30 januari 2010

En oengagerad blivande mamma?

Har haft en totalt apatisk helg hittills. Fredag i vanlig ordning lugn och slö men har även i dag lördag varit helt oföretagsam. Har lyckats framställa något som liknar två måltider, målat lite golv, burit in ved... men annars... ingenting. Eftersom hundarna är satta i vila har jag inte kunnat göra något fysiskt med dem heller. I och för sig kan det kanske behövas en intetsägande dag efter en hektisk och omtumlande vecka.


Så, jag har mest zappat runt på TV:n och på datorn. Försökt hitta någon ny sajt att fördjupa mig i. Börjar vara lite less mina 6 - 7 olika "favoriter" som jag hälsar på flera gånger varje dag.


Och det som slår mig när jag besöker allehanda bloggar är att jag måste framstå som världens mest oengagerade gravida kvinna! I min blogg får ingen läsa om längtan och smärta, om foglossningar och sammandragningar, om icke-förstående blivande fäder och åderbrock, om namnspekulationer och barnvagnsinköp, om hudbristningar och fosterrörelser - för att inte nämna uteblivna rörelser!


Men var lugna! Jag älskar mitt nuvarande tillstånd. Jag ler för mig själv varenda gång jag känner - och numera även ser - hur lilla bebben rör sig där inne. Jag sneglar på min mage i profil varenda gång jag går förbi en spegel. Jag ler lite malligt för mig själv när jag märker andras reaktioner på mammamagen.


Däremot ägnar jag inte tid och ork åt att oroa mig för saker som aldrig kanske kommer att inträffa. Jag gör inga namnlistor - för det lär visa sig vad bebben är för person när h*n kommer ut. Jag har ingen packad BB-väska för jag vet att mitt värkarbete är långdraget och då är det bra att ha något att göra medan jag går hemma och stånkar och stönar.


"Här och nu". Så har jag alltid varit och kommer att förbli. Så ni, mina kära bloggläsare, kommer att överhopas med foton, kommentarer och utlåtanden om lilla bebben. Men ni får ge er till tåls några månader till...

29 januari 2010

Ännu en dag i mörker


Senaste dagarna har gått i uppförsbacke. Jobbigt att se Fredrik, vars smärttillstånd påverkar honom både fysiskt och psykiskt. Kamremmen som for på bilen. Advokaten som inte sköter sitt uppdrag. Kennelhostan som lägrat sig bland SWB Skellefteås hundar och därmed orsakat oro och brustna tävlingsdrömmar. Jag tyckte - och trodde - därmed att det fick vara bra med olyckor nu.


Tji vad jag bedrog mig.


Sent på onsd kväll hittade vi blodspår inne i huset. Förstod inte var de kom ifrån - kunde det vara Fella som äntligen börjat löpa? Nej, inga andra tecken hos henne. Kollade igenom hundar och de två katter som vi hittade och de uppvisade inga sår.


Somnade framför TV:n och väcktes vid 00.30 av Fredrik som sa "Nu vet jag vem som blöder". Då hade katt nr tre krupit fram. Och på ena bakbenet, precis vid hasen, hade han ett ordentligt sår. Lyckligtvis verkade han inte ha särskilt ont och det blödde inte längre men han använde inte benet.


Efter att ha tagit beslut om att kontakta veterinär direkt på morgonen genomled jag en orolig och tämligen sömnlös natt. Upp tidigt, göra sig i ordning för arbetsresa upp till Norrbotten och samtidigt försöka få tag på veterinär. Dessutom började min advokat ringa... flera gånger... men jag orkade inte svara. Tyckte väl i o f s att han kunde få svettas lite. Han lämnade nåt urskuldande meddelande om att han utläst i mitt mail att jag missförstått honom och snälla, kunde jag inte ringa honom. PFFTTT...


Fick tid 9.30 hos veterinären. Samma tid som avfärden från Skellefteå norrut skulle ske. Ringde snälla mamma som lovade möta upp på Veterinärstationen. Så iväg med älskade katten Wilbur, som stoiskt tillbringade morgonen med de andra två katterna och hundarna (det märktes på alla fyra att de reagerade på Wilbur, de lämnade inte hans sida och nosade försiktigt på honom hela tiden), gick på lådan och åt i vanlig ordning. I bilen fortsatte telefonen att ringa. Fortfarande advokaten - som denna gång också ville meddela att vi fått ett förlikningsförslag från (den jävla) byggaren, från skolan där jag extraknäcker och där personalen behövde akut handledning utifrån en elevs suicidförsök, från det familjehem som skulle följa mig på resan till Norrbotten... Väl hos veterinären kastade jag i stort sett över kisse i armarna på mamma och stressade vidare.


Väl i bilen, på väg norrut efter E4:an, tog jag mig tid att ringa tillbaka till alla som sökt mig. Professionella masken på! Och mitt bland dessa samtal ringde så veterinären... sa att hälsenan på älskade Wilbur var av... och att det inte fanns något att göra annat än låta honom somna in.


Vilken jävla pseudosituation. Ringde Fredrik som blev jätteledsen förstås. Satt i baksätet på bilen och försökte hålla tårana tillbaka. Tänkte på underbare Wilbur, som vi bara fått ha med oss sedan i somras. Den vackert stålgrå kissen som vi bokade som nyfödd och sedan hälsade på regelbundet ända tills han fick flytta till oss. Omtänksamme Wilbur, som älskade hundarna och varje kväll gosade med Fella medan hon låg och myste. Tuffe Wilbur, som försåg oss med näbbmöss och småfåglar som vi brukade hitta ihoptorkade under allehanda skåp och bänkar i köket. Specielle Wilbur, som liknade Gunde Svan med sina tättsittande ögon.


Genomled dagen och lyckligtvis gick det bra att hämta ungdomen på en låst SiS-institution för flytt till familjehemmet. Åkte sedan till mamma och pappa för att hämta Wilbur. Gjorde ett kort stopp hos barnen hemma hos deras pappa för att berätta vad som hänt och för att låta dem ta förväl av kisse. Många tårar blev det...


Så var dagen slut. Dagen då ljuset aldrig liksom kom. Skönt med försonande sömn och med förhoppning om att kunna vakna upp till en bättre dag.


Ja just ja... Vad advokaten ville? Jo, minsann hade inte (den jävla) byggarens advokat lyckats hitta 50 000:- på ett konto som han erbjöd i förlikning. 50 000:- som jag alltså definitivt skulle ha gått miste om ifall jag följt min advokats linje och "lagt locket på". Fast luttrad som jag är i detta ärende, sa jag att jag inte godtog några förlikningsdiskussioner förrän dessa pengar fanns utanför (den jävla) byggarens räckhåll, antingen på ett transaktionskonto eller på min  bank. Min advokat tog detta updprag med sig till den förberedande förhandlingen och sen hörde han inte av sig mer. Så hur det gick i den frågan för ni höra mer om sen...

27 januari 2010

Krig på dubbla fronter...





Ni som känner mig vet att jag i åtminstone två års tid drivit en process gentemot en (jävla) byggare som svindlat mig på närmare 600 000:-. Efterverkningarna av hans inte ens halvfärdiga och dessutom felaktiga bygge har varit stora för hela min familj, kanske mest för Fredrik som tagit många mentala och fysiska smällar av det hela. I dagsläget genomgår han (Fredrik alltså) en intensiv smärtbehandlig eftersom han lider av sviterna efter ett sex meter högt fall ner i betonggolvet då han och pappa la det tak på bygget som ( den jävla) byggaren sket i.


Under årens lopp har jag varit på möten, många gånger fruktlösa eftersom min (jävla) motpart inte dykt upp. Jag och Fredrik har - helt oskyldiga - blivit anmälda för olaga hot och förtal av den paranoida (jävla) byggaren. Min advokat - som är en stor och efterfrågad personlighet i den här staden - har dessutom vid flera tillfällen skjutit upp möten och förhandlingar just för att han haft för mycket att göra.


Ganska snart i processen insåg vi att det inte finns några pengar att hämta eftersom (den jävla) byggaren gått både i företags- och personlig konkurs. Men för oss handlar det inte om pengar. Det handlar om rättvisa och om en möjlighet att hindra denna (jävla) byggare att utsätta andra stackars oanade kunder för samma sak. För, som pappa säger - visst är det konstigt att man är en brottsling om man stjäl en falukorv på ICA men så här får man bete sig utan några som helst efterräkningar?


I slutet av förra veckan ringde i alla fall min advokat och sa att det äntligen var dags för förberedande förhandlingar nu i morgon. Och då är det bara att säga "ja, tack och amen" även om framförhållningen är lika med noll. Helt plötslig kommer allt  som man lyckats distansera sig från känslomässigt upp till ytan igen, Sömnen påverkas och den där knuten i magen är tillbaka. Samtidigt en ny förhoppning om att detta någon gång kanske kan komma att ta slut...


Så... I morse ringde han igen... Advokaten. Jäktad som alltid. Under det knappt en minut långa telefon samtalet (som dessutom innehöll några krystade artighetsfraser) han han lägga fram sin åsikt om att - som han uttryckte det - "lägga locket på" det hela. Det finns ju ändå inga pengar att hämta? Nej, säger jag, men det handlar inte om pengarna. Då börjar karln tjafsa om "bristande bevisföring". VA?!?!?! Fakta har varit konstanta under hela processen, han har haft TVÅ (2) år på sig att granska all dokumentation och ta upp detta med mig. Snacka om genomskinliga ursäkter. Detta är för honom ett totalt oviktigt mål och antagligen har han någon annan mer värdefull klient som påkallar hans uppmärksamhet i morgon vid tiden för min förhandling.


Aldrig kunde jag tro att denna mardröm skulle sluta i ett krig på två fronter...


Jag har i alla fall skrivit ett mycket klargörande mail till honom. Låtit honom förstå att jag ser igenom hans manipulationer och förklarat att jag inte känner mig trygg med hans nuvarande agerande.


Det roliga i kråksången är att det finns en person som bryr sig... som håller koll... En reporter på VF som fick nys på detta för mer än ett år sen och som sedan återkommande tagit kontakt och frågat om hon inte ska få göra ett reportage. Jag har hela tiden - på advokatens inrådan - bett henne avvakta. I dag ringde reportern igen. Hon har regelbundet kollat igenom ärendelistan på tinget och såg att de var dags för mig i morgon. Och nu vette f-n... Nu tror jag det är dags för henne att få nåt tillbaka för hennes engagemang...

Hundar, hosta och hysteriska hypoteser


Jag ser inte mig själv som hundmänniska. Eller... Har i alla fall inte gjort det förrän jag började blogga och insåg hur stor del av in tillvaro som upptas av just hunderiet.


I går var det jobb som gällde under dagen. Det rör på sig ordentligt vad gäller placeringar. Roligt, särskilt med tanke på att vi hela tiden har kunder som återkommer med nya förfrågningar och som ser oss som en självklar resurs.


Så, efter välförrättat värv, var det dags för hundträning och klubbmöte. Tror vi var åtta hundekipage som träffades för att köra lite drag weight i stadsmiljön. Sen var tanken att vi skulle köra lydnadsträning i vår hyrda lokal, men misstankar om kennelhosta gjorde oss försiktiga. Så nu väntar två - tre veckors vila och isolering för våra hundar. Skittrist med tanke på att de flesta i klubben påbörjat jakten efter formtopp inför kick offen i mars...


Vårt möte var produktivt och klargörande även om det innehöll en stor dos "utanför protokollet"-diskussioner (som t ex huruvida det finns fler porrfilmsaktörer som kallar sig Inga än Olga eller tvärt om). Hysteriska skratt och skämtsamma antydningar fick oss dock inte att tappa fokus - vi är på god väg att göra nåt bra av SWB Skellefteå!



25 januari 2010

Lagen om alltings jävlighet...

Eller en olycka kommer aldrig ensam...


Borde har lärt mig vid det här laget. Min mekaniska förbannelse slår alltid till två gånger. När parabonantennen ballade ur under helgen skulle jag ha varit uppmärksam, inte använt mig av något annat som går på bensin, el eller batteri. Dum som jag var satte jag mig i bilen och skjutsade hem ett par barn som bor ett par km bort. På väg hem, med 500 m kvar till garaget, gick kamremmen av på Forden och orsakade ventilsallad. Då spelar det ingen roll att den hade minst 5000 - 6000 mil kvar till nästa byte. Heter man Jenny-Ann Larsson så är man evigt förbannad.


Förbannat.

24 januari 2010

Kamphundar och kampsport




Vaknade i morse av tassande fötter. Det var Isac med kompis som var uppe och knaprade på kvarblivet chips från lördagkvällen. Övriga fyra ungar, som mer eller mindre inträtt i tonårsmentaliteten med sena nätter och sovmorgon, lyste med sin frånvaro ytterligare någon timme.


Efter frukost roade jag mig bl a med Sock-Bingo. Brukar i vanliga fall vara en begivenhet för hela familjen (som dock inte sprider lika många superlativer över leken som jag). Alla sitter på golvet och sen välter jag ut en klädesback med omaka sockar. Flest ihopsatta par vinner. Inte lika kul när man är ensam tävlingsdeltagare dock...


Vid 13-tiden droppade det in både folk och fä på gården. Ytterligare en unge samt sex hundar med tillhörande mattar och hussar. Vi tog en trevlig dw-promenad i skogen. Vi hade också med oss en katt bland hermelinerna; en schäfer som fick stifta bekantskap med en Sankt Bernhard, en Jack Russel terrier, tre amstaffar, en ambull och en pitbull-mix. Och gissa om det var kamphundarna eller schäfern som levde om mest?!?! Jag och Nina hade alla anledning att vara stolta över våra hanhundar som i vanliga fall brukar på sin vakt - särskilt när det som nu är en tik i höglöpen mitt i flocken.


När jag väl kom in igen, hade det gått 2,5 timmar. Bara att sno om ut och sätta sig i bilen för att skjutsa Isac och hans kompis till deras första prov-karateträning. Go'ungar. Efter 10 min uppvärmning kom de glädjestrålande till mig och deklarerade att karate var JÄTTEROLIGT och att de minsann skulle fortsätta träna efter provomgångarna.


Efter en lugn timme på åhörarbänk i karatesalen bar det av hemåt igen. Utfodra barn (fortfarande sex till antalet) och sedan försöka styra upp lite packning och städning. Om allting går som tänkt (d v s om ingen bortslarvad unge tittar ut ur nåt hörn senare i kväll) är vi helt barnfria om ett litet tag. Då är det läge att pusta ut och börja längta till nästa helg när de kommer tillbaka igen!

Fredagstristess kompenseras av lördagseffektivitet





De flesta människor ÄLSKAR fredagar. Veckan är slut, myskväll framför TV:n och en underbar helg i sikte.


Jag hatar fredagkvällar. Usch. När vi har barnen är middagstiden sönderstressad p g a skjutsningar/ hämtningar av helgbarn, Freja som ska rida, helghandlingen som inte är gjord etc. Innan alla är hemma och ordningen återställd så det blir snabb och oengagerad utfordring, lite gott till barnen och sen lite zappande på TV:n medan sambon ligger och sover i soffan. Ungarna leker/spelar/ ser på TV på övervåningen. Lurar till, vaknar upp vid midnatt. Då är sambon pigg och går ut i garaget några timmar medan jag går och lägger mig ordentligt. Usch.


Tacka vet jag lördagar. Fredagkvällens tristess gör att jag är ordentligt utvilad och kommer mig upp tidigt. Frukost i ensamhet med morgontidningen. Ungarna vaknar till liv, en efter en. Städa och plocka undan lite och sedan har man en hel lång och ljus dag framför sig.


I går inleddes lördagen med lite städ- och sorteringsinsatser. Därefter en mil på spark med hundarna som draghjälp. Känner mig jättelat där jag står och ropar direktiv ("Höger!", "Vänster!", "Stanna!") medan de springer men de håller på att vara så vältränade att detta är enda sättet för dem att kunna bränna lite energi utan att dra kätting. Och Ya'ax älskar verkligen farten i kombination med att få dra. Han skulle ha varit född till Huskey.


Efter lite plock och pock hemma, gjorde vi en brandkårsutryckning till ByggMax och anlände någon minut innan stängningsdags. Hann köpa material till Elias' A-traktorbygge, leverera honom hos kompis samt med en hårsmån veja för ett råddjur, innan vi åkte till träningskompis Nina för lite tung drag weight. Duktiga hundar än en gång. Milen med sparken märktes inte av och de drog duktigt; starkt och fokuserat. Vi försöker dessutom få Fredrik att ta över tävlande med Ya'ax och nu har han tränat honom vid ett par tillfällen på raken. Perfekt!


När vi kom hem svämmade huset över med ungar. Tappade räkningen vid sex övarnattande (mina inkluderade) och hoppas att jag inte slarvat bort nån unge i villervallan. Hemgjord pizza och chokladpudding fick det bli till middag - iordninggjord med benäget bistånd av barnen.


Efter sen kvällshämtning av Elias hos kompis var det bara att konstatera att TV:n - trots Fredrisk idoga insatser - inte ville vara med. Nåt med parabolen. Vilket inte gjorde nåt för ungarna som spelade spel och hade kul ändå. Och jag hade inte just nåt att somna framför. Och karln gick ut till garaget några timmar tidigare. Ut med TV:n, in med livet...


21 januari 2010

Lydnadsträning i ridhuset

Sent i går kväll äntrade jag och träningskompis ridhuset i Hedensbyn. Vi är några som gått ihop och hyrt manegen för att kunna miljöträna inför stundande lydnadstävlingar.


Ridhusmiljön innebar en utmaning, särskilt för Bajsätar- och Hästälskar-Fella!


http://s143.photobucket.com/albums/r132/Frelisac/?action=view¤t=FELLALydnadstrning21jan2010_0001.flv


http://s143.photobucket.com/albums/r132/Frelisac/?action=view¤t=YAAXlydnadstrning21jan2010.flv


http://s143.photobucket.com/albums/r132/Frelisac/?action=view¤t=YAAXochFELLALekochbus21jan2010_0001.flv


Full Fart Framåt för Fullblodet & Fjällkon






 


Förväntansfulla Finingar



 Full Fart Framåt!



             Frostbitna Fart-Fenomen


I dag var det dags för premiärtur med ny sele och dubbel hunduppsättning framför sparken. Och med lite välvillig tolkning av situationen kan man nog säga att de 7 km avverkades i perfekt harmoni.


Det var ungefär som att köra med dubbla växellådor. På låga varv jobbade både "Fjällkon" Fella och "Fullblodet" Ya’ax men vid hög fart och mindre motstånd fick Fella kämpa på bara för att hinna med.


Känns i a f bra att kunna låta hundarna sträcka ut ordentligt. Det enda som begränsade dagens tur var att Princessan På Ärten - matte som bara stod still på medarna och åkte med - blev lite kall om öronen. Bättre lycka nästa gång då det kanske inte är 14 minusgrader!



19 januari 2010

Adrenalinchockar och sambo-diplomati





I morse var jag uppe med tuppen igen. Iväg med ungar till skolan och sen till stan för att lämna prover på lassa. Halvvägs till stan ringer de från MVC och säger att min barnmorska är sjuk. Lyckligtvis har jag skaffat mig ett tunt lager skinn på näsan sista året så jag framhärdade i att åtminstone få lämna första omgången prover eftersom jag styrt upp hela dagen utifrån detta. Sagt och gjort.


Sedan dw-träning. Tung dw-träning. Alla sex deltagande hundar var duktiga och jag var mycket nöjd med Ya'ax och Fellas insatser. Framför allt Fellas. Hon drog ca 80 kg kätting (varav 30 kg traktorkätting med "hullingar") i pudersnö. Hon sprang t o m vissa sträckor och jobbade på i relativt brant uppförsbacke utan att ge upp. Mattes stolthet!


Lite mindre stolthet lägrade sig över församlingen när träningen var slut. Jag skulle backa nedför en smal uppfart och lyckades smita ner i diket litegrann... Till mitt försvar måste sägas att jag visst är en bland många - däribland gårdsfolket - som gör såna manövrar efter den vägen varje år. När vi insåg faktum - att vi satt fast - tog sig Fredrik för huvudet men sa ingenting. Jag fräste nåt (kommer inte ihåg vad men det var säkert nåt typ "Men ursäkta då för att jag är så jävla dålig på att köra bil!") varpå han svarade "Men det är inte dig jag är arg på, det är SITUATIONEN!" Snacka om diplomati - han borde söka jobb på FN.


På väg hem körde vi förbi Djurmagasinet för att köpa en nomesele till Fella. Men det var kört, trots att vi provade tre olika varianter. Hon är helt enkelt för bred framtill och baktill för att det ska finnas selar som sitter riktigt bra. Resultatet blev att hon får ärva Ya'ax sele (som är sydd efter hans mått och således passar en "muskelhund") och Ya'ax fick en ny sele, eftersom han inte är fullt lika extrem (=kurvig) som Fella.


Hem och jobba, utfodra ungar och karl, måla lite golv, skjutsa ungar till kompisar etc. Sen var det bara att vända kosan mot stan igen, denna gång för vattengympa och lydnadsträning.


Redan när jag "checkade in" på Eddahallen kände jag hur aggressionerna och adrenalinet flödade. För där i kassan stod han, Gestapo-gympaledaren. Han som orsakar upploppstämning i omklädningsrummen. Och vid dagens träning deltog också några tjejkompisar till honom som han uppenbarligen skulle spänna sig för, så det hördes idel kallsupar, hjärtrusningar och ilskna frustningar i bassängen. Hans hysteriska takt och uppfordrande peppningar gör alla så förbannade att man "stänger av" och gör sina övningar i egen takt. Aldrig har reklamskyltarna runt bassängen varit så noga studerade som i dag.


Efter kort tvagning och påklädning var det lydnadsträningen som gällde. Ya'ax, som har svårt för andra hanhundar, fick sig ett ordentligt passivitetspass. Bl a fick han ligga med huvudet på tassarna ovanpå en annan hanhunds wp-sele. Innan träningen var slut var han så psykiskt utmattad och miljöanpassad att han la sig ner på sidan (à la "död hund") mitt bland de andra hanhundarna. PUH! Fella var duktig som vanligt och rev ner ovationer när hon klarade av både fotgående, läggande under gång, apportering, sättande på avstånd etc - med apportstocken i munnen. Och detta helt utan föregående träning! Med lite godismutor fick jag också henne att gå igenom ett bildäck - bra träning inför stundande agilitysäsong. Nu ligger de och gosar så gott framför kaminen, både hon och Ya'ax.


Tror jag ska satsa på samma sak. Fast jag riktar in mig på sängen istället för rumsgolvet.


Natti, natti!

18 januari 2010

Hybrisöverslag!


Rackarns, vilken duktig brutta jag har varit i dag!


Uppe tidigt för att skicka barnen till skolan. Sen målartvätta och måla första varvet på Frejas golv.


Sen satte jag igång med det förhatliga förarbetet för kommande implementering av ett nytt utvärderingsverktyg. Skapa kodnyckel, skriva ut, sortera och posta ungefär 200 dokumentkopior, göra en plan för användandet av materialet, informera berörda etc etc.


Gjorde bara en kort paus för att laga mat till pappa och Fredrik somjobbade ute i garaget. Sen på med kläder och selar och ut på en 7 km sparktur med hundarna. Hann t o m ha ett "Eureka Moment" när Fella började dra ordentligt. I jämförelse med Ya'ax, som löper fram som ett arabiskt fullblod, liknar Fella väl mest en... fjällko... men hon är ju metodisk i alla fall...


Efter ett långt eftermiddagspass på kontoret var det bara att snabba sig i med mat och på med träningskläder. På Friskis & Svettis strålade vi samman med Inger. Hon, jag och Freja körde ett svettigt danspass (à la flirtkula för min del).


Sedan förbi ICA för införskaffande av mat samt pantande av PET-flaskor (för sammanlagt 320 spänn - "det bär sig att dricka Pepsi", som Fredrik sa...).


Hemma igen hjälptes jag och Fredja åt att måla varv nr 2 på hennes golv.


Och sen var dagen liksom slut! PUH!

17 januari 2010

Projektdag...eller nåt...


Söndagen påbörjades i effektiv anda med att jag avslutade steg ett i mitt nypåbörjade projekt "Avsluta påbörjade projekt innan du startar nya". Med engagemang och frenesi och - min vana trogen - helt utan förarbete, gav jag mig i kast med att slipa Frejas golv inför målning, vilket resulterade i att alla hennes nymålade möbler nu  är täckta av ett tjockt lager fint slipdamm. Och att jag kommer att snyta trälim närmsta dagarna.


Några minuter innan träningsdags var jag klar och då var det bara att klä på sig själv och vovvarna och dra iväg ut i skogarna för en ordentligt dw-sväng med valda delar av SWB Skellefteå. Lite vagnträning hanns också med. Efter skön stretching (så härligt det är att se hundarna njuta i fulla drag av beröringen och myset) var det bara att styra upp saker här hemma lite, ta tag i lite jobb och sen kom ungarna hem. Äntligen. Ordningen återställd. Vilket bl a innebär sockerkaksavnjutning efter Fredriks bakinsatser.


I veckan väntar en del arbete kring upphandling från Kriminalvården, massor av träning för både folk och få och, förhoppningsvis, en hel massa mys med familjen. Och i dag är ambitionen att påbörja steg två och tre i det ovan nämnda projektet - målartvätta och grunda Frejas golv.


16 januari 2010

Man mår som man förtjänar...


...och just nu är det inge' vidare. Gallan knackar på bukväggen i närheten av solarplexus och benen - som fram tills nu hållit sig någorlunda slimmade och trimmade - ser ut som vedträn.


Kan det kanske bero på att jag under kvällen ägnat mig åt de flesta av de sju dödssynderna?



  1. Högmod - Trodde nog, som deltagare i tjejlaget, att vi skulle smiska killarna ordentligt i sällskapsspel.

  2. Girighet - Ville så gärna roffa åt mig de där spelbrickorna...

  3. Vällust - Njae... Här skötte vi oss nog ganska bra allihopa. Lite snuskiga skämt och anspelningar nöjde vi oss med.

  4. Avund - Det sved ordentligt när killarna, efter X antal timmars spel, tog hem vinsten.

  5. Frosseri - Fisksoppa och cheesecake.  "Say no more".

  6. Vrede - Inte allt för stark sådan, men hämnd sägs innefattas i denna kategori (enligt Wikipedia). Och det är klart, när killarna ledde krävde vi ordagranna svar på frågorna...

  7. Lättja - Ja, det var väl liksom det hela kvällen handlade om?!?!

15 januari 2010

SJ, SJ, gamle vän...

Boka platsbiljett och res, medan möjligeten ges.
Med vår järnväg vart du vill. Snart finns den inte till.


Tag en tripp med 2:a klass - gratis vatten, bruna dass.
Om du kommer fram i tid, så fröjda dig därvid.



SJ, SJ, gamle vän. Konstigt att du lever än.
Men du ser rätt krasslig ut. Snart hörs ditt sista tut.



Unna dig en kafferast. Det finns smörgåsar i plast.
Dom har rest i många mil, men ligger ändå kvar.


Snart går hela linjen tom. Banvallsgruset går i blom.
Sista loket hostar till och stannar och står still.



SJ, SJ, gamle vän. Konstigt att du lever än.                Men du ser rätt krasslig ut. Snart hörs ditt sista tuuuuuut...



41,5 timmar. Så länge var jag borta. 4,5 timme effektiv arbetstid, resten resa. Tidseffektivt, eller hur?



4 timmars försening på vägen ner, drygt tre på vägen upp. Missade ett par timmar av mötet jag skulle på. Visst tänker man att SJ borde ersätta förlorad arbetsinkomst men det är förstås inte aktuellt. Däremot har de en resegaranti vilken innebär att resenären får igen 25% av biljettpriset vid en timmes försening, 50% vid två timmar (förutom skälig ersättning för kost och ev logi). Tror ni att SJ-personalen upplyser om det när de informerar om förseningen? Nä, just det... De informerar helt enkelt inte om just nåt.



Men det gäller att se glädjeämnena i helvetesresan. Det var tur att jag åkte nattåg - tänk att vara strandad i vildmarken i flera timmar och inte kunna sova sig igenom eländet? Och min laptop har mått bra av omsorgen jag ägnat den - så välorganiserad och städad har den sällan varit. Och tänk om jag, som jag faktiskt övervägt, hade haft en eller båda hundarna med mig? Hemska tanke...



Väl hemma tog jag mig ett par sköööööööna sovtimmar i min egen säng, sedan ordentlig dw-tur med hundarna. Klockan är nu bara slagen 17 men så många fler knop tror jag inte att det blir i kväll... I morgon nya tag, då ska jag jobba lite och arrangera kalas tillammans med en kompis.



Ha en riktigt trevlig fredagkväll, gott folk!

13 januari 2010

Jävla SJ


Har fram till nu haft en strålande och produktiv dag. Var uppe tidigt och jobbade lite. Sedan tog jag och Fredrik en rask dw-promenad - hundarna fick dra ordentligt tungt ute i skogen. Efter det lite vagnträning utan vagn - jobbade lite på hundarnas fokus i dragmomentet. De var riktigt duktiga.


Efter skön stretching var det min och Fredriks tur att träna. Ett skönt vattengympapass - tredje träningstillfället på lika många dagar (dutti kicka!) och sen lite shopping. Sova en stund för att sen packa och göra sig i ordning för tågresan till stockholm. Fast det tog stopp redan i Bastuträsk. Minst 1,5  timmes försening. Strålande. Jag kommer m a o att komma för sent till mötet som jag ansvarar för i morgon. GRRRRR.


Lyckligtvis finns det änglar även i Bastuträsk. Ett trevligt par som köpt stationshuset och som, när tåget är försenat, öppnar upp ett "vardagsrum" där de gräddar våfflor och säljer billigt kaffe.


Får väl sitta här och leta glädjeämnen. Ett är att vårdhundsutbildaren som jag och Fella tränar för är så angelägen om att Fella, klassens ljus, fortsätter utbildningen att hon ska se om jag kan söka något stipendium för att täcka utbildningskostnaderna. Det faktumet kompenserar till viss del att Fella sugit/tuggat sönder mina favoritmammabyxor för att det låg en hundgodis i ena fickan...


Nä, nu ska jag njuta av citylivet i Bastuträsk. Jippie.

12 januari 2010

Produktiv dag...

...även om jag inte hittar en bild som matchar den.


Iväg på morgonen till Norsjö och ett behandlingshem startat av en av mina fd kollegor. Ett par timmars utbildning för dem tillsammans med min kollega. Sedan snabb lunch och iväg till södra sidan om Skellefteå för att träffa två jättetrevliga generationer familjehemsaspiranter. Och, nästan som om det var ett tecken, så fick vi två placeringsförfrågningar medan vi parkerade på deras gård - varav en matchar familjen och deras önskemål. Snabba ryck!


Sen hem som snabbast, kasta i sig mat och till stan igen för ett vattengympasass. Sedan snabb dusch och omklädning och iväg till allmänlydnadsträningen där både Ya'ax och Fella skötte sig utmärkt.


Hem igen och har nu suttit ett par timmar med administrativt skitgöra. Nu börjar både orken och dygnet vara slut, så jag ska belöna mig själv med sänggående. I morgon ännu en hektiskt dag som jag kommer att avsluta i horisontellt läge på nattåget till Stockholm.


Sov gott!

11 januari 2010

Trilla köttbulle...


...eller nåt liknande. För så måste det ju ha sett ut när jag vingade mina lurviga i takt med musiken på dagens Friskis och Svettis-pass.


Ackompanjerad av MTV-musik (innefattande ett otal stönanden, "OH, baby" och "sexy girl") åmade och kråmade jag mig, rullade på höfterna och juckade.


Sexig som en flirtkula.


Nåja, det var väl liksom såna "moves" som får mig att likna ett bowlingklot för fjärde gången, så jag kanske har fallenhet för sånt här.


Och jäkligt kul är det!

10 januari 2010

Slalom i Malå



På lördagen purrades ungar, karl och hundar tidigt så att vi skulle komma oss iväg till Malå, Tjamstabacken, och våra vänner som har en husvagn uppställd där. Vilken frihet att ha en bil som rymmer alla + packning utan krav på att vi ska hålla andan och ha hunnit gå på toaletten innan färden börjar!


Första halvtimmen i slalombacken var, som sig bör, en outhärdig pina innan fötterna domnat bort. Sedan gick det bättre och vi samarbetade bra, jag och bebben. Inga konflikter om vilken håll vi skulle svänga åt och inte heller några sparkar på kissblåsan. De redan förlossade barnen skötte sig också med bravur; Isac och Freja syntes knappt till då de for iväg med kompisar och utforskade pistsystemet. Elias njöt i fulla drag av vida svängar och William, som gjorde debut på snowboarden, gjorde stora framsteg och flinade glatt trots att han på kvällen fick känna av allehanda krämpor.


Hundarna fick lite miljöträning och skulle mer än gärna ha sprungit några varv i backen, de med...


Efter välsmakande pizza bar det av hemåt. Alla i bilen sov - nästan inklusive mig. Det blev några akuta stopp med bensträckare och kalluft i ansiktet. Friskluft i slalombacken tar lätt musten ur en.


Freja, familjens lilla semiprofessionella fotograf, har tagit bilderna med sin nya mobilkamera.

8 januari 2010

Skitskallar fulla huset

Ordningen återställd - huset fullt av ungar och vänner. Förutom "inventarierna" Isac, Freja och Elias också Fredriks son William och bästaste Inger-Finger.


Trevlig kväll med mat, efterrätt, skratt och spel. Bla "Shit Head" - bara namnet tyder ju på vilken utmaning det spelet är för intellektet... Eller?








Även vovvarna var med...




Jaha, så var det dags igen...

Om man, som jag, av olika (trista) anledningar inte firar sin födelsedag - innebär det då att man har ett år till godo? 

7 januari 2010

Smäll-Caravelle



Efter en kylig dag trots varmt sällskap av familj och släkt, har vår nya turnébil anlänt till Bodarna.


Kluriga ungdomar har vi... och hundar... Behövs bara lite flower power på åket så har vi vårt eget Scooby Doo-gäng här hemma! Gudarna ska veta att vi brukar råka ut för både äventyr och mysterier...


På tal om mysterier och motivlack; bilen har fn tre klistermärkestryck "www.scrapbooking4you.se". Har funderat lite på vilka bokstavskombinationer man kan göra av dessa. "up your ass" kanske..?  Utlyser härmed en tävling och vinnaren kan få sitt förslag representerat över hela landet i samband med div hundtävlingar och semesterresor i sommar!

6 januari 2010

-27


Min sörländska kompis var liiiiite skeptisk när hon, efter att ha förevigat temeraturmätaren i sin bil, klev ur för att följa mig på dw-runda i dag. Men si, det gick bra och med lite varmt te i kroppen och vila framför kaminen för hundarna så tinade vi upp allihopa!


4 januari 2010

Ambull VS Amstaff

Var ut i kylan på en ordentlig sparktur med hundarna i dag. Båda i sele så att de kunde dra och sträcka ut ordentligt. I dessa lägen märks det tydligt hur olika mentalitet hundarna har:


Ya'ax: "Fortare, fortare" "Va, va?" "Ännu fortare, kämpa, kom igen!" 


Fella: "Attans vad bråttom han hade då." "Få se, nu har vi hållit på med det här ett tag - borde kanske ta en liten paus och utvärdera saken?" "Men titta då - en fågel!"


Lite svårt att hantera dem båda spända framför sparken, särskilt när Fella åker snålskjuts och springer just så pass att linan är sträckt men inte mer... Som "straff" spände jag lös Ya'ax efter halva vägen så att hon fick dra själv. Hon drog på bra...men det gick inte snabbt.



Har haft styrelsemöte i lokalgruppen idag. La bl a fast träningsdagar för allmänlydnad, tävlingslydnad, dw samt vagnträning. Nu är tävlingssäsongen inte långt borta. Ska bli intressant att se när bebben behagar ploppa ut - hur många tävlingsdagar som faller bort. Sen är det ju allt det där med tävlingslydnad, agility och allt annat som man vill hinna med...

2 januari 2010

Hårfint


En dag som inte lär gå till världshistorien men som ändå har varit hur skön och avkopplande som helst. Var till stan för att göra lite ärenden och väl där kom vi på att vi kunde åka till mamma och pappa för att få lite sällskap när vi tränade hund. Sagt och gjort; jag och mamma (karlarna fick av nån anledning ett jättebehov av att meka i en skoter eller vad det nu var...) tog en ordentlig dw-promenad med hundarna. Därefter fika, sällskapsspel (INTE Jungle Party denna gång) och sen surströmming till middag. Mmmm...


Väl hemma kom jag på att jag, som numera inbiten simmare, skulle ansa bikinilinjen. Min ordinarie epilator fick ge vika för en mer lätthanterlig Veet-kräm.Trodde jag... Men när man inte ser... och knappt ens når... är man inte ursäktad då?

1 januari 2010

Gott Nytt 2010! Så här ska mitt år bli...


Så var det gamla året till ända och ett nytt på gång. Vi hade en trevlig nyårsafton tillsammans med det kompisgäng som jag hållit ihop med i drygt 20 år.  Lite god mat, tävlingar och skitsnack. Hundarna skötte sig exemplariskt och var ute för att titta på fyrverkerier en liten stund vid tolvslaget. Fella viftade på svansen och tittade storögt på de färgglada kaskaderna och Ya’ax stämde upp med en liten sång.


Självklart blev det sent i natt vilket ledde till en av de längsta sovmornar jag tagit på länge. Sedan har jag tillbringat några timmar i Frejas rum; har målat hennes syrabetsade möbler lacksvarta. Rekommenderas å det varmaste! Vill man ha en snabb och billig make-over så satsa på det!


I övrigt lär det inte bli så mycket nyttigt gjort i dag. Hundarna är loja efter ett riktigt ordentligt dw-pass förutom festligheterna i går, så de får nöja sig med kissrunda och lite inomhus-lydnad i dag. Lite tid för planering och tankar kring det kommande året m a o!


Familj                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                               Av naturliga skäl känns det som att årets höjdpunkt kommer någon gång i slutet av april, då vi - om allt går som det är tänkt - ska bli en till i familjen. Min och Fredriks uttalade ambition är att inte låta detta hindra oss i övriga planer som vi har för året, så vi hoppas att alla får vara friska och pigga. Jag har också för avsikt att ta varje tillfälle i akt och njuta av det nya livet.


Vad gäller de äldre barnen, hoppas jag att detta är året då deras boendesituation ska stabiliseras. Jag har gett löften i denna fråga och kommer att hålla dem så långt det bara är möjligt.


I övrigt ska jag försöka påminna mig dagligen om vilken tur jag har som har en sån underbar familj. Jag ska försöka bli ännu bättre på att ge bekräftelser och njuta av den tid jag får tillbringa med mina barn, min sambo och min närmsta släkt. Förhoppningsvis kommer jag också att få möjlighet att lära känna Fredriks släkt bättre också.


Vänner                                                                                                        Ser fram emot att få fördjupa alla nya bekantskaper och hoppas ha möjlighet att våldgästa många av dem under våren och sommaren.


Arbete                                                                                         Mycket är på gång under första delen av året. Nygammalt kvalitetssäkringssystem som ska implementeras, ställningstaganden kring mitt ordförandeskap inom RFF, nya placeringar och tankar om nya verksamhetsområden etc. Dessutom måste jag ta ställning till hur min föräldraledighet ska lösas. Det är det största och mest ångestfyllda frågeställningen just nu.


Hälsa                                                                           Efter förlossningen ska det göras en utredning om huruvida mina problem med blodpropparna är genetiskt betingat. Ska driva på så att även mina barn omfattas av den genetiska utredningen.


Det kommer att bli svårt att hålla fast vid vattenträningen, dels för att man inte kan simma direkt efter förlossningen, dels för att det förstås blir lite svårare med en liten bäbis men också för att badhusen har sommarstängt. Jag ska göra mitt bästa för att hitta en bra rutin för fortsatt träning under och efter sommaren.


Hundarna                                                                                     Fella - Hon ska startas i Lk 1 under våren och ambitionen är att vi ska nosa på Lk 2 senast under hösten. Vill också hinna med en agilitykurs nu när hon har åldern inne. I övrigt ska hon göra sina första starter i wp. Eftersom konkurrensen i hennes viktklass är svår, kommer jag i första hand att satsa på titlar än placeringar. En utställning vore också roligt att hinna med under sommarhalvåret och självklart hoppas vi kunna delta på Sommarkampen i Norrköping.                                  


Ya’ax - Hans ojämna tävlingsresultat inom wp gör att jag inte kommer att satsa fullt ut på honom på banorna i år. Självklart får han följa med på läger och när jag ska starta Fella, men eftersom de två tävlar i samma viktklass kommer jag att fokusera på Fella i första hand.  Har provat så många olika träningsvarianter utan att få något tydligt och hållbart resultat, så nu provar vi att "vila" honom i form istället. Om Fella går upp i Lk 2 under/efter sommaren, hoppas jag kunnna starta Ya’ax i Lk 1.


Hus/hem                                                                                      Tänk om detta kunde bli året då jag asvlutade alla påbörjade projekt?!?!?! I så fall blir första steget att måla färdigt inomhus (vilket jag är på god väg att klara av redan) samt färdigställa de förhatliga fejk-takbjälkarna som jag inte konstruerat och satt upp färdigt i alla rum. Till våren blir det att göra om/förbättra samt göra färdigt plattsättningarna i trädgården. Lite mer plantering ska jag också satsa på.


I stugan är de stora projekten att göra ett stoooooort soldäck i anslutning till stugan samt en brygga + stoooooooor flytbrygga nere vid vattnet. Känner jag mig själv - och Fredrik - rätt så kommer vi att påbörja inredningen av sovstugan också. Och Fredrik ska förstås få färdigställa sitt älskade utedass.



Jaa.... Känns som om detta kan bli ett lugnt år. Eller..?