28 april 2011

Snygg? Snygg! Snygg!

I dag är det fyra veckor sen jag började följa ViktVäktarnas onlineprogram. Som jag skrivit tidigare, taggar all statistik och dokumentation igång tävlingsdjävlen i mig, så hittills har det bara känts stimulerande och utmanande att följa programmet. Sammanlagt minus fem kg och ca tio timmars fysisk aktivitet i veckan (mest promenader, cykling och F & S-pass) har det renderat i. Vad gäller viktnedgången ligger jag säkerligen i lä gentemot Fredrik och grannen som på nåt sätt utmanat varandra - killar brukar ju ha mycket lättare för att gå ned i vikt och Fredrik behöver bara hoppa över frukost ett par gånger och skita så har han tappat flera kilo - men jag är förhållandevis nöjd ändå. Förhoppningsvis har jag dragit på mig nån extra liten muskelfiber under den gångna månaden och det känns dessutom som om skallen innehåller ett par kilo snor just nu, så...

Och när vi nu är inne på ämnet utseende så kunde jag i morse konstatera att min lilla fjompalisa inte är så liten...och inte heller så fjompig... längre...



Själv ligger jag i lä och lägger väl inte så mycket ork på mitt eget utseende...tyvärr... Det är roligare att fixa med hur det ser ut här hemma. Just nu målar jag möbler och "ljusar upp" o matsalen. Med benäget bistånd av lilleman...



Trevlig inspiration till heminredning kan man hitta på styleroom.se. I går satt jag och tittade i olika album och hittade dessa exempel. Vad tror ni om detta tak i badrummet? Blev nästan lite sugen att bygga på en våning till bara för att kunna göra så här!



Nä nu ska jag agera fredsmäklare. Tre sjuka ungar hemma är inte bra för världsfreden...

27 april 2011

Död åt kollektivet!

Kooperativ och kollektiv må vara bra på barrikader, husockupationer och "We Shall Overcome" - men sälja bensin ska de ge fan i!

Av gammal vana har jag hållit fast vid tankkortet på OK/Q8. Detta trots att återbäringen uteblivit år efter år och medlemserbjudandena är anpassade efter storstadsfolk i södra ändan av landet. M a o inget jag varit stormförtjust i men det har i alla fall varit funktionellt... ungefär som en lagom nött diskhandduk eller ett par nötta sandaler. Till senaste året. Ungefär samtidigt som OK/Q8 lanserade sitt VISA-kort började vi bli nekade tankning fr o m mitten av månaden till i slutet - "köpgräns överskriden". Va?!?!?! Vi har 10 000:- i kredit + en betalningsfri månad varje år och har aldrig varit i närheten av att nyttja detta. Från det att OK/Q8 skickat ut sin faktura till deras senaste betalningsdatum (vilket självklart är den dag man knappar in på internetbanken) är vi alltså blockade från att tanka. Vilket bl a inneburit att vi stått vid en tankstation i Västerås, mitt i natten, utan kontanter och möjlighet att nyttja tankkortet... Och med en bensinräkning på uppemot 7000:- ibland (när jag kört mycket i tjänsten) kan det ju kännas som att man vill vänta in lön innan man betalar.

Och vad är OK/Q8:s svar? Jo, efter väntetid på 49 minuter vid deras kundtjänst får vi beskedet att vi bör förbinda oss på deras VISA-kort istället. Jomenjustdet. Gör MER av det som fungerar dåligt..? Pilutta er - ni har just förlorat en köptrogen kund.

För övrigt har jag vandrat i feberdimma i dag. Trodde jag börjat hallucinera när jag stötte på denna bild på nätet men jag valde att skratta tills jag fick världens hostattack och nästan kissade ner mig:



Nu har jag inte tid att sitta här längre. Ska ikläda mig min alldra blidaste framtoning och fluffa till Fredriks kudde...eller nåt...

26 april 2011

Hjärtmuskelinflammation har väl ingen dött av..?

Sitter ihopbruten i soffan efter en 7,5 km promenad från hundträningen. Kanske inte det smartaste draget när jag (och lilleman) varit golvade i dyngförkylning hela dagen. Men å andra sidan är väl avvägda beslut och självbevarelsedrift inte mina starkaste sidor...

