Bokslut 2009

Så här i årets sista skälvande timmar känns det som att det är läge att göra ett litet bokslut. Ta sig tid att reflektera över månaderna som gått och allt som hänt. Precis som namnet på min blogg antyder, känner jag inget behov av att skriva om världshändelser och politik. Det har andra så mycket bättre koll på. Jag lever gott i insikten om att jag är tämligen världsfrånvänd.

Familj                                                                                         2009 har förmodligen varit ett av mitt livs mest harmoniska familjeår.

Min och Fredriks relation har stabiliserats och i dag är vi till 110 % trygga med var vi har varandra och att vi vill tillbringa resten av våra liv tillsammans. Han är min bästa vän, min ömsinte älskare, en otroligt omtänksam partner, en rolig aktivitetskompis, en riktig hustomte och en fantastisk förälder.

Mina underbara barn växer och utvecklas i rasande fart. Mer och mer märks det att de har god självkänsla och en viljestyrka som kommer att hjälpa dem framåt i livet. De har hanterat förändringar i skolgången på ett fantastiskt sätt och har under året förbättrat sina studieresultat. De har vidareutvecklat och hittat nya fritidsintressen och fördjupat kompisrelationer. Under året har de vid flera tillfällen själva moget agerat i och stått upp för sina rättigheter i sin familj. Som mamma är det inte lätt att inta rätt ställning när det gäller de egna barnens konflikter och bekymmer med en annan part, men jag hoppas att vi kommer att komma fram till en konstruktiv lösning för alla inblandade.

Under årets sista månader har vi fått rå om Fredriks son lite mer än tidigare. Han har blivit en naturlig del av vår familj och jag ser fram emot att få ha honom hos oss betydligt oftare framöver.

I övriga släkten har relationerna varit stabila och trevliga. Vi är en liten kärna av människor som finns för varandra även om vi tyvärr inte träffas så ofta som vi kanske skulle vilja. Jag har också fått lära känna Fredriks familj bättre och ser fram emot att få umgås mer frekvent med dem framöver.

Så...förstås... Överraskningen. Han eller hon som behagade göra sin existens påmind i slutet av sommaren. Den lilla människan som, trots att vi inte bekantat oss fullt ut än, redan haft en stor inverkan på familjen, mitt liv och - inte minst - min fysik. Efter att nyheten satt sig känns det som en självklarhet att vi ska bli en till. Han eller hon har redan bidragit till att vi närmat oss varandra ännu mer i familjen.

Vänner                                                                                             Precis som alla andra år, kan jag med lite skam erkänna att jag borde bli bättre att underhålla mina vänskapsrelationer. Borde sitta mer i telefon, göra fler spontanbesök, gå och fika på stan... Lyckligtvis tror jag att de flesta i vänkretsen har samma livsförutsättningar och vi vet nog ändå att vi finns där för varandra. Och jag måste faktiskt erkänna att Facebook och msn är bra redskap att ta till när man vill ge livstecken ifrån sig.

Året har trots detta inneburit en del nya och nygamla bekantskaper. Har t ex tidigare saknat kontakten med närmaste grannen som jag nu träffar och promenerar med flera gånger i veckan igen. Sedan har "hunderiet" gett oss en bunt nya vänner både lokalt och över hela landet. Så himla roligt! Spontana, enkla människor med samma brinnande intressen som vi har - kan det bli bättre?

Jobb                                                                                            Fram till hösten var jobbåret lugnt - sedan blev det fullt upp à la ketchupeffekten. Både jag och Lena jobbar mycket bra i skarpa lägen men det har varit frustrerande att inte få resa och jobba på heltid nu när det verkligen finns anledning att göra det.

I perioder har vi känt på olika tankar om att utveckla verksamheterna vidare men samtidigt ska detta gå att få ihop med det faktum att jag ska vara föräldraledig nästa år.

