tidigare många gånger hänvisat till en galen bloggare vars hemsida är lika äckligt fascinerande som en stor hop krälande  kackerlackor. Han menar, gällande dödsskjutningarna och bombningen, att detta helt och hållet är islamiseringens fel. Antingen är det så att den blonde, ariske norrmannen egentligen är muslimsk konvertit eller så är hans reaktioner bara ett olyckligt resultat av det allt mer växande mångkulturella samhället. Hmm....

En annan bekant till mig, tämligen mer balanserad och påläst, skrev följande på sin facebooklogg:  "Enligt EU:s polisorgan Europol begicks det mellan 2006 och 2009 1.770 terrordåd i Europa. Bara sex av dessa, eller 0,34 %, hade muslimska kopplingar. 265 gånger fler terrordåd, nämligen 1.596 stycken eller 90,2 % av alla Europas terrordåd, hade högerorienterade kopplingar. Ändå försöker högerextrema SD-toppar göra islamförklaringar på terrordåden i Norge."

Som sagt, jag väljer att inte spekulera kring vansinnesdådet. Men klart är att en sida borde vässa sina argument...

På tal om vässa. Ska jag vässa dagsformen inför morgondagens tripp till stugan så är det dags att komma i säng nu. Bara fyra timmar kvar till uppstigning. Natti, natti!

"Fördelen med att ha nått botten...

...är att man har fast mark under fötterna. " Ett litet hemmasnickrat ordspråk av fröken Larsson som faktiskt stämmer in ganska bra ibland.

Efter en katastrofal inledning på veckan har både framgångar och humör nått högre höjder än under senaste tiden. Tålmodigt arbete av Fredrik gjorde att vi i slutet av veckan fick in både diskvatten och dusch till stugan. Vi hann också ha en solig och lagom bra torsdag tillsammans innan den första av två veckors semester närmade sig sitt slut. Känns tämligen urvattnat att tre av sju dagars efterlängtad samvaro med sambon gått bort denna vecka men vi får hoppas att det blir förändringar nästa vecka. Dock inte av vädret - underbart med värme och sol! 

 

I dag var det så dags för weight pull-tävling. Tämligen omotiverad och med otränad hund hade jag inga större förväntningar. Men Fella Slangbella överraskade och uppvisade sitt soligaste humör. Resultatmässig ledde prestationerna bara till en andraplacering men marginalen till ettan - som varit outstanding denna tävlingssäsong - var små. Och, som sagt, Fella hade ROLIGT!

Några andra som gjorde mycket bra ifrån sig var go´grannen och hennes små kineser som drog hem en första- och en fjärdeplacering trots starkt motstånd. Hatten av för dem!

Nu blir det intressant att se vad som händer under tävlingsdag två.

Som av en händelse, nu när vindarna vänt, får jag plötsligt tillgång till alla saknade funktioner på bloggen utan att jag har gjort nåt. Mystiskt... Måste va' åt lurt med det här - så här bra kan det bara inte gå. Bäst att gå och lägga sig innan det skiter sig riktigt ordentligt...

Ett steg framåt - två steg tillbaka

Måndag. Första dagen på två exklusiva semesterveckor tillsammans, hela familjen. Efterlängtade. Välbehövliga.

Måndag. Fredriks första semesterdag. Vad gör han? Jo, jobbar... Iväg tidigt i förhoppning om att kunna sluta tidigt och ansluta till oss i stugan.

Måndag. Resten av familjen inkl ett extrabarn tar sikte mot stugan. Ska bara svänga förbi konkursade Onoff först för att se om det finns lämplig kyl/frys att köpa. Efter två timmars väntan ger vi upp. Då har de fortfarande affären stängd p g a sjukdom.

Måndag. Efter diverse avstickare och med hjärtat i halsgropen efter att ha tillrygalagt ansenliga antal mil i den bil som just spenderat 10 - 12 000:- på och som ändå kan haverera vilken sekund som helst.

Måndag. Duggregnet faller och stormvindarna viner medan vi konstaterar att kanoten är borta. Stulen? Slitit sig? Efterforskningarna får anstå till morgondagen.

Måndag. Vi konstaterar att alla glömt sina mobilladdare och ganska snart är vi avskurna från omvärlden.

Måndag. Jag tillbringar dagen med att städ, bädda, laga mat, diska, jaga överaktiv unge, leta tappade sugar, ha groteskt ont i halsen, undra var Fredrik tog vägen och bara vänta på att dagen ska ta slut så att jag får gå och lägga mig.

Tisdag. Familjens andra exklusiva semesterdag tillsammans.

Tisdag. Vaknar med ett ryck kl 04.00 och konstaterar att Fredrik fortfarande inte kommit. Med hjälp av en stor portion ångest och oro samt en lånad mobil kommer jag till slut i kontakt med honom och får veta att de få extratimmarna som skulle göras på måndagen hade blivit ganska många och att han fått punktering som han nu håller på att laga. Jag kommenderar i säng honom. Vill inte ha honom på vägen efter ett vakdygn och två arbetspass.

Tisdag. Si och så med morgonsömnen. Stiger upp och börjar bygga kring här spisen i köket, bara för att konstatera att de lösningar jag hoppats på är ogenomförbara.

Tisdag. Borde träna hund. Borde ta en uppfriskande promenad. Men just den sugen hittar jag inte igen. Ägnar förmiddagen åt att städa, bädda, laga mat och diska.

Tisdag. Klockan passerar lunch och en efterlängtad sambo dyker äntligen upp. Störtförkyld och helt söndervärkt.

Tisdag. Vi struntar i de tappade sugarna. Försöker hurra nya och ger oss ut på premiärtur med flotten och nyinköpt, garanterat driftsäker, båtmotor. Forcerar vind och vågor, jagar papperstallrikar. Ungefär till mitten av sjön. Då dör motorn. Pålandsvind, några kilo frustrationer och några hundra drag i startsnöret för oss in till land.

Tisdag. Söndervärkt och störtförkyld Fredrik hoppar i spa't för att laga båtmotorn. Glömmer att han har mobiltelefonen i fickan. Den blir jätteren och jättetrasig.

Tisdag. Äntligen fungerar båtmotorn hjälpligt. Vi försöker ta oss mot stugan. Kommer ungefär halvvägs. Då faller tanklocket ner i vattnet och försvinner i djupet. Vi agerar gondoljärer och kommer till slut hem, helskinnade men tämligen dränerade på sugar.

Tisdag. Fredrik gör resultatlöst försök att få igång elverk och TV.

Tisdag. Fredrik är dålig. Så dålig att han överväger att åka hem för att ordna mediciner. Vi gör vad vi kan för att hålla humöret på acceptabel nivå men lyckas ganska dåligt.

Onsdag. Familjens tredje exklusiva semesterdag tillsammans.

Onsdag. Fredrik fortfarande dålig. Inplanerat altanbygge skjuts på framtiden.

Onsdag. Halva dagen ägnas åt att renovera båtmotor och elverk. Det senare utan resultat. Reservdelar behövs.

Onsdag. Kanske vi ska installera duschen. Konstaterar snabbt att det saknas diverse attiraljer.

Onsdag. Åker med haveribilen till Burträsk för att köpa nödvändig utrustning till överpris.

Onsdag. Dusch monteras och kopplas in, pump körs igång. Utan resultat. Läker det nånstans eller måste vi köpa kraftigare?

Onsdag. Vi ger upp de stora projekten. Fredrik greppar den helt oanvända men så gamla sliprondellen så att garantin löpt ut och ska kapa bort en tunn skivaplåt runt den öppna spisen. Kommer halvvägs. Då skär motorn i sliprondellen.

Onsdag. Där och då bryter jag ihop. Tre exklusiva dagars semester. Tre dagars helvete som fört oss bakåt snarare än framåt på alla fronter; projekten, ekonomin (BIG TIME!), orken, relationerna. Är detta vad det innebär att ha semester? Då vill jag ha jämnjävlig, förutsägbar, tråkig vardag...

Fadäser i Edens Lustgård

Så var man tillbaka till verkligheten efter en helg i Edens Lustgård. Visserligen kallar vi vår stuga och omgivningarna därikring för Paradiset, men det är ju liksom mer av känslomässiga skäl. När man har vistats i de omgivningar som vi gjort under den gångna helgen är det inte bara själen som får sitt, utan också ögat. Eller var tycker ni?