Struktur och planering är inte heller mitt kännetecken. Har, i feberdimma, anmält till flera lydnadstävlingar tätt, tätt inpå varandra i dag. Har försäkrat mig om att jag får byta till lk 3 ifall jag skulle klara mitt lp 2 i tidigvarande tävling. Men det kommer inte att finnas utrymme för att träna in momenten - särskilt med en trög och vek löptik. Ja ja - nu när Karin Wulff flyttat från stan får jag väl ensam stå för underhållningen på tävlingarna!

Har anmält till Sommarcampen också. I år lyckas vi få till det så att hela familjen kan åka ner på lägret. Har fått välkomnande och trevliga mail och generösa erbjudanden som gör att längtan till ett av årets höjdpunkter är stor. Nu hoppas vi bara på toppenväder de aktuella dagarna i början av juni.

Självkritiska fotografen Freja har efter en hel del övertalning förärat mig med lite bilder från den gångna helgen. Jag tror jag låter dem låter tala för sig själva - av nån anledning känns det inte som om jag har så mycket klokt att säga i kväll...











Tandvärk och vårbruk

Jaha. Så var den slut. Verklighetsflykten. Själahelande och energigivande.

[caption id="attachment_523" align="aligncenter" width="448" caption="Birk och Ya'ax laddade kolhydrater inför Kalvträskresan"][/caption]

Även om vi bara tillbringade ett drygt dygn i Kalvträsk, höll de positiva känslorna i sig ända till i dag - jobbmorgon. Den enda som inte var på topp under helgen var Fredrik som, tjurskallig som han är, inte ville "störa" våra Kalvträskplaner och åka till jourtandläkaren för sin montruösa tandvärk. Tror han åt mer värktabletter än mat under helgen. Men, som genom ett trollslag, släppte värken när vi kom hem igen. Tänk vilken inverkan en tur till paradiset kan ha!



När vi anlände till "Gammskolan" som vi brukar bo i under årets kallare nätter, möttes vi av stor uppslutning hemvändande och stationära Kalvträskare. "Kolbullefestival" stod på schemat. Det tog dock inte allt för lång stund innan vi drog oss ner till stugan och kunde konstatera att sommaren anlänt! Det var läge för vårbruk! Fram med krattor, hammare och spik!


Birk letade skugga på altanen...


...medan Isac och bästaste stuggrannen skapade en egen liten fantasiträdgård med bänk och allt!

Vistelsen avslutades med surströmming i strålande sol på altanen. Det gav tillräckligt med energi för att orka åka hem och tillbringa resten av påskhelgen med promenader, städning och målning. Och förhoppningsvis tillräckligt med energi för att ta tag i stundande vardag igen.

22 april 2011

Verklighetsflykt

I morgon är det dags för efterlängtad verklighetsflykt igen; ett dygn i paradiset Kalvträsk. Njuta av stillhet och sol, titta till stugan och äta middag tillsammans med övriga Kalvträskare. Härligt!

I dag blev en sån där skön mellandag som inte kommer att gå till historien men som kan behövas för att man ska hinna landa ibland. En stor del av dagen ägnades åt att måla ett stort skåp i matsalen. Övrig tid gick åt till långpromenad, lite lydnadsträning (med en trög löptik), grillning till middag och städning.

Lite närbilder från gårdagens påskmiddag (tagna av dottern Freja):


Söt påskkärring...


...och hans galna mamma som laddar kolhydrater inför resan till Blåkulla.

Hade förresten ett snack med tonårsonen om kåthet i dag. Då kan man väl anses ha passerat detta med blommor och bin - eller..?

Påsk på bästa sätt

I går vaknade jag till grådaskigt och kallt väder. Skrutt. Kände hur lusten för den inplanerade hunddagen sjönk. Men som genom ett trollslag sprack molntäcket upp och solen kom fram och värmde förlåtande.

Packade träningsryggsäcken och sen blev det en uppvärmningstur med cykel och hundar de dryga 7 km till brukshundklubben. Där anslöt hugade träningskamrater och (kanske) lite mindre hugade familjemedlemmar. Vi tillbringade några härliga timmar tillsammans;


Drag Weight...


Weight Pull x 1...


...x 2...


...x 3...


...x 4...


...lite lydnadsträning...


...och - inte att förglömma - fika!!!

Jag avslutade passet med att följa med på ett spår, för att få lite inspiration och ta del av erfarenheter. En av erfarenheterna kunde jag dock ha varit utan...



Lyckligtvis var jag på behörigt avstånd.

En cykeltur hem igen, sen var det bara att hoppa in i duschen och göra sig i ordning för påskmiddag hos mor och far. Återkommer med bilder från det när jag förmått en snart blivande tonårsdotter att vakna och ladda över sina bilder från kameran till datorn. Lär ta ett tag...

21 april 2011

Energitjuvar

Upp klockan 6 i går morse. Gjorde mig i ordning och styrde upp här hemma inför en heldag i Umeå; ett välbehövligt och efterfrågat möte med koncernkollegor stod på schemat. Så, när jag hade ytterkläderna på mig och var på väg ut i bilen, ringde telefonen. Mötet bortprioriterat. Kunde jag komma lagom till nästa träff efter lunch i stället?

Jaha, där fick man för att man hade ställt väckaren och stressat på under morgontimmarna... Klädde om, tog fram oljevaxet och försökte gnugga bort en del frustration och känsla av betydelselöshet. Så ringde telefonen igen. Lät mobilsvararen gå igång. När jag sen kollade igenom den var det en annan person inom koncernen som bor i Norsjö och för dagen var utan bil. Hon undrade om jag kunde ta vägen förbi henne när jag körde till Umeå eftersom hon skulle på samma träff som jag. En omväg på 12 mil enkel väg!!! Jag skulle nog ha varit Sveriges bäst betalda taxichaufför...om det inte varit så att jag gör detta på min föräldraledighet...

Ner till Umeå, gjorde vad som krävdes och så hem igen. Ganska matt i lacken. Fick vänta några timmar extra på att barnen kom från pappa - inte direkt rätt läge för en betydelselös, bortprioriterad, utnyttjad företagsledare/mamma...

19 april 2011

Vårmani

I går var det jobb hela dagen och det tog liksom musten ur mig. Efter att ha målat några stolar och låtit hundarna springa på löpbandet, gjorde jag ett tappert försök att avverka några kilometer själv också. Men det är för hjärndödande att trava på och se sekunderna ticka iväg, långsamt, långsamt... Tänkte om och siktade in mig på en cykeltur istället men då blev jag erbjuden en EPA-provtur med älskade tonårssonen - och en sån chans försitter man inte!

I morse inledde jag dagen med sovmorgon. Det var länge sen! 7.30 studsade jag upp och passade på att oljevaxa halva golvet i köket innan resten av familjen kom instolpande för frukost. Tänkte efter före denna gång till skillnad från när jag målade hela klinkergolvet vid köksbänkarna och därmed dömde familjen till mikromat närmsta dygnet.



Lite städning och utfodring av barn och hundar. Sedan 80 minuter promenad. Stärkt av gott samvete och vårsol tog jag itu med ett par skitiga bilar. Utfodring av ett par bilmekanikerämnen och sedan var det dags för lager två på köksgolvet. Sedan skrek all hundskit och fjolårslöv "Kom och ta mig!" så jag gav mig i kast med gräsmattan. Ett par timmar och fyra överfulla skottkärror senare började det se riktigt ordningsamt ut runt huset. Nu är det bara typ 9, 75 HA kvar att städa upp så är fastigheten riktigt trevlig!

Mitt i allt hann jag och sonen med ett bra samtal om det där med att vara tonåring, Valborgs och vad som förväntas av en då... Efter det var det dags att laga middag, se till att den blev uppäten och sedan packa träningsryggsäcken och kasta sig på cykeln med riktning Åbyn/Byske Brukshundklubb. En trevlig träning med både nya och gamla träningskompisar. Fella gjorde också jättebra ifrån sig med vittringsapporterna.

Summa summarum: En riktigt bra dag! Har fått mycket uträttat och har dragit ihop en hel hög Weight Watcher (eller White Wash som Fredrik säger) "aktivitetspoäng". Den gode hundträningsguden må också vara nöjd efter att hundarna fått 7 km promenad i skritt/travtempo, 14,5 km cykeltur i trav/galopptempo samt två timmars lydnadsträning (=passivitetsträning för Ya'ax).

18 april 2011

Äntligen

I går var det, efter nån månads uppehåll, dags för lydnadstävling med Fella igen. Efter att knappt ha gett ett lydnadskommande sedan sista tävlingen, kändes det lite "kymigt" att åka iväg. Väl på plats konstaterade jag snabbt att varken jag eller Fella var på topp. Hennes förbaskade löp har inte kommit igång än vilket jag tror gör att hon är mer humörstyrd, okoncentrerad och seg än vanligt.

