Sista...

...inlägget för i år och om man ska drista sig till en mycket kortfattad sammanställning av det gångna året (en mer omfattande har jag ju redan gjort) så kan Fella få gestalta detta med gårdagens festmåltid på nyårsaftonens efterrätt, som stod på avsvalning ute på bron. Oavsett de bästa föresatser så blir det inte riktigt alltid som man tänkt sig! :-) Nåja, bara att ta nya tag, vare sig det gäller att handla nya ingredienser och göra ny pepparkakscheesecake eller om det handlar om större projekt.

 

Ett nytt projekt är min spark, som jag fick i för tidig födelsedagspresent här om dagen. Så fin! Fredrik har fått sig en traktor och jag har fått mig en spark - lyckan är total! Gjorde premiärtur i går och det kändes himla lyxigt att inte behöva balansera på ett ben som jag har tvingats göra med min gamla spark för att den ska gå någorlunda rakt. I o f s bra med nån sorts fysisk ansträngning i samband med sparkåkningen, eftersom det är hundarna som drar mig hela tiden. Eller...hundarna och hundarna... HUNDEN är det. För Fella har lärt sig att springa någon enstaka centimeter efter Ya'ax, precis så att linan är sträckt men utan att hon behöver dra. Så hon får några kilometers straff då och då, då jag kopplar lös Ya'ax och hon får dra själv. Hyndan.

På tal om träning så har jag kommt igång igen med nya satsningar på kosthållning och träning. Nya given är styrketräning i kombination med gruppträningspassen. Lite enklare att själv styra tiderna då. För ambitionen inför det kommande året är att jag ska försöka hålla mig till två kvällsaktiviteter per vecka och däremellan förhoppningsvis kunna bli både mer moderlig och husmoderlig. Och jag har dessutom föreslagit Fredrik att vi två kan avsätta lika många kvällar till nån gemensam aktivitet. Högtflygande planer m a o - det får bli våra nyårslöften.

De större barnen har åkt till pappa för ett par dagar sen. Saknar dem redan - frustrationer och skratt blandas hejvilt när alla är hemma och uttrycket "Alltså, våran familj är ju helsjuk!" är väl befäst hos tonåringarna. Extremexemplet på detta är en av mellandagarna, då vi redan i samband med frukost bestämde att vi skulle göra nåt trevligt ihop. Freja skulle få välja denna gång och lotten föll på bowling. Men innan aftonen kom hade flera tappat sugen och ville hellre vara hemma och softa eller gå på bio. Och Freja, som ville tillgodose allas vilja, började förhandla och kompromissa. Efter ungefär en timmes gråt och tandagnisslan, skratt och uppgivna stön, fick vi till slut med Isac på att vi skulle hyra ett par filmer och äta godis här hemma. Sagt och gjort. Tårarna torkade och någorlunda glada miner. I alla fall tills vi skulle sätta igång filmerna och dp konstaterade att Birk dragit iväg med fjärrkontrollen till CD-spelaren! Idel svordomar (och en del skratt) hördes medan familjemedlemmarna (alla förutom Birk, som var i full färd med att slarva bort nåt annat) letade den där rackarns mojjängen i alla tänkbara och otänkbara vrår. Just när vi resignerat och börjat prata om att typ gå och lägga oss och skita i allt, lyckades vi förmå Isac att låna ut sin spelkonsoll så vi kunde använda den som CD-spelare istället. Vilket så klart hade fungerat bra - om han vetat var fjärrkontrollen till DEN var... Till slut fick vi i alla fall igång filmerna och hade en någorlunda trevlig kväll. Även om vi bara såg en film innan delar av familjen somnade av utmattning.

Fjärrkontrollen till CD-spelaren återfanns f ö inne på toaletten nästföljande dag...

Nåja, vi kompenserade hysterin med en riktigt trevlig badutflykt tillsammans med bror och hans familj. Och jag, Fredrik och Birk lyckades hålla ihop oss under en gemytlig dag hemma hos hans föräldrar. Birk förärades bland annat en sån här...



...så nu förskönas vår tillvaro av hysteriska polissyrener och en ettåring med bristande simultankapacitet, vilket innebär att vi allt som oftast får undsätta honom när han står fastkörd i nåt hörn nånstans. Däremellan läser vi böcker. Birk fick många i julklapp och vi tar dem alla åtminstone tre eller fyra vändor varje dag. Äntligen har jag lyckats avla en bibliofil!

Nä, nu har jag inte tid att sitta här och gagga längre. Jag måste ju göra en icke planerad tur till affären i dag...

Ett Riktigt Gott Nytt ÅR önskar jag er alla!

I årets sista skälvande minuter...

Tidig juldagsmorgon och jag sitter och jobbar några timmar medan familjen (alla utom morgonpigge Isac, förstås) ägnar sig åt skönhetssömn. Känner för ovanlighetens skull att jag har lite tid över för en blogginsats också - det kan ju passa med lite reflektioner så här i årets sista skälvande minuter. 

Jag gjorde en djupdykning i alla blogginlägg och såg vad jag skrivit för ganska precis ett år sen.

Så skrev jag: Efter ett berg-och-dalbaneår tillsammans med Fredrik känns det som att vi hittat våra roller och fördjupat vår relation. Nu kan vi se framåt istället för att ägna energi åt att lösa nuet. Jag tänker ägna året åt att njuta av umgänget med honom och världens underbaraste ungar!                                                                                                                                                                                                                                        

Så blev det: Bara att inse - jag och Fredrik kommer förmodligen alltid att vara känslostyrda och smått hysteriska. När det är bra är det toppen och däremellan tar vi oss några ordentliga bråk. Vi har i alla fall börjat adaptera nån sorts reflektionsförmåga så om 20 - 30 år kanske... ;-)

Så skrev jag: Som alltid, har jag en önskan om att vårda övriga relationer bättre än jag hunnit under det gamla året. Och förhoppningsvis blir 2011 mindre omvälvande och mindre stressigt så att jag också får möjlighet att göra det.                                               

Så blev det: I början av året tappade vi två goa vänner som drog söderöver. Det var ett ordentligt avbräck. Och som vanligt har det varit svårt att hinna vårda vänskaper som liksom inte rymt i det vardagliga. Hunderi och egen motion har gjort att jag i alla fall haft regelbunden kontakt med tre fina vänner som jag inte för allt guld i världens skulle vilja vara utan. Jenny - tack för sparring och att du stått ut med mig i ... måste ju vara typ 25 år?!?! Anna-Caritha - tack för värdefulla hundtips, struntprat och både större och mindre projekt! Elisabeth - tack för alla mil och för alla tankar!                                                                                                                                                                     

Så här blir det (kanske): Hundträning och egen motion lär jag förhoppningsvis kunna hålla fast vid och i o m det också vänskaperna. I övrigt är jag luttrad nog att inte ha så höga ambitioner - Facebook är min räddning!

Så skrev jag: Jag ska också försöka njuta av tillvaron hemma men, framför allt, i stugan. Inte fara och flänga som vi gjorde förra sommaren. Självklart ägna oss åt att avsluta gamla och påbörja nya projekt (att säga nåt annat är bara ljug) men ändå ta mig tid åt att bara vara.                                                                                                                                                                                                                                                          

Så blev det: Det blev mycket mindre "flängning". I och med att jag lade ner weight pull-tävlandet nästan helt, blev vi tämligen stationära här i Västerbotten. Däremot har det flängts en hel del i och omkring kommunen; jag har lydnadstävlat en del och Fredrik har ju gjort vägen mellan Bodarna och Jörn farlig mest varje dag ända sedan försommaren och fram tills nu. Så jo, jag tog mig faktiskt tid att "bara vara" eftersom jag varit själv i stugan under vissa perioder. Några riktigt mysiga dagar hade jag, Birk, Isac och hundarna då dagarna fylldes med väsentligheter som bad, båt, matlagning och sömn.                                                                                                                              

Så här blir det (kanske): Jag räknar med mycket ensamtid i stugan även detta år. Men på nåt sätt känns det ganska ok, eftersom jag hunnit förbereda mig på det. Utmaningen består väl i att inte köra slut på stackars Fredrik, som förmodligen kommer att åka till stugan för att vila upp sig men som lär mötas av allehanda projekt så som tillbyggnad av stugan, fortsatt planering av gården, bryggbygge etc etc...

Så här skrev jag: Jobbmässigt känns det som att 2011 kan bli ett avgörande år på många sätt. Vi står i startgroparna för en expansion och jag har också fått en ny och efterlängtad roll i företaget i och med att personalgruppen blir större och min arbetsledande funktion tydligare. Från delägarens sida finns det uttalade utvecklingsambitioner men jag har också sagt att jag inte vill jäkta livet ur mig utan ha möjlighet att faktiskt jobba deltid även under detta år. Så här blev det: Det blev faktiskt ungefär som jag trodde. Ny tydligare roll för mig med i o m det också en massa nya ansvar. Det där med deltidsarbete kom liksom på skam - har nog inte jobbat så många timmar tidigare som under andra hälften av året. Det har blivit många tidiga mornar - och sena kvällar - framför datorn. Men inget ont som inte har nåt gott med sig; jag har nu fått ett större utbyte med koncernen och förhoppningsvis blir strukturen tydligare framöver. Vi har också hunnit pissa in revis i Norrbotten och det med råge! Dessutom lite nya ramavtal förutom nytillkomna samarbetspartners.   

Så här blir det (kanske): En person har slutat jobba åt oss och en ny har börjat med lite nya arbetsupgifter i o m att vi drar igång öppenvården. En ny personal också på gång in i Norrbotten, förhoppningsvis redan under årets första månader. Och ambitionen är att vi ska bli åtminstone en till även i Västerbotten under året. Kanske hinner vi också marknadsföra oss så som var planerat redan för knappt ett år sen (och förhoppningsvis mäktar vi också med alla förfrågningar som dimper in i o m det). Bättre strukturer vad gäller administration är på gång och vi har ett nytt dokumentationssystem som ska implementeras.

Så här skrev jag: För 2011 gäller att fixa Lk 3, förhoppningsvis innan hösten, och sedan ägna den senare delen av året till att börja känna oss för i eliten. Engagemanget för wp är lägre i år. Jag kommer inte att flänga landet runt för att tävla utan satsar på att i första hand kvala in på SM och EM så får vi se var vi hamnar i slutändan. För Ya’ax del blir det att KANSKE starta Lk 1. I övrigt får han fortsätta att vara en fantastisk familjemedlem och soffpotatis. Jag ska dock inte dra ner på träningsambitionerna eftersom han trivs så bra med att jobba.                                                                                                                                                                                                                                          

Så här blev det: Här kom det mesta på skam. :-( Har harvat på i Lk 3 hela året utan ett enda förstapris. Fella har gäckat mig med 10-poängare i varje moment (förutom fria följet som vi haft en 9:a på som högst) men tyvärr aldrig i samma tävling och dessutom varvat med en eller ett par nollningar på moment som hon kan ha fixat med bravur tävlingen innan. Gjorde ett par WP-tävlingar med ok resultat men orken och lusten räckte inte till att köra sjuhundramiljoner mil till en massa olika tävlingar - inte ens SM och EM. Ya'ax har inte gjort nån debut i Lk1 och kommer förmodligen inte att göra det heller. Min tid räcker inte till. Han får sin vardagliga motion (just så pass) och skapar uppmärksamhet på annat sätt; i år blev det genom att vara värsta party-poopern och se till att nästan dö i förstoppning på Fredriks, Frejas och Isacs kalas. Efter några dagar var han dock sig själv igen och nu börjar han bli "gubbe" - har t o m skaffat sig lite underhudsfett så här på äldre dar! Hunderiet har dock fått sin beskärda del av tid och ork ändå, eftersom jag dragit igång en WP-träningsgrupp i Åbyn-Byskes BK och dessutm har varit med och hjälpt till att styra upp lite kring struktur, hemsida etc.                                                                                                                                                                                                                                                                       

Så här blir det (kanske): Precis som förra året, inleder vi med några dagars lydnadskurs med Tina Fridh. Jag ska satsa på att lära in elit-momenten men ändå ha ambitionen att först och främst klara av ett Lp3. WP:n får bli i samma omfattning som under 2011 och mesta tiden och orken kommer förmodligen att gå till att träna andra i Åbyn-Byskes BK. Kanske motivera folket att åka ner på Sommarkampen då vi inte fick någon tävling tilldelad oss. Och på tal om Brukshundklubben så kvarstår att ta ställning till förfrågan om ordförandeposten...

I övrigt har året karaktäriserats av stress, stress och åter stress. Självklart har jag samma ambition som tidigare att nån gång få lugn och ro i tillvaron men jag har nån sorts blind fläck där... Bilkrångel har också varit ett återkommande - nästan farsartat - tema och Carawellen lever på övertid. Lyckligtvis har vi fått "lilla grå" som bara går och går och går - även om han piskas fram i olagliga farter längs ensliga vägar eller blir påhoppad av brunstiga rentjurar. Vad gäller hälsa har tjuriga förkylningar lägrat familjen under stor del av hösten. Jag har också drabbats av ett par andra bakslag som jag inte går in på här, men som varit både ledsamma och smärtsamma att reparera.

2011 års ljuspunkter då? Två stora, önskade och välkomna starkt lysande punkter är Elias och Freja, som valt att bo hos oss på heltid. Så underbart! Fredriks körkort i böjan av året var också en hit - så sent som i går konstaterade jag hur mycket enklare mitt liv har blivit efter att kan har blivit bilburen. Ego-satsning i form av Viktväktarna och träning har också varit positivt, även om jag nu måste skärpa till mig och reparera lite misstsag som smugit sig på efter sommaren... Ett stort steg, om än tämligen ångestfyllt fast samtidigt spännande, är investeringen i en jääääääättestor traktor och bildandet av Bodarna Maskin AB. Intressant att se hur den satsningen kommer att färga vårt liv i framtiden.

Jag avslutar med en liten foto-kavalkad från senaste veckorna, då jag varit lite osynlig här på Metrobloggen. Vad gäller bloggandet, är min ambition att inte känna stress över att måsta skriva regelbundet utan att göra inlägg - korta eller långa - när jag känner att jag har nåt positivt att berätta.

Och som vanligt, får ni hålla till godo över att korten är lite här och där. Bara att konstatera - Metrobloggen är bara skit. Om nån kan hjälpa mig att flytta över alla gamla blogginlägg till nåt bättre alternativ, så tas den hjälpen tacksamt emot!

Birks modekavalkad, som brukligt är:

Lite vardagliga inslag...

 

Och till sist - JULEN så klart!

 

 

Bloggtorka

Har haft en ambition att skriva blogginlägg, om inte varje så åtminstone varannan dag. Men sista tiden har den ambitionen kommit på skam. Visst har det hänt att jag ibland inte hunnit/orkat skriva så mycket, men nu är det lusten som tryter. Kanske på grund av den allmänna stressen. Vilken i sin tur gör att dagarna ramlar på ganska stereotypt.

Förhoppningsvis kommer lusten tillbaka. Annars är det bara att konstatera att bloggandet, som de flesta andra projekt jag drar igång, har en attraktionskraft under ungefär två år.

 

En liten gnutta julstämning har smugit sig på. Den nyfallna snön har förstås gjort sitt till, men julklappsinslagning med lack och sigill var det som gjorde susen. Plus lite knäck- och kolakokning på överbliven grädde här om dagen. TIPS! Riv ner lite citronskal innan du häller upp knäcksmeten i formarna - supergott!

Nåt annat som känns gott är att Birk plötsligt bestämt sig för att ha lite dygnsrytm. Nu lägger vi honom i hans säng, ligger bredvid honom - gärna hand i hand - och så ligger han och filosoferar i ungefär en halvtimme innan han sluter sina blå.

Jag har också filosoferat. Tyvärr inte kommit just nån vart. Tiden räcker helt enkelt inte till för allt som skulle behöva göras i jobbet. Små, enkla göromål som att slå in kundernas julklappar och skriva julkort varvas med projekt som att införa nytt dokumentationssystem och större beslut som rekryteringar och nyetableringar. Det finns massor av saker som jag egentligen tycker är roligt men som tar tid ock kanske kräver efterforskningar och förberedelser och just nu gäller det att hitta nån annan som har tid att göra det. I veckan fick jag bistånd från konsernhåll för att lätta bördan men nu har kontrollförlusten slagit till istället. :-) Det blir en hel del jobb i helgen också men jag ska försöka varva me lite trevligheter. I morgon dags för Weight Pull-dag på hundklubben - ifall inte alla snöar inne, förstås.

Over and out - god natt!

Måndag kunde inte komma fort nog

I "Bodaborg" har stressen gjort sig påmind senaste veckorna. Uppmärksam bloggläsare kan inte ha missat det. En ljuspunkt i tillvaron har varit den stundande hotellövernattningen som jag förärat Fredrik på Fars Dag. En stund av verklighetsflykt för att ladda batterierna, främja relationen och - i sann Fantomen-anda - lämna djungeln och gå på gatorna likt en vanlig man (och kvinna).

På torsdag - fredag närmade sig frustrationsnivån nya höjder när avtalet på vårt traktorköp ramlade ner i brevlådan. Eller, snarare i bokförarens brevlåda. Vilket var tur, eftersom han är klok, erfaren, kunnig och inte känslomässigt inblandad. Men det blev tydligt att det måste brytas arm ytterligare, eftersom traktorförsäljaren plötsligt frångått tre - fyra månaders diskussioner och överenskommelser och plötsligt gjort ett avtal helt efter eget huvud. Självlart till egen fördel och vår nackdel. Detta kryddades med insikten om att föräntade inkomster på annat håll, som till stor del skulle finansiera traktorköpet, kanske skulle utebli. Roliga besked så här i juletid.

Lyckligtvis hade vi ingen tid att ligga och grubbla över detta. Snorig Birk under bröstavvänjning såg till att vi höll igång hela fredag kväll och natt. Upplagt för romantik och kärleksyttringar. Not. Vi satsade på det motsatta och grundade vår efterlängtade hotellweekend med ett saftigt gräl istället. Och det var i sista sekund som vi kom överens om att utsätta stackars barnvakter (i form av mormor och morfar) för Duracellkaninen Birk och inte stanna hemma istället.

Sömnlös natt och jobb sedan 04.00 på lördagsmorgonen gjorde att jag knappt höll mig vaken till Norrbottensgränsen. Kvicknade till när jag hörde Fredrik ringa till hotellet och informera sig om vilken tid vi kunde checka in. Det var klockan 15. Dagen innan. Nånstans - kan inte svära mig fri från skuld - hade det blivit fel i hotellbokningen och nu stod vi helt utan övernattningsmöjligheter i Luleå. Gick inte uppbringa ett endaste litet hotellrum nånstans i hela stan. Så det fick bli Boden istället. På nåt sätt kändes det liksom lite...B-igt...

Julbordet med jobbet avlöpte mycket väl och sedan var det dags att ta sig till hotellet och äta fin middag tillsammans, jag och Fredrik. Men Fredrik var vrålhundgrig och jag dessvärre inte (efter Janssons Frestelse och revbensspjäll) så vi "lyxade till det" med Coops smörgåstårta på extrapris som vi införlivade med hjälp av plastbestick sittande i sängen i det iskalla hotellrummet. Efter att resultatlöst ha kört runt centrala Boden X antal varv i försök att hitta en parkeringsplats till överkomligt pris.

Den tröstande tanken på att kanske kunna låna badkläder och värma oss/liva upp oss i hotellets relaxavdelning kom på skam när jag gick på toa och kunde konstatera att min mens oannonserat gjort entré. Storslagen entré. Om man säger så. Adjöss med den romantiken.

Så vi tillbringade kvällen liggande i sängen och zappan på TV. Livade upp stämningen med att hosta och snora ikapp. Vid den tid då vi enligt planerna skulle sova, tätt omslingrade efter en romantisk kväll, bråkade vi lite igen. Vi hade ju inte så mycket annat att göra. Liksom.

Vaknade upp till regnsmattret utanför rumsfönstret. Gav oss i kast med hotellfrukosten för att ha krafter nog att erövra Luleås innerstad och shoppa lös som aldrig förr. 10.00 parkerade vi och löste biljett för hela dagen. Nu jäklar. Eller. Jäklar också. För inte en kotte fanns att skåda när vi kom fram till stadens torg. Erfarna shoppingmänniskor hade förmodligen redan vetat att detinte är lönt att shoppa i boutiquer och småaffärer kl 10 en söndag morgon. Vi är inte erfarna. Vi fick läsa oss till att alla affärer öppnade först kl 12.

Kändes liiiite tröstlöst att vandra runt i hällregnet i två timmar så vi åkte ut på köpområdet och tillbringade ett par timmar med att inhandla de allra självklaraste julklapparna.

Tanken var sen att vi skulle åka tillbaka till centrum igen, shoppa färdigt och avsluta med en trevlig lunch på en gemytlig restaurang. Men vid det här laget hade liksom musten - och lusten - gått ur oss. Vi skippade shoppandet. Och lunchen. Och körde hem istället. Käkade mackor och en banan.

Måndag kunde inte komma fort nog.

PS. Fredrik har i retroperspektiv konstaterat att det här var nog nyttigt på nåt sätt. Att vi säkert lärde oss nåt. Jag har valt att tro honom. DS.

Julefrid

Egentligen skulle jag fortfarande  ligga kvar i sängvärmen. Egentligen skulle jag snart stiga upp för att ta mig en varm dusch och sedan göra mig riktigt fin. Egentligen skulle mormor och morfar komma på morgonsidan för att ta hand om barnen. Egentligen skulle jag och Fredrik åka till Luleå. Egentligen skulle jag äta trevligt julbord med 50-talet engagerade uppdragstagare. Egentligen skulle jag och Fredrik sedan checka in på hotell i Luleå för en relationsbefrämjande hotellweekend. Egentligen skulle vi ta sovmorgon, äta hotellfrukost och sedan ha en mysig julklappsshoppingdag innan vi åkte hem igen.

Egentligen.

Men nu sitter jag här framför datorn. Klockan är 06.00 och jag har jobbat ett par timmar. Ett par timmar utan dåligt samvete för att jag alltid sitter framför datorn och jobbar. Ett par timmar ostörd, utan hyperaktiv bebis som ska tas om hand på dagtid när jag är själv hemma. Utan den strida strömmen av telefonsamtal som ska besvaras. Utan krav på att laga mat, städa, tvätta kläder, rasta hundar. Utan krav på att fatta en massa beslut om saker som jag ändå inte hinner/orkar/kan sätta mig in i. Och utan att höra de ständiga påminnelserna om att jag inte räcker till.

Blir visst ingen barnvakt och inte heller någon romantisk hotellweekend.

Får hoppas att julbordet smakar bra.

Beginners Mistake

Jaha. Bara så där så var helgen över och det var blåvecka igen. Helgen var dock trevlig så länge den varade. Inledde med pepparkaksbak tillsammans med god vän och många barn.





Sedan toppade vi dagen med trevligt middagsfrämmande.

Så söndag. Den rutinerade hade förmodligen noterat att det var skyltsöndag. Vi är inte rutinerade. Inte när det gäller shopping i alla fall. Så vi drog iväg hela familjen för en sällan skådad shoppingdag. Lyckligtvis drog dansande barnnissar, levande renar och frusna jultomtar ut folket ut på torget snarare än in i affärerna, så själva shoppingmomenten var ganska lätt överstökade. Nåja, att få Fredrik att köpa nya byxor var en övermänsklig uppgift. Men jag lyckades förhandla ner Elias' önskemål om en skiddress för 2500:- till en jagcka för 500:- - skulle ha blivit diplomat! :-)

Ren-skeptisk Birk

Helgen gav ett välkommet avbrott från jobbstressen. Det är mycket nu... I o f s mycket positivt men ibland känns det inte riktigt som man hinner njuta av all positiv utveckling. Nu har vi dessutom börjat dra igång det andra företaget också, väntar i stort sett bara på att Bolagsverket ska godkänna namnet. Men intäkterna har redan börjat ramla in. Och för att kunna möta efterfrågan under våren måste vi snart sätta oss ned och börja rekrytera fler maskinförare.

I all villervalla har i alla fall Birk sina rutiner. En av dessa är en tur på catwalken varje morgon. God vän frågade om det inte var dags för en egen modeblogg men vi börjar i liten skala. Här ett litet urval av senaste dagarnas outfit!

Light-Jul

Under hela min uppväxt - och kanske främst i vuxen ålder när jag haft ett eget hus att pynta - har jag förfasat mig över mammas brist på engagemang över julförberedelserna. Det har känts trist att hon inte har kunnat dras med i all villervalla kring stök och bling-bling och jag har, mitt stenhjärta till trots, tyckt synd om henne när hon beklagat sig över hur jobbigt det är att ta fram den lilla lådan med julgrejer. Själv har jag haft 10 - 15 banankartonger fulla med lampor, girlanger, tomtar, julgranspynt - you name it! I grannskapet har man pratat om vår till bredden upplysta gård och det har skojats friskt om hur fort min elräknare har snurrat.

Men ve och fasa. I år har jag gått "mother-style". Det känns såååååå motigt att börja pynta. Så motigt att bytet till julgardiner i kök och matsal förvandlades till lite pynt på befintliga. Och då har det gått långt. Vid den här tiden brukar julgranen stå i full skrud hemma hos oss. I år siktar vi på dagarna innan julafton och skyller på att vi ska använda riktig gran i år. Och stakarna i fönstret är inte inte kompletta - måste införskaffa minst ett par stycken för att byta ut de som Fredrik i sin brandnojja har utrancherat. Hade tänkt pynta utomhus med belysning och granris i helgen, men i denna orkan är det nog inte nån lyckad manöver. Jag antar - hoppas - att det är just bristen på snö som gör att julstämningen försvunnit totalt. I dag blir det i alla fall pepparkaksbak med god vän och ungarna. Jag hoppas det kan spä på julglädjen lite.

I övrigt har det varit en fulltecknad vecka som vanligt. Jag avslutade den med dagsresa till Stockholm i går. Och när vi landade på Falmarks flygplats slog det mig; vad har den där jeppen som viftar med färgade ficklampor för funktion egentigen? Om piloten inte kan fickparkera ett flygplan på en helt tom och flera hektar stor landningsbana så borde väl inte han (hon) ha nåt att göra i plan fyllt med resande 10 000 meter uppe i luften?

Mossa runt hjärtat

Ny vecka igen - var tog den gamla vägen? Det var ju en ganska bra vecka, med lagom blandning av familjeliv, jobb, hundar och fysiska aktiviteter.

 En av förra veckans höjdpunkter; långpromenad i gott sällskap. Inte lika gott före, dock...

 

Veckokvällarna förgylldes av catwalk med Bodarnas modeorakel...

I helgen fanns inte utrymme att gå in i stressfas, vilket brukligt är för mig. Hade en hel del planer på att fortsätta röja på gården och inne i maskinhall/garage, men så blev vi bjudna på födelsedagsmiddag hos svärisarna i Umeå på lördagen, så då var det bara att lägga ner allt nyttigt och ägna sig åt lättja istället.

Och otroligt lättefull var jag, både lördag och söndag morgon. Jag sov ända till strax före kl 9 och jag vet inte när det hände senast.  Uschiamej, det får inte bli nån vana.

Söndagen blev lite mer aktiv. Avslutade med ett Body Combat-pass i vanlig söndagsordning (och tisdagsordning... och fredagsordning...) och dessförinnan fick sig Fella ett strukturerat lydnadspass i sällskap med annat hugat folk och fä. God vän har förhandlat till sig belysning på en grusplan bredvid hundklubben - helt suveränt!

Medan dagsljuset ännu lägrade Skellefteåtrakten gjorde minifamiljen (d v s Birk, Fredrik, hundarna och jag) en liten utflykt till ett berg i närheten för att göra lite åverkan på naturen, bryta mot allemansrätten och fixa oss lite renlav och lite mossa. De gråa, renlavsbeklädda hällorna är ett av mina favoritställen på jorden och Birks och hundarnas förtjusning över alla lekmöjligheter lade sig som bomull...f'låt...som mossa...runt hjärtat.

 Fullastade med växtlighet gav vi oss, när vi kom hem, i kast med att ordna lite "kläder" åt stålbocken som mamma och pappa förärat oss. Nu är bara frågan var åbäket ska få tillringa julen...



Bland det sista som hände på söndag kväll var att vi hämtade upp de tre större barnen från pappa efter att jag varit i stan och tränat. Som likt ett mirakel, hade det hunnit falla snö medan Birk satt i bilen och hans förundran över det vita, kalla när han satte sig på huk för att ta en närmare titt var oslagbar. Och skratten som ekade på gården när alla fyra barn hade vinterns första snöbollskrig läkte det sargade mammahjärtat på ett kick. Ett bättre avslut på veckan kan jag inte ha fått!

 

Livets hockeyplan

Har haft många anledningar att fundera kring det här med relationer och ansvarsfördelning senaste tiden. Både utifrån jobbet (där det är många positiva förändringar på gång), i kommunerna, i mindre organisationer (t ex hundklubbar), på arbetsplatser som jag handleder - och inte minst i min egen familj.

Det genomgående temat i större eller mindre omfattning är brist på förståelse för den andre. Nån sorts "gör man inte som jag så gör man fel". Jag vet med mig själv att jag ofta tänker så. Men när man kommer in lite utifrån, t ex som handledare eller ny medlem, får man en lite annan synvinkel på det hela.

Så här tänker jag: Alla organisationer i någon form (allt från familj till riksorganisation och myndighet) är liksom ett hockeylag. Ett hockeylag kan inte bara bestå av målvakter, backar eller forwards. För att bilda ett framgångsrikt lag behövs blandningen.

Så långt allt väl.

Men man måste också ha förståelse för att komplettering inte bara innebär att allas främsta sidor ska bejakas, utan också att man måste täcka upp för varandras sämre sidor. Ett lag vinner inga matcher om en målvakt ska ge utespelarna en utskällning varenda gång han/hon måste fånga en puck. VM är långt borta om en forward ska slå klubban i skallen på varenda back för att denne inte är en målspottare.

Vi har ett skitbra lag hemma. Egentligen. Jag ser allt från ovanifrån och siktar på en fungerande helhet medan Fredrik fokuserar på detaljer. Jag tänder en massa små eldar och springer runt och göder dem samtidigt som Fredrik tänder en stor brasa och vaktar den tills den falnar och brinner ut. Jag är den sociala som förgås utan att få relationell gödning. Fredrik trivs bäst i samförstånd med sig själv. Jag är fena på att koka soppa på en spik och Fredrik ser som en av sina livsuppgifter att utrota varenda hundhår som ligger på golvet.

Krockar vi eller kompetterar vi varandra? Det är upp till oss.

Vi kanske inte når VM men nån liten Korpen-match borde vi i all fall klara av...

Celebert besök

I går var det dags för finfrämmen på jobbet. Tillväxtchefen och kommunalrådet minsann. Kommunledningskontoret har nån ambition att besöka ett visst antal företag varje år och vi blev utvalda eftersom vi säljer tjänster och är ett mindre företag utan upparbetade relationer med kommunen och som dessutom har kvinnlig ledning.

Det blev ett riktigt, riktigt trevligt samtal med genuint intresse från kommunsidan vad gäller vår verksamhet, tillväxt och ev samarbete med kommunen. Den senare hade jag en hel del att säga nåt om - som man frågar får man svar - och om alla parter håller vad som utlovats, kan det uppstå en del fruktsamma samtal gällande kommunens (socialtjänstens) inställning till konkurrens/komplement och företagare.



Efter lunch hade jag ett uppfriskande samtal med en telefonförsäljare. Dolt nummer ringer. Brukar inte svara på dessa men väntar samtal från flera kommuner och vissa av dessa har fortfarande dolda nummer. Nähä då, det är en liten flicksnärta som presenterar sig med förnamn (inget företagsnamn) och frågar om jag vill uppdatera företagsuppgifterna på internet. "Vem ska göra det då?", undrar jag. Flicksnärtan mumlar fram ett anonymt företagsnamn varpå jag säger ""Nej, jag vill inte uppdatera nåt". "OK, säger flicksnärtan, då skickar jag faktura...". Mer hinner hon inte säga innan fröken Larsson går i taket. Sedan sa jag några väl valda ord som inte lämpar sig för tryck men den uppmärksamme skulle nog ha kunnat uppfatta att jag krävde att få höra ljudfiler etc. Men flicksnärtan framhärdade att hon skulle skicka faktura och ifall jag inte ville betala den fick jag lov att ta emot fakturan och bestrida den i efterhand. "JAHA! JAG VET VAD DU HETER NU, FLICKA LILLA! JAG KAN SKICKA EN FAKTURA TILL DIG OCKSÅ! MIN KONSULENTTID KOSTAR 950:-/TIMMEN!". Sen la jag på luren.

Trevligheterna var dock inte slut där. På aftonsidan fick jag med mig Fredrik och Birk på en drag weight-promenad. Vi pratar och pratar så mycket om att vi ska börja göra mer saker tillsammans men nu kom vi äntligen till skott!

Och just nu undrar jag om det skottet träffade Birk nånstans. För han har sovit i 11 timmar i sträck. Måste gå och klämma på honom för att se om han lever...

Egotripp och samvetsboost

Fredag morgon. Upp tidigt och började ta tag i städningen hemma. Därtill planer på att ägna hundarna lite uppmärksamhet. Och få röra på sig själv. Så jag gjorde alla flugor på smällen och ringde god vän för gemensam drag weight-promenad. Det blev en trevlig tur i Byske med paus för lite lek på Havsbadet:

Birk och kompis klättrar och åker rutchkana.

Ya'ax och Fella klättrar och åker rutchkana.

Birk och mamma åker linbana.

Birk och vovvar går på isbana.

Efter resultatlösa försök att få Birk att sova så att vi vuxna skulle få en skvallerstund för oss själva, åkte vi hem och tog tag i städningen igen. Ställde in båda bokade träningar - Ajja Bajja. Men jag fick inte ihop logistiken. Har sen, i vanlig ordning, surfat/slötittat på TV/sovit. Bästa behållningen av kvällen var detta youtube-klipp som jag hittade på Facebook. Håll till godo!

I fängelse utan att passera gå...

I går hade jag en liten stund för mig själv innan jag skulle till Umeå. Tänkte att nu jäklar ska hundarna få sitt. Men ni vet ju hur det är - plötsligt rusar klickan fram och så har man en massa saker ogjorda... Men skam den som ger sig. Den inplanerade drag weight-promenaden byttes ut till en hastig cykeltur på dryga halvmilen. Iklädd jobbarstassen (höglackat och kostymbyxor på) och en cykel med punka på bakhjulet och fastfrusna växlar. Men hundarna var nöjda. :-)

I sann tidsbesparingsanda skulle jag sedan boka hotellrum i Umeå när jag ändå satt i bilen på väg när dit. Efter ungefär 15 samtal var jag på väg att ge upp och insåg smått att jag nog skulle få lov att ta bussen tillbaka hem på kvällen. Inte ett enda hotellrum fanns att tillgå i hela resindensstaden! Efter ytterligare några desperata försök fick jag till slut tag på ett fyrabäddars rum på ett vandrarhem - Gamla Fängelset. En flärdfull kväll med god middag och kanske lite relax på ett hotell byttes mot en macka på Subway och en jobbkväll framför datorn. Eller. Det var i alla fall mina planer. Tog bara en liten surfstund på internet först. Och lite Wordfeud. Och en liten sovstund. Och vips var det dags att gå och lägga sig.

Och nu säger vän av ordning förmodligen att det var ju precis det jag behövde. Och vän av ordning har säkert rätt. Tyvärr innebar en minskad stressnivå att bacillerna tog över kroppen helt och nu på morgonen vaknar jag upp med hosta och ont i halsen och inte alls särskilt utsövd efter att ha drömt såna där jag-kommer-aldrig-fram-dit-jag-ska-mardrömmar.

Nåja. Dagen blir fortsatt intressant. Stackars datasnubben (därtill skåning) som ska utbilda oss fyra hysteriska norrländska fruntimmer såg stundom ganska förskräckt ut i går, men han har i alla fall lovat att komma tillbaka i dag. Sen blir det ett par möten här i Umeå och sedan förmodligen en busstur hem, förhoppningsvis i tid till weight pull-träningen i kväll. Om det finns nån ork kvar då. Jäkla Umeå-baciller.

Tror ni kommunalrådet gillar hundar?

Ledig dag i går. I alla fall nästan. Hur mycket administration och skrivarbete som helst att göra men inga bokade tider. Underbart! Såg fram emot träning på förmiddagen, en lång hundpromenad vid lunch och sedan en lugn kväll med ett par möten inbokade men i övrigt tid för mys med familjen - skönt eftersom jag ska vara bortrest ett par dagar.

Jaha. Hur blev det då? Sambon utringd på jobb och därmed stess med unge, städning och hundar på morgonen. Iväg på träning med andan i halsen. Sedan hem och hade planerat en jobbinsats medan Binke-Bonk sov. Vilket han, sin vana trogen, bara gjorde några minuter innan han vaknade pigg och glad. Där gick jobbplanerna åt skogen. Regnväder gjorde att jag strukturerade om dagen; hundpromenad MELLAN kvällsmötena istället för innan. Sedan fullt upp med hämtning av barn, middagsförberedelser etc ända fram till möte nr 1. Som självklart drog ut på tiden så att det bara var att bege sig raka vägen till möte nr 2. Ingen hundpromenad. I dag heller. GAAAAAHHH! Tur att vi bor på landet så att hundarna kan rasta sig själva. Hade vi bott i stan hade jag väl fått lära dem att gå på låda...

Jo just det. Mitt i all stress i går eftermiddag ringde kommunalrådets högra hand och undrade om hon och kommunalrådet fick komma och hälsa på företaget. EEEHHH... Jaha. Jomenvisst. Lyckades i alla fall skjuta upp besöket till kommande vecka. Vem vet, kanske all stress har försvunnit och allt har ramlat på plats tills dess? Om inte annat kanske jag skulle kunna be dem rasta hundarna åt mig?!?!

Nu iväg på tvådagarskurs i grannstaden. Lite möten också när man ändå är igång. Och sen hoppas jag på en ledig fredag istället. Hoppet är ju, som bekant, det sista som överger en...

 

Skam den som ger sig...

Säsongsavslut på lydnadstävlandet i går. På hemmaplan. Men med en tik på väg in i löp och som därmed är tämligen mentalt väck - och en matte som inte kan skylla på löpperiod men kände sig ganska väck ändå.

Och i vanlig ordning missade vi förstapriset och därmed uppflytt till elitklass. Med försmädliga 7 poäng (248/255). Om vi bara inte hade nollat sättandet under gång... Men i övrigt gick det riktigt finfint och jag känner mig nöjd med en 9:a på fria följet och 3 fullpoängare. Dessutom, för ovanlighetens skull,  poäng på alla övriga moment med koefficient 4 (7, 9, 8, 8). Med tanke på att Fella just innan start flippade ur totalt och inte ens ville sniffa på vittringsapporterna, så måste jag ge henne cred för den mentala vändningen.

Domaren ville också ge Fella beröm. Kom fram efter tävlingen och sa "Vilken trevlig hund du har!!!". Han gav mig också några mer eller mindre regelvidriga tips inför kommande tävlingar - såna domare gillar vi! :-)

Ett andrapris och en andraplacering fick vi nöja oss med. Trösten är att vi i alla fall fick slå diverse brukshundar... Nu blir det lite lydnadsträningsuppehåll (som om jag ens hunnit med sånt sista tiden) och tänker ge Ya'ax lite TLC. Stackarn, jag tycker han verkar på snudden lite deprimerad nu i o m att han degraderats till enbart sällskapshund.

På tal om hundar, träning och tävling, så siktar jag på att ro iland med ytterligare en Tina Fridh-kurs lagom till trettondagshelgen. Planeringen i full gång och om du som läser detta är intresserad så skriv i gästboken!

Hemma från tävlingen igen kom Fredrik med förslaget att vi skulle testa en ny giv med Birk. Han hade inte sovit på hela dagen och kanske vi skulle kunna trötta ut honom ordentligt med ett besök på Leos Lekland? Sagt och gjort. Ungen lyckades knoppa in i bilen på väg ner till stan men vi skakade liv i honom och sedan hade vi en riktigt trevlig timme bland bollar, klätterställningar och rutchkanor.

Det går undan för pappa och Birk!

VAR är Birk?!?!

Och se på tusan! Under det efterföljande besöket på matvaruaffären satt ungen helt still i vagnen!!! Vi var helt förstummade och måste ha verkat helknäppa där vi knäppte kort efter kort på en halvsovande unge - ett så sällsamt tillstånd måste ju dokumenteras. 

Min Gud - jag tror han kan det!

Tyvärr hann Birk sova ett par timmar i bilen medan jag var och tränade, så kvällen avlöpte i vanlig stil med Duracell-kaninen i högsta fart. Men nu är vi i alla fall nåt på spåren; håll ungen vaken hela dagen och kasta honom sedan i bollhav och nerför ett otal rutschkanor, så KAN vi få oss ett par lugna timmar!

Nu iväg på jobb och förhoppningstid för en drag weight-promenad i eftermiddag. Boosta hundägarsamvetet lite...

Ekorrhjul

I början av hösten var tog vi tag i tillvaron och skrev en prioriteringslista över alla måsten. Det var ju en jättebra idé - om den bara hade funkat. Så här i retroperspektiv kan man väl bara konstatera att läget är status quo. Det är bara ångesten som har ökat i takt med att snöns intåg närmar sig med stormsteg (tacka Gud, eller vem som nu är ansvarig, för att vi verkar få en mild vinter).

Att göra-listan på jobbet blir bara längre och längre. Inte bara korta insatser som måste göras utan en massa långa processer inklusive diverse beslut att ta ställning till.

Entreprenadsidan - allt vore toppen om inte min bokförare hade gått och blivit sjuk. Nu hopar sig frågetecknen kring traktorköp, företagsstart etc.

Ungarna är lyckligtvis tämligen självgående. Den enda som är självprioriterande är Birk, men han behöver desto mer. Vi går i skift och på kvällarna, när jag är i stort sett död, är han i sitt esse. Övriga barn har visst börjat signalera frustration över att mamma är borta så mycket. Är jag det?

3 - 4 dagar i veckan jobbar jag hemma (eller jobbar och jobbar; jag stiger upp i ottan, stjäl mig några timmar innan Birk vaknar och försöker sedan kombinera dagen med att vara företagare, mamma och hushållerska - går väl sisådär).

Hundägare är jag knappast längre. Trots tävlingssäsong får Fella inte ens ett lydnadspass varje vecka. Drag Weight - kommer inte ihåg senast. Värdefulla långpromenader med god vän en eller ett par gånger i veckan täcker i stort sett upp all ordentlig motion som hundarna får i dagsläget.

Har dragit ner på engagemanget för andra hundägare också. Har, med viss vånda, tagit rygg på ambitiös vän som hjälpt till att strukturera upp hemsida etc i klubben och ansvarar numera bara för en träningskväll i veckan.

Och egen träning? Jo, det prioriterar jag faktiskt. Även om det oftast sker med andan i halsen så försöker jag komma iväg på 2 - 3 träningspass varje vecka. De flesta tyvärr på kvällstid, vilket förstås gör att tiden tillsammans med familjen får ta stryk. Men eftersom kvällarna ändå tillbringas framför TV:n med ungarna fullt upptagna med sitt, känns valet enkelt. Hellre vältränad och nöjd än sovande som en strandad val i TV-soffan, liksom...

Och när jag vaknar på småtimmarna, efter nån timmes huvudstupa sidoläge framför TV:n, kan jag bara konstatera att huset ser, om möjligt, ännu värre ut än innan jag stupade. Själv orkar jag liksom inte bry mig längre men Fredriks frustration över röran går inte ta miste på. Tyvärr går vi skift i dagsläget; när den ena är borta finns den andra hemma för att ta hand om Birk och förhoppningsvis hålla undan allt han lyckas dra fram under en dag. Och för min del gäller då alltså att försöka göra det jag borde på jobbfronten också. Dagisplats på gång efter nyår - jätteångestfyllt men förmodligen nödvändigt...

Och det här med att var en attraktiv, tillmötesgående och inbjudande livspartner? Det kan ni glömma. Jag borstar tänderna två gånger om dagen. Det får räcka.

I natt hittade jag dock ett kryphål. Låg vaken eftersom varje gång jag slöt ögonen ploppade nya "att göra"-saker till min jobblista upp. Så jag sket i sovandet, klev upp och jobbade 2,5 timme. Och det var inte helt fel! Helt ostörd och fokuserad. Ända kruxet är väl att det mest är administration man kan avverka på det sättet - folk skulle nog inte uppskatta om jag ringde...

Så det är min nya giv. Nattjobb. Nästa steg är att väcka barnen nån timme på natten också så att vi hinner umgås utan störande moment i omgivningen. Och om jag köper pannlampa borde hundarna kunna få sig en duvning ifall jag struntar i att gå och lägga mig när jag jobbat klart. Och Fredrik? Ja... vi kan väl börja vika tvätten tillsammans?

Shoppingöverdos

Mmm... Novemberlov, obokad och långa dagar tidigare i veckan. Perfekt läge för en sovmorgon! Jamenellerhur... Vaknade av Fredriks väckarklocka 05.30 och sen var det kört. I o f s var det lika bra att jag var pigg och kände för att stiga upp, eftersom livspartnerns mornar brukar kantas av div svordomar, hetsigheter och behov av dialog som jag ändå inte kan sova mig igenom - så även denna morgon.

I köket väntar oräkneliga shoppingkassar i värsta Paris Hilton-anda. Efter ett par timmars möte, tillbringade hela familjen en dag i Umeå och kreditkorten glödde! Ganska snart insåg vi att det, för allas mentala hälsas skull, var bäst att vi delade in oss i tjej- och killgrupper så jag fick lite miljöträning i div boutiquer tillsammans med en tonårsdotter som för sitt liv inte kunde begripa varför jag inte kollade på kläder åt mig själv. Efter många krampaktiga försök lyckades jag i alla fall köpa mig ett par skor.



Birk, som knappt provat färdas i barnvagn annat än efter grusväg och därtill sällan eller aldrig bevistat en stadskärna eftersom "handla" och "shoppa" för oss nästan uteslutande innebär ICA Maxi, Jula och andra affärer som återfinns i köpområden utanför stan, var snarast paralyserad av alla intryck inne på neonblinkande, färgstarka och folkfyllda affärer. (PUH, bloggens hittills längsta mening!) Tror aldrig han har suttit så stilla så länge någon gång! Må vara att vi andra fick bilda mänsklig sköld framför det hjulförsedda ekipaget vartän vi drog fram, eftersom sittvagnen bär omisskännliga spår efter livet på landet...

Dagen avrundades med middag och släktbetonad samvaro hemma hos svärföräldrarna. Trevligt! Ännu trevligare att jag höll mig vaken hela vägen hem sedan, med tanke på att jag körde bil. Som omväxling har vi nämligen Caravellen på verkstan (det har ni väl aldrig hört förr?!?!) så vi var tvungna att köra två bilar ner till residensstaden för att rymmas allihopa.

Har en lång, lång, låååååång "att göra"-lista framför mig. Har försökt prioritera punkterna från "hysteriskt jävla bråttom" till "ta tag i detta omedelbart bums" och lyckades som dåligt - allt hamnar på prio 1. Ganska tröttande att titta på listan. Nästan så att jag skulle kunna övertala mig själv att gå och lägga mig igen och göra ett seriöst försök på den där sovmorgonen nu...

Blodstänk, råttutrotning och starka hundar

Torsdagen var lång. Den tog sin början kl 04.00 när jag klev upp för att åka till Stockholm och slutade strax efter 01.00 nästan ett dygn senare, när jag äntligen fick krypa till sängs efter att ha åkt sista planet hem. Fick knappt fyra timmars sömn in till fredagen, då det var upp i ottan igen - har inte känt mig så "bakis" sen fjortisårens alkoholstänkta besök på Rännar'n i Norsjö.

Avklarade diverse ärenden och ett par timmars jobb på skolan innan jag och äldste sonen drog på shoppingrunda och avslutade med kvartsamtal. Hittills har jag varit liiiite skeptisk till hans utbildningsval men efter att mentorn bekräftat att Elias med än gärna får svetsa hundburar eller insats till öppna spisen i stugan, måste jag säga att jag blev mer välvilligt inställd. :-)

Hann förbi en kort sväng hos mamma och pappa där lillebror med familj inkvarterat sig under sitt besök i schtaan. Birk och lilla kusin Maj, 10 mån, kom riktigt bra överens.

När jag kom hem var huset redan intaget, dels av redan hemkomna barn, dels av VVS- och elfolk som skulle installera pannan till jordvärmen. Några konstiga kufar. Hade knappt mål i mun när jag tilltalade dem men när de satt i köket och käkade hamburgare gick det bra att kasta åt hundarna pommes frites och komma med käcka uttalanden som "det är bäst att mata dem så att de inte biter mig i benet". Haha. Skitkul. Ring dagen innan nästa gång så kan vi se till att ni inte riskerar att bli uppätna av våra blodtörstiga bestar. Eller så int'...

I vanlig ordning totalt död på fredag kväll. På lördag gjorde vi en insats på två ingrodda, genomskitiga bilar och såg sedan fram emot en bf-kväll, eftersom vi för första gången på jagvetintehurlänge bara hade Birk hemma. Då sa kroppen ifrån. Illamående, ont och störtblödning utan dess like. Jätteromantiskt.

Med en extra timme till godo klev vi upp tidigt söndag morgon. Väntade in vännen och sen drog vi västerut; jag och vännen till Norsjö Brukshundklubb för kursdag i WP, Fredrik och Birk till stugan för att oskadliggöra råttor. Tror vi var ganska framgångsrika på båda fronter - och nu menar jag inte att vi oskadliggjorde några hundar i Norsjö utan jag tror att alla överlevde med god marginal och faktiskt också var tämligen nöjda med dagen om man får tro kommentarerna på "fejjan". Alla var jätteduktiga, både hundägare och hundar. Lite bilder från dagen hittar du här. En liten rolig detalj var att en av Skellefteåtraktens mest frekventa domare - som gett mig och Fella allt ifrån nollor till tiopoängare många gånger - nu plötsligt var kursdeltagare och fick lov att finna sig i mina komandon, tyckanden och låtanden. :-)

En publikfriande bloggare skulle i detta läge ha lagt in några åskådliggörande bilder/foton för att attrahera läsare, men den här bloggerskan skiter i eventuella PR-satsningar och gör kväll istället. Morgondagen har ett låååångt arbetspass att erbjuda.

Go' kväll!

 

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Eller. Var tog tiden vägen?

Gårdagen startade i vanlig ordning med väckning och iordningsställande av barnen. Satte mig direkt vid datorn och hann jobba ostört i 2,5 timmar innan Birk och Fredrik vaknade. Lycka! Rafsade sen ihop alla papper som jag ägnat timmar åt att sammanställa och skriva ihop inför Arbetslivsverkets inspektion - bara för att konstatera att inspektören inte ägnade dem en blick under vårt 1,5 timme långa samtal. :-(

Satte mig sedan direkt i bilen, tryckte i mig en banan och en satsumas till lunch och hann lagom till nästa träff på skolan där jag jobbar extra. Ett par timmar där och sedan fick jag besked om att ett inplanerat besök i ev nytt familjehem blivit inställt. Jippie - två timmar till godo! I o f s ägnade jag en halv av dem åt att köra fram och tillbaka på E4:an eftersom jag glömde att hämta äldste sonen på skolan som utlovat men även efter en sån fadäs borde jag ju ha lite tid över. Kan man tycka.

Hem. Trycka i sig en tallrik yoghurt, göra hundarna och Birk färdiga för en drag weight-promenad, inse att middagen behövde komma in i ugnen om den skulle kunna ätas innan Isacs karateträning, göra hundarna och Birk färdiga för en drag weight-promenad egen eftersom unge herr Duracellkanin hunnit slita av sig de flesta klädesplaggen och sedan äntligen ta sig ut på en kort men intensiv runda.

Väl hemma igen kasta sig ner framför datorn för att hinna jobba lite medan middaegn blev klar. Sedan utfodra familjen, styra upp lite karateskjutsning, jobba igen för att sen göra mig själv klar och åka iväg till en nära-döden-upplevelse på en 1,5 timme långt Box-pass.

Hemma ännu en gång. Där väntade Freja som ville ha hjälp att färga håret. Sedan prata hundklubb och jobba på hemsida. Efter att ungarna kommit sig i säng insåg jag att det fanns en hel del jobb kvar att göra, så jag blev sittande vid datorn till strax efter midnatt.

MEN! Vad gjorde det - jag hade en utlovad sovmorgon att vänta!

Det började bra av att jag väcktes av en magsjuk och olycklig hund som gjort inne kl 05.00. Kröp i säng vid 05.15 och hade knappt börjat djupandas innan Fredriks väckare ringde 05.30. Och i vanlig ordning vaknade han förstås inte, så jag fick väcka honom för att få honom att slå av väckaren och sen låg jag på "ohåga" och väntade nästan en timme på att ha skulle stiga upp. Ingen reaktion. Skakade liv i honom lagom till att ungarna behövde väckas. Fick sedan tillbringa närmsta kvarten med att höra honom springa omkring och svära. Då gav jag upp. Det var den sovmorgonen det.

Tänkte tröta mig med en lugn onsdag men sinnet rann på när jag gick ner i tvättstugan och insåg att tonåringarnas tvättmetoder lämnar övrigt att önska; tvätta går bra och stoppa i tumlaren går bra, men sen hamnar all tvätt (oftast inte ens torrtumlad) rakt ut på golvet eller i en redan överfull tvättkorg just framför maskinerna. Skulle tro att det är en 5 - 6 fulla maskiner med ren - och fuktig/blöt - tvätt som ligger på det smutsiga tvättstugegolvet och väntar på att tas om hand. Dock inte av mig. Nu har jag gått i strejk. Tvättstrejk. Det får bli ungarnas onsdagsnöje. Minsann.

Själv ska jag ägna ledig dag åt jobb. Vad annars? Uppdragen haglar in och det är ju jättekul men det startar också en massa mer eller mindre beslutsprocesser. Ska bli spännande att se vad som händer under närmsta halvåret!

Till lunch gör jag i alla fall välbehövlig paus för en långpromenad med god vän. Och sen i eftermiddag blir det wp-träning på klubben. Ska också försöka gräva fram lite nytvättade (och förhoppningsvis fortfarande rena och kanske t o m torra) kläder ur tvättberget i källaren så att jag slipper åka naken med fakirplanet till Stockholm i morgon bitti. Och jag ska inte klaga - de saknade timmarna från i går får jag till godo då, eftersom jag kommer att bli sittande på Arlanda mellan 17 och 23 i väntan på planet hem!

På G...som i gnag...

Oj, senaste timmarna har jag haft flyt!

Efter att ha mått konstigt på kvällstid senaste veckorna, gjorde jag i går äntligen slag i saken och gick och la mig istället för att ha måttliga ångesttendenser och snurra runt i TV-soffan, sova nån stund, jobba nån stund och försöka uppvigla nån sorts social förmåga däremellan. Detta innebär att jag somnade vid 22-tiden, vaggad till söms av två hundars ivriga tuggande på sina halvmeterslånga köttben (inhandlade på Ö.B. för 31:- - rekommenderas!).

Sen vaknade jag i o f s under tidiga morgontimmar av hund som förmodligen hade rännskita till följd av sin köttbenskonsumtion och behövde ut. Men för ovanlighetens skull kände jag mig ganska utvilad och redo att ta mig an dagen. Hann sitta och arbeta med administrativt skitgöra i 2,5 timmar innan Binke-Bonk och hans pappa slog upp sina blå.

Nu iväg på lång arbetsdag som bl a innehåller inspektion av Arbetsmiljöverket och strukturering av nya uppdrag. Ser fram emot en "ledig" (=hittills obokad) dag i morgon!

Hårresande jobb

I går var det dags för familjehemsdag. I vanligt ordning lite ångestfyllt just innan, då avbokningarna trillar in. Dessutom behagade ju årets första snöfall komma, vilket förstås brukar ta bilburna gäster på sängen.

Vi var en liten men naggande god grupp som tillbringade en trevlig dag ihop på Camp Caribo, som numera ägs av ett av våra familjehem. Min familj gjorde också ett kort inhopp. 



Isac äntrar höghöjdsbanan...



 ...och klätterväggen, ivrigt påhejad av "landkrabborna" Fredrik, Elias och Birk.

Lite andra aktiviteter:

Dagen avslutades i sedvanlig ordning med kaos hemmavid. En utslagen familj förutom Birk, som just nu är i sitt esse under de sena kvälltimmarna. Jag och Fredrik går f n i skift för att hålla, lugna, trösta, förmana och försöka söva - men med tämligen knapert resultat. Har satsat på att trötta ut honom dagtid men det hjälper föga. Kanske satsa på löpbandet nån halvtimme varje dag?

För egen del känns det som hoppande, sparkande, slag och danssteg börjar ge resultat. Inte estetiskt, men orkesmässigt. I fredags firade vi in helgen med ett Body Combat-pass och ska avsluta den på samma sätt. Innan dess blir det en satsning på röjning på gården igen. Snöfall och analkande tjäle stressar. Dessutom vore det ju underbart om jordvärmefirman, som lovade guld och gröna skogar innan vi skrev avtal med dem, kunde utföra utlovade och betalda tjänster så att vi får in värmen i kåken nån gång. Hittills har vi inte någon anledning att rekommendera dem vidare, tyvärr.