Sönderstressad bov möter fjant-tanter

Jag är en bov. Det fick jag veta via mail i går. Polisanmäld ska jag minsann bli. Av en människa jag aldrig mött, för nåt jag inte gjort åt en sak jag inte sett. Kul.

Livet är inte kul jämt. Och absolut inte nu. Just uppkliven (klockan är fyra på morgonen) och undrar var familjelyckan och de rosa molnen jag hoppade runt på för ett par veckor sedan tagit vägen. Helt plötsligt strular det överallt och är jag inte direkt inblandad så är det nära och kära som man ska bry sig om och få ont i hjärtat för.

Och så STRESSEN! Nu som sagt uppe i ottan för att ens hinna en bråkdel av det som måste hinnas i dag. Elias, den stackarn, fyller år när vi är bortresta och ska firas i eftermiddag. För att han ska känna att dagen på något sätt är tillägnad honom har han fått önska middag och efterrätt. Om vi nu hinner äta middag... Kl 16.30 är det vernissage på Isacs skola och kl 19 ska Freja uppträda med två pjäser på sin skola. Tänkte kanske att vi närmast sörjande hinner kasta i oss lite käk däremellan men inser att det blir en halvtimmes kalas med andan i halsen. Sedan är det all administration som är resultatet av gårdagens arbetsdag. En massa tråkiga avtal och blanketter som ska formuleras, fyllas i, skickas ut... Och disken sedan gårdagen står kvar. Likaså gräset som nu förmodligen knappt går klippa för att det är för långt. Tillika allt ogräs som förmodligen kvävt varenda planterad växt i trädgården. Och nånstans i bakhuvudet har jag för mig att jag har ett par fyrfota vänner som borde vara i tävlingsform inför kommande stordåd till helgen men som just så pass fått mat - än mindre vettig träning - senaste veckan... Och så var det ju det där med resan söderöver. Två dagar kvar och ännu inte en tanke på vad vi ska ha med oss och vad som behöver planeras inför en vecka på resande fot...

Stoppa världen - jag vill kliva av.

I går kväll ville jag också gärna försvinna från jordens yta. Vi var på intagningsprov till agilitykursen med Fella. Min erfarenhet av agility är att det handlar om fart, fläkt och glädje men om gårdagen indikerar hur kursandan kommer att vara så blir vi inte långvariga där. I o f s kloka och strukturerade ledare men HERREGUD - hundägarna?!?!?! Jag brukar faktiskt försöka förhålla mig ödmjuk inför andra och framför allt inför andras hantering av sina hundar men nu tar jag mig rätten att stöna och sucka högljutt. STÖÖÖÖÖN!!!!! SUCK!!!!!! Merparten av gruppen som bestod av 16 - 20 ekipage utgjordes av medelålders kvinnor med två - tre decimeter höga hundar. Intagningsprovet innebar att man skulle få hunden med sig okopplad under gång och språngmarsch i närheten av de andra hundarna ca 50 meter, att man skulle gå och springa slalom mellan de andra hundarna samt att man skulle klara av en inkallning. Inte svårt. Trodde jag. Men jag vet inte hur många hårbollar som gjorde pudelrace runt, runt träningsplanerna och kissade, hälsade på andra hundar, luktade efter tappade godisar och var helt döva inför mattes rop. Eller... rop och rop... Ett gäng mesiga tanter som alla blev stående mitt på gräsmattan när lillälsklingen totalnonchade dem och som på sin höjd gav upp ett knappt hörbart "Men Fido, då..." medan de skämdes och ursäktade sig inför testledarna. Jag ska fundera på om jag ska angripa denna kurs som ett forum för antropologiska studier men jag tvivlar på att Fella kommer att förkovra sig nämnvärt.

Nå, nu har jag hittat receptet på Elias önskade cheese cake så nu blir det baka av.

