Livet blir inte alltid som man tänkt sig...

Ta ett scenario som du aldrig trodde att du skulle få läsa om på den här bloggen. Multiplicera med tio.

Där är vi nu.

Helvetet har helt enkelt frusit till is.

Jag överlevde prövningen. Och det är jag stolt över. Därmed inte sagt att det kommer att bli nån vana.

Jag JOGGADE i går! Inte så långt. Inte särskilt fort. Och inte heller självmant. Men jag gjorde det.

Det var sata-grannen som av nån sadistisk anledning lurade ut mig. Och, som sagt, det var inte den nära-döden-upplevelse som jag trodde att det skulle bli. Men det orsakade en hel del huvudbry hos hundarna, särskilt vårdhunden Fella. Till en början trodde hon att det var lydnadsträning och sprang så vackert i fotposition. Men så började hon fundera på vad tusan som var fel - det var den längsta "språng march" i ett fritt följ som hon någonsin varit med om. Då började hon titta sig om och undra om vi var på väg TILL eller FRÅN nåt. Och i takt med att blodtryck och ansiktsfärg hos vederbörande steg, började hon förbereda sig på att varsla för en analkande hjärtinfarkt. Ya'ax, däremot, hade för första gången fullt sjå med att hinna/orka hålla jämna steg. Till skillnad från Fella hade han inte fått nån ordentlig motion under dagen så han fick dra lite kätting.



Ungefär lika skeptisk som jag var till grannen i går, lika förälskad är jag i vår nya möbel. Eller...ny och ny... Den har stått hemma hos mamma och pappa sä länge jag kan minnas. Nu ska den få pryda vårt kök och agera skafferi. För, minsann, vi funderar på att byta ut vår kyl/frys till två fristående skåp och då ryker det nuvarande skafferiet. Då behöver inte gäster och släkt längre förundra/förfasa sig över att en sexpersoners familj bara har ett halv kylskåp. Och jag antar att jag i framtiden kommer att göra många konstiga fynd av bortglömda livsmedel och oupptäckta livsformer - sånt som aldrig får utrymme att växa och föröka sig i dag eftersom vi måste överväga existensberättigandet hos varenda litet ägg.

På tal om existens, så har uppenbarligen min favoritbikini upphört att finnas just lagom till årets första badutflykt. Jag har ju tämligen stor tilltro till Facebook och dess förmåga att lösa de flesta bekymmer som kan uppstå så tanken snuddade vid att lägga ut en fråga där, men jag tvivlar att så många av mina vänner har varit och rotat i min troslåda. Men skulle du, bloggläsare, av nån outgrundlig anledning förfoga över en min svarta bikini med broderade blommor så RO HIT DEN OCH DET ILLA KVICKT!!!

Slag i slag - receptet på en bra dag!

I går var en låååång och riktigt trevlig/effektiv dag. Som vanligt hann jag inte allt jag hade tänkt, men vi lyckades få in både nyttigheter och en massa trevligheter!

Kl 6 ringde väckaren. Jobbade en stund, stökade undan lite och drog sedan norrut för trevlig hundträning och en massa skitsnack. Lagom vid lunch var jag hemma igen och då började familjen vakna till liv - så där 1/4 dygn senare... Snabbt familjerådslag, lite utfodring av ungar och sedan drog vi iväg på en liten utflykt. Efter lite nitlotter landade vi på Kajutan tillsammans med mormor och morfar. Efter det handling på ICA mAxi, sen hem för att plocka undan lite på gården och inne (hur kan det komma sig att det blir så in i helv... skitigt inomhus när man aldrig liksom är där?!?!) och käka rökt aborre. Ganska snart anslöt tränings- och loppiskompanjonen. Barnen lekte, vi donade på med loppisen (som nu verkligen är värd ett besök!) och avslutade med jordgubbsfrossa.

Efter att Isac och Freja åkt till pappa kom vi på att vi skulle till mamma och pappa för att hämta möbler och ännu mer loppissaker. Bland annat fick vi med oss ett gammalt kantor (stort hörnskåp) som jag verkligen ser fram emot att ha fått på plats (inte att få på plats - det lär bli ett helvete). Återkommer med bildbevis när det är installerat!

Vid midnatt var vi hemma igen och då gick jag in för landning ganska snabbt. Jättetrött och jättenöjd. Fler såna här dagar, tack!

Kort inhopp - livet väntar

Nästan lite sommarkänsla på altanen



Vaknar upp kl 6 till en solig (om än blåsig och förmodligen inte särskilt varm) dag och stundande hundträning med gott sällskap. Känns bra. Kan till viss del kompensera kontrollförlusten jag kände av att ha Fredrik och hundarna på vift i går. De patrullerade Midsommartravet och självklart gick det bra, fast lite konstigt var det. OK att han har mina ungar - men hundarna..!? :-)

Sista dagen med ungarna innan de åker till pappa några veckor. Har så smått börjat acceptera att den här sommaren inte riktigt blev som jag tänkt så nu glider jag mest med strömmen. Bytte midsommarlättjan mot lite nyttiga aktiviteter i går (typ bilsanering) och tänker ge mig i kast med en förvuxen gräsmatta senare i dag. Och så fort det bara går, drar jag iväg till stugan igen!

Vår lille EHEC-bäbis mår bara finfint. Lilla Duracellkaninen. I går kom jag på honom med att låsa upp min iPhone flera gånger. Spännande att se vilka kostsamma appar han hunnit ladda ner...

Nu upp och iväg. Allt gott folk!

Ömsom regn, ömsom solsken

Eller snarare en jävla massa regn och en liten, liten solglimt.

På onsdag mitt på dagen drog tattarpacket västerut. Mot Paradiset. Diverse ungar, hundar och jag. Vi tog det lugnt och gjorde pit stop i Bastuträsk för att äta thaimat och förgäves leta efter loppisar. Ungefär då ringde smittskyddet och berättade att Birk var EHEC-bärare, vilket föranledde ett majestätisk läkarpådrag från allehanda instanser. Jag vet inte om de tyckte att vi tog för lätt på saken, för jag tror att det ringdes minst 6 - 8 samtal från diverse professioner inför den stundande storhelgen.


Så här glad kan man bli om man har EHEC!

Väl på plats i stugan intog tonåringarna husvagnen och gjorde "tonåriga" saker. Plockade ögonbryn och sånt. Jag och Isac gav oss i kast med möblemanget och satsade på en liten mini make over.


Före...


...och efter...


...x 2.

På torsdagen gjorde solen sitt bästa för att orka igenom regntunga moln och på förmiddagen vad det till och med läge för linne och shorts! Jag gav mig på gräsmattan...eller...snarare den förvuxna daggkåpetäckta gräsplätten...med röjsågen medan de äldre ungarna turades om att sköta Birk. Jag fick också besked om att min förhoppning om lugna och relationsfrämjande dagar med Fredrik och Birk i stugan kommande vecka istället blev en gräsänkeperiod för undertecknad, så det kändes angeläget att få stöka undan så mycket som möjligt av det praktiska eftersom unge herr Perpetuum Mobile förmodligen kommer att hålla mig sysselsatt dygnet runt.

Ungefär mitt på dagen tog batteriet i mobilen slut och jag fick under några timmar känna på lugnet att vara avskuren från omvärlden (vilket innebar en hel del frustrationer hos läkarkåren men en skön känsla av lugn hos mig). Tyvärr innebar det att jag inte hade möjlighet att fota barnens dopp i spa´t - Binke-Bonken fick premiäranvända sin badstol och gillade den skarpt.

På eftermiddagen anslöt mamma, pappa och Fredrik. Jag hann ta en promenad med hundarna, sedan tog vi alla en tur till närliggande loppis, där jag förköpte mig för en vecka sedan. Förutom de varor jag löste ut hittade jag ett par blomvaser i pressglas som numera förgyller sin plats i stugan. Tänk att så små, små detaljer kan göra en så glad!



Några hekto rökt abborre och en skruttig husvagn följde också med hem till stugan. Den senare eftersom vi uppenbarligen saknar både tidsfördriv och skrot på gården sedan tidigare... ;-)

Fredag morgon. Midsommarafton. Jag vaknade 04.30 och var kissnödig. Låg och gruvade mig för att gå ut på dasset och skänkte många tacksamhetens tankar till de som beslutat avskriva stort midsommarfirande med vänner till fram emot kl 08.00. Då kunde vätskeöverflödet i blåsan inte längre låta sig stoppas av vätskeöverflödet utomhus. Vädret gjorde också att klädning av midsommarstång fick stå tillbaka för mer icke traditionsenliga aktiviteter som fortsatt möbelmålning. Denna gång var det en bortprioriterad och skamfilad syrabetsad köpmandisk som fick ny färg och nytt liv:



Efter en lunchmiddag med efterlängtad surströmming gav vi upp. Vi packade ihop oss och körde hem till förhoppningsvis torrare nejder. Men vad gör man helt utan planer en mulen midsommarafton kl 19? Körde tillstan en sväng och fick jaga ganska ordentligt innan vi hittade en öppen mack som kunde förse oss med lite godsaker.

Summa Summarum: En midsommarafton som INTE lär gå till världshistorien.

Semester. Eller nåt.

Så här 1,5 vecka in i semester tänkte jag faktiskt försöka mig på att vara ledig också. Så jag tar pick och pack, ungar och hundar och åker ut till stugan. Vi kommer förmodligen att sitta inne och häcka, nedfrusna och blöta, medan regnet öser ner. Men skam den som ger sig! Jag har bestämt mig för att lämna datorn hemma också - det är ett fall framåt!

Fredrik, mamma och pappa ansluter om ett par dagar. Då blir det ett lugnt midsommarfirande.

Så... Vi hörs igen när dagarna blivit kortare och mörkret börjat göra entré...

Herr Tigers vedermödor

Herr Tiger, en tämligen slätstruken och karaktärslös figur, njuter av nyvunnen vänskap med artfrände...


Herr Tiger är inte fullt lika förtjust i artöverskridande vänskapsband...

Kom och köp konserverad gröt!

I går var det premiär. Hade satt datumet för att ha lite kniv mot strupen och det funkade - förutom lite prismärkning var det mesta klart när vi slog upp portarna till loppisen. Vi hade t o m hunnit skylta lite (Elias, den godtrogne, tyckte att det kändes kriminellt att slå ner loppis-skyltar i byakorsningarna härikring) och satt upp lite lappar i närheten. Och så Facebook, förstås! Som funkade mycket bättre än Blocket, kan jag meddela. Har just gjort fjärde försöket att få in en godkänd annons. :-(

Det dök upp en hel del folk, de flesta vänner, släkt och bekanta men också flera familjer som sett skyltar eller läst på nätet. Drygt ett par tusingar fick vi in och det kan man väl inte säga vara fy skam?!

Man får ju glädjas åt det lilla och en lyckad loppisdag lägger lite plåster på "väder-" och "vi gör inget vettigt tillsammans"-såren. Senaste dagarna har jag bläddrat mellan yr.no och klart.se för att se vilken av sidorna som kan erbjuda bästa vädret på midsommar, men det är bara piss, piss, piss närmsta veckan. Jag har bara ungarna denna vecka innan de åker till pappa och inget roligt har vi gjort. Har dessutom planerat trevligt midsommarfirande i stugan med släkt och vänner men det känns inte särskilt angeläget om det ska regna och vara kallt. Nästa vecka, baske mig, så åker jag till stugan med Birk och hundarna vare sig det haglar, åskar, snöar eller är fint väder! Då kanske Fredrik slipper en uttråkad sambo så att han kan koncentrera sig på att sova när han är hemma.

Känns bara så otroligt, otroligt tråkigt att konstatera att alla planerna och projekten för denna sommar är skrinlagda redan innan sommaren dragit igång på riktigt. Här på gården skulle vi få hjälp av grannen att planera till grusplanen. Och att gräva ner jordvärme är nog bara att räkna bort detta år. I stugan skulle vi lägga ut brygga, se till att vi får in vatten i köket, bygga färdigt altanen, renovera motorbåten... Nu får jag nog vara nöjd om flotten kommer i sjön.

Ja, vad ska man göra av en så här fantastisk dag då..? Jag tror jag firar den med att städa källaren medan jag väntar på att familjen ska vakna till liv. Jippie. Eller nåt.

Sommarens mesta loppis!

Kanske läge för en paus från stranden? Eller vad sägs om en trevlig utflykt regniga dagar?

Sönd 19/6 öppnar sommarens förmodligen mest omfattande gårdsloppis. 64 kvm proppfyllda med fynd från ett flertal hem. Allt ska bort!!!

Ersmarksbodarna 61, skyltat från Ersmark och Kusmark.

Framplock av nya varor hela sommaren. Ring/sms:a för öppettider under sommaren.

Vi bjuder på kaffe/saft och kaka!

VÄLKOMMEN!

Stolthet och fördom

I går var en av de svenskaste dagarna på året. I alla fall för oss. Två skolavslutningar, varav en grundskoleexamen. Isac tjuvstartade genom att få sommarlov redan i tisdags, men vi firade alla tre i går med en riktigt trevlig släktsammankomst. Broder Jens var som vanligt flitig med kameran och förevigade. Kan man vara annat än stolt när man ser dessa fantastiska barn? Eller...barn och barn...somliga börjar lämna det stadiet...











Ungefär samtidigt som alla examensfirare svalt sista tårtbiten nådde mediadrevet Skellefteå. I var och varannan tidning och på nyheterna står nu att läsa hur ett antal personer i schtaaan eventuellt har smittats av EHEC och att en av dessa uppvisat tydliga symtom på sjukdomen (och det är ju älskade sambon, det). Sent i går kväll blev jag uppringd av Expressen och SWBA:s ordförande har det hett om öronen. Nere i södra delarna av landet har vissa reportrar dessutom tagit fasta på att anledningen till att så många människor samlats var en kamphundstävling (!!!). Jag förstår att oron bland Sommarkampenarrangörerna är stor och att lusten att anordna nåt liknande i framtiden f n är ganska liten, särskilt när media har helt fel fokus. Men jag försökte vara tydlig när jag pratade med aftontidningen och förklara att alla i SWBA skött allt föredömligt, både själva lägret och hur man tagit ansvar när smittan uppdagade sig. Nu återstår att se om vi bär på smittan men Fredrik konstaterade just nöjt att "om jag bajsat på mig, behöver jag inte laga mat då?" Så det återstår för mig att bestämma hur principfast jag ska vara; ska jag tvinga honom att kacka i byxorna för att slippa hjälpa till med maten eller ska han få gå i karantän ändå?

Shit happens...

Inte nån gång under hela min uppväxt och tonårstid - eller vuxna liv heller, för den delen - har jag haft nåt otalt med smittskyddsinstitutet. Inte minsta lilla veneriska åkomma. Och nu när man äntligen får hälsovårdens strålkastare på sig så är det för nån ettrig liten magbakterie som jag inte ens uppvisar symtom på. Fjantigt.

Jag kan i alla fall trösta mig med att jag inte är ensam om att uppta läkarvetenskapens tid just nu. Tvärt om. Alla som deltagit på Sommarkampen har samtal från smittskyddet (inklusive uppmaning att lämna avföringsprov) att vänta. För allt tyder på att vi utsatts för en EHEC-smitthärd - ni vet, den där magåkomman som fått ett antal tyskar att stryka med. Jag är helt övertygad om att Fredrik har fått en släng men därmed inte sagt att det går få honom att lämna prover... Övertalningsförsöken överlämnar jag med varm hand till Smittskyddet... Så vad kan man säga..? Shit happens? :-)

Ett antal telefonsamtal med Smittskyddet gjorde sitt på den i övrigt relativt ohanterbara stressen i dag. Baka ett antal tårtor, städa hela huset, sköta grinig unge, agera fredsmäklare mellan ungarna, klippa gräset, förbereda skolavslutning, gå på skolavslutning, jobba med upphandling, försöka styra upp alla transporter kommande dagar utan tillgång till bil... Hundarna har, förutom ett kort wp-pass i går, just så pass fått mat och går omkring och ger mig uttråkade, uppfordrande blickar. Kroppen min skriker efter motion och avslappnande promenader men det får bli en annan vecka...en annan tid... Är det så här det ska vara att ha semester?

Med två tonårsbarn som bara ser umgänge med familjen som en aktivitet i brist på annat och med en frånvarande sambo har jag försökt ändra inställning till sommaren. Som vanligt har ordningssinnet tagit överhand och som vanligt har jag konstaterat att det skitit sig. Det blev inte alls som jag tänkte. Så nu tänker jag att jag ska ägna sommaren åt at umgås med någon jag varit bekant med ganska länge - typ hela mitt liv. Men eftersom jag varit så fokuserad på att hinna umgås med andra har vi inte riktigt lärt känna varandra från grunden. Som det ser ut kommer vi att hänga med varandra - och vara utelämnade åt varandra - under ganska långa perioder och jag hoppas kunna stå ut trots att den där andra är överenergisk, neurotisk, snarstucken och egensinnig. Förhoppningsvis har jag vänner och bekanta som kanske kan förgylla tillvaron när hon går mig på nerverna.

Nu sista krafttaget inför morgondagens skolavslutningar och fikamottagningar.

Over and out!

Men oj - var helgen redan över?

En händelserik helg i några korta ord och bilder:

Fredag - Upp tidigt och ner till Umeå för ett möte. Eftersom Fredrik jobbade fick Birk följa med och stå ut med värmerekordet i bil. Stannade till på Biltema och shoppade lite inför stundande båtrenovering. Sedan hem och styra upp resten av dagen med barn som skulle hit och dit (Elias och Freja hade andra planer än oss övriga för helgen), bilar som skulle packas inför stugvistelse, blommor som skulle vattnas etc etc... Allt som allt innebar det att jag nätt och jämt hann till Skellefteå Brukshundklubb innan uppropet för min och Fellas premiär i Lk 3. Med andra ord tog jag inte särskilt hårt på tävlingen - räknade kallt med att 30 graders värme skulle ställa till det rejält för Fella - och kanske var det en bra inställning. Rent resultatmässigt gjorde vi inga minnesvärda stordåd men vi hade roligt på plan, båda två! Det enda som grämer mig var att Fella gjorde en PERFEKT fjärrdirigering (hon tenderar annars att komma framåt i skiftningarna) och så missade JAG ett kommando! När vi klev av planen stod Fredrik, Isac och Birk och väntade så jag brydde mig inte om att vänta in prisutdelningen, övertygad om att vi inte hade nåt att förvänta oss. Nu när jag satte mig vid datorn fick jag dock besked om att vi fick en tredjeplacering och en liten buckla i alla fall...

Efter middagsstopp och upphämting av båtmotor blev klockan sen innan vi kom till stugan där vi kröp isäng relativt snabbt.



Så lördag morgon. Resten av familjen sov gott. Själv gick jag upp relativt tidigt och tog hundarna med mig på en kanottur. Njöt av solen, tystnaden, sällskapet... Gick sedan en timmes promenad med varm morgonsol i ansiktet. Jag kunde riktigt känna hur alla sprickor i hjärta och hjärna läkte ihop. Hoppas på många, många fler såna stunder under sommaren.

När gossarna började kvickna till var det dags för ytterligare kanottrippar och bad. Vet inte riktigt hur många timmar vi och hundarna tillbringade i och vid vattnet men vi njöt av varenda minut.


Sjön suger! :-)


Kalvträsk från sjösidan


En lagom mystisk timmerstock som sitter fast mitt ute i sjön ända sedan flottningens dagar. Återkommande utflyktsmål för nyfikna barn i kanot.


Sommarpojkar!


Birk gav mig hjälp/stjälp när jag kom på att jag skulle tillverka oss en sandstrand alldeles nere vid båthuset. Inte klart än, men ytterligare några varma dagar som tillåter vassrensning och stenröjning så blir det perfekt för plaskande bebis.

Men säg den lycka som varar för evigt... Allt kan ju inte få vara perfekt för länge. På eftermiddagen tog vi oss en biltur; tog en lunch på Kalvträsks caféet Everts och drog sedan vidare till Norsjö för lite loppis och handling. Och precis då tyckte väl nån med outgrundlig makt att det var dags för ett litet bilhaveri...igen...

Efter ett par timmars huvudbry, bilmekande och väntande blev vi till slut undsatta av underbart snälla pappa. Han skjutsade oss till stugan och tog sen med sig Fredrik till stan så att han fick hämta andra bilen, sova hemma över natten och sen plocka ihop grejer för att åter igen åka till Norsjö och försöka få igång den havererade bussen. Utan resultat. Så det blev att hämta oss i stugan och sedan hjälpas åt att bogsera hem aset.


Morgonmys!

Jag, Isac och Birk hade roat oss med att städa stugan, gå med röjsågen (vilket jag lyckades göra utan sele - jag VISSTE att jag skulle få nytta av mitt breda arsel och mina timmar med ungar på höften nån gång) och sätta jordgubbsplantor. Ska bli intressant att se hur lång tid jag behöver på mig för att ta kål på dem.

Nu ska jag bränna alla nyvunnen energi på någa hektiska dagar med examensförberedelser (inkl klädinköp, tårtbak, avslutningsfest, storstädning av huset etc), ett par dagars arbete (personalmöten och svar på upphandlingar), hundklubbsmöten, hålla i hundträningar, häckplantering, klippa tre pojkar, genomlida tre skolavslutningar och stor examensmottagning här hemma samt hålla tummarna på att Fredrik (som enligt planerna ska jobba större delen av veckan) får igång bussen igen så snart som möjligt. Om jag överlever de närmsta tre dagarna - vilka dessutom är min första semestervecka - så drar jag nog upp till stugan på torsdag igen. Tror jag kan behöva den vilan då.

Bitterljuvt...

Dagarna fortsätter i samma anda! Värme, sol, trädgårdsstök, förbereda loppis, badpromenader för hundarna... För första gången i mitt vuxna liv (vid noga eftertanke förmodligen första gången ever) har jag fått tendens till soleksem också.

Som vanligt, har fredagarna en tendens att bli stressiga. Så också denna. Förbereda ett par ungar som ska iväg på studentexamen, jobba några timmar nere i Umeå (ser inte fram emot att ha Birk i bilen flera timmar), göra en hel del inköp där nere i residensstaden, hem och packa inför stugan, skjutsa ungar på div begivenheter, göra debut i Lk 3 (om inte solen gassar allt för mycket - då tror jag att vi stryker oss) etc etc. Och var är Fredrik mitt i allt detta, kan man ju undra? Jo, han jobbar. Och jobbar. Och jobbar. Efter en dags insats som maskinförare blev han uppgraderad till förstechaufför, vilket gör att han kan ha hur fullt upp han vill denna sommar. Trevligt med jobb och inkomster men lite knepigt att omorientera sig när hela familjen varit inställda på lång ledighet.

På tal om ledighet, så ska jag ju påbörja min på måndag är det tänkt. Men hela den dagen är redan inbokad på personalmöten. Och så uppdagades en upphandling med kort varsel så min första semestervecka/föräldraledighet kan jag nog se i stjärnorna efter.

Det blir med andra ord lite si och så med sol och vila för familjen i sommar...



I går blev det ett svettigt drag weight-pass med bad som avslutning. Dessutom anslöt ytterligare ett trevligt ekipage.

Nä, jäklar vad tiden rusar iväg. Måste dra söderut. På återhörande efter helgen!

Oförskämt...

...bra dag i dag - också! Även om början av den var en svettig historia med en tur på stan och lite städning inomhus så har vi ändå hunnit med lite trevligare och mer konstruktiva aktiviteter under eftermiddagen. Så härligt när hela familjen hjälps åt i gemensamma projekt. Förutom årets första dopp för Freja och kompis, ägnade vi några timmar åt att fixa med båten och förbereda för kommande gårdsloppis. Det kommer att finnas en hel del fina grejer - återkommer med lite smakprov när vi börjar närma oss premiär.


Freja vallade också sin överhettade hamster som fick smaka på lite frihet (bildbevis hittar ni här).



Dagen avslutades med ett sen tur till grannens damm; hundarna, Birk, Isac, katten Charlie och jag. Och som pricken över i:et på en perfekt dag så kom Fella aka fröken "Jag är gjord av socker" på att hon skulle simma...och simma...och simma! Underbart och perfekt inför stundande kanotturer i stugan.

Nu ser vi fram emot en helg i stugan med strålande sol, sjösättning av badflotten etc. Hade tänkt hinna förbereda en hel del stugprojekt innan helgen men nu har Fredrik fått lite extraknäck så vi får se hur det blir. Men till stugan ska jag!!!

Nu rigga AC:n så att det går sova i natt.

Sol ute, sol inne...

Jag röstar för fler dagar som den i går! Underbar sol, produktivitet, rofyllda ungar, mys med sambon och som pricken över i lyckad hundträning

Trädgården fick sig en ordentlig duvning. Av nån outgrundlig anledning har alla 12 - 13 björkar som vi planterat runt gårdsgränsen (varav de flesta stått minst ett par år) dött under våren/vintern. Just det faktum att flera dessutom hunnit skjuta skott och sen gått av nere vid backen gör mig lite misstänksam på att våra underåriga gräsklippartraktorförare har nåt med saken att göra... Hur som helst, nu ger vi upp. Efter sammanlagt 15 års planteringsförsök har vi alltså inte kommit längre. Bort med björkarna.

Häcken som jag planterade för ett par år sen såg också tämligen anskrämlig ut. Nu var det i alla fall läge att byta ut döda/fula plantor och fylla på med nya. Jag har alltid varit den lokala trädgårdshandlaren trogen men efter att ha köpt häckplantor till betydligt lägre pris och mycket högre kvalitet kan jag bara konstatera att det blir att shoppa häck i residensstaden hädanefter. För säkerligen kommer jag att behöva komplettera med fler plantor; jag har inte gröna fingrar - snarare svarta om man ser till mina odlingsresultat.

Gräsmattan fick sig en ordentlig duvning och sedan gjorde jag lite budgetplanteringar; fyllde krukor och lådor med lite perenna växter som förhoppningsvis klarar sig någorlunda bra när vi åker till stugan. Fylla dammen och rensa den hann jag också med.

Trots tryckande värme och en 1,5 mil lång cykeltur, gjorde Fella riktigt bra ifrån sig på lydnadsträningen. Kan det vara löpet som spökat under de senaste två månaderna, tro? Ya'ax fick för ovanlighetens skull också en genomkörare på lydnadsplanen och han blev såååå lycklig. Usch, det gav mig dåligt samvete. Måste ge honom lite mer uppmärksamhet... Han är ju den ultimata familjehunden; finns alltid vid min sida när jag donar på, låter Birk tjollra på med honom (så sent som i går satt Birk grensle över en liggande Ya'ax, höll honom i öronen och lekte "hoppla, hoppla") och får Frejas fulla kärlek men sista tiden har det blivit mest allmänlydad förutom fysisk träning för hans del och det behövs nog lite mer.

Avslutar med några av Frejas bilder från vår tripp ner till Norrköping.

Kräftgång i Östergötland

Efter bloggpaus på förekommen anledning känns det lite gruvesamt att uppdatera efter en aktiv - om än tämligen likriktad - helg.

Vår vana trogen väntade vi oss förstås nån form av bilhaveri när vi påbörjade vår resa söderut vid tolvslaget natten mot torsdag. Och vi behövde inte bli besvikna. Lagom i höjd med Ö-vik förärades vi en punktering. En ordentlig sådan.



Fredrik gjorde en berömvärd insats och snart var vi på väg igen, denna gång med siktet inställt på närmsta mack för att pumpa reservdäcket. Och kunde tämligen snabbt konstatera att även DET däcket hade ett ansenligt läckage! Vi vågade inte ge oss iväg efter E4:an utan höll oss i krokarna runt Ö-vik, ändå ganska hoppfulla eftersom vi ju hade tecknat hela TVÅ (2) försäkringar vid händelse av haverier så som punktering. Ringde och väckte en serviceminded bärgare som lovade bistå oss med bärgning och förhoppningsvis (eftersom fredagen var helgdag) också ett nytt däck när natten (som var slagen 4.30) blivit morgon. Så ringde jag Falck som tidigare under veckan mottagit en onlineanmälan på vår försäkring. Trodde jag, ja... "Nä, det finns inga uppgifter på att ni har en försäkring hos oss". Jamenjustdetja. Hädanefter blir det telefonsamtal och mailbekräftelse närhelst jag ska teckna nåt avtal. Länsförsäkringar kan man ju förstås lita på men för att nyttja deras försäkring kunde vi ju också räkna med en ordentlig självrisk. Efter nån timmes ångest hit och dit - och efter att ha upptäckt att däcket inte läkte lika mycket om man körde på i ordentlig marschfart - chansade vi och körde vidare. Och vidare. Och vidare. Allt medan jag googlade efter jouröppna däckfirmor (första gången jag gillat min i-Phone). I Märsta fick vi napp.





Efter att ha följt en förvirrad GPS och därmed gjort en omväg på X antal mil, hittade vi till slut den generösa "gummigubbe" som lovat byta ut vår trasiga ventil för en femhundring. Men precis som för det mesta annars, var ju saken inte så enkel när det kom till kritan. Reservdäckets fälg var så vind att han vägrade låta oss köra vidare på det. Hålet i det ordinarie däcket var för stort för att lagas. Så karln plockade fram ett mycket fräscht begagnat däck och slog på det på fälgen medan vi stod och suckade över att den där femhundringen förmodligen skulle göra sällskap att ett antal fler. Men icket! Sagt är sagt och med ett fungerande, välbalanserat däck, (bara) en femhundring fattigare och efter nån timmes väntan kunde vi dra vidare.

Nästa stopp gjorde vi på IKEA Kungens Kurva. Jag hade en liten men angelägen lista på saker som behövde inhandlas. Men förutom en lunch kom vi ut från varuhuset utan att ha köpt en pinal. Rutinerat eller orutinerat? Beror förmodligen på vem du frågar.





Efter alla dessa förseningar kunde vi sent om sider ansluta till stackars Jimmie som väntat i Nyköpig på att få göra oss sällskap med en glass. I sällskap av ett gäng tråkmånsar fick Isac också ta sig en ensamtur i en karusell. Han både såg och lät ganska övergiven ut när han svävade längst upp mot himlen...



Så styrde vi än en gång kosan söderut och tog oss fram till Norrköping lagom till middagen. Vi hämtade upp nyckel och inkvarterade oss i den lilla stugbyn på en intilliggande ridanläggning.



Fredagen inleddes (onödigt tidigt enligt vissa) med att vi uppvaktade en något motsträvig nybliven 16-åring. Efter att förgäves ha försökt få ur honom vad han ville göra under dagen, gav vi upp och drog iväg till Sommarkampen. Medan killarna chillade och körde runt på stan, försökte jag och Freja få oss nåt hundvettigt till livs. Men det kanske var solen och värmen som gjorde sitt, för det hände inte så mycket på förmiddagen. Jag hann i alla fall undersöka hundarna hos en utbildad IR-terapeut, som jag nosat reda på i andra sammanhang och bett närvara på Sommarkampen. Fella var en av mycket få hundar som inte hade någon mjukdel i kroppen som reagerade på besiktningen och Ya'ax hade lite korta lårmuskler. Allt som allt bra betyg.

På eftermiddagen var det dags för lite inofficiella tävlingar, däribland Upp Hill Sprint, som Fella vann i grandios stil i fjol. Även i år var hon supertaggad men missade lite i starten och jag tror att hon till slut hamnae på en fjärdeplats. Nästa tävling var Speed Pull, där hunden med halva sin vikt i kätting efter sig ska springa tillsammans med sin handler i en "storslalombana" uppför och nedför en barnbacke på den alpina anläggning som Sommarkampen arrangeras på. Efter en stunds eftertänksamhet ville Isac ställa upp med Ya'ax - och de gjorde det så bra att de tog ledningen över en vältränad staffe och hans tillika vältränade "hunk"-liknande husse. Den senare kunde inte svälja förtreten utan var förstås tvungen att köra ett lopp till, varpå hann lyckades ta ledning med två sekunder. Isac var inte sämre utan ställde även han upp på ytterligare ett lopp och lyckades - trots att Ya'ax sprang fel och dessutom stannade och vilade - knappa in på ledaren med en sekund. Så Isac och Ya'ax hade andra och tredje bästa tid av alla ekipage - inte illa pinkat av en nioåring och en avdankad byracka!

Efter lite utflykt in till stan för att äta lunch på Pizza Hut (födelsedagsbarnets val) och sedan en välsmakande grillbuffé till middag på Kampen, avslutade vi kvällen med lite bio. Pirates of the Caribbean i 3D skulle vi se, jag och de tre äldsta barnen, medan Birk och Fredrik var hemma. Vi hade lite tidsbrist så när vi nått vår destination så när som på de sista hundratals metrarna, så tyckte jag att det var jättefiffigt att greppa GPS:en och få direktiv även efter att vi parkerat bilen och gick sista biten. Men det tyckte inte ungarna. Av nån anledning var jag "skitpinig". Precis som när jag ammade Birk offentligt och när jag inte orkade knäppa byxorna på väg mellan dusch och stuga på ridanläggningen. Men visst hör det till att tonårsbarn ska skämmas över sina föräldrar?

På lördag var det upp tidigt och åka iväg på tävling. Invägning och veterinärbesiktning klarades av utan mankemang - 33,1 kg vägde Fella - och sen var det bara att vänta på vår viktklass. Mitt på dagen nådde kvicksilvret ca 30 grader, vilket påverkade både folk och fä. Fella blev tvåa med ett p4p (dragen vikt/kroppsvikt) på 49,85 men gjorde ändå en tämligen medioker insats eftersom hon "frös" framför vagnen och helt enkelt inte drog...inte ens tittade på mig...kostade inte ens på sig ett hånflin...medan jag gjorde vad jag kunde för att få igång henne. Bara att konstatera att både jag och Fella haft fokus på annat senaste månaderna och att vi måste försöka göra wp:n rolig igen.





Vi gjorde paus för lite hamburgerkäk (Isacs val denna gång) och därtill hörande lek i lekparken. Efter det hade vi en ambition om att bada på nåt trevligt utomhusbad men fick bli varse att inget sånt var öppet. Det kändes försmädligt. I stället letade vi och goda vänner som anslutit reda på en liten badstrand vid en sjö där Isac och Birk fick blaska av sig. Efter sedvanlig grillbuffé på Kampen var det dags att avsluta denna långa dag.

Söndagen hade ungefär samma innehåll som lördagen. Killarna tog bilen till Lindköping för en shoppingtur. Jag och Freja väntade och väntade och väntade på att Fella skulle få göra sitt på tävlingsdag nr 2. Inte för att det var nåt att vänta på. Hennes insats var om möjligt ännu vagare än under lördagen. En 3-e placering blev resultatet.



Nu kändes det att vindarna började dra norrut och det var dags att sätta segel. Städa ur stugan och efter middag på Kinarestaurang (inklusive lyckokakor) drog vi iväg. Såååå skönt att vara två chaufförer! Trötta var vi men vi sträckkörde och var hemma vid 5-tiden på måndag morgon. Några timmars vila och sen kunde vi kliva upp och konstatera att vi fått solen med oss från Norrköping. En avslappnad och nyttig dag väntade med lite trädgårdsarbete, städning och annat som är ganska tråkigt men ändå ganska skönt efter att ha varit borta.

Så... Utfallet av resan hade förstås kunnat vara mer lyckosamt. Men med Larssonska ögon kan man bara konstatera att det hade kunnat gå ännu mer åt helvete också. Och det har varit helmysigt att få rå om hela familjen en hel helg!





Vän av ordning undrar förstås vad jag syftar på när jag skriver "kräftgång" i rubriken. Fellas WP-insats kan väl snarast liknas vid en sådan. Liksom alla bakfulla, rödbrända Sommarkampendeltagare som kom utstapplande ur husvagnar och tält på mornarna. Men kanske framför allt den kvinna som dagligen kommer till den alpina anläggningen och kryper uppför slalombacken BAKLÄNGES i ett försök att få sin hjärna att stå stilla (ni ser henne som en liten svart prick i liftgatan på det sista fotot). Fascinerande, skrämmande... Säga vad man vill, men för en gångs skull var det inte vi norrlänningar som var knäppast på stället.