Pass It Forward... eller... Don't Bite The Hand That Feeds You

Efter dagarna som passerat borde man ju inte annat än att sjunga sommarens och solens lov. Men jag kan inte hjälpa att en lite bitter sträng slår an i mig. För just i helgen skulle Birk ha fått följa sin pappa ut på efterlängtade och omtalade fisketurer. Jag skulle ha fått sällskap av Fredrik till en sedan länge bokad middagstillställning med tillhörande underhållning. Tillsammans skulle vi ha badat, solat och njutit av en vilsam, energigivande helg. Men nån annans behov kom emellan.

 

I torsdags mötte jag, mamma och Birk några unga killar som stod strandade vid sjökanten eftersom de glömt ta med bränsle till bensinmotorn. Självklart fick de ta den bensin de behövde av oss. I går tillbringade jag några timmar med att skura och kratta inför ett jubileum som firas för en idrottsklubb som jag aldrig har varit medlem i. Och i dag har jag städat, klippt gräs och ställt i ordning stugan nere vid sjön så att en kille som behövde husrum fick någonstans att sova. Inte har jag gjort allt detta för att jag är bättre än någon annan. Inte heller för att jag ska komma mig in i himlen. Inte ens för att jag hoppas på att få någonting tillbaka. Utan helt enkelt för att det hör till. Kan man hjälpa någon annan utan att fara illa själv så är det en självklarhet att göra det. Och har man egna behov som behöver tillfredsställas så ser man till att ingen annan drabbas - framför allt inte en oskyldig tredje person. Så är jag fostrad. Så fostrar jag mina barn. De grundvalarna bygger hela jordens existens på.

 

Men så ibland stöter man på personer...vuxna människor...som liksom glömmer bort första steget i sin uppfostran och räknar med att få något tillbaka utan att ge. Som inte har vett att uppskatta de chanser de får. Och som tror sig vara bra mycket värdefullare än vad de är. Trist. För med näsan i vädret trillar man ganska snart. Och när sådana personer dessutom låter sin egen egoism gå ut över min familj, så måste jag ärligen säga att jag hånskrattar när fallet kommer. Ädlare än så är jag inte.

 

Så medan Fredrik vänder ut och in på sig själv för att kompensera en omogen svikare, så busar jag och Birk med valparna...tillbringar hela dagarna ute i solen...njuter av alla fantastiska människors sällskap. Och väntar på fallet.

 

Valparna fick stifta bekantskap med sjön

och det gick över förväntan. Sand var gott.

Till en början. Men lite tröttsamt var det ju.

Vattendjuret Birk tillbringar timme efter timme i och

under vattnet. Här med nyvunnen vän på mussel-jakt.

 

Apati

Så tog liksom allting slut. Inspirationen. Lusten. Byggmaterialet. Inredningsdetaljerna. Så i dag drar vi iväg till Burträsk för att försöka införskaffa lite av ovanstående.

 

Vi har med andra ord haft ett par göra-ingenting-dagar. Jag har jobbat medan pojkarna tagit sovmorgon och sen har vi liksom bara...hängt. Jag antar att det är såna dagar som lenar vener och sänker blodtryck men fy tusan så tråkiga de är! Vädret har också varit så där mitt emellan; inte tillräckligt varmt för shorts och t-shirt men inte heller så kallt att man kan sitta inne med gott samvete.

 

Hemma har Fredrik stökat på rejält. Bland annat har vi haft en grävare som har planerat till hela gården. Och här har jag varit, utan möjlighet att påverka. Snacka om att jag har arbetat bort mitt kontrollbehov - eller hur?! En ledig eftermiddag fick han sig i alla fall, Fredrik, och då kom han upp några timmar. Vi passade på att ta en, i vanlig ordning helt resultatlös, fisketur med flotten.

 

 

I går behagade solen titta fram så pass länge att vi tog fram cyklarna och gjorde oss en lunchutflykt till en damm lite uppströms Kalvträsket. När jag satte mig på cykelsadeln kom jag också ihåg att jag och Freja varit ute och ridit 1,5 timme för nån dag sen...

Ya'ax, som av nån anledning ser ut som en groda eftersom

bakdelen är närmare kameran än resten av kroppen. 

Å andra sidan hade han nog gärna varit en groda,

 så som han älskar att hoppa i vattnet...

Nog var väl lunchen och drickan god...

...men bäst av allt var efterrätten i form

av egenplockade blåbär! Nåja, sämre

manier kan ju en unge ha.

 

I dag är valparna fyra veckor gamla - oj, vad tiden har gått fort! Lika mycket till och sen är de borta... Jag antar att de sista veckorna kommer att bli helvetiska. Annars vet jag inte riktigt vad alla pratar om när de säger att det är så jobbigt att ha valpar...

Blixtar och dunder och härliga stunder

Oj vad dagarna går fort. Lever just nu i en totalt ostrukturerad tillvaro. Då och då gör sig verkligheten påmind genom några timmars jobb och bråk med Telias telefon- och bredbandsuppkopplingar men däremellan ÄR jag. Gör det som faller mig in, vilket kan vara allt från att snickra och måla till att cykla och promenera, marknadsföra bygden till att gräva blombänk eller nonsenssurfa till att sitta och stirra i valplådan iklädd ett fånigt flin.

 

Helgen har varit alldeles speciellt härlig och sällsam eftersom vi lyckats samla alla barnen och diverse bihang till dem. Om man räknar in stuggrannens dotter, Isacs ständiga följeslagare, var vi nio personer som delade utrymme och tid i stugan. Därtill fick vi trevligt besök av "hundtokar" som tillbringade några trevliga timmar fyllda med flottfärd, surströmmingsätande och valpgos hos oss.

 

Älskad barnaskara!

 

Innan helgens gemytliga kaos hade jag; Isac och Birk några stillsamma dagar då det bland annat fanns utrymme för promenad och bad.

 

Liten Birk på väg ner till badstranden.

Vår ena stuga skymtar till vänster.

Med tårna nedgrävda i sanden och inför den här

vyn kan man inte känna annat än sinnesro.

Men så kommer förstås badtokig Ya'ax.

Då byts sinnesron mot bubblande livsglädje!

 

Inför stundande nattgästeri gjorde jag det jag kunde för att färdigställa gäststugan. Jag hann inte riktigt ända fram men är en god bit på väg. 

Från detta...

...till detta!

 

Familjesammankomst hindrade inte traditionell fredagsflottfärd med tillhörande hamburgergrillning. Tonårstrulighet, glömda hamburgerbröd, strejkande båtmotorer och trängande behov gjorde sitt för att lägga sordin på stämningen men lyckades inte nämnvärt.

 

 

Vi funderade på att äta lördagens surströmming på flotten också, men lyckligtvis blev vi bekväma och stannade i stugan. Och just som sista strömmingen slunkit ner för strupen, öppnades sig himlen för både hällregn och blixtrar. Innan allt hade lugnat ner sig igen, hade vi två allvarliga nedslag och ett brandlarm med efterföljande insats från brandkåren i byn. Och GSM-masten som ÄNTLIGEN blivit lagad efter ungefär en månads strulande med Telia fick sig en knäck igen... Nåväl, både jag och Fredrik fick i alla fall upp ögonen för frivilligbrandkåren och kommer att erbjuda våra tjänster framöver. Kanske får min brandaspirantutbildning som jag gjorde för snart tio år sen komma till nytta?

 

Under både lördag och söndag tillbringade vi några timmar i grannbyn och fördjupade trevliga bekantskaper. Red lite, sköt luftgevär, snackade skit - och Birk fullkomligt BETADE blåbär och tryckte i sig jordgubbar. Han lär inte bli förkyld i första taget. Sedan lade jag huvudet på sned och gullbad alla ungar att följa med upp till Vitbergets utflyktstorn. Och se på tusan, alla - inklusive Fredrik - följde med!

 

Sällsynt kort på fröken Larsson, Birk

och bildskygga tonåringar.

 

Fina svärdottern var en av oss som vågade

sig upp i det 18 meter höga tornet...

 

...tillsammans med Fredrik, stuggrannen Alva, Isac...

 

...och Birk, förstås!

 

18 meter är högt.

 

 

Turturduvor!

 

Hade faktiskt tänkt göra ett helt valp-sanerat inlägg i dag, men jag kan inte motstå att bjussa på den här bilden:

 

Rapport från valplådan

Här kommer ett inlägg författat i en valplåda, omgiven av nyvakna och alerta småknyten. Eller...små och små...nu väger de kring 1,5 kilo och däröver. Nu har de övergått från magsim till att faktiskt ta stapplande steg och även om de är ena riktiga kiss- och bajsmaskiner så märker man att de försöker gå undan för att göra sina behov. Viftar på svansen gör de också ibland. Och morrar. Och man ser mer och mer av deras individuella personligheter - generellt kan jag säga att hanhundarna är ena riktiga fjollor! :-)

 

Jag och Birk har, med avbrott för Fredriks dagar i stugan, fått njuta av vårt eget sällskap eftersom de äldre barnen varit på vift. Och nog är väl mamma bra, men jag undrar om jag inte kommer i andra hand just nu. :-)

Filmtajm!

Fast filmen verkar inte vara nån höjdare...

 

Både människo- och hundbarn är nästan sötast när de sover.

 

 

 

Uppmärksam bloggläsare noterar att den tvåbente pryds av en viss mängd vitfärg på de sista två bilderna. Det kommer sig av att den lille gynnare har gjort en ÖVERASKNING!!! åt sin mamma. Och när han stolt kommer in och utropar just detta är det svårt att bli arg, trots att  ungen och hans nyss inköpta tröja till ungefär 80% är täckta med färg. För att inte tala om sovstugan och diverse attiraljer i den...

 

 

Vädret har ju ärligt talat varit ganska pissigt, så dagarna har fyllts med jobb (tidiga mornar och sena kvällar + en del telefon däremellan), byggnationer och målerier, lite loppisbesök (som, med Fredrik i släptåg, är ganska snabbt avklarade) och lite engagemang i bygdens fortlevnad. En dag under helgen behagade dock solen titta fram och då passade Birk och Ya'ax på att ta sig ett dopp.

 

 

 

I dag börjar det ramla in familjemedlemmar och till helgen hoppas vi på att vara nästan en komplett skara. Ser verkligen fram emot det! Men innan dess ska det listas, målas och läggas golv i sovstugan. Så nu har jag inte tid att sitta här längre. Tjilevippen!

 

 

 

 

 

Ännu en dag i Paradiset

God morgon! Har just vaknat upp till en ny dag. Eller...ny och ny... Jag har verkligen fått dåliga vanor sista tiden; sitter uppe till midnatt och därefter och sover till fram mot 7.30. Känns ovant men jag antar att det får antas vara normalt. Jag är inte van att vara normal.

 

I dag bryts gräsänkestadiet i och med att Fredrik kommer och förhoppningsvis kan tillbringa några dagar på raken här. Här. I Paradiset. Kalvträsk. För numera är det inte bara jag och småpojkarna som stortrivs här, nu har vi fått Fredrik med oss också. Har funderat på vad det är som gör att jag så mycket hellre tillbringar sommardagarna här än hemma. Oavsett var, så befinner jag mig ute på vischan. Både hemma och här har vi trivsamma hus och mysiga omgivningar. Och jobb saknas inte någonstans - det ska gudarna veta! Det finns helt enkelt nåt här som man inte kan sätta fingret på. Vilket förstås är en utmaning när man ska marknadsföra Kalvträsk - nåt som  jag tillsammans med några andra fått uppdrag att göra via Facebook. Så ni som har gjort misstaget att adda mig där lär få veta mer om vårt paradis inom en snar framtid! :-)

 

Helgen passerade i flygande fläng med stugan full av folk - precis så som vi vill ha det. Freja och bästa kompisen var här under ett par dagar och fick rida hos en tjej i grannskapet. Birk blev också såld på hästarna, lille cowboyen. 

 

 

Sen kom svär- och egna föräldrar. Ena dagen var det mest jobb i stugan nere vid stranden men därefter unnade vi oss både surströmming, grillmiddag på flotten och promenader.

 

 

Och så, till Birks stora glädje, kom kusin Maj med tillhörande föräldrar. Mycket mys och bus; allt från att dansa tryckare till att leka kuddkrig. Och de små benen pinnade på många kilometer när vi gjorde byn osäker.

 

Pitstop vid byns affär för att fylla på kolhydratsförrådet...

 

...och sen en lång promenad efter byns nya vandringsled.

En kamphund och två busungar - skräckinjagande, va?! ;-)

 

Och så det sedvanliga valpinlägget! De små korvarna har börjat få ögon och blir livligare för var dag som går. Fella tillåter sig att ta lite paus från dem ibland och hon har inget emot att vi gosar med dem då. Ya'ax har gått från "Alltså. Allvarligt. Vad tycker du jag ska göra med den där lilla råttan?" till att nyfiket, om än lite avmätt, nosa på dem när de kullrar omkring på golvet. Hans approach är precis lagom för att Fella även ska känna sig trygg med honom. Harmonin spirar, med andra ord!

 

Varm sol inbjöd till lite picknick.

'

Av ren vana räknar vi valparna flera gånger om dagen.

Den här gången hann jag hajja till...

"Oj vad ljust det blev!"

En knapp kvadratmeter gullungar!

 

I dag väntar både marknad och loppis. Helt plötsligt blev det många ställen som ska utrustas. VISA-kortet glöder!