Beginners Mistake

Jaha. Bara så där så var helgen över och det var blåvecka igen. Helgen var dock trevlig så länge den varade. Inledde med pepparkaksbak tillsammans med god vän och många barn.





Sedan toppade vi dagen med trevligt middagsfrämmande.

Så söndag. Den rutinerade hade förmodligen noterat att det var skyltsöndag. Vi är inte rutinerade. Inte när det gäller shopping i alla fall. Så vi drog iväg hela familjen för en sällan skådad shoppingdag. Lyckligtvis drog dansande barnnissar, levande renar och frusna jultomtar ut folket ut på torget snarare än in i affärerna, så själva shoppingmomenten var ganska lätt överstökade. Nåja, att få Fredrik att köpa nya byxor var en övermänsklig uppgift. Men jag lyckades förhandla ner Elias' önskemål om en skiddress för 2500:- till en jagcka för 500:- - skulle ha blivit diplomat! :-)

Ren-skeptisk Birk

Helgen gav ett välkommet avbrott från jobbstressen. Det är mycket nu... I o f s mycket positivt men ibland känns det inte riktigt som man hinner njuta av all positiv utveckling. Nu har vi dessutom börjat dra igång det andra företaget också, väntar i stort sett bara på att Bolagsverket ska godkänna namnet. Men intäkterna har redan börjat ramla in. Och för att kunna möta efterfrågan under våren måste vi snart sätta oss ned och börja rekrytera fler maskinförare.

I all villervalla har i alla fall Birk sina rutiner. En av dessa är en tur på catwalken varje morgon. God vän frågade om det inte var dags för en egen modeblogg men vi börjar i liten skala. Här ett litet urval av senaste dagarnas outfit!

Light-Jul

Under hela min uppväxt - och kanske främst i vuxen ålder när jag haft ett eget hus att pynta - har jag förfasat mig över mammas brist på engagemang över julförberedelserna. Det har känts trist att hon inte har kunnat dras med i all villervalla kring stök och bling-bling och jag har, mitt stenhjärta till trots, tyckt synd om henne när hon beklagat sig över hur jobbigt det är att ta fram den lilla lådan med julgrejer. Själv har jag haft 10 - 15 banankartonger fulla med lampor, girlanger, tomtar, julgranspynt - you name it! I grannskapet har man pratat om vår till bredden upplysta gård och det har skojats friskt om hur fort min elräknare har snurrat.

Men ve och fasa. I år har jag gått "mother-style". Det känns såååååå motigt att börja pynta. Så motigt att bytet till julgardiner i kök och matsal förvandlades till lite pynt på befintliga. Och då har det gått långt. Vid den här tiden brukar julgranen stå i full skrud hemma hos oss. I år siktar vi på dagarna innan julafton och skyller på att vi ska använda riktig gran i år. Och stakarna i fönstret är inte inte kompletta - måste införskaffa minst ett par stycken för att byta ut de som Fredrik i sin brandnojja har utrancherat. Hade tänkt pynta utomhus med belysning och granris i helgen, men i denna orkan är det nog inte nån lyckad manöver. Jag antar - hoppas - att det är just bristen på snö som gör att julstämningen försvunnit totalt. I dag blir det i alla fall pepparkaksbak med god vän och ungarna. Jag hoppas det kan spä på julglädjen lite.

I övrigt har det varit en fulltecknad vecka som vanligt. Jag avslutade den med dagsresa till Stockholm i går. Och när vi landade på Falmarks flygplats slog det mig; vad har den där jeppen som viftar med färgade ficklampor för funktion egentigen? Om piloten inte kan fickparkera ett flygplan på en helt tom och flera hektar stor landningsbana så borde väl inte han (hon) ha nåt att göra i plan fyllt med resande 10 000 meter uppe i luften?

Mossa runt hjärtat

Ny vecka igen - var tog den gamla vägen? Det var ju en ganska bra vecka, med lagom blandning av familjeliv, jobb, hundar och fysiska aktiviteter.

 En av förra veckans höjdpunkter; långpromenad i gott sällskap. Inte lika gott före, dock...

 

Veckokvällarna förgylldes av catwalk med Bodarnas modeorakel...

I helgen fanns inte utrymme att gå in i stressfas, vilket brukligt är för mig. Hade en hel del planer på att fortsätta röja på gården och inne i maskinhall/garage, men så blev vi bjudna på födelsedagsmiddag hos svärisarna i Umeå på lördagen, så då var det bara att lägga ner allt nyttigt och ägna sig åt lättja istället.

Och otroligt lättefull var jag, både lördag och söndag morgon. Jag sov ända till strax före kl 9 och jag vet inte när det hände senast.  Uschiamej, det får inte bli nån vana.

Söndagen blev lite mer aktiv. Avslutade med ett Body Combat-pass i vanlig söndagsordning (och tisdagsordning... och fredagsordning...) och dessförinnan fick sig Fella ett strukturerat lydnadspass i sällskap med annat hugat folk och fä. God vän har förhandlat till sig belysning på en grusplan bredvid hundklubben - helt suveränt!

Medan dagsljuset ännu lägrade Skellefteåtrakten gjorde minifamiljen (d v s Birk, Fredrik, hundarna och jag) en liten utflykt till ett berg i närheten för att göra lite åverkan på naturen, bryta mot allemansrätten och fixa oss lite renlav och lite mossa. De gråa, renlavsbeklädda hällorna är ett av mina favoritställen på jorden och Birks och hundarnas förtjusning över alla lekmöjligheter lade sig som bomull...f'låt...som mossa...runt hjärtat.

 Fullastade med växtlighet gav vi oss, när vi kom hem, i kast med att ordna lite "kläder" åt stålbocken som mamma och pappa förärat oss. Nu är bara frågan var åbäket ska få tillringa julen...



Bland det sista som hände på söndag kväll var att vi hämtade upp de tre större barnen från pappa efter att jag varit i stan och tränat. Som likt ett mirakel, hade det hunnit falla snö medan Birk satt i bilen och hans förundran över det vita, kalla när han satte sig på huk för att ta en närmare titt var oslagbar. Och skratten som ekade på gården när alla fyra barn hade vinterns första snöbollskrig läkte det sargade mammahjärtat på ett kick. Ett bättre avslut på veckan kan jag inte ha fått!

 

Livets hockeyplan

Har haft många anledningar att fundera kring det här med relationer och ansvarsfördelning senaste tiden. Både utifrån jobbet (där det är många positiva förändringar på gång), i kommunerna, i mindre organisationer (t ex hundklubbar), på arbetsplatser som jag handleder - och inte minst i min egen familj.

Det genomgående temat i större eller mindre omfattning är brist på förståelse för den andre. Nån sorts "gör man inte som jag så gör man fel". Jag vet med mig själv att jag ofta tänker så. Men när man kommer in lite utifrån, t ex som handledare eller ny medlem, får man en lite annan synvinkel på det hela.

Så här tänker jag: Alla organisationer i någon form (allt från familj till riksorganisation och myndighet) är liksom ett hockeylag. Ett hockeylag kan inte bara bestå av målvakter, backar eller forwards. För att bilda ett framgångsrikt lag behövs blandningen.

Så långt allt väl.

Men man måste också ha förståelse för att komplettering inte bara innebär att allas främsta sidor ska bejakas, utan också att man måste täcka upp för varandras sämre sidor. Ett lag vinner inga matcher om en målvakt ska ge utespelarna en utskällning varenda gång han/hon måste fånga en puck. VM är långt borta om en forward ska slå klubban i skallen på varenda back för att denne inte är en målspottare.

Vi har ett skitbra lag hemma. Egentligen. Jag ser allt från ovanifrån och siktar på en fungerande helhet medan Fredrik fokuserar på detaljer. Jag tänder en massa små eldar och springer runt och göder dem samtidigt som Fredrik tänder en stor brasa och vaktar den tills den falnar och brinner ut. Jag är den sociala som förgås utan att få relationell gödning. Fredrik trivs bäst i samförstånd med sig själv. Jag är fena på att koka soppa på en spik och Fredrik ser som en av sina livsuppgifter att utrota varenda hundhår som ligger på golvet.

Krockar vi eller kompetterar vi varandra? Det är upp till oss.

Vi kanske inte når VM men nån liten Korpen-match borde vi i all fall klara av...

Celebert besök

I går var det dags för finfrämmen på jobbet. Tillväxtchefen och kommunalrådet minsann. Kommunledningskontoret har nån ambition att besöka ett visst antal företag varje år och vi blev utvalda eftersom vi säljer tjänster och är ett mindre företag utan upparbetade relationer med kommunen och som dessutom har kvinnlig ledning.

Det blev ett riktigt, riktigt trevligt samtal med genuint intresse från kommunsidan vad gäller vår verksamhet, tillväxt och ev samarbete med kommunen. Den senare hade jag en hel del att säga nåt om - som man frågar får man svar - och om alla parter håller vad som utlovats, kan det uppstå en del fruktsamma samtal gällande kommunens (socialtjänstens) inställning till konkurrens/komplement och företagare.



Efter lunch hade jag ett uppfriskande samtal med en telefonförsäljare. Dolt nummer ringer. Brukar inte svara på dessa men väntar samtal från flera kommuner och vissa av dessa har fortfarande dolda nummer. Nähä då, det är en liten flicksnärta som presenterar sig med förnamn (inget företagsnamn) och frågar om jag vill uppdatera företagsuppgifterna på internet. "Vem ska göra det då?", undrar jag. Flicksnärtan mumlar fram ett anonymt företagsnamn varpå jag säger ""Nej, jag vill inte uppdatera nåt". "OK, säger flicksnärtan, då skickar jag faktura...". Mer hinner hon inte säga innan fröken Larsson går i taket. Sedan sa jag några väl valda ord som inte lämpar sig för tryck men den uppmärksamme skulle nog ha kunnat uppfatta att jag krävde att få höra ljudfiler etc. Men flicksnärtan framhärdade att hon skulle skicka faktura och ifall jag inte ville betala den fick jag lov att ta emot fakturan och bestrida den i efterhand. "JAHA! JAG VET VAD DU HETER NU, FLICKA LILLA! JAG KAN SKICKA EN FAKTURA TILL DIG OCKSÅ! MIN KONSULENTTID KOSTAR 950:-/TIMMEN!". Sen la jag på luren.

Trevligheterna var dock inte slut där. På aftonsidan fick jag med mig Fredrik och Birk på en drag weight-promenad. Vi pratar och pratar så mycket om att vi ska börja göra mer saker tillsammans men nu kom vi äntligen till skott!

Och just nu undrar jag om det skottet träffade Birk nånstans. För han har sovit i 11 timmar i sträck. Måste gå och klämma på honom för att se om han lever...

Egotripp och samvetsboost

Fredag morgon. Upp tidigt och började ta tag i städningen hemma. Därtill planer på att ägna hundarna lite uppmärksamhet. Och få röra på sig själv. Så jag gjorde alla flugor på smällen och ringde god vän för gemensam drag weight-promenad. Det blev en trevlig tur i Byske med paus för lite lek på Havsbadet:

Birk och kompis klättrar och åker rutchkana.

Ya'ax och Fella klättrar och åker rutchkana.

Birk och mamma åker linbana.

Birk och vovvar går på isbana.

Efter resultatlösa försök att få Birk att sova så att vi vuxna skulle få en skvallerstund för oss själva, åkte vi hem och tog tag i städningen igen. Ställde in båda bokade träningar - Ajja Bajja. Men jag fick inte ihop logistiken. Har sen, i vanlig ordning, surfat/slötittat på TV/sovit. Bästa behållningen av kvällen var detta youtube-klipp som jag hittade på Facebook. Håll till godo!

I fängelse utan att passera gå...

I går hade jag en liten stund för mig själv innan jag skulle till Umeå. Tänkte att nu jäklar ska hundarna få sitt. Men ni vet ju hur det är - plötsligt rusar klickan fram och så har man en massa saker ogjorda... Men skam den som ger sig. Den inplanerade drag weight-promenaden byttes ut till en hastig cykeltur på dryga halvmilen. Iklädd jobbarstassen (höglackat och kostymbyxor på) och en cykel med punka på bakhjulet och fastfrusna växlar. Men hundarna var nöjda. :-)

I sann tidsbesparingsanda skulle jag sedan boka hotellrum i Umeå när jag ändå satt i bilen på väg när dit. Efter ungefär 15 samtal var jag på väg att ge upp och insåg smått att jag nog skulle få lov att ta bussen tillbaka hem på kvällen. Inte ett enda hotellrum fanns att tillgå i hela resindensstaden! Efter ytterligare några desperata försök fick jag till slut tag på ett fyrabäddars rum på ett vandrarhem - Gamla Fängelset. En flärdfull kväll med god middag och kanske lite relax på ett hotell byttes mot en macka på Subway och en jobbkväll framför datorn. Eller. Det var i alla fall mina planer. Tog bara en liten surfstund på internet först. Och lite Wordfeud. Och en liten sovstund. Och vips var det dags att gå och lägga sig.

Och nu säger vän av ordning förmodligen att det var ju precis det jag behövde. Och vän av ordning har säkert rätt. Tyvärr innebar en minskad stressnivå att bacillerna tog över kroppen helt och nu på morgonen vaknar jag upp med hosta och ont i halsen och inte alls särskilt utsövd efter att ha drömt såna där jag-kommer-aldrig-fram-dit-jag-ska-mardrömmar.

Nåja. Dagen blir fortsatt intressant. Stackars datasnubben (därtill skåning) som ska utbilda oss fyra hysteriska norrländska fruntimmer såg stundom ganska förskräckt ut i går, men han har i alla fall lovat att komma tillbaka i dag. Sen blir det ett par möten här i Umeå och sedan förmodligen en busstur hem, förhoppningsvis i tid till weight pull-träningen i kväll. Om det finns nån ork kvar då. Jäkla Umeå-baciller.

Tror ni kommunalrådet gillar hundar?

Ledig dag i går. I alla fall nästan. Hur mycket administration och skrivarbete som helst att göra men inga bokade tider. Underbart! Såg fram emot träning på förmiddagen, en lång hundpromenad vid lunch och sedan en lugn kväll med ett par möten inbokade men i övrigt tid för mys med familjen - skönt eftersom jag ska vara bortrest ett par dagar.

Jaha. Hur blev det då? Sambon utringd på jobb och därmed stess med unge, städning och hundar på morgonen. Iväg på träning med andan i halsen. Sedan hem och hade planerat en jobbinsats medan Binke-Bonk sov. Vilket han, sin vana trogen, bara gjorde några minuter innan han vaknade pigg och glad. Där gick jobbplanerna åt skogen. Regnväder gjorde att jag strukturerade om dagen; hundpromenad MELLAN kvällsmötena istället för innan. Sedan fullt upp med hämtning av barn, middagsförberedelser etc ända fram till möte nr 1. Som självklart drog ut på tiden så att det bara var att bege sig raka vägen till möte nr 2. Ingen hundpromenad. I dag heller. GAAAAAHHH! Tur att vi bor på landet så att hundarna kan rasta sig själva. Hade vi bott i stan hade jag väl fått lära dem att gå på låda...

Jo just det. Mitt i all stress i går eftermiddag ringde kommunalrådets högra hand och undrade om hon och kommunalrådet fick komma och hälsa på företaget. EEEHHH... Jaha. Jomenvisst. Lyckades i alla fall skjuta upp besöket till kommande vecka. Vem vet, kanske all stress har försvunnit och allt har ramlat på plats tills dess? Om inte annat kanske jag skulle kunna be dem rasta hundarna åt mig?!?!

Nu iväg på tvådagarskurs i grannstaden. Lite möten också när man ändå är igång. Och sen hoppas jag på en ledig fredag istället. Hoppet är ju, som bekant, det sista som överger en...

 

Skam den som ger sig...

Säsongsavslut på lydnadstävlandet i går. På hemmaplan. Men med en tik på väg in i löp och som därmed är tämligen mentalt väck - och en matte som inte kan skylla på löpperiod men kände sig ganska väck ändå.

Och i vanlig ordning missade vi förstapriset och därmed uppflytt till elitklass. Med försmädliga 7 poäng (248/255). Om vi bara inte hade nollat sättandet under gång... Men i övrigt gick det riktigt finfint och jag känner mig nöjd med en 9:a på fria följet och 3 fullpoängare. Dessutom, för ovanlighetens skull,  poäng på alla övriga moment med koefficient 4 (7, 9, 8, 8). Med tanke på att Fella just innan start flippade ur totalt och inte ens ville sniffa på vittringsapporterna, så måste jag ge henne cred för den mentala vändningen.

Domaren ville också ge Fella beröm. Kom fram efter tävlingen och sa "Vilken trevlig hund du har!!!". Han gav mig också några mer eller mindre regelvidriga tips inför kommande tävlingar - såna domare gillar vi! :-)

Ett andrapris och en andraplacering fick vi nöja oss med. Trösten är att vi i alla fall fick slå diverse brukshundar... Nu blir det lite lydnadsträningsuppehåll (som om jag ens hunnit med sånt sista tiden) och tänker ge Ya'ax lite TLC. Stackarn, jag tycker han verkar på snudden lite deprimerad nu i o m att han degraderats till enbart sällskapshund.

På tal om hundar, träning och tävling, så siktar jag på att ro iland med ytterligare en Tina Fridh-kurs lagom till trettondagshelgen. Planeringen i full gång och om du som läser detta är intresserad så skriv i gästboken!

Hemma från tävlingen igen kom Fredrik med förslaget att vi skulle testa en ny giv med Birk. Han hade inte sovit på hela dagen och kanske vi skulle kunna trötta ut honom ordentligt med ett besök på Leos Lekland? Sagt och gjort. Ungen lyckades knoppa in i bilen på väg ner till stan men vi skakade liv i honom och sedan hade vi en riktigt trevlig timme bland bollar, klätterställningar och rutchkanor.

Det går undan för pappa och Birk!

VAR är Birk?!?!

Och se på tusan! Under det efterföljande besöket på matvaruaffären satt ungen helt still i vagnen!!! Vi var helt förstummade och måste ha verkat helknäppa där vi knäppte kort efter kort på en halvsovande unge - ett så sällsamt tillstånd måste ju dokumenteras. 

Min Gud - jag tror han kan det!

Tyvärr hann Birk sova ett par timmar i bilen medan jag var och tränade, så kvällen avlöpte i vanlig stil med Duracell-kaninen i högsta fart. Men nu är vi i alla fall nåt på spåren; håll ungen vaken hela dagen och kasta honom sedan i bollhav och nerför ett otal rutschkanor, så KAN vi få oss ett par lugna timmar!

Nu iväg på jobb och förhoppningstid för en drag weight-promenad i eftermiddag. Boosta hundägarsamvetet lite...

Ekorrhjul

I början av hösten var tog vi tag i tillvaron och skrev en prioriteringslista över alla måsten. Det var ju en jättebra idé - om den bara hade funkat. Så här i retroperspektiv kan man väl bara konstatera att läget är status quo. Det är bara ångesten som har ökat i takt med att snöns intåg närmar sig med stormsteg (tacka Gud, eller vem som nu är ansvarig, för att vi verkar få en mild vinter).

Att göra-listan på jobbet blir bara längre och längre. Inte bara korta insatser som måste göras utan en massa långa processer inklusive diverse beslut att ta ställning till.

Entreprenadsidan - allt vore toppen om inte min bokförare hade gått och blivit sjuk. Nu hopar sig frågetecknen kring traktorköp, företagsstart etc.

Ungarna är lyckligtvis tämligen självgående. Den enda som är självprioriterande är Birk, men han behöver desto mer. Vi går i skift och på kvällarna, när jag är i stort sett död, är han i sitt esse. Övriga barn har visst börjat signalera frustration över att mamma är borta så mycket. Är jag det?

3 - 4 dagar i veckan jobbar jag hemma (eller jobbar och jobbar; jag stiger upp i ottan, stjäl mig några timmar innan Birk vaknar och försöker sedan kombinera dagen med att vara företagare, mamma och hushållerska - går väl sisådär).

Hundägare är jag knappast längre. Trots tävlingssäsong får Fella inte ens ett lydnadspass varje vecka. Drag Weight - kommer inte ihåg senast. Värdefulla långpromenader med god vän en eller ett par gånger i veckan täcker i stort sett upp all ordentlig motion som hundarna får i dagsläget.

Har dragit ner på engagemanget för andra hundägare också. Har, med viss vånda, tagit rygg på ambitiös vän som hjälpt till att strukturera upp hemsida etc i klubben och ansvarar numera bara för en träningskväll i veckan.

Och egen träning? Jo, det prioriterar jag faktiskt. Även om det oftast sker med andan i halsen så försöker jag komma iväg på 2 - 3 träningspass varje vecka. De flesta tyvärr på kvällstid, vilket förstås gör att tiden tillsammans med familjen får ta stryk. Men eftersom kvällarna ändå tillbringas framför TV:n med ungarna fullt upptagna med sitt, känns valet enkelt. Hellre vältränad och nöjd än sovande som en strandad val i TV-soffan, liksom...

Och när jag vaknar på småtimmarna, efter nån timmes huvudstupa sidoläge framför TV:n, kan jag bara konstatera att huset ser, om möjligt, ännu värre ut än innan jag stupade. Själv orkar jag liksom inte bry mig längre men Fredriks frustration över röran går inte ta miste på. Tyvärr går vi skift i dagsläget; när den ena är borta finns den andra hemma för att ta hand om Birk och förhoppningsvis hålla undan allt han lyckas dra fram under en dag. Och för min del gäller då alltså att försöka göra det jag borde på jobbfronten också. Dagisplats på gång efter nyår - jätteångestfyllt men förmodligen nödvändigt...

Och det här med att var en attraktiv, tillmötesgående och inbjudande livspartner? Det kan ni glömma. Jag borstar tänderna två gånger om dagen. Det får räcka.

I natt hittade jag dock ett kryphål. Låg vaken eftersom varje gång jag slöt ögonen ploppade nya "att göra"-saker till min jobblista upp. Så jag sket i sovandet, klev upp och jobbade 2,5 timme. Och det var inte helt fel! Helt ostörd och fokuserad. Ända kruxet är väl att det mest är administration man kan avverka på det sättet - folk skulle nog inte uppskatta om jag ringde...

Så det är min nya giv. Nattjobb. Nästa steg är att väcka barnen nån timme på natten också så att vi hinner umgås utan störande moment i omgivningen. Och om jag köper pannlampa borde hundarna kunna få sig en duvning ifall jag struntar i att gå och lägga mig när jag jobbat klart. Och Fredrik? Ja... vi kan väl börja vika tvätten tillsammans?

Shoppingöverdos

Mmm... Novemberlov, obokad och långa dagar tidigare i veckan. Perfekt läge för en sovmorgon! Jamenellerhur... Vaknade av Fredriks väckarklocka 05.30 och sen var det kört. I o f s var det lika bra att jag var pigg och kände för att stiga upp, eftersom livspartnerns mornar brukar kantas av div svordomar, hetsigheter och behov av dialog som jag ändå inte kan sova mig igenom - så även denna morgon.

I köket väntar oräkneliga shoppingkassar i värsta Paris Hilton-anda. Efter ett par timmars möte, tillbringade hela familjen en dag i Umeå och kreditkorten glödde! Ganska snart insåg vi att det, för allas mentala hälsas skull, var bäst att vi delade in oss i tjej- och killgrupper så jag fick lite miljöträning i div boutiquer tillsammans med en tonårsdotter som för sitt liv inte kunde begripa varför jag inte kollade på kläder åt mig själv. Efter många krampaktiga försök lyckades jag i alla fall köpa mig ett par skor.



Birk, som knappt provat färdas i barnvagn annat än efter grusväg och därtill sällan eller aldrig bevistat en stadskärna eftersom "handla" och "shoppa" för oss nästan uteslutande innebär ICA Maxi, Jula och andra affärer som återfinns i köpområden utanför stan, var snarast paralyserad av alla intryck inne på neonblinkande, färgstarka och folkfyllda affärer. (PUH, bloggens hittills längsta mening!) Tror aldrig han har suttit så stilla så länge någon gång! Må vara att vi andra fick bilda mänsklig sköld framför det hjulförsedda ekipaget vartän vi drog fram, eftersom sittvagnen bär omisskännliga spår efter livet på landet...

Dagen avrundades med middag och släktbetonad samvaro hemma hos svärföräldrarna. Trevligt! Ännu trevligare att jag höll mig vaken hela vägen hem sedan, med tanke på att jag körde bil. Som omväxling har vi nämligen Caravellen på verkstan (det har ni väl aldrig hört förr?!?!) så vi var tvungna att köra två bilar ner till residensstaden för att rymmas allihopa.

Har en lång, lång, låååååång "att göra"-lista framför mig. Har försökt prioritera punkterna från "hysteriskt jävla bråttom" till "ta tag i detta omedelbart bums" och lyckades som dåligt - allt hamnar på prio 1. Ganska tröttande att titta på listan. Nästan så att jag skulle kunna övertala mig själv att gå och lägga mig igen och göra ett seriöst försök på den där sovmorgonen nu...