Vaknade i morse, svullen och ograciös som en säl på land. Usch. Ont precis överallt och humöret nere vid fotknölarna. Mitt förtroende för läkare och landsting är ju tämligen dåligt sen tidigare och att nu åter igen ha mitt - och bebisens - öde i deras händer känns inte bra. Hela tiden malde tankarna på hur det var tänkt att vara nu... Hur hela familjen - inklusive bebisen - skulle åka till stugan under Kristi Himmelsfärdshelgen. Hur rutinerna skulle ha infunnit sig och jag vara utvilad inför Sommarkampen nere i Norrköping första helgen i juni. Ja, t o m hur vi skulle ha firat Valborgsmässoafton tillsammans med en lillebror eller lillasyster. På nåt sätt känns det som att nån gör detta för att jäklas; inte under nån del av denna graviditet ska allting liksom bara gå på räls utan nån liten - eller stor - komplikation ska alltid till. Får en självklart att tänka på vad som ska gå fel under själva förlossningen. Eller efter den...
Lyckades i alla fall bemästra negativa tankar och smärtande kroppsdelar på pass att jag kunde städa och fixa undan lite tvätt under förmiddagen. Efter lunch lämnade jag Fredrik, som är fullt upptagen med bygget ute på gården (och fasar för att bebisen ska komma i veckan... medan det förstås är min högsta önskan) och åkte till Rosengård för en fixardag med grillning. Fysisk aktivitet och trevligt sällskap är ju som bekant en lisa för själen och det kändes lite bättre efter ett par timmar där.
Krattning utanför lokalen... ...och anläggande av bana i den. Ju fler kockar... Efter lite matinköp skyndade jag mig hem och gav hundarna ett ordentligt tungt dw-pass innan det var dags att hämta barnen. Hoppas, hoppas vi får Kristi Himmelshelgen till att umgås med varandra allihopa... inklusive bebben...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar