Gunde och jag...

Tidigt i morse ringde väckaren. Fredrik, Freja och en lånetjej drog iväg till ridhuset kl 6.15 med skotern. Annat var det med styvsonen och Elias, som inte syntes till utanför sovrummen förrän vid lunch. Då hade jag och Fredrik hunnit lämna Isac hos mormor och morfar, varit och tagit blodprov för rabiesvaccinationen hos veterinären (och som vanligt en massa "ÅH"-anden och "OJ"-anden över att hundarna är vältränade och vad de tävlar i) samt till barnmorskan och lyssnat på bebben.

I sken av det sista dagsljuset snörde jag sedan på mig längdskidorna för första gången denna vinter. Ya'ax och Fella fick dra kätting och de forcerade den nyfallna pudersnön utan bekymmer. Trodde jag skulle göra det också. Jo men just det. 2 dm nysnö kan gömma de mest förrädiska fällor i form av tuvor, isfläckar, sten, traktorspår etc. 5 km blev typ 4 km plåga. Kom inte ihåg att pjäxorna var osköna och stela som ett par plankbitar. Hade inte räknat med att jag skulle dra av handremmen på staven i ett försök att hålla mig på rätt köl när jag halkade på en isfläck. Trodde inte att det skulle bli så mörkt så fort. Visste inte att det tilltagande snöfallet till slut skulle bilda en närmast ogenomtränglig vit vägg. Insåg inte att 9 mån skidvila och 5 mån graviditet skulle påverka kroppen så menligt.

Det lär dröja ett tag innan jag snör på mig skidorna igen. Åtminstone till i morgon.

Nu blir det framstupa sidoläge i tv-soffan ett tag. Har just haft kollektiv pizzabakning med barnen och nu är det skoterkörning (för pojkarna) och hårstyling (för tjejerna) som gäller.

Ha en god kväll, gott folk!