Även hundarna njöt i fulla drag av att springa på hällorna. Det var väl bara det här med saltvattnet som var lite konstigt...





En annan liten filur som kanske inte hade vett nog att njuta av omgivningarna men av sex personers totala uppmärksamhet, var Birk. Inte nog med att mamma, pappa, farmor och farfar var på plats - på lördag kom mormor och morfar på besök också!



Förutom samvaro och ögongodis hade resan till residensstaden ytterligare ett syfte - jag och Fella skulle avverka två lydnadstävlingar. Med bara tre poäng för lite för ett förstapris vid senaste tävlingen, var jag vid ganska gott mod inför denna helg. Men jag tänkte ju inte på att jag har bulldog... Har faktiskt funderat en hel del på detta och insett att det kanske är just det som är skillnaden på att ha bruksras och bulldog; med en schäfer vet du ungefär från gång till gång vad som ev kommer att vara problematiskt - med en bulldog är det idel överraskningar! Dag 1 började bra med full pott på platssittning (som aldrig brukar vara några bekymmer) och platsliggning, trots att det innebar att fröken Sockertopp fick tillbringa några låååånga minuter liggandes på en vattensjuk lydnadsplan. Hmmm... Detta kanske skulle gå vägen? Trodde jag... Vid tiden för vår andra entré och resten av lydnadsprogrammet hade Fellas hjärna stängt butiken och gått hem. Väntan p g a förseningar, orolig natt etc tog ut sin rätt. Förutom rutan, krånglade moment som hon i vanliga fall brukar ha full pott på och på apporteringen sprang hon rakt in i mig och slog i så hårt att hon dessutom tappade metallapporten i ren förskräckelse!

Håhå jaja... Nya tag på söndagen. Då NOLLAR hon platssittningen! Har aldrig haft en tendens till att göra annat än att sitta som en saltstod rakt upp och ner men nu la hon sig lättjefullt ned när det var några sekunder kvar. Kanske hon ville demonstrera att hon faktiskt inte alls var nån överkänslig "Prinsessan på ärten", vad vet jag? Men sedan var hon faktiskt riktigt, riktigt med och vi fick fina poäng fram till rutan, som jag segervisst redan hade räknat med en 10-poängare på. Men då nollar hon även det momentet, som hon alltid är klockren på annars. Hon SÅG inte rutan - sprang förvirrat runt och letade. Kanske hennes snipiga näsa som skymde?

Glädjande var i alla fall att vittringsapporteringen satt båda dagar. I övrigt får jag väl lov att inse att tävla med Fella alltid lär vara ett lotteri. Bådar gott inför kommande wp-tävling - särskilt med tanke på att hundstackarna knappt haft en wp-sele på sig i sommar...

Nu var det ju lyckligtvis inte bara Fella som stod för fadäserna denna helg. Hon fick gott sällskap av husse - och hans lilla misstag gick det dessutom ganska bra att skratta åt. På lördag kväll skulle han låna duschen och frågade sin mamma efter duschtvål och balsam. Det senare brukar han, skäggig som han är, gnugga in i både ansikte och hårbotten. Han fick direktiv om att detta stod i duschen redan. Men väl inne på toaletten, som han bevistat vid oräkneliga tillfällen under gångna år, hittade han liksom inte duschen utan tänkte att han fick väl lov att tvaga sig i badkaret istället. Sagt och gjort. Och där, på handfatskanten, stod också ett par flaskor med hygienprodukter. Först intvålning och schamponering men duschtvålen ville liksom inte löddra sig... Konstigt, med tanke på att mamma/svärmor använder högkvalitativa produkter. Sedan dags för balsambehandling av hår och skägg. Samma sak här. Dåligt med lödder och lite torr konsistens. Och SVED gjorde det också! Fast älskade sambon tänkte att hans morsa säkert är en stålmorsa och att det bara var han som var lite känslig i huden just då, så han satt plikttroget i två minuter och väntade medan balsamet verkade. Läste med svidande ögon på förpackningen och fick ögonen på en engelsk text som bl a nämner "brush" men fick i sitt smärttillstånd inte riktigt ihop sammanhanget. Lycklig fick han till slut skölja av sig och efter välförrättat värv frågade han sen sin mamma hur hon stod ut med att använda så aggressiva produkter. Då börjar hon ana oråd varpå hon följer honom in i badrummet för att se vad han egentligen har använt. Och hittar en halvtom handtvålsflaska och en tom tandkrämstub!!!!

Älskade Fredrik. Som nu varit uppe halva natten för att få Carawellen i körbart skick så att vi ska kunna åka till stugan i dag. Ska också försöka hinna förbi konkursade Onoff för att se om vi kan hitta oss ny kyl/frys och sedan tar vi oss förhoppningsvis helskinnade ut till Paradiset. Vad som händer där får du läsa om när vi kommer hem!

Storuman eller Turkiet..?

Efter i går hade jag avverkat 2/3 av min Norrlandsodyssé. Norrut - check. Västerut - check. Nu återstår bara söderut och en tripp till Umeå/Nordmaling för hundtävling och social samvaro.

Det har varit riktigt stimulerande att göra ett hopp tillbaka i jobbverkligheten så som den såg ut för nåt år sen innan min roll förändrades. Har träffat trevliga, spännande människor med fascinerande livssituationer. Dock har det inneburit långa arbetsdagar så att allt annat kommit på skam. Mest angeläget är förstås, med två lydnads- och två wp-tävlingar inom närmsta veckan, hundträningen men det har varit lite si och så med det. Särskilt wp:n. Är sååååå lite motiverad! Det har också varit så mycket strul med tävlingen och jag, som inte på nåt sätt är inblandad, har fått försöka ge svar till förvirrade och uppgivna sörlänningar som gör sin första tävling norr om Stockholm. Hade bestämt mig för att inte ta på mig nåt ansvar men fann mig själv sittande över internet och telefon i försök att hitta på aktiviteter och boendealternativ som på nåt sätt kan visa Norrland från en någorlunda positiv sida och som skulle göra resan värd för 08-orna.

I går fick jag äntligen träffa saknade och brunbrända barn som varit med pappa och hans familj i Turkiet. På söndag kommer hela konkarongen och nu känner redan nu hur jag går igång för att få ihop den situationen också. Ungarna har kompisabstinens och jag vill inget hellre än att få tillbringa några dagar i stugan. Hade egentligen velat vara där en vecka och faktiskt landa, men hittills har vi aldrig tillbringat mer än två nätter i sträck där ute. Och med aktiviteter varje helg framöver lär det inte bli annorlunda under resten av sommaren heller. Känns skittrist - vi som praktiskt taget skulle BO i stugan hela sommaren. Sammanlagt tror jag att vi varit där hela familjen samtidigt ett par nätter. Nu är vi dessutom uppställda med bara en bil (självklart den mindre) vilket innebär att jag inte ens vet hur vi ska kunna transportera unghopen till stugan. Och till råga på allt ska vädret bli avsevärt sämre under kommande vecka. Tjoho vad livet känns positivt!

Nu är det i alla fall sista arbetsdagen inför tre veckors ledighet. Har faktiskt tänkt vara ledig denna semesterperiod till skillnad från den förra. Få se hur jag lyckas med det. Inleder semestern med att städa och tvätta så att vi kan ta tattarpacket och åka söderut i kväll. Ska bli bortskämda med mat och sällskap hela helgen. Inte fy skam. Återkommer med rapport!

En regnig dag...

Tisdag - en dag med alla väder utom snö och hagel. Njöt under dagen av lite strukturerat jobb, hundträning, promenad i lagom värme - och en unge som sov till klockan 11! På kvällen kom efterlängtat (får man säga så?!?!) regn i rejäla mängder. Och plötsligt fann jag mig själv sittande utan nåt att göra. Eller... Det finns alltid att göra men jag ville ha ett så där lite lagomt projekt. Tänkte ge mig i kast med att storstäda/sanera ungarnas rum men en blick in i råtthålen gav vid handen att det var ett bra mycket större åtagande än vad jag hade lust och ork med. Så det fick bli lite pyssel i köket och omstrukturering av skafferivaror.

Fortfarande saknas några liter färg och lite fina burkar men det nya skafferiet börjar ta form:


I dag blir det jobb för fulla muggar i Norrbotten. Tar med mig familjen och drar en repa till Haparanda också. I morgon Storuman och helgen kommer att tillbringas i Umeå och Nordmaling. En riktig globetrotter är man! ;-)

Morgonstund har guld i mund

KLockan är 05.45. Jag har hunnit jobba en dryg halvtimme. Fick lite hjälp på traven med att vakna (tack Kajsa! :-) ) men jag är tacksam för de här morgonstunderna då huset är tyst och jag får göra vad jag vill... Eller...Vill och vill... Göra det som behövs, vilket nästan varje morgon brukar innebära lite jobb och lite blogg.

Hur sjukt det än låter, blev jag besviken av att få morgonsol i ögonen när jag öppnade dem. Hade hoppats på regn i dag. För det innebär att Fredrik är hemma och det skulle vara både trevligt och välbehövligt. Men nu ska han iväg på jobb och hans snoozande på väckaren är det enda som stör morgonlugnet.

Som av en händelse, är Carawellen trasig igen. Nån som är förvånad?!?! Vi väntar på reservdelar och förhoppningen är att den ska vara igång lagom tills ungarna kommer tillbaka på söndag. För nu jäklar blir det stugan, vare sig folk vill eller inte!!! Vilket tyvärr kan innebära att de inte vill... I alla fall ungarna, som förmodligen har ett uppdämt kompisbehov efter en vecka i pappas stuga och direkt därefter en vecka i Turkiet. Men jag får hoppas att vi kan låna med oss lite ungdomar till stugan - vi är ganska vana att måste kompensera på det viset och det finns ju garanterat värre saker än att fylla stugan med ungar!

Var tog alla dessa lättjefulla dagar som skulle tillbringas i Paradiset vägen? Nu halvvägs in i sommaren och jag springer omkring som en yr höna och försöker få ihop tillvaron. Tacka vet jag våren, då den naiva förhoppningen om en lugn och vilsam semesterperiod fortfarande lever kvar...

Gomorron världen!

Happy feet!

[caption id="attachment_878" align="alignright" width="400" caption="Fröken Larssons fötter - för tillfället förvånansvärt rena"][/caption]

OK. Jag kan köpa att vintern är en tuff period för mina fötter. Negligerade och ofta inträngda i varma och inte alltid särskilt fotriktiga skor bär de mig runt en ansenlig summa mil varje vecka. Det är nästan så att jag klipper naglarna först när skorna känns trånga och jag måste erkänna att jag aldrig torkar mig mellan tårna efter att jag har duschat (så...nu har jag sagt det...). MEN det behöver väl inte innebära att jag ska genomlida en hel sommars hämnd i form av skitiga fötter som, för att bli rena, måste skrubbas med omfattande mängder tvål och fotfil minst en gång per dag för att de ska se någorlunda vettiga ut?!?! Den här "kalv-på-grönbete"-mentaliteten som fröknarna Höger och Vänster kör med gillar jag inte.

Vän av ordning - och av fötter - skulle här säkert kunna inflika nån underfundig kommentar om att det är mitt beteende som orsakar dessa monstruöst jord- och gräsklippsinkletade fötter men det motsätter jag mig kraftigt. Är man en storlek 37 så är man stor nog att sköta sin egen hygien. Så det så. Dessutom tror jag att detta är något som endast jag drabbas av, för med tanke på omfattningen av detta problem borde detta vara en namngiven företeelse...ett begrepp...ifall andra sommaraktiva människor fick genomlida samma sak.

Vårt nyligen uppståndna samarbetsproblem till trots, bar mig flinka fötter ut på gården i går morse vid 5.30-tiden. Då vaknade jag med ett ryck av åskregnssmatter mot altantaket. Jag, som i ett anfall av sällan skådad struktur och framförhållning, hade konsulterat både klart.se och yr.no för att försäkra mig om ett stundande uppehållsväder och därmed hade burit ut ungefär trehundanittionsju trasmattor, möblemang för en stor etagevåning på Östermalm och ett gubbdagis i form av en uppsjö tekniska prylar inför lördagens loppis. Det var bara att snabbt som blixten - vilken lyckligtvis uteblev trots ovädret - springa ut och dra över presenningar. Med regnvatten rinnande ned efter nacken kändes det som ett ogenomförbart projekt att somna om igen, så dagen fick starta där och då. Och tur var väl det, för ungefär 1,5 timme innan utsatt tid började loppisbesökarna göra entré.


Knappt öppnat och redan många besökare...


...de flesta bilburna.


Och stackars Ya'ax kan inte förståååå varför han inte får hälsa på alla människor som säkert kommit enbart för hans skull...

Och efter ett antal timmar var vi några tusingar rikare och en massa skrä...jag menar...fynd...fattigare! Ett riktigt härligt sätt att förena nytta med nöje; tjäna lite pengar, göra sig av med onödiga prylar och tillbringa en dag med trevliga grannar. Så lyckat att vi gör om det en gång till närmare hösten.

När hundarna är skeptiska till en promenad kl 7 på morgonen kan man förstå att dagen kommer att bli varm. Men det kan jag leva med. Hoppas bara att vi kan spara några såna här dagar tills ungarna kommer också, så vi får en underbar tillvaro i stugan med dem. Jag avslutar med sommarens bästa lästips för er som behöver ett break från sol och bad; fredrik.cafe.se . Underbar läsning - jag citerade högt och länge för Fredrik i går och vi skrattade båda gott!

På spåret!

Jag brukar ju för det mesta bli uppslukad av saker jag provar på. Inget går upp mot nyhetens behag! Förra helgens spårkurs är dock ett undantag - jag har faktiskt inte ens tänkt spår sedan i söndags. Dels för att jag haft så in i helsicke mycket annat att göra, dels för att hundarna (i alla fall Fella) har så in i helsicke mycket att göra i o m stundande WP- och lydnadstävlingar.

I kväll var det dock gott läge för att prova lägga spår. Solen och värmen gjorde att det kändes ok att lägga fysiskt träning åt sidan. Sagt och gjort. Men opedagogisk som jag är, kunde jag förstås inte nöja mig med nybörjarspår så som vi vick lära oss på kursen, utan det blev en hel del kringelikrokar och oplanerade fällor när jag travade på i terrängen. Eftersom Ya'ax har tendenser till stress var jag generös med godis i spåret.

Ya'ax fick gå ett spår i söndags. Dessförinnan var det ungefär fyra år sen han fick prova på ett bebisspår. Så man kan väl inte precis säga att gamla takter sitter i, men några sorts takter hade han i alla fall för spåret gick jättebra. Han var lugn och metodisk och jag lät faktiskt honom spåra själv, utan lina, för att se hur han skulle agera. Klockrent - det syntes direkt på honom när han tappade spåret och då tog han sig själv in på det.

Fella då... Hon har ALDRIG gått ett spår förut. Så ett nybörjarspår hade väl varit på sin plats. Men varför göra nåt enkelt när man kan göra det svårt? Även hon gick klockrent i spåret - hon lät som en Elektroluxdammsugare och hon lyfte inte nosen från spåret en endaste gång - trots skiftande terräng och hopp över stock och sten.

Kan hända att det blir lite mer spårande framöver. Men jag ska INTE bli uppslukad. Tror jag.

I övrigt också en konstruktiv dag. Jag och Binke-Bonken har pulat på här hemma medan Fredrik varit på torvtäkten och jag har också hunnit styra upp en hel del nya uppdrag i jobbet. Lite förberedelser inför morgondagens loppis var förstås på sin plats. Så nu hoppas vi att det kommer många kunder - komsi, komsi!!!

Missade Elias som skrev på Facebook från Turkiet. Där är han och de andra två älsklingarna med pappa. Nu gör det ont i hjärteroten när jag tänker på dem. Abstinens! Tur att vi har unge herr Perpetuum Mobile att låsa tankarna vid...

Nu blev det så där igen...

Jaha... Nu blev det så där tokigt igen att tid och rum liksom bara försvann... En tripp upp till stugan har ställt till det igen - inget ont som inte har nåt gott med sig!

Tid verkar vara ett återkommande bekymmer för mig och Fredrik. Tid och struktur. Planer, ambitioner och projekt finns det gott om, men i kombination med tids- och strukturbrist blir resultatet ganska lamt. Nu ska vi försöka oss på att planera lite mer; vad ska vi göra först, hur ska det göras, vad behöver vi för att göra det? Vi börjar i storslagen stil med att inte ens veta om, när och hur vi tar oss upp till stugan igen...

I sann hysterisk anda kom jag på att jag skulle efteranmäla mig till en tvådagars lydnadstävling i Nordmaling om 1,5 vecka. Fast helt utan baktanke var det inte för jag kom på att vi kunde passa på att umgås lite med Fredriks släkt samtidigt. Och jag kom med nöd och näppe på att jag skulle kolla så att den tävlingen inte krockade med WP-tävlingen i Skellefteå. Och det gör den inte. Fast vette tusan om jag inte skulle ha gjort samma prioritering ändå. Jag har så svårt att motivera mig för WP:n och har känt så under ganska lång tid. Fella likadant. Just nu är det lydnad som är kul. För Fella är lydnaden faktiskt just nu så rolig att jag använder den som belöning till WP:n! :-)

Nu iväg till Norrbotten för en dags jobb. Helt plötsligt har det rasslat till och utrednings- och placeringsförfrågningarna duggar tätt.

Ha en bra dag, gott folk, och titta förbi på vår stora loppis (med fynd från många hem) på lördag 11 - 15!

Long time no see!

Herrejävlar vad tiden springer iväg fort!! Hade tänkt ta nån enstaka dags bloggpaus men så kom en stugvistelse, datorbyte och lite annat smått och gott i vägen... Ska ändå försöka mig på en kronologisk återgivning av ungefär 5/14 610 av mitt liv...



Tisdagen var intensiv och trevlig för min del. Jag och god vän tog ungar och hundar och drog ut till havs. Sedan satsade vi på skvaller och lättja några timmar, för att sedan avsluta med hundträning på klubben. Medan Fredrik gjorde ett maratonpass i en maskin ute i myrmarken, försökte jag förbereda stundande tur till stugan. Sen tisdag natt tog vi oss iväg och sedan ägnade vi större delen av onsdagen åt att reparera stress och sömnbrist.



Som vanligt ordnade jag mig lite bomull åt själen via promenader i Paradiset. Vi har några riktigt goa grannar...



...och med sån här utsikt kan man ägna några extra sekunder (hör du det, Fredrik...SEKUNDER - inte TIMMAR!!!) åt att filosofera på dass...



Solen gassade och lagom till middagstid var det läge för liten paus. Vi drog in till stooorschtaaaan - d v s Norsjö - för lite shopping och middag. Och lyckades hitta en liten guldgruva, minsann, i kommunens återvinnings-/loppiscentral. Vi hittade både stort och smått så som...


...snygga och bekväma stolar till altanen (50:-/st)...


...fina förvaringslådor (15:-/st)...


...pedagogisk skolplanch (100:-) ovanför nymålade köpmandisken...


...och till sist en ny kärlek till Birk - som till pappas förtret också ville ha ett statusfyllt transportfordon à la rosa barnvagn till sin fjälla. Birk tycker mycket om sina nyvunna kärlekar...


...MYCKET, MYCKET om sina nyvunna kärlekar! :-)

På tal om kärlekar så tyckte jag att det kunde vara lämpligt att hundarna fick sig en simtur på onsdagkvällen. Det hade dock börjat blåsa upp lite på sjön, men jag krängde på flytvästar och satte mig med gott mod i kanoten i avsikt att göra hundarna sällskap ett par - tre hundra meter över sjön till badplatsen. Ya'ax - helt utan förstånd och självbevarelsedrift - kastade sig i spa't, drog i sig några kallsupar och paddlade sen iväg för glatta livet. Fella, däremot, som begåvats med högre intelligens (inte allt för svårt dock) och en bulldogs tjurskallighet, stod kvar på stranden och glodde förnärmat på oss medan vi forcerade vågorna. I helsicke heller... Jag paddlade in till stranden igen, hämtade koppel och draggade sedan fröken Tjurskallig BAKLÄNGES ut i sjön. Baske mig att hon skulle hindra oss att klara av utstakad rutt. Trodde jag. Men efter ett par hundra meter hade fröken Tämligen Tjurskallig, påhejad av ett flertal svordomar från min sida, i stället dragit mig och kanoten baklänges till stranden ungefär halvvägs dit där jag hade tänkt lägga till. Men då fick hon smaka på fröken Alldeles Sjujävligt Tjurskallig som kastade sig i sjön med kläder och allt (vattnet var ganska behagligt men jag utgår från att adrenalinet gjorde sitt för att hålla mig varm) och sen draggade jag 33 kg bulldog baklänges TILLBAKA till stugan igen. PIUHHH!!!

Följande dag fick dock Fella lite revansch då arrangörerna för Norges återkommande stora bulldog-event - som anordnas av Nordens största (enda?) bulldog-organisation ABKN - kontaktade undertecknad och meddelade att Fella utnämnts till Bulldog of the Year. Hon är trots allt inte så tokig, min lilla Fella Slangbella...


Fella efter välförrättat värv vid fjolårets ABKN-event i Vestfossen Norge

Att helt plötsligt "bara vara" är ju inte riktigt min och Fredriks melodi och det innebar att både känslor och tankar - och därmed samtal - ramlade över oss. Vi hade dock tid att, men hjälp från mamma och pappa som också var i Paradiset, bygga lite på altanen. Början på en trappa tog form och efter mycket mankemang med trasiga traktorer, regnoväder etc, fick vi också flotten i sjön innan vi återvände till verkligheten i lagom tid för ett någorlunda tidigt sänggående inför lördagens tävlingsutflykt.



Så lördag. Tidig och regnig morgon men humöret var på topp, både bland folk och fä. För mig och Fella var det dags för den "riktiga" Lk 3-debuten. Och det gick riktigt, riktigt bra. Vi missade ett förstapris med ynkliga tre poäng, men vi hade jättekul på plan. Via vännen fick vi i alla fall ett Lp 2 med oss hem.

Vila nån timme, trycka i sig lite föda - och sen var det dags för en natts patrullerande på Stadsfesten. Fick åter igen bekräftat för mig själv att det här med fylla inte riktigt är min grej... Skönt att stå påpälsad, nykter och upprätt bland halvnakna, asfylla och horisontellt orienterade fyllskallar.

Sömn är ju en överskattad biologisk funktion och därför ägnade jag bara drygt två timmar åt den saken innan det var dags att kliva upp för en spårkurs. En dag ute i spårskogen övertygade mig inte till 100% att detta är nåt för mig och mina hundar men jag kan helt klart tänka mig att prova mer innan jag fattar beslut. Jag är ju så totalt openminded och fördomsfri...typ..

Jaha. Så vad kan man ägna sista semesterkvällen inför några jobbarveckor åt? Kanske vika tvätt och inse att man sjabblat bort ett lydnadschampionat? Efter ett besök på SKK:s hemsida noterade jag att ett av våra förstapris saknades och efter flera personers detektivarbete står det nu klart att jag har lyckats ange fel tävlingslicensnummer vid en av alla tävlinganmälningar och att mitt förstapris därför har registrerats på fel hund. I o f s på kompisens vovve - och det är väl dem väl unt - men VAFAAAAN!!! Om detta går reda ut ska jag baske mig...jag vet inte vad men det ska jag nog fundera ut. Eftersom jag debuterat i Lk 3 kan jag inte heller göra ytterligare tävlingar i Lk 2 för att förtjäna mitt championat igen. Och det känns jävligt surt att ha harvat på i Lk 2 hur länge som helst för att få ihop tre förstapriser och ett championat helt i onödan. :-(

Jag tror helt enkelt att jag går och gömmer huvudet under kudden några timmar. Ny dag och nya chanser (till dumheter) i morgon!

Long time no see

Herrejävlar vad tiden springer iväg fort!!! Hade tänkt skriva ihop nån sorts resumé redan för flera dagar sen men jag har liksom aldrig suttit stilla länge nog. Dessutom har vi varit i stugan och jag har äntligen - med benäget bistånd från Fredrik - bytt dator vilket inneburit nåt dygn av överföringar av dokument, program etc. Jag tänkte i alla fall försöka mig på nån form av kronologisk redogörelse av de senaste 5/ca 14610 dagarna av mitt liv.