Än slank hon dit...

 

Vaknade i morse av att Fredriks väckare ringde. 5.45. Då var det kört. Ingen mer sömn där inte. Fredriks rutiner har varit snoozning 3 - 4 ggr innan han stigit upp men med hot från en lättväckt Jenny-Ann om att han skulle få tillbringa resten av sina nätter i gästrummet har han slutat med det. Så nu stänger han istället av väckaren när den ringer... och somnar om... Vilket innebär att jag ligger och "ohågas" och väntar på att han ska vakna och stiga upp... Med ängeln på ena axeln; "Klart att du ska väcka honom så han slipper stressa!" och  på den andra; "Äh, låt honom sova så att han lär sig nån gång!"

Ingen bra början på dagen m a o. Hann nog med att ge varje unge en - inte allt för oförtjänt - avhyvling innan de åkte till skolan.

Jobb på skolan på fm. Sen iväg till barnmorskemottagningen för att lämna prover för andra gången på två dagar. När jag anmälde mig i receptionen hörde jag överläkaren ropa inifrån sitt kontor: "Är det den där besvärliga patienten?". Tur att man har gjort intryck!  

Tyvärr har jag förtjänat epitetet genom att ha svårinställd dosering av medicinen. Det var inte mer spännande än så...

En km i bassängen och sen hem för att styra upp en del jobb. Mycket på G nu! Hann baka lite saffransbröd och kola också.

På kvällen lång promenad med grannen. Blank is under nyfallen snö - ingen lyckad kombination. Hundarna drog kätting och spann lös i varje uppförsluta. Och jag spann lös i en feldoserad kurva och gjorde en skitsnygg vurpa med fötterna upp och kroppen ned. Kan väl inte säga att jag såg hela livet passera revy, men jag såg hela fallet utspela sig i ultrarapid i mitt huvud. Ska man göra nåt så ska man göra det ordentligt! Lyckligtvis inga skador på annat än stoltheten. Visste inte att jag hade den i arslet.

Go' kväll!