Platsliggningarna har ju varit vår akilleshäl sista tiden; lockande hästbajsar och iskall snö är ingen bra kombo med Fella. Men i går gick det vägen - full pott. Lite pinsamt att bli så nöjd över en lyckad platsliggning i Lk 2 men det kändes faktiskt lite förlösande.

Resten av programmet var mediokert. Hon nollade läggandet under gång (vilket alltid sitter som ett smäck på träning) och var sååååå trög i alla övriga moment. Apporten, som hon vanligtvis brukar få slarv på för att hon är så tänd, tvingades jag använda dubbelkommando på bara för att få henne att lämna min sida. Trots tuggummikletet utfördes dock flera moment enligt regelboken, vilket renderade i fyra fullpottare och sammantaget tillräckligt med poäng (och lite mer därtill) för ett förstapris. Skönt! Nu bara ett till så får vi sluta harva på med dessa moment!

Eftersom Fella inte står för den estetiska framtoningen i det här hushållet får ni läsare hålla till godo med något lite mer bildskönt. Så här hittade jag Birk och Ya'ax i köket i går morse, väntande på sina frukostar:





I går kväll, efter ett kort möte med brukshundklubben angående kommande Öppet Hus-dag och ett fuegopass på F & S, åkte vi och sa hej då till vänerna Jimmie och Karin. I dag drar de till sydligare nejder. Jättetrist men jag önskar dem all lycka...i lagoma doser...så pass att de flyttar hit igen till vintern...

Just ja. I dag jobbdag. Dags att göra sig presentabel.

17 april 2011

Målarkludd och trauman



Ljuset. Löftet om vår. Och känslan av att ha fått liiiite kontroll på livet. Det måste bara firas. Och det finns inget bättre sätt än att måla!

Jag har reflekterat lite över mina inredningssatsningar och de perioder i livet då det känns tämligen harmoniskt. Och de sammanfaller nästan jämt. Och bäst av allt är att få måla. Snabbt resultat och fint blir det! Förutom att jag börjat kludda på matsalsmöblerna gjorde jag en insats på matsalsgolvet i går också. I o f s inte målning utan oljevaxning. Det blev helt ok det också.

Har av olika anledningar haft anledning att fundera lite på det här med föräldraskap också. Och barns rätt att bli lyssnade på...respekterade...satta i fokus. Har tänkt på relationer som jag möter i vardagen i ljuset av en fantastisk föreläsning av Lilian Levin, som pratade för oss på vår familjehemsdag. Och jag har insett att varje vuxen måste ta ansvar för sina relationer till barn. Att försöka laga någon annans relation...ligga steget före...föreslå lösningar till fördel för den vuxne...leder i värsta fall bara till att barnen känner sig nonchalerade och bortprioriterade på flera fronter. Barns upplevelser och trauman ska aldrig omtolkas av vuxna. De kan få hjälp med att förstå och härbärgera men ska inte behöva utstå bortförklaringar och ursäkter.

Lilian beskrev tre olika sorters trauman och möjligheter till överlevnad. I det första utsätts ett barn för ett trauma men det finns en vuxen som utgör en sköld för barnet och skyddar det mot det hemska (Lilians exempel var en bosnisk flicka vars liv räddades av att mamman ställde sig som en skyddande sköld framför flickan när hela familjen sköts ihjäl). Det andra traumat innebär att ett barn omges av viktiga vuxna som inte har förmåga att härbärgera och förklara skeendet för barnet, kanske p g a egen kris, medberoende etc. Det tredje, och absolut värsta, är att den vuxne som är satt att skydda barnet också är förövaren i traumat. Här är förstås en missbrukande förälder eller en övergreppare ett tydligt exempel men jag tänker också att nonchalans kan upplevas som ett upprepat trauma för ett barn. Ett tämligen "oskyldigt" trauma kan allstå lämna större skador än ett dödsbringande, baserat på den vuxna omvärldens reaktioner och ageranden.

Så, förälder - utgör du den skyddande sköld som ditt barn behöver för att klara av prövningarna i livet? Jag har inte alltid gjort det men nu ska här bli ändring!

15 april 2011

I valet och kvalet...



I månader - ja kanske t o m år - har jag funderat. Känt ångest. Tvehågsenhet. Jag har studerat andra familjer...andra hem - hur har de hittat lösningar? I perioder blundat för ett val som jag vet måste komma för att sedan ägna sömnlösa stunder åt att tänka...

Hur kommer det att bli? Tänk om jag ångrar mig? Vad kommer andra att säga? Kommer jag att orka driva saken hela vägen? Har jag råd? Tiden som krävs? Går det få ihop detta beslut med andra val som jag gjort tidigare?

I går tog jag steget och kosulterade specialist. Hade ett stärkande samtal. Det resulterade i dagens beslut.

Nu blir matsalsmöblerna vita.

Förresten... Det är ingen höjdare att överkonsumera ViktVäktargodis "med viss laxerande verkan" en timme innan läggdags...

14 april 2011

Inget sinne för proportioner x 2

Glömde skriva om gårdagens telefonsamtal i förra inlägget. MItt i blomomsättning och städning ringde ett dolt nummer. Av princip svarar jag inte på sådana men nu hann Isac så plikttroget svara "Jenny-Anns telefon, det är Isac" så det var bara att svälja förtreten och ta över när personen på andra sidan frågade efter mig.

Det var en journaliststudent som ringde och ville ställa ett antal frågor till mig i egenskap av ordförande för RFF. Jag har faktiskt lärt mig att vara skeptisk i kontakterna med media och till en början tyckte nog den stackars reportern att jag var tämligen motsträvig. "I vilket syfte ringer du?" "Var ska detta publiceras?" "Har jag rätt att korrekturläsa?" Efter att vi båda värmt upp varandra med frågor och motfrågor kom kvinnan så småningom in på det område som jag förstått att hon siktat på hela tiden; "Vad anser du om att privata familjehemsverksamheter tjänar bra med pengar på sådan verksamhet?" "Tycker du verkligen inte att det sticker i ögonen att skattepengar i sådan omfattning går till privata företagare?"
Jag kontrade med "Tycker du att det är bättre att alla privata verksamheter är på gränsen till konkurs så att familjehem och placerade riskerar att gå miste om stöd i form av terapi, handledning etc för att företaget behöver spara pengar?". Där blev hon svaret skyldig.

Ja.... Så gick samtalet fram och tillbaka. Jag tänkte skriva ett försvarstal här i bloggen också men jag ids helt enkelt inte. Men om nån är intersserad, så hör av er så får ni veta mina tankar (och RFF:s) om kvalitetssäkring och konkurrens.

En annan hänels som ställde företagsamhet i annat fokus var veckans DHL-leverans. I början av veckan körde en stor lastbil in på gården.????? Ja, just ja. Det var ju jag som hade beställt 73 kg kontorsmaterial från Quill till företaget. Lite konstigt kändes det förstås att ett så stort fordon levererade så lite.

Och så i dag, medan jag jobbade, kom en lastbil körande in på gården en gång till. Åter igen en leverans via DHL. Åter igen från Quill. Denna gång det som blivit restnoterat. Vilket uppgick till en stycken skärmskydd till iPhonen!!! Jag glömde fråga Fredrik om lastbilschaffisen använde palltrucken när han lastade av...

Företagsvärlden verkar upp och ner. Struntar i den och satsar på hundvärlden istället. WP-träning står på schemat.

"I could get used to this..."

I dag är det arbetsdag. En halv sådan. Och riktigt gemytlig. Jag har ett handledningsuppdrag till en av friskolorna i stan och den personal jag träffar är så trevlig att det mer känns som en mysig stund med kompisar.

Det har faktiskt känts ganska mysigt över huvud taget denna vecka. För första gången känner jag mig faktiskt lite föräldraledig. Självklart har det varit nån eller några timmars jobb varje dag men därutöver har jag hunnit med såna där saker som man gör när man är föräldraledig - därmed inte sagt att allting är särskilt trevligt. Framför allt har jag haft hand om Birk hela dagarna. Varit mamma på heltid. Underbart! Sen att det dessutom är barnvecka och jag har de andra tre gör förstås mammalyckan total. Dessutom har jag tagit långa promenader i solskenet varje dag - 6 - 9 km - och tränat hundarna ganska ordentligt. Allt detta har jag kryddat med blomomsättning, städning både ute och inne samt matlagning - inte särsklit roligt men samvetsfrämjande.

På tal om lycka... Jag hämtade ut lite fodertillskott till hundarna i går. Birk förärades lådan och packmaterialet...

13 april 2011

"Le, blomjävel, le"



Kände mig här om dagen på ett riktigt välvilligt och tillika husmoderligt humör. Så vid införskaffandet av div nödproviant för familjens del så köpte jag också ett par säckar blomjord. Så i dag var det dags. Uppmuntrad av en strålande vårsol gav jag mig i kast med jord, rötter, dammiga krukor och halvvissna blommor.

Och nu, halvvägs in i görat, undrar jag va fan jag håller på med. Det sägs att grönsaker kan prata. Och växter. Men säg då "tack" för helvete! Eller ge mig åtminstone en undergiven liten bladviftning.

Tacka vet jag hundar. De rastar sig själva. Och jag kan ge mig fan på att om de hade tvingats stå bortglömda ett längre tag i ett hörn, utan näring och uppmärksamhet, så hade de överöst mig med blöta pussar och glädjeskall när jag väl brydde mig om dem.

Kanske därför jag är hund- och svärmorstungeägare...

11 april 2011

Världspremiär

Vad är det här för jäkla väder!!! Intenting får man gjort. Direkt man sitter stilla eller befinner sig inomhus spritter det i benen. Försökte bota med en två timmar lång promenad med grannen på förmiddagen. Men det löste inte bekymret. Den enda insikten var att hälsenan och stämbanden förmodligen är sammanvuxna på vissa personer.

Sen fick det bli en timmes lydnadsträning med hundarna. Ivrigt påhejjad av Birk som gjorde världspremiär nr 1 och 2; skor på fötterna och första gången på lösdrift!



Sen var det sista skoterturen för säsongen; han fick hjälpa pappa att sommarparkera härken.



Tredje och sista premiären gjordes på cykel. Jag och Birk drog iväg på en 7 km slinga med hundarna...



...och jag hittade ett nytt användningsområde för kopplen!



Nu ska jag försöka hålla mig inne. Kanske till och met göra nåt nyttigt. Men bara kanske.

Fågelkvitter



En av de få fördelarna med min sata-iPhone är att jag har tillgång till en ljuvlig väckarsignal i form av fågelkvitter (eller...tillgång och tillgång... självklart kostade den appen en slant - vem fan gör en telefon utan alarm?!?!). I alla fall... I morse trodde jag att telefonen fått fnatt (till följd av nåt ofrivilligt bad i en hundvattenskål kanske) eftersom kvittret inte var lika intensivt som tidigare. Men så insåg jag att klockan var 05.00 och att det var IRL-fåglar som kvittrade. Underbart!



I går var det kvitter i annan form som gällde. När portarna öppnade till säsongens sista loppis så vällde folket in och skapade en närmast klaustrofibisk känsla. Tacka vet jag bakluckeloppisar där man kommer åt frisk luft oavsett trängsel. Loppisar i alla former har dock sin charm och eftersom vi har så himla mycket skrä...jag menar...fynd...så funderar vi på att ställa upp en loppis här hemma i sommar.

Jag funderar på att låna mig några höns över sommaren också (har t o m en seriös leverantör) men av nån konstig anledning är inte familjen lika angelägen som jag. Som gammal hönsägare tycker jag att det är ett av de mest harmoniska inslagen i en sommarmiljö - så länge de inte pickar upp dina nyplanterade blommor. En kattbur skulle ju dessutom möjliggöra transporter mellan hemma och stugan. Vad är problemet, liksom?

Och "problem" leder osökt till denna helvetsebloggsida, som jag inte kommer överens med. Nu har kolumnen med min presentation till största delen försvunnit. Det går inte ändra textfonten och det är ett helsicke att lägga in bilder. Märks det att jag är teknisk bakåtsträvare, tro?

På tal om bakåtsträvare... Har just avbokat dagens läkartid...

9 april 2011

Det kostar att ligga på topp

Tänkte skriva ett inlägg innan helgen, men så rullade allt på och nu blir det bara ett snabbt inhopp innan dagens loppis.

Fredag var en relativt lugn och konstruktiv dag. Vi la bland annat sista handen på jobblokalen...



...observera den lilla gollvvärmaren i hörnet nere till höger som alltså inte är en innovativ matta utan en tämligen uttråkad och trött Birk...



Lördagen var desto mer aktiv. Medan jag jobbade på årets familjehemsdag - som vanligt en trevlig historