Verklighetsflykt

Tillbaka i hemmets lugna vrå efter två intensiva, vilsamma, trevliga, sociala, avkopplande dagar i Umeå.

Äventyret började på sönd vid lunch. Då gav vi oss ut i snöstormen för att ta oss de dryga 15 milen ner till Umeå. Sträckan till Lövånger, som vanligtvis brukar avverkas på 40 - 45 minuter, tog i går 1,5 timme. Ett antal gånger fick vi stanna för att skrapa rutor och rensa vindrutetorkarna från is. Vi gjorde också ett försök att, efter att jag drabbats av hormonbaserade tvångstankar och fått för mig att hundarna skulle bli kvaddade i bagaget vid en bakifrånpåkörning, flytta över dem till baksätet men då hade bakluckan isat igen totalt.

Lite närmare Umeå klarnade vädret upp och en bit in på eftermiddagen äntrade vi Hörnöfors, där Fredriks son William, bor. Han fick julklapp och vi tillbringade en trevlig stund med hans mamma, syskon och styvpappa. Sedan bar det, tillsammans med William, av mot Fredriks mamma och hennes man som byggt upp ett litet paradis ute vid havet. De har förvandlat en sommarstuga till året-runtboende utan att ge avkall på mysighet och idyllkänsla. Hit lär vi styra kosan i sommar då det är en eller ett par meter mindre snö och lite mer badvänligt.

Efter en trevlig kväll ute vid havet åkte vi söderut mot Hörnöfors för att återlämna William. Halvvägs stötte vi på en dikeskörd bil. "Alltid Redo"-Fredrik ropade stopp och belägg och innan jag visste ordet av låg både han och William under bilen och grävde snö för fullt. De två killarna som hörde till bilen hade uppenbarligen - grundat på uteseendemässiga och fonetiska antaganden från min sida - ingen större snövana så de stod mest handfallna och var mycket tacksamma för hjälpen de fick. När vi stod där kom en man ut från ett intilliggande hus och frågade om vi ställt ut varningstrianglar. Sen gick han tillbaka in på gården och om vi inte mittog oss så hade han också en traktor uppställd där. Så jäkla typiskt svenskt - om han hade gjort sig omaket att klä på sig och gå ut för att komma med spydiga kommentarer, kunde han väl ha erbjudit hjälp? Må han köra i diket längs en enslig väg i arktisk kyla och snöstorm!

Sent omsider anlände vi till fascionabla Scandic Plaza i Umeå. En övernattning där var vår julklapp till oss själva. Hundarna hade förstås full access till bekvämligheterna i hotellrummet och skötte sig fint och belevat när vi korsade foajén. Att åka hiss med genomskinliga dörrar var en hit och minsann fick de inte en egen skylt att hänga på hotelldörren också (antar att det var för att de inte skulle skrämma livet ur någon stackars nitisk städerska).

Fella valde sedan king size-bädden medan Ya'ax klämde ihop sig i en enkelsäng.

Lite frusna efter äventyret i det snöfyllda diket i Sörmjöle, tappade vi upp ett härligt skumbad och med lite vilja och tack vare den minskade friktionen som bubblorna bidrog med, kunde vi klämma ner oss både Fredrik, jag och mammamagen.

Lättjan forsatte dag två som, förstås, inleddes med en stadig hotellfrukost. Sedan lite miljöträning med hundarna som - om de hade haft stämband och tungband utformade som våra - hade "OH":at och "AH":at över allt folk och alla fönsterskyltningar i storstaden. Efter en stund fick de vila i bilen medan jag och Fredrik shoppade loss ordentligt. Vet inte när jag senast gick på mellandagsrea. Och när jag senast ansåg mig ha tid att bara strosa runt och titta på saker och ting.

Att bara finnas till och inte göra ett endaste dyft som är nyttigt var en bra inställning inför nästa aktivitet - spa på IKSU. I två timmar lyckades jag och Fredrik i stort sett bara ligga still och "vara". Duktiga Skelleftebor! Den icke-gravida Fredrik solade solarium medan jag plaskade i en varm pöl. Sedan hann vi prova på lite ljusterapi på en fejkbadstrand innan vi kände hotet från analkande latmaskar. Då flydde vi in i omklädningsrummen, duschade, klädde oss och gick in i bilen för att styra kosan mot Vännäs.

I Vännäs provkörde vi en bil som vi är mycket sugna på. Inte den på bilden men en likadan. 9-sitsig med stooooooort bagageutrymme som rymmer både barnvagn, två hundar och en massa annat skrot som vi av nån anledning samlar på oss. Ska bara fnula lite mer men om inget avskräcker oss när vi hör oss för om modellen blir det nog köp.

Passade på att hälsa på i ett av våra fantastiska familjehem när vi ändå var i krokarna. Tittade lite på kycklingar, gamla mopeder och pratade lite strunt. Har jag ett fantastiskt arbete eller vad?!?!?!

Sedan var det dags att börja resan norrut. Gjorde pit stop i Umeå för lite snabb middag. Jo tjenare. Fel dag att köpa "snabb mat" på snabbmatställena. Var förbi en pizzeria som hade en knapp timmes väntetid på maten. Det fick bli drive in på Mc Donalds och sedan kort påhälsning hos Fredriks syster med familj för att slippa äta i bilen.

Så... vi var borta i knappt 1,5 dygn. På den tiden hann det snöa ca 80 cm. Det är vid dessa tillfällen jag tackar min lyckliga stjärna för att jag svalt stoltheten och lejt bort skottningen till grannen som har baklastare. Vi fick ändå plumsa när vi skulle in.

Så nu sitter vi här insnöade och gonar oss framför brasan och beundrar en fantastisk amaryllis som slagit ut medan vi varit borta (jämför med den normalstora på en av bilderna).

Borta bra men hemma bäst.