Mitt ordförandeskap inom RFF har varit utvecklande och jag har fått en hel del cred för mina instatser. Men även här har min sjukskrivning satt käppar i hjulet så vi får se hur mitt kommande engagemang kommer att kunna se ut.

Hälsa                                                                                                Ja, hoppsan - plötsligt fick man prova på att nyttja landstingsresurserna också. Egentligen har jag bara gått och väntat på att pappas bekymmer med blodpropparna skulle visa sig hos mig också, så det har nog inte varit en lika stor chock för mig som för resten av familjen. Sen är jag väl ingen som målar f-n på väggen heller.

Periodare som jag är, har motionen kommit på skam sedan jag skaffade hund. Har helt enkelt inte hunnit annat än hundpromenader och vovvarnas träning. Men nu har jag lagt om lite i planeringen och börjat gå längre och oftare samt simma/vattengympa regelbundet. Skönt både för hälsa och samvete.

Hundarna                                                                                      Mmm.... Vilka hundar jag har! Framför allt Fella har visat sina förmågor under året. Hon har kommit igång med dw/wp-träningen och har musklat på sig ordentligt. Jag har också gått lydnads- och tävlingslydnadskurser med henne och hon får genomgående fantastiska omdömen. Vårdhundsinprovningen med påföljande träning har varit intressant men inte något som jag kommer att hålla fast vid tror jag - kostnaderna är för höga i förhållande till möjligheten att utöva vårdhundsteamandet.

Ya’ax har förlorat bollarna och i och med det blivit lite mer harmonisk ("dumglad") och mer matfrisk. Hans stress i samband med tävlingsmoment har resulterat i ojämna tävlingsresultat; en del överraskningar och en del frustrationer. Han har viljan och förmågan att dra tungt. Det gäller bara att kunna locka fram den under alla förutsättningar. I övrigt har även Ya’ax fått lite duvningar i lydnadsmomenten även om han inte tycker det är lika roligt som Fella. Spår borde han få träning i för där har han verkligen visat förmågor, men tyvärr räcker inte mattes tid och intresse till...

Våra två nytillskott i form av lurviga, ulliga katter har fyllt huset med ännu mer kärlek - framför allt för Fellas del. Varje kväll har hon en hångel-sejour med en av katterna och tv-soffan är mysigt fulla av folk, hundar och katter på kvällarna.

Hus/hem                                                                                    

Min vana trogen har jag påbörjat en massa olika inredningsprojekt. Det riktigt stora är förstås stugan - Idyllen - som inköptes i mitten av sommaren. Där har vi redan ett stort antal arbets- och njutatimmar investerade och ser fram emot ett otal fler kommande år.

Sommarmånaderna innefattade också en stor omstrukturering av gården här hemma. 30 - 40 kubikmeter matjord har blivit en gräsmatta, vi har planterat häckplantor, lagt stenplattor, gjort stenpartier och grävt damm. Orken, tiden och lusten tröt i slutet av säongen så jag hoppas på ny styrka till våren.

Inomhus har ett liiiiiitet upppiffningsengagemang i hallen vuxit till att bli en totalrenovering av nästan hela övervåningen. Men med färg blir det snabbt resultat!

Kanske jag lär mig att någon gång avluta allt jag sätter igång..?

Jag hade en förhoppning om att skitskallen som lurat mig på drygt en halv miljon i samband med garagebyggnationen skulle få det han förtjänar under 2009. Men lagens kvarnar mal långsamt. Jag kan bara glädjas åt att vi i familjen har lyckats reparera våra inbördes relationer och psykiska mående som hans agerande verkligen satte på prov - och att han för all framtid är brännmärkt inom sin bransch och bland vettigt folk. Den som väntar på nåt gott...

Så... Ännu ett år till ända... Av nån anleding har det varit fullt upp även detta år, vilket gör att jag säkert glömt nämna en hel del.

Vad kommer att hända 2010? Det kan man aldrig veta men vissa planer har jag. Det ska ni få läsa mer om sen...

Mysigt och bra slut på 2009

I går förmiddag var det dags. Forden skulle besiktas. Nån gång under en strukturerad tid i mitt liv lovade jag mig själv att jag skulle börja lämna in bilarna för genomgång på verkstad INNAN besiktning så jag skulle slippa vara så himla nervös. Det löftet kan inte ha gällt särskilt länge för jag har inget minne av att någonsin ha gjort det. Förmodligen var det ett desperat uttalande minutrarna innan jag körde in i Bilprovningens lokaler och något jag glömde när jag klarade mig utan anmärkningar.

I går hade jag dock lite anledning att känna pirr. Några småfel och ett storfel visste vi om. Och vår vana trogen var det i sista stund det skulle åtgärdas, vilket innebar att Fredrik och en hjälpsam granne i förrgår tillbringade ett antal timmar i garaget med att försöka byta en tjurig bromsskiva. Allt gick dock till slut vägen och bilen var körduglig - om än igenisad och smutsig - i går morse. Det enda som fattades var byte av en glappande styrled som Mekonomen tyvärr inte hade hemma.

Fredrik lade på stora charmoffensiven gentemot besiktningsmannen och det gav resultat, för vi klarade oss undan med en anmärkning på skyltbeslysning och en ombesiktning på styrleden. Dessutom erbjöd besiktningsmannen oss möjligheten att kolla upp den bil vi funderar på att köpa i deras datasystem - alla ettor på en besiktning försvinner ju på besiktningsprotokollet vid en ombesiktning men de finns kvar i Bilprovningens system. Perfekt för blivande bilköpare att få tips om begynnande fel på bilen.

Efter ett ordentligt vatengympapass med militäriske vattengympaledaren, en rask hundpromenad med grannen samt lite jobb, förberedde vi lite inför vännernas spontanbesök. Sedan blev det myskväll med hund- och kattbus (fem av den ena sorten, tre av den andra), lite käk, massa skitsnack samt spel (som jag f ö fick vinna - för visst la du dig på slutet, Fredrik?  ).

I dag, på självaste nyårsafton, fortsätter myset och de sociala åtagandena. Så himla mycket jobb blir det nog inte. Ska hinna ut med hundarna en ordentlig sväng, sedan åka förbi mamma och pappa för att hinna träffa lillebror + sambo innan de åker söderut och sedan avslutas kvällen - och året - i kompisars sällskap. Vi brukar bli ett gäng på 10 - 15 vuxna med tillhörande barn. I år ska vi visst ha ett filmtema. Med tanke på barnen (och mig själv) fick jag Fredrik att överge planerna på att utrusta sig med en jättedildo i skrevet och agera porrskådis. Det får bli lite mer subtila arrangemang, tror jag.

Återkommer med rapport om årets sista dag. Tills dess - ha ett riktigt Gott Nytt År, älskade vänner!

Är din katt dålig på att dricka vatten?

Prova flytta vattenskålen!

Lillebror Jens - engagerad kattägare - förmedlade denna information när vi träffades under julen och, om man tänker efter, så stämmer det bra.

Många kattägare upplever att deras godingar är dåliga på att dricka vatten. Särskilt om man ger torrfoder vill man ju gärna se att de lapar i sig några dropar då och då.

Hos oss dricker katterna aldrig ur den egna vattenskålen utan ur hundarnas eller direkt ur toalettstolen (det är många gånger man är på väg in till toaletten och ryggar tillbaka med ett "förlåt" när en förnärmad katt drar upp kroppen ur toastolen och ger en onda ögat).

Anledningen ska vara att kattdjur aldrig äter ett byte i närheten av vattenhålet eftersom de då riskerar att förorena vattnet med ev kvarvarande asrester.

Så... prova att flytta vattenskålen från kattmaten och se om det blir någon skillnad!

Verklighetsflykt

Tillbaka i hemmets lugna vrå efter två intensiva, vilsamma, trevliga, sociala, avkopplande dagar i Umeå.

Äventyret började på sönd vid lunch. Då gav vi oss ut i snöstormen för att ta oss de dryga 15 milen ner till Umeå. Sträckan till Lövånger, som vanligtvis brukar avverkas på 40 - 45 minuter, tog i går 1,5 timme. Ett antal gånger fick vi stanna för att skrapa rutor och rensa vindrutetorkarna från is. Vi gjorde också ett försök att, efter att jag drabbats av hormonbaserade tvångstankar och fått för mig att hundarna skulle bli kvaddade i bagaget vid en bakifrånpåkörning, flytta över dem till baksätet men då hade bakluckan isat igen totalt.

Lite närmare Umeå klarnade vädret upp och en bit in på eftermiddagen äntrade vi Hörnöfors, där Fredriks son William, bor. Han fick julklapp och vi tillbringade en trevlig stund med hans mamma, syskon och styvpappa. Sedan bar det, tillsammans med William, av mot Fredriks mamma och hennes man som byggt upp ett litet paradis ute vid havet. De har förvandlat en sommarstuga till året-runtboende utan att ge avkall på mysighet och idyllkänsla. Hit lär vi styra kosan i sommar då det är en eller ett par meter mindre snö och lite mer badvänligt.

Efter en trevlig kväll ute vid havet åkte vi söderut mot Hörnöfors för att återlämna William. Halvvägs stötte vi på en dikeskörd bil. "Alltid Redo"-Fredrik ropade stopp och belägg och innan jag visste ordet av låg både han och William under bilen och grävde snö för fullt. De två killarna som hörde till bilen hade uppenbarligen - grundat på uteseendemässiga och fonetiska antaganden från min sida - ingen större snövana så de stod mest handfallna och var mycket tacksamma för hjälpen de fick. När vi stod där kom en man ut från ett intilliggande hus och frågade om vi ställt ut varningstrianglar. Sen gick han tillbaka in på gården och om vi inte mittog oss så hade han också en traktor uppställd där. Så jäkla typiskt svenskt - om han hade gjort sig omaket att klä på sig och gå ut för att komma med spydiga kommentarer, kunde han väl ha erbjudit hjälp? Må han köra i diket längs en enslig väg i arktisk kyla och snöstorm!

Sent omsider anlände vi till fascionabla Scandic Plaza i Umeå. En övernattning där var vår julklapp till oss själva. Hundarna hade förstås full access till bekvämligheterna i hotellrummet och skötte sig fint och belevat när vi korsade foajén. Att åka hiss med genomskinliga dörrar var en hit och minsann fick de inte en egen skylt att hänga på hotelldörren också (antar att det var för att de inte skulle skrämma livet ur någon stackars nitisk städerska).

Fella valde sedan king size-bädden medan Ya'ax klämde ihop sig i en enkelsäng.

Lite frusna efter äventyret i det snöfyllda diket i Sörmjöle, tappade vi upp ett härligt skumbad och med lite vilja och tack vare den minskade friktionen som bubblorna bidrog med, kunde vi klämma ner oss både Fredrik, jag och mammamagen.

Lättjan forsatte dag två som, förstås, inleddes med en stadig hotellfrukost. Sedan lite miljöträning med hundarna som - om de hade haft stämband och tungband utformade som våra - hade "OH":at och "AH":at över allt folk och alla fönsterskyltningar i storstaden. Efter en stund fick de vila i bilen medan jag och Fredrik shoppade loss ordentligt. Vet inte när jag senast gick på mellandagsrea. Och när jag senast ansåg mig ha tid att bara strosa runt och titta på saker och ting.

Att bara finnas till och inte göra ett endaste dyft som är nyttigt var en bra inställning inför nästa aktivitet - spa på IKSU. I två timmar lyckades jag och Fredrik i stort sett bara ligga still och "vara". Duktiga Skelleftebor! Den icke-gravida Fredrik solade solarium medan jag plaskade i en varm pöl. Sedan hann vi prova på lite ljusterapi på en fejkbadstrand innan vi kände hotet från analkande latmaskar. Då flydde vi in i omklädningsrummen, duschade, klädde oss och gick in i bilen för att styra kosan mot Vännäs.

I Vännäs provkörde vi en bil som vi är mycket sugna på. Inte den på bilden men en likadan. 9-sitsig med stooooooort bagageutrymme som rymmer både barnvagn, två hundar och en massa annat skrot som vi av nån anledning samlar på oss. Ska bara fnula lite mer men om inget avskräcker oss när vi hör oss för om modellen blir det nog köp.

Passade på att hälsa på i ett av våra fantastiska familjehem när vi ändå var i krokarna. Tittade lite på kycklingar, gamla mopeder och pratade lite strunt. Har jag ett fantastiskt arbete eller vad?!?!?!

Sedan var det dags att börja resan norrut. Gjorde pit stop i Umeå för lite snabb middag. Jo tjenare. Fel dag att köpa "snabb mat" på snabbmatställena. Var förbi en pizzeria som hade en knapp timmes väntetid på maten. Det fick bli drive in på Mc Donalds och sedan kort påhälsning hos Fredriks syster med familj för att slippa äta i bilen.

Så... vi var borta i knappt 1,5 dygn. På den tiden hann det snöa ca 80 cm. Det är vid dessa tillfällen jag tackar min lyckliga stjärna för att jag svalt stoltheten och lejt bort skottningen till grannen som har baklastare. Vi fick ändå plumsa när vi skulle in.

Så nu sitter vi här insnöade och gonar oss framför brasan och beundrar en fantastisk amaryllis som slagit ut medan vi varit borta (jämför med den normalstora på en av bilderna).

Borta bra men hemma bäst.

Juldagen

Trots tidig kväll dagen före sov större delar av familjen länge. Sedan div matlagnings- och städinsatser medan barnen ägnade sig åt sina julklappar. Jag hann med att måla väggarna i hallen också

Tanken var att jag skulle gå en drag weight-promenad med hundarna vid lunch, men vi fick besök av en förlupen jakthund som jag inte ville distrahera på något sätt. Den stackarn satt och väntade vid husses parkerade bil på andra sidan vägen i en dryg timme innan husse behagade komma ut från stugan och hämta hunden. Har på omvägar fått höra att vi ska få en ny granne men en jakthund som är på rymmen allt som oftast. Blir inte kul om jag hela tiden ska behöva hålla stenkoll på mina hundar ifall det kommer en främmande hund in på gården. För vi vet väl vem som skulle få skulden ifall det hände nåt...

Nåväl, vid 13.30-tiden tog jag och Fredrik oss iväg med hundarna. 5,5 km dw, varav några hundar meter jättejättetungt när vi forcerade en oplogad traktorväg.

Väl hemma igen blev det att agera arbetsledare för tre arbetsvägrare och en mer medgörlig sambo. Lagom till middagstid hade vi i alla fall någorlunda koll på läget. Då kom mamma, pappa, lillebror Jens och hans sambo Hanna. Tyvärr saknade vi gammelmorfar Erik samt grannarna Ove och Alf som hade förhinder.

Ännu en dag med god mat och sedan gav vi oss på julklappsspelen. Roligast var ett Playstation 2-spel som framkallade en hel del vinnarinstinkter och skadeglädje både bland vuxna och barn

Nu när julen snart är till ända passar det väl att lägga in en liten filmsnutt på hur helgen kan te sig hemma hos oss. Jag ägnade lång tid åt att lägga in musik och hela faderuttan men minsann, Photobucket blockerade filmen med hänvisning till att delar av den var copyright-skyddad. Så går det när man är en gemen tjuv! Så ni får hålla tillgodo med lite biege dialog som bakgrundsmusik. Och som vanligt - klicketiklick på bilden!

Julafton...

...började så stämningsfullt som en julafton kan börja. Julbön i Kusmarks kyrka. "Avfälling" som jag är tar jag mig knappt till kyrkan vid "födslar" och "dödslar" men när barnen uppträder är det ju en självklarhet att lyssna... rysa när hela kyrkan tycks lyfta av samstämmiga psalmer... få tårar i ögonen när ljusa barnröster ljuder...och känna hjärtat brista av stolthet när man ser sina egna barn stå där framme och göra bra ifrån sig. Om du klickar på bilden får också du tillfälle att njuta...

Efter julbönen bar det av till mamma och pappa för julgrötslunch i sällskap av gammelmorfar Erik och lillebror Jens. I sedvanlig ordning sov sedan stora delar av klanen till Kalle Anka och efter det var det dags för julklappsutdelning. Detta år var tomten ovanligt liten och uppkäftig - hade av nån anledning vissa gemensamma drag med Isac...

Naken katt och vacker Freja

Kolla in de underbara fötterna på "Den Vandrande Förhuden"

Kvällen förgylldes av närvaron av en naken katt, en halvnaken, en hårig sådan samt två hundar. Den förste och de två sista gjorde faktiskt viss bekantskap under kvällen om än de, torts julefriden,  inte hann bli såta vänner. Ya’ax skötte sig jättesnyggt och undvek all ögonkontakt med katterna för att inte uppträda utmanande.

Hundarna ja... Sex julklappar var fick de. Tanken var att redan den första skulle sysselsätta dem i någon dag men "iron jaw"-hundarna demolerade hundbenen i värsta flistuggarstil.

Som vanligt i den Larssonska släkten, blev julaftonsfirandet ganska kortvarigt. Hem för att pilla lite på julklapparna - barnen (och de vuxna) var mycket nöjda över skörden. Sen i säng för att orka med julfirande # 2 på juldagen.

GOD JUL!

Pensionärsutrustad!

I går gjorde jag slag i saken och köpte såna där pensionärsbroddar till skorna. Inte för att jag är så mycket till åren kommen...än... Och inte som en framtida investering... Utan för att få fart på "Röda Faran", dvs sparken. Nu är sparkföret så bra att det liksom är FÖR bra - man får inget fäste för frånsparkarfoten.

Men med broddar gick det undan. Jäklar anåda. Fast ska sanningen fram så stod jag mest och parerade på medarna. Fella och - framför allt - Ya'ax njöt i stora drag av att få sträcka ut ordentligt i sju km, även om de hade en (relativt lättfotad) matte på sparken bakom sig.

Så jag kan lugna ev oroliga distrikstköterskeutbildade bloggläsare (som, vilket jag hört på omvägar, har en stark misstro till min förmåga att inse mina egna begränsningar) att jag inte övermotionerade mig i dag. Gör ett hembesök så får du se att jag lever och har hälsan, gumman!

I morse avlämnade vi en extra unge som vi lånat sedan i söndags. Det är en av Frejas kompisar som bott här medan de haft hyrda hästar på stallet. Alla barnen har verkligen underbara kompisar. De märks knappt av. Vilket innebär att man kan råka slarva bort dem ibland. Det vet jag. Av erfarenhet.

Dagen före dagen brukar vara en bra dag. Då har man gjort många insikter om att det ändå är åt helvete med alla projekt som man skulle hinna innan jul. Här var det t ex Frejas rum som skulle vara färdigmålat, men när färgen tog slut i eftermiddag var det bara att acceptera faktum. Ligger istället ovanligt bra till vad gäller julmat och städning. Så nån uppesittarkväll lär det inte bli. Snarare "tv-soffa-liggar-kväll". I morgon bitti blir det en tur till stämningsfulla Kusmarks kyrka där Isac och Freja ska sjunga och spela. Sen till mor och far för julaftonsfirande. Mys pys.

En Riktigt God Jul önskar jag er!

Calskrove-premiär

I dag gjorde vår familj sånt där som jag förstått att vanliga familjer gör nån gång då och då. Vi gick på stan, shoppade, var till frissan, käkade ute... Riktigt trevligt, men nån vana lär det inte bli.

På allmän begäran gjorde vi premiär på Calskrove. För er icke-Skelleftebor kan jag berätta att det är en företeelse här i stan; en Calzonepizza innehållande en annan specialité; skrovmål (två 45 grams hamburgare med tredelat bröd, dressing, sallad och ost samt pommes). I mina ögon precis lika äckligt som det låter, men våra hormonstinna 14-åringar högg in med god aptit! Om det blir nån upprepning vet jag dock inte. De var lite gröna i synen innan de ätit färdigt...

            Förväntansfulla...

            Titta noga så ser ni både hamburgare och pommes frites i pizzan.

På tal om mat; i kväll blir det att marinera revbensspjäll och göra fetaost-rödbetssallad. Annars blir lillebror besviken. Jämte "Karl Bertil Jonssons Julafton" är det ett av få glädjeämnen för honom när det gäller julen. Och vad gör man inte för släkten!

Gunde och jag...

Tidigt i morse ringde väckaren. Fredrik, Freja och en lånetjej drog iväg till ridhuset kl 6.15 med skotern. Annat var det med styvsonen och Elias, som inte syntes till utanför sovrummen förrän vid lunch. Då hade jag och Fredrik hunnit lämna Isac hos mormor och morfar, varit och tagit blodprov för rabiesvaccinationen hos veterinären (och som vanligt en massa "ÅH"-anden och "OJ"-anden över att hundarna är vältränade och vad de tävlar i) samt till barnmorskan och lyssnat på bebben.

I sken av det sista dagsljuset snörde jag sedan på mig längdskidorna för första gången denna vinter. Ya'ax och Fella fick dra kätting och de forcerade den nyfallna pudersnön utan bekymmer. Trodde jag skulle göra det också. Jo men just det. 2 dm nysnö kan gömma de mest förrädiska fällor i form av tuvor, isfläckar, sten, traktorspår etc. 5 km blev typ 4 km plåga. Kom inte ihåg att pjäxorna var osköna och stela som ett par plankbitar. Hade inte räknat med att jag skulle dra av handremmen på staven i ett försök att hålla mig på rätt köl när jag halkade på en isfläck. Trodde inte att det skulle bli så mörkt så fort. Visste inte att det tilltagande snöfallet till slut skulle bilda en närmast ogenomtränglig vit vägg. Insåg inte att 9 mån skidvila och 5 mån graviditet skulle påverka kroppen så menligt.

Det lär dröja ett tag innan jag snör på mig skidorna igen. Åtminstone till i morgon.

Nu blir det framstupa sidoläge i tv-soffan ett tag. Har just haft kollektiv pizzabakning med barnen och nu är det skoterkörning (för pojkarna) och hårstyling (för tjejerna) som gäller.

Ha en god kväll, gott folk!

Årets mörkaste dag

När vi renoverade sovrummet satte vi bara in säng- och fönsterbelysning. Allt för att få det så mysigt som möjligt.

Men det ställer till det när man ska klä sig. Och när man ska hoppa över klädhoparna som blir liggande på golvet för att det är för mörkt att se när man ska lägga in dem i garderoben.

Pannlampa kanske?

Litet storfrämmen

I går kväll fick vi besök av Karin och lilla Hemi, som båda lämnat en sjuklig Jimmie hemma.

Hemi, ca 9 v gammal, är precis så kaxig som en liten valp ska vara. Inga betänkligheter alls när hon fick träffa två- och fyrbenta hemma hos oss. Katterna tog tillflykt upp på stolar och bord (fjantigt, de som älskar sina 35-kg kamphundsvovvar) och Ya’ax, som tycker att småvalpar är ganska äckliga och ouppfostrade, fick inte stifta någon djupare bekantskap med den lilla krokodilen. Men Fella - vårdhunden - ÄLSKADE henne. Lite bufflig ibland - så går det när man är en bulldog - men hon hade stort överseende när Hemi tuggade henne i ögon och öron eller jagade hennes svans.

Om du klickar på första bilden får du se hur det gick till när Fella och Hemi först träffades.

 Hemi och matte Karin

Och som avslutning en bild sedan tidigare. Freja och Fella önskar god jul:

                     

Freja fotar

11-åriga Freja önskade sig - och fick - en lite bättre kamera när hon fyllde år i höstas. Med illa dold modersstolthet lägger jag upp några av hennes alster här...

Dålig mor?

Om man passar på att baka pepparkakor medan ungarna är på skolan - är man en dålig mor då? I så fall är jag det... Men tycker att jag borde få pluspoäng för att jag hade Fredrik som bakpartner. Vi hade mycket olika åsikter om kakornas varierande tjocklek, mängden mjöl på bordet och avståndet mellan kakorna på bakplåten. Dessutom går det emot både mina principer och mina traditioner att baka pepparkakssnoppar.

Mammatagen satt i även på promenaden i 20-gradig kyla. Med nedskjutna ögonbryn fick jag Fredrik att överge lågskorna till fördel för vinterkängor. Men långkallingar under de trasiga jeansen och handskar på händerna fick jag inte på honom. Med beundran måste jag ändå konstatera att Fredrik inte klagade på kylan en enda gång under de fyra kilometrarna. Kanske hans käkar hade frysit ihop..?

Kvällen avslutas under filt framför tänd brasa med magen proppfull av julmat efter terminsavslutning med skolan. Så många fler knop blir det nog inte här i dag!

Än slank hon dit...

 

Vaknade i morse av att Fredriks väckare ringde. 5.45. Då var det kört. Ingen mer sömn där inte. Fredriks rutiner har varit snoozning 3 - 4 ggr innan han stigit upp men med hot från en lättväckt Jenny-Ann om att han skulle få tillbringa resten av sina nätter i gästrummet har han slutat med det. Så nu stänger han istället av väckaren när den ringer... och somnar om... Vilket innebär att jag ligger och "ohågas" och väntar på att han ska vakna och stiga upp... Med ängeln på ena axeln; "Klart att du ska väcka honom så han slipper stressa!" och  på den andra; "Äh, låt honom sova så att han lär sig nån gång!"

Ingen bra början på dagen m a o. Hann nog med att ge varje unge en - inte allt för oförtjänt - avhyvling innan de åkte till skolan.

Jobb på skolan på fm. Sen iväg till barnmorskemottagningen för att lämna prover för andra gången på två dagar. När jag anmälde mig i receptionen hörde jag överläkaren ropa inifrån sitt kontor: "Är det den där besvärliga patienten?". Tur att man har gjort intryck!  

Tyvärr har jag förtjänat epitetet genom att ha svårinställd dosering av medicinen. Det var inte mer spännande än så...

En km i bassängen och sen hem för att styra upp en del jobb. Mycket på G nu! Hann baka lite saffransbröd och kola också.

På kvällen lång promenad med grannen. Blank is under nyfallen snö - ingen lyckad kombination. Hundarna drog kätting och spann lös i varje uppförsluta. Och jag spann lös i en feldoserad kurva och gjorde en skitsnygg vurpa med fötterna upp och kroppen ned. Kan väl inte säga att jag såg hela livet passera revy, men jag såg hela fallet utspela sig i ultrarapid i mitt huvud. Ska man göra nåt så ska man göra det ordentligt! Lyckligtvis inga skador på annat än stoltheten. Visste inte att jag hade den i arslet.

Go' kväll!