Bästa tiden

Av alla tider på året måste den här vara den bästa. Solen har hunnit bli så varm att den är njutbar, snön har dragit sig tillbaka och man kan påbörja många sommarprojekt utan att ännu känna av stressen över att allt ska bli klart. Och att sådana dagar dessutom råkade infinna sig under påskhelgen, då hela familjen var ledig och vi hade möjlighet att vara i Kalvträsk, gjorde förstås inte saken sämre. Efter traditionsenlig skärtorsdagsmiddag hos mamma och pappa, blev det packning och en god natts sömn för att ta oss iväg till Kalvträsk så snart som möjligt på långfredagen. En tämligen innehållsrik sådan, dessutom. Promenad och lite stök i stugan nere vid sjön, sedan en promenad innehållande en stackars Ya'ax som fastnade i en grävlingsfälla och därmed åsamkade matte ett ordentligt adrenalin- och pulspåslag. Sedan plockade vi hastigt och lustigt ihop hundar, egna och inlånade ungar, en falukorvring och lite dricka (däremot inget att tända med, vilket vi sås måningom blev varse)och drog iväg på en korvgrillningsutflykt till Mårdseleforsen. Här fortsatte Ya'ax mentala utmaningar med en hel del springade på spångar och hängbroar, vilket gick bra ända tills husse kom på att han skulle busa med ungarna och gungade igång bron utan tanke på att hundarna också stod på den. Nåja, Ya'ax stod inte så länge utan lade sig tämligen platt. Fella, däremot, struttade på helt obehindrat.

Allt är stort i Norrland - även rotvältorna.

Och vi fick oss till slut lite grillad korv också...

 

Sen var det bråttom hem för att hinna kolhydratsladda inför Örnvingens klubbmästerskap i pingis. Fröken Larsson och näst yngste sonen gjorde sitt bästa för att visa vad "stadsborna" går för.

 

På lördag var det dags för Kolbullefestival - alla andra festivaler kan ta sig i brasan eftersom de förmodligen inte har nån större nytta av den medan man i Kalvträsk använder den för att grilla både kålbullar och hamburgare. Lagom till begivenheten var också tre generationer Larsson samlade med diverse bihang.

 

 

På eftermiddagen tog jag och Freja oss en liten egotripp till grannbyn och hästarna. Jag klämde utan större mankemang ner mig i ridbyxorna som jag hade för tiotalet år sen (häpp!) och kanske var det också de som gjorde att rid-tarmen sög i ordentligt - nu har fröken Larsson blivit hästtjej igen. Det kostade ett stukat finger men det var det värt!

 

 

 

Surströmming och sedvanligt barn- och ungdomsbus i gympasalen avslutade dagen.

 

Söndag - solen värmde ordentligt redan vid ordinarie promenad vid sju-åtta-snåret. Som upplagt för en jobb- och mysdag nere vid sjön.

 

 

 

Fingret till trots tog vi oss en ridtur även under måndagen - en mysig skogstur med lyckliga hundar som ömsom fick äta hästskit, ömsom leta upp halvruttna älgklövar ute i skogen. Och hade jag nu varit en SANN Skelleftebo så hade jag förstås skrivit nån sorts hyllning till vårt guldlag i hockey men jag stör mig mest på att Facebook kommer att vara full av jobbiga statusuppdateringar närmsta dygnet...



Bladet från munnen

Nu är det klart. I ganska precis ett års tid har jag väntat på den här dagen. Sen i april i fjol har det våndats, processats, förhandlats och kompromissats. Och fröken Larsson, med sin bristande impulskontroll och Tourettes-liknande symtom, har gjort allt i sin makt för att ingen information ska läcka ut innan allt är klart. Men nu är det klart. Och jag har fått grönt ljus att gå ut med informationen.

 

Vid 43 års ålder är det för första gången dags att fundera på vad jag vill bli när jag blir stor. Fram tills nu har allt liksom bara rullat på och karriären har skapat sig själv utan några överväldigande, stora beslut. Men i sommar hoppar jag. Jag kommer att finnas kvar på konsultbasis i mitt gamla företag, jag har lite uppdrag på gång och förfrågningar om andra, men egentligen vet jag riktigt vad jag vill med livet. Det oroar mig lite för att det BORDE oroa mig - men det gör det inte. Det enda jag vet - i alla fall nu - är att hemmet och familjen ska ha ett betydligt större fokus än tidigare. Jag kommer aldrig att bli en åtta-till-fem-människa (blotta tanken ger mig andnöd och panikkänslor) men jag ska jobba lite mer på den där strukturen som jag skrivit om så många gånger. Inte dras med i en massa projekt utan att ha en tydlig personlig vinning av dem. Göra mer av det som jag mår bra av, helt enkelt.

 

Jag känner mig själv. Jag kommer säkerligen att ha anledning att äta upp dessa ord - så gör en printscreen och tryck upp den i ansiktet på mig vid lämpligt tillfälle. JUST NU är det dock det här som gäller. Och så länge jag bara kan ska jag njuta av ovissheten.

 

I går njöt vi av att alla skatter i dikeskanter och skogsbryn börjat tina fram. Kottar, kvistar, gamla mattbitar och sånt. Vi går en underbar tid till mötes!

 

 

Feng Shui

Varje vår kommer den...jag skulle vilja säga krypandes men den slår till som en slägga. Energin. Plötsligt vaknar jag klockan fem och skvätter upp ur sängen, inte på grund av stress och dåliga samveten som under vintern utan nu för att ljuset liksom tvingar mig upp för att göra det mesta av dagen. Och sen feng shuias det. Jag hittar mig själv med huvudet längst in i skåpar och garderober som stått orörda - eller fullbelamrats - sedan förra våren. Varje liten inredningsdetalj granskas och ifrågasätts. Lite nya blommor och så - förstås - en hög med nya projekt. Det som stundar nu är att installera bänkskivorna i köket (vilket grannen gör i skrivande stund), lägga klart golvet i hallen, byta ytterdörr, slänga ut badkaret och sätta in duschkabin + ny badrumsinredning. Och så har vi förstås stugorna som bara väntar på att få inredd övervåning, ett sovrum, en sandstrand och, tillsammans med hus och maskinhall hemmavid, några kubikliter målarfärg.

Men vi unnar oss egotrippar också. Sitter nu, med känningar av kvällens skrattkramper, och konstaterar att vi är inne på andra lättsamma Kalvträskhelgen i rad. Förra helgen njöt vi av vårens sista skoterturer och strålande vårsol, i helgen har vi satsat allt krut på trevligt umgänge och vila - jag har till och med sovit middag, minsann!

Stooooor bild från en underbar lördag i Kalvträsk.

Även hundarna lapade sol.

 

Hämtar krafter inför kvällens

sällskapsspel och middag.

"Ju mer vi är tillsammans". Allt blir roligare om man hjälps åt

- även disken. Lycklig treåring hjälper favvo-Margit

efter god och trevlig middag och i väntan på spel och skrattattacker.

Och krafterna kommer att behövas. Många förändringar på gång framöver. Vissa är jag ännu förlagd med tystnadsplikt på men det finns också sånt som jag vågar prata om. Som att Elias och svärdottern Nina bestämt sig för att bo mer hos oss - fantastiskt! Och som att jag och Fredrik träffat en kommun för att kanske så småningom få privata uppdrag om alla omständigheter faller på plats - spännande!

Nu i säng. I morgon stundar lite snickerier och kanske till och med en ridtur. Godd najt!