Och om bloggen ekar tomt framöver så vet ni att jag sitter i kurran. Ni kan ju kontakta min familj och höra om det finns besökstider. För jag borde hamna på öppen anstalt tror jag - Hinsan känns lite övermaga än så länge.

Högtidstjafs, högmod, hedningar och hundträning

Jag hatar högtider. Har gjort det senaste 8 - 9 åren, allt sedan kärnfamiljens självklarhet splittrades och risken för brustna förväntningar, missförstånd och besvikelser blev större. Nu, trots att jag är lyckligare i min familj än vad jag varit i någon konstellation tidigare, så lever stressen kring bemärkelsedagar och storhelger kvar i mig. Mors Dag inget undantag. Kanske är det mina farhågor som ställer till det, för även denna dag blev ganska skit. Och när det väl började dåligt, så ramlade det på i god fart. Många ögonöppnare fick jag i dag, en del ganska trista och andra sådana som jag till viss del redan vetat om men nu fått större insyn i. Vilken tur att alla i min älskade familj är starka, var och en på sitt sätt. Och dessutom är summan större än enheterna tillsammans - jäklar anåda vad vi ska ha det bra bara saker och ting får falla på plats!

På eftermiddagen fick hjärtat dock plåster i form av modersstolthet. Isac klarade, som förväntat, karategraderingen med bravur. Klicka på nedersta bilden så får du se ett litet smakprov på katan som "vitbältarna" fick visa upp.

Medan vi väntade på karatekillarna kom en av tränarna, tillika präst, och bad att få hålla Birk. Med myndig stämma frågade han när jag planerat dopet av honom. Och jag fick ödmjukt deklarera att herr Präst inte skött sitt jobb i församlingen, eftersom det finns inte bara en utan fyra hedningar i det Larssonska hemmet! Och då började prällen prata om att man inte kunde veta om glassen var god om man inte fick smaka den osv osv... Men jag tänkte att Birk förmodligen hade fått mer välsignelse genom prästens handhavande av honom än någon av de andra ungarna, så jag tror ändå att han har sitt på det torra...

En riktigt gudomlig syn!

Vår vana trogen blev det slag i slag vad gäller helgaktiviteter även denna dag. Direkt från karategraderingen till ett fik för att fira mormor på morsdag. Sedan på pizzerian för att stoppa i ungarna mat innan William, Fredriks pojke, satte sig på bussen hem. Och efter det två timmars hundträning med SWB Skellefteå. Nu sen kväll och förhoppningsvis kommer vi oss snart i säng och kan vakna upp till en bättre dag i morgon.

Go' natt, folket!

Taklagsfest!

Jag har ju tidigare nämnt garagebygget som slukat både pengar och familjemedlemmar under lång tid. Nu börjar det närma sig slutet och det är väl värt att fira - därav gårdagens taklagsfest.

För en gångs skull ska jag inte babbla på utan låta bilderna tala för sig själva. Och konstatera fördelarna med att vara blogginnehavare och vara den som står BAKOM kameran...

Dukat med långbord i maskinhallen.

Bäst att ladda upp med kolhydrater inför kommande aktiviteter...

"Funny Bunny"

"Vända kex"

Förväntansfulla hundar i avvaktan på tappade kex.

"Sock-kastning"

"Inom- och utomhusblåsfoboll"

Och avslutningsvis

"Man kan se tokig ut fastän man       är en liten, söt bebis!"

Lugnet före stormen

Snart helg och det brukar innebära en lugn period för de flesta. Men för mig och min familj är det upptakten på en hektisk - men mycket positiv - period.

Vi börjar lite lugnt i dag med matförberedelser inför morgondagen, Fredrik med hantlangare som ska gå på vattengympa och mysa i SPA:et (jag skulle ge mycket för att få sitta vid poolkanten och fota - och killarna skulle säkert ge ännu mer för att jag inte skulle lägga ut bilderna här  ). Sen vanliga fredagsåtaganden när ungarna (inkl Fredriks äldste son) är här; skjutsningar till ridhus, myskväll etc.

I morgon blir det taklagsfest i garaget. Trevligt! 12 - 13 pers som ska äta gott och ha kul ihop. Dessutom barnvakt åt en av kompisarnas barn.

Sönd: Mors Dag och dessutom karategradering för Isac.WP-träning på kvällen. Hade dessutom tänkt hinna göra nån liten utflykt med ungarna; kanske glass i Bergsbyn?

Månd: Jobb för mig och Fredrik ska hjälpa grannen. Dessutom intagningsprov för mig och Fella på agilitykursen - JIPPIE!

Tisd - onsd: Färdigställa så mycket som hinns här hemma på gården. Förbereda resan söderöver.

Torsd - sönd: SOMMARKAMPEN!!!! En av årets höjdpunkter. Läger + wp-tävling i Norrköping. Förhoppningsvis med bättre väder än i fjol, då jag, Fredrik och hundarna tillbringade en konstant regnig vecka boende i bilen. Vi luktade inte viol när vi kom hem, kan jag säga. I år har vi erbjudits boende i en stuga på lägerområdet så komforten har snäppat upp ett steg - får hoppas att solen gör det också.

Månd: Penn Hip-röntgen av Fella i Linköping. Sen jobb på eftermiddagen i Bromma. Efter det hälsa på och tillbringa natten hos brorsan med sambo på Lidingö.

Tisd: Hemfärd. Försöka ladda om inför byggnationer i stugan...

Jaha... Och så var det ju det där med hundträning, trädgårdsarbete och alla måsten. Få se vad som inte hinns med men känner jag mig själv så ser jag till att hinna det jag tycker är kul i första hand!

Ingen dag den andra lik men ändå ganska samma

Det har varit dåligt med uppdateringar sista dagarna. Men det beror på att de liksom glider in i varandra och är utåt sett ganska lika. Det handlar mycket om mjölkning. Bröstmjölkning - som är trevligt - och pengamjölkning - som är mindre angenämt. Det är sata-garagebygget som slukar mest finanser men nu bunkrar vi också upp inför stundande projekt i stugan. Däremellan gör jag det jag kan för att hinna med städning, tvättning och trädgårdsarbete.

Hundträning hinns också med. Varannan dag kondition, varannan dag drag weight/weight pull. Och däremellan lite lydnad. I dag körde jag igenom momenten från Lk 2 med Fella och ta mig tusan - det är inte långt borta för en debut! Den hunden är helt enkelt för bra för mig! I går kväll inroducerade vi grannarnas nakna kineser på wp-träningen och de klarade det med bravur (både grannar och hundar).

Vad gäller ovan nämnda mjölkning kan jag konstatera att det inte är några light-produkter jag har i tissarna. I dag var vi till distriktsköterskan och konstaterade att lillebror Birk vuxit 3,5 cm och gått upp ett halvkilo på två veckor. Nu ståtar han med en längd på 55,5 cm och en vikt på modiga 4000 gram.

Kommer ni ihåg mobiltelefonen som jag ondgjorde mig över här om dagen? Minsann, ploppade inte bilderna fram nu när jag jackade in den i datorn. Så, håll till godo!

Friskförklarad

Ett par telefonsamtal - sen blev jag friskförklarad i går. Fast trombosdiagnosen fick jag behålla (och dessutom förklara för barnmorskan till vilken kategori den hörde - allt ska man då göra själv). Så nu drar vi en lättnadens suck i Bodarna och hoppas slippa akuta omhändertaganden och omyndigförklaranden.

Fast min mobiltelefon är inte frisk. Jävla Sony Ericsson. Tänker varenda gång när jag ska byta att jag ska ta ett annat märke men min aversion gentemot alla tekniska nymodigheter gör att jag faller till föga och håller mig till samma skräp eftersom det känns så träligt att lära sig nya menyer och funktioner. Min nuvarande telefon gömmer foton som man tar med den. Glad i hågen sätter jag mig vid datorn och ska föra in några fina bilder (så också denna morgon) och så finns de ta mig fan inte!!! Kan ägna en halvtimme åt att mixtra med olika portar, menyer, kommandon, sladdar etc - men några bilder får jag inte fram. Och så, plötsligt, nästa gång jag ska föra över information mellan telefon och dator, då ploppar de upp minsann!! Var fasen är bilderna under tiden?!?!?! Under skalet eller?

Jag skyller på Sony Ericsson för att jag tappat lusten att gå ut och ta mig an stöket på gården i dag också. Det kan i o f s vara det trista vädret eller latmasken, men det känns bättre att skylla på en oligopolistisk teknikjätte. Davids kamp mot Goliat.

Kamp, ja. Och David... I Aftonbladet står det att läsa att David Beckham attackerats av en kamphund. När han i verkligeheten varit och lekt krig och haft en av militärens disciplinerade schäferhundar hängandes i en bitärm. Men den sanningen säljer ju inga lösnummer... Jag blir så matt... På Familjeliv finns flera trådar om olämpligheten att kombinera kamphundar och små barn. Och som vanligt är dialogen helt fruktlös - människor som knappt sett en "kamphund" annat än på tidningarnas löpsedlar - än mindre lärt känna någon - har sina förutfattade meningar och vägrar lyssna till oss som har egna erfarenheter av hur även dessa hundar kan bli fantastiska familjemedlemmar. Agressivitet förväxlas med kamplust och alla hundar med denna genpol framställs som blodtörstiga rovdjur vars drifter endast hålls i schack genom militärisk disciplin och skyddsanordningar. Och efter x antal sidor i tråden så lägger någon, som sig bör, in en felaktig hänvisning till att det är Golden Retrievers som leder bitstatistiken och så har vi den diskussionen istället. Jag blir så matt...

Dåligt väder, krånglande mobil, förutfattade meningar och mediadrev - känns som en bra -dag i dag. Hade telefonen funkat så hade jag mildrat mitt inlägg med några gosiga bäbisbilder men nu får ni vänta på det goda!

Ha en bra dag, go' vänner!

Det ska böjas i tid...

...det som krokigt ska bli. Och i går arbetade Birk sin första heldag åt AC omsorg. Skötte sig bra gjorde han också - han lät snällt tanter och farbröder på familjehemsdagen hålla och gosa och han var tyst under de teoretiska passen. Dessutom förärades han en gullig snuttefilt och en bok av mammas kära kollegor. Mamma själv fick ett konstverk... eller ett konstigt verk... tillverkat på plats av familjehem och kollegor. Nu ska jag bara hitta en framträdande plats hemmavid som gör tavlan rättvisa:

Jag har för avsikt att inte blanda in en massa jobb i min privata blogg, men känner att jag måste göra ett undandtag och visa vilka fantastiska människor jag får omge mig med när jag är på jobbet. Kan man känna annat än arbetsglädje när man förtjänar sitt uppehälle genom att delta i såna här aktiviteter?

Ska förpacka  ovannämnda arbetsglädje och ta med mig den ut när jag ger mig i kast med trädgården i dag igen. Den lär behövas...

Märkt för livet - vilket i o f s inte torde bli långt...

Tillbaka i verkligheten efter ett par dygn i Paradiset. Mycket eldande, mycket stök - och mycket sömn! Tror jag och Fredrik tangerat Birks dygnsrytm men det var nog det vi behövde efter sista veckornas omtumlande upplevelser och tunga arbete. Vi tog oss också tid att njuta av det vackra vädret, både vi och hundarna (klicka på Ya'ax så får ni ett smakprov på årets första dopp i Kalvträsket).

Väl hemma kunde jag känna hur jag gått in i en ny era - från att tidigare ha ÅKT cykel så tar jag mig nu fram för egen maskin. Knäna krockar inte längre med magen!  Fast jag har fortfarande Fella att dras med. Om jag mot all förmodan inte skulle uppnå mina målsättningar inför Beach 2010  så lyder diagnosen (=undanflykten) "Graviditet med därpå följande komplikationer i form av Bulldog".

På tal om diagnos... Vid återbesöket till barnläkaren i lördags bad jag att få min förlossningsjournal utskriven. Lite intressant att se vad som egentligen hände utanför lustgasdimmorna och dessutom en bra hjälp för minnet när jag en dag ska berätta för Birk hur det gick till när han kom till världen. Jag tog mig inte tid att skärskåda journalen förrän i dag och fick då, till min förvåning, veta följande om mig själv (det stod att läsa i anamnesen):

Tidigare sjukdomar: Psyk vård, Gynekologisk sjukdom, Kronisk njursjukdom, Gulsot, Endokringa sjukdomar, Upprepade urinvägsinfektioner, Ul colit eller Mb Crohn, Diabetes mellitus, Epilepsi, Lungsjukdom/astma, SLE. Kronisk hypertoni, Trombos

Hoppla, det är mycket som passerat obemärkt hos fröken Larsson, minsann! Kanske beror på den förstnämnda diagnosen...

Jag tyckte i alla fall att det var ganska komiskt till dess att jag konsulterade distriktsköterskan som var på hembesök i dag. Hon tyckte att jag genast skulle kontakta Kvinnokliniken och påpeka felaktigheterna. Och vid närmare eftertanke tycker jag faktiskt det är konstigt att jag över huvud taget fick åka hem med en nyfödd bebis. Vem vet, när som helst kanske mina tidigare kollegor från soc knackar på dörren - och det med all rätt, kan jag säga. För om diagnoserna skulle stämma så utgör jag ju inte allt för bra avelsmaterial...

Nu blir det ut i kvällssolen för att ge mig an de otuktade buskagen. I morgon blir det familjehemsdag för hela slanten!

Mot paradiset!

I går hade jag bestämt mig för att ta mig an en eftersatt trädgård. Kapa ner häckar, rensa ogräs och kratta. Och en liten bit kom jag väl. Men det är svårt att hålla fokus när man har lilleman som pockar på då och då. Och jag har verkligen bestämt mig för att INTE bli stressad över att behöva göra paus och amma utan bara njuta av varje sekund. Dessutom håller jag nog på att bli fjollig, får då och då måste jag ju se till lilleman där han ligger i vagnen; lever han verkligen? Detta trots att jag har en ypperlig barnvakt i Fella som inte viker från barnvagnen en sekund när Birk ligger i den. Klicka på bilden så får ni lite smakprov på hur duktig nanny vi har hemma:

Nåja. Häcken är m a o hälften vildvuxen, ogräshögarna ligger kvar och gör fina mörka fläckar på gräsmattan och jag har lite perenner och nya häckplantor som står kvar i sina krukor i väntan på att få mer utrymme och bättre jord. Men så får det nog vara ett par dagar till, för nu drar vi iväg till Paradiset. Ska bränna lite ris, mäta för kommande byggprojekt och fortsätta färdigställandet av fjolårets byggprojekt ute i stugan. Vi byter alltså arbetet här hemma mot arbetet i Kalvträsk. Ombyte förnöjer!

I går kväll hade SWB Skellefteå besök av Skellefteå Södra Stövargille. Så himla roligt - en jakthundsklubb som tagit kontakt för att få veta mer om weight pull och lära sig hur de kan aktivera och fysträna sina hundar. Och de var dessutom helfrälsta efter att ha fått prova på. Vem vet - Skellefteå kan få landets första wp-stövare!  Har hunnit köra ett ordentligt tungd drag weight-pass i dag med halvtidsvila och dopp i grannens damm. Nu väntar bad och bus i stugan för hundarna - det har de gjort sig förtjänta av.

Lite blomsterprakt bjuder jag också på. Vackra uppvaktningar från nära, kära och kollegor: