Fröken Bionicle får en ledig dag

I går kväll fick jag oväntat en ledig dag. Slutkörd efter att ha börjat torsdagen redan kl 04.00 och efter att ha tillbringat den på spännande möte i Stockholm, fantiserade jag om lång sovmorgon och en lättjefull dag. Och så sitter jag i vanlig ordning och jobbar kl 05.30... I och för sig eftersträvansvärt om man vill vara effektiv och känna sig duktig, men man är ju inte precis nåt socialt vidunder efter kl 20.00 på kvällarna.

Egentligen är det väl inte så konstigt att fröken Larsson (aka fröken Bionicle) beter sig lite knäppt. Livssituationen är minst sagt lite spretig just nu - ja, i vissa lägen närmast farsartad. Parallellt med att försöka förhålla sig till ett flertal vuxna människor som beter sig barnsligt i både mindre och större situationer, är jag stolt så jag nästan spricker över mina barn som beter sig så himla vuxet (Freja som dragit iväg till Småland för en praktikvecka som häst- och hunduppfödare, Isac som i vanlig ordning gör allt han kan för att alla ska må bra och Elias som faktiskt snart är vuxen och är i full färd med att ordna både körkort och jobb). Jag har också, under senaste tiden, skördat många vinster av att ha hittat rätt personal och vårdat relationerna till dem väl. När det gungar hjälper de till att leta jämvikt - vi är ett vinnande team helt enkelt! Hemmavid vilar harmonin från semesterresan kvar och kärleken blomstar även bland de fyrbenta, främst från en löpande men nyparad Fella - håll tummarna för att vi får tillökning lagom till midsommar!

Så. Vadan denna överskrift? Jo, nu är det ju så att fröken Larsson har tagit premiärturen på sina nya skikes.

 =?

Närmast lik en Bionicle drog jag iväg över stock och sten och lärde mig ganska snabbt att det inte är så dumt att ta på sig skorna ordentligt och att det finns en anledning till att reklamfilmerna för skikes INTE är inspelade i Ersmarksbodarna - när underlaget är så dåligt att t o m väghyveln som ska åtgärda kör fast, kan man inte räkna med att åka rullskidor obehindrat, oavsett om de är specialgjorda för terräng eller inte. Men skam den som ger sig, i dag har jag tänkt snöra på mig skorna ordentligt, eventuellt också läsa bruksanvisningen och sedan leta upp rätt sorts väglag. Jag tror fortfarande inte att jag är mogen för att ta på mig hundförarbältet och spänna fast mig efter mina två understimulerade hundar. Hmmm... Det var en konstig insikt. Undrar om jag håller på att bli gammal..? Klok..? Feg..?

Nåja, om lyckan står mig bi och rullskidorna vill mig väl, återkommer jag med rapport. Tills dess - ha en underbar helg!

 

 

Bland det bästa jag någonsin har gjort

Tänk så fort ett par veckor kan gå, när man får tillbringa dem med de personer man älskar mest, på ett ställe som liknar paradiset, vara helt utan förpliktelser och ta dagen som den kommer! Om det var möjligt, skulle jag ge alla människor som jag bryr mig om en del av den lycka och själsfrid som jag och min familj har fått uppleva under vår semester i Egypten.

De allra flesta har fått ta del av våra rapporter och foton via Facebook, men efter lite påstötningar från mer världsfrånvända vänner och släktingar förstår jag att jag bör tillägna ett inlägg denna resa. Det är möjligt att det blir fler än så, förresten. För parallellt med vår drönarliknande tillvaro i Hurghada, har det hänt andra spännande saker. Men det får ni veta mer om sen.

Från ett paradis till ett annat. Från påskens Kolbullefestival i Kalvträsk styrde hela familjen så kosan mot Makadi Bay, strax utanför Hurghada i Egypten. Resan både dit och hem var lång, eftersom vardera väg bl a innehöll en övernattning på Arlanda.

Vi kissade revir på Terminal 5.

 

 

 

Och det som mötte oss var sand, sand och åter sand...

 

 

...hela vägen till Makadi Bay, där Edens Lustgård väntade på sex solsvultna norrlänningar!

 

 

 

 

 

 

Ganska snart föll vi in i en skön lunk. Jag steg upp tidigt, tidigt och hann både med lite jobb och en promenad innan jag väckte familjen för gudomlig bufféfrukost vid åttasnåret.

Min favoritmeny bestod av fruktsallad, färsk-

pressad apelsinjuice och strålande väder.

Sedan beslutsångest; stranden, vattenlandet eller poolen?

När vi väl hade övervunnit Isacs fobi för maneter, tillbringade vi några svalkade förmiddagar nere vid Röda Havet.

Rida kamel - eller kanel, som Birk

säger - var förstås en självklarhet.

 



Flygfoto över Ersmarkbodarna?

Nej, det är Isac som har varit framme med spaden.

 

Visst känns huset igen?

Och traktorn?

 

Vattenlandet var lika imponerande som det var gratis. Kan det bli bättre?

 

 

 

 

Likväl som Isac lyckades bemästra sin rädsla för maneter, bestämde sig Birk för att plötsligt våga duscha håret utan att få panik.

 

 

 

Andra i familjen testade sina gränser på andra sätt...

  

 

 

 

 

 

 

Nå, fröken Larsson då? Jo, med Birk som förkläde bemästrade jag mina egna hjärnspöken. Med ett vakande öga på barnpoolen lyckade jag nämligen avverka inte bara en utan flera böcker inom loppet av några dagar. Låter kanske inte så märkvärdigt, men för en f d bibliofil som inte kunnat läsa en bok på åtta år (då läsförmågan förvann i ett läge av stress och mental utmattning) var det en stor vinst och en återvunnen rikedom.

 

Vissa förmiddagar och nästan alla eftermiddagar tillbringades vid poolen. Vi badade, solade, åt glass, spelade bordtennis, fotbollsspel och shuffleboard - och bara var!

 

Kalvträsk goes Egypt! 

Ny, stor och fluffig bekantskap!

 

Lagom till middagstid var det dusch- och smörjtid innan vi intog underbara middagsbufféer på all inclusive-restaurangerna. Sedan närmade sig dagen sitt slut för smågossarna och för deras mamma, som vid det laget varit uppe ett halvt dygn och mer därtill. Kvällarna tillbringades därför till stor del på hotellrummet varifrån den vaknare delen av familjen gjorde avstickare till hotellobbyn för internet och till närområdena för lite shopping.

 

Städaren gjorde sitt bästa för att göra det trevligt...och få bra med dricks...

 

 

 

  

 

Och så vilade vi...och sov. De flesta av oss var i säng vid 22-tiden.

 

Så mycket kärlek samlad på en kvadratmeter!

 

Vanan med konstiga sovstilar tog vi med utomlands -

varför ändra ett vinnande koncept, liksom?

Syskonkärlek!

 

Förutom ett par shoppingturer, avsatte vi en dag till en snorkel- och delfinutflykt. Där var det dags för fröken Larssons andra mentala highscore; från att ha hyperventilerat i snorkeln och panikdoppat huvudet under ytan, fast förvissad om att jag skulle drunkna när som helst, lyckades jag till slut t o m dyka flera meter ned i vattnet - och dessutom njuta av upplevelsen!

 

På vägen ut gick det så mycket sjö att man på de skandinaviska

båtarna delade ut sjösjukepiller och flytvästar, medan de

inhemska båtarna hade 2 - 5-åringar fastklamrade

vid relingen...

 

 

 

 

 

 

 

 

Det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord och jag hoppas att denna bildbombning har gjort Egypten rättvisa. Om inte, kan jag berätta att jag och Fredrik har närt tämligen långtgående planer på att köpa lägenhet där nere men har tvingats inse att resorna dit tyvärr skulle bli för kostsamma.

 

Förutom sol, lättja och trevliga upplevelser, har resan varit en lisa för hjärtat och för allas relationer. Jag kan stolt konstatera att vi har stått ut med varandra och mest imponerad är jag av alla barnen, som genomgående varit så otroligt positiva och duktig på att ta hand om varandra. För mig är dessa två veckor en god grund att stå på när jag nu står i begrepp att ta mig an nya utmaningar, både positiva och andra lite mer ångestfyllda. Men det får ni veta mer om en annan gång! Nu ska jag ägna kvällen åt att vila och mysa med hundarna; Ya'ax som just fått komma hem och Fella som haft amorösa äventyr nästan allt sedan vi landade i Sverige igen. Men, som sagt, det är en helt annan historia!