Traditioner, byggnationer och en massa gulligullgull

Plikten kallar mig tillbaka till verkligheten. Möten, administration, inköp, blomvattning, gräsklippning och annat nödvändigt ont. Så nu får det bli några dagar hemma innan vi åker tillbaka till Paradiset. Och till Eden, som vi döpt nya huset i Kalvträsk till.

 

För jag tog mig faktiskt dit på midsommarafton. Hade lite ångest över att rycka upp Fella och valparna så snart, men trött Fella uppskattade nog det faktum att valparna fick åka i egen kupé i bilen så att hon fick kura ihop sig och sova en timme.

 

Lagom till lunch kom jag och hund-hopen upp. Då var det dags för premiär på en förhoppningsvis ny tradition; gemensam flottlunch ute på Kalvträsket. Med ett befolkningsunderlag på ett 40-tal bofasta och några sommarfåglar, var uppslutningen på 25 personer beundransvärd. Vackert väder, trevligt sällskap och till och med lite levande musik, bjöds det på!

Det pratades om både Titanic och Estonia när vi var på väg ut,

men trots viss överlast höll vi oss på rätt köl.

Vi har ju faktiskt en egen flotte också. Under veckan före midsommar började jag tillverka ett räcke och jag och Fredrik fortsatte under helgen fram till dess att virket tog slut. Utmanande men ack så vilsamt att filura ut vinklar och rationellaste virkesåtgången, enbart med hjälp av byggsåg, skruvdragare och diverse gamla verktyg.

Det tar sig, sa flottbyggerskan.

Valparna då? Ja, inte kan vi ju ha ett blogginlägg utan valpar! De har tjockat på sig rejält och ser både ut och låter som grisar numera. Fella gör ett jättebra jobb med reservation för att hon har en tendens att inte fatta varför ungarna skriker när hon ligger på dem. Tur att jag sover lätt...

 

 

 

 

 

 

 

 

Ya'ax då? Ja, han gör det som han är bäst på. Ligger i vägen när man kommer med famnen full av virke. Väntar på smulor under matbordet. Och så är han och hans lille kompanjon ute på många, många upptåg!

 

Kamphundsryktesmotverkande

aktivitet på midsommarafton.

 

 

 Och så är han snygg. Det är han ju faktiskt ganska bra på.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Midsommar-mormor

I mina svaga ögonblick, vilka i o f s inte är särskilt många, har jag ibland funderat på vad jag gett mig in i som har parat Fella - det känns ju liksom läskigare än att föda barn själv. Men i sann förarvek anda, såg Fella till att jag inte behövde gruva mig allt för mycket.

 

Efter att ha varit uppe några gånger under natten och sett att Fella varit lugn och bara andats lite tyngre, så märkte jag på morgonsidan att hon började hässja lite när hon lade sig i valplådan efter morgonkissningen. Och under den ytterst korta stund som det tog mig att plocka fram en våg i köket, hade hon klämt fram första valpen och dessutom hunnit slicka den ren. Sen gick det av bara farten. På några timmar fick hon sex finfina valpar och hon skötte - och sköter - dem exemplariskt, precis så som jag tänkte att hon skulle göra.

 

Först ut, kl 9.10. Hane, 312 gram.

 

Nr 2, kl 10.24. Hane, 248 gram.

Patchar på svansroten. Kom i säte.

 

Nr 3, kl 10.58. Hane, 296 gram.

 

Nr 4, kl 12.24. Tik, 336 gram.

Helvit. Kom i säte.

 

Nr 5, kl 14.03. Hane, 309 gram.

 

Och så, sist och absolut minst, kl 14.32.

En tik, 224 gram.

En liten bukett med alldeles

bedårande midsommarblomster...

och en helt otroligt fantastisk mamma!

 

Nu har lugnet lägrat sig i huset eftersom alla varelser av hankön (förutom katterna) har åkt till stugan. Fella sover och sköter och själv firar jag tilldragelsen och den stundande midsommaraftonen med årtiondets gallanfall. Det kan jag stå ut med.

 

Hallå Världen!

Nu är jag tillbaka. Nån som saknat mig?! Lite..?

I fredags, efter jobb och avslutningsceremonier, åkte jag, Fredrik och Birk till stugan. Och tog internet-krånglet med oss. Under nästan en veckas tid har vi knappt kunnat komma ut på nätet via telefonen och inte alls via datorn. Att maila eller ladda upp bilder har inte varit tal om. Sms har vi kunnat skicka ibland och har vi haft tur så har vi kunnat gissa oss till vad som har sagts när vi talat i telefonen. Jag har ett och annat som jag skulle vilja säga till Telia... Kollade med folket i Kalvträsk hur det fungerade för dem men t o m karln som jobbar åt Telia har ett annan abonnemang...

Nåja, det innebär förstås inte att ingenting har hänt. Tvärt om, lite tid vid datorn har gett utrymme för annat! När vi dessutom fick tillträde till det nya huset snabbare än väntat, blev det förstås ännu mer att hitta på. Så dagarana har varit fyllda med gräsklippning och risröjning, städning och iordningställanden, undersökningar och upptäktsfärder, flottbygge (fröken Larsson håller på med ett kryss-staket minsann) och landgångstillverkning. Och mitt i allt detta har vi hunnit med promenader, cykelturer, lite bad, shopping, volleyboll, lek och sociala åtaganden. Eftersom Fredrik inte kunnat vara i Paradiset hela tiden, har jag fått ovärderlig hjälp av Isac, som kom upp med buss under helgen.

Vår nya idyll sett från infarten (som leder till "centrala"

Kalvträsk). Det är inte utan att vi känner oss lite otrogna

mot stugan nere vid sjön...

Man kan hitta mycket spännande på en gammal, oinredd vind.

Det här är nån sorts...analog dator...typ...

 

Mina skrot...jag menar...sakletargener har även gått igen

hos Isac. Här har han gjort en liten hörna med spännande

attiraljer som han hittat.

Nu var ju inte riktigt allt i huset gammalt skräp.

En kvarlämnad TV har hunnit göra tjänst.

 

Även kaminen fick bekänna färg - och det med bravur.

 

Ingen tur till storschtaan Norsjö utan ett besök på loppisen

Knut'n och lite nostalgi. Vad säger alla 60-70-talsbarn om de

här Sodastreamflaskorna? Undrar bara om kolsyrepatronen

går byta in?

 

En regelrätt grottexkursion har jag också hunnit

med. Tillsammans med en tjej i byn ägnade vi

några timmar åt att leta reda på en grotta som

saluförs som en turistattraktion men som knappt

 ingen kan hitta igen. När vi väl hittade den fick

vi utmana både spindel- och klaustrofobier för att

ta oss ända in - efter att herr "Jagharknapptnån-

hjärnaochdärföringafober"-Ya'ax kollat att kusten

var klar.

 

 Och belöningen var att få åka bil med vindrutorna

nervevade!

 

Planen var nu att jag skulle åka till svärföräldrarna för att lämna pojkar och hundar där medan jag jobbade några timmar i Umeå. Men Fella ville annorlunda. I går började hon visa svaga tecken på förestående valpning så det blev att ta det säkra före det osäkra och åka hem till civilisationen. Enligt de experter jag har konsulterat under kvällen och natten är hon i öppningsskedet nu. Så snart kan det börja hända saker. Hoppas jag.

 

 

 

 

 

Bra, bättre, bäst!

Så är fröken Larsson tillbaka i cyberspace efter ett högst ofrivilligt avbrott. När tid äntligen fanns för att göra ett inlägg, hade Telia problem med masten och lovade åtgärder inom nåt dygn. Efter en dryg halv vecka kontaktade jag dem och fick veta att det liksom var MITT fel att jag inte hade nån uppkoppling - jag borde visst ha förstått att jag ska ringa dem så att de får koppla upp sig på mitt modem och göra en sjujäkla massa återställningar efter ett nätavbrott. Men långhelg och bortavistelser har gjort att jag inte tagit mig an detta förrän i kväll - och minsann, fungerade inte modemet TROTS att dess ytterst imbecille ägarinna inte gjort några åthävor tillsammans med Telias support!

 

Nåväl, både tid och händelser har passerat sedan sist. Plötsligt har vi ytterligare en myndig person i hushållet. Tänk att 18 år kan gå så fort och ändå känns det som att Elias alltid funnits hos mig! Tyvärr är han tämligen ljusskygg så vi har inte någon nämnvärd fotodokumentation från bemärkselsedagen.

 

Fella börjar också närma sig valpning. Bara två veckor kvar. Dock är jag lite fundersam om hur många valpar hon har, eftersom jag tycker hon är ganska slimmad. Kanske bara de tre jag såg på ultraljudet?

 

 

Vila och sol gillar hon, lillmamman.

Jag, Fredrik och småpojkarna tog oss en mikrosemester och åkte ner till svärföräldrarna och deras underbara ställe ute vid havet strax söder om Umeå. Blev lite bortskämda och "bara var" ett dygn.

Snabbt lärde sig Birk att ratta farmors och farfars elbil...

 

 ...även om deras buskar fick lite stryk ibland.

 

Sedan var det full fart hemåt och ompackning inför några dagar i Paradiset. Medan kungligheter och annat märkfärdigt folk åmade och kråmade sig med korteger, fyrverkerier och champagnebubbel, njöt vi av mer jordnära aktiviteter. Tro mig, att se lyckan hos betesutsläppta kossor tar alla påkostade arrangemang när som helst!

 

Eh... Det där blev nog lite fel...

 

Hopp...

 

...och lek!

 

Hoppland! Den bakre kossan lär nog hålla

avstånd till framförvarande i framtiden... ;-)

 

Och det är klart att den där...kossan...som stått och blängt

över båskanten hela vintern måste få sig en känga!

 

Vacker tass...jag menar...klöv!

 

Lyckliga grisar har knorr - lyckliga kossor har det inte!

 

Nåt av det vackraste naturen har skapat!
 

Efter regn kommer solsken! Några rejäla åskskurar senare var pojkarna ordentligt sugna på sol och bad. Då passade det bra att inviga nyaste badleksaken. Någorlunda strukturerat och säkert till en början men ganska snabbt tog storebror ut svängarna och lillebror var inte sen att ta efter.

 

 

 



 

En bra helg slutade än bättre. Och oväntat! Lite löst hade vi sedan tidigare pratat om att vi faktiskt skulle ha haft oss ytterligare ett boende i Paradiset, ett som vi kan nyttja på vintern och vid de tillfällen då vi är så många att vi inte ryms i stugan. Ett litet rykte om att ett torp var till salu nådde våra öron och vi bad om en visning. En halvtimme senare skakade vi hand på affären! Vi har väl aldrig gjort oss kända för att vara särskilt eftertänksamma men ett sånt här tillfälle kunde vi helt enkelt inte låta passera. Priset var så attraktivt att jag inte ens vågar skriva ut det...

 

 

Säljaren annonsbilder. Påbörjad ordentlig renovering

till en kostnad som med råge överstiger köpeskillingen.

 

Och förutom en helt oinredd vind med hur

många möjligheter som helst, finns en fin

uthuslänga och en ordentlig sovstuga.

 

Ja, tänka sig. Så underbart livet kan vara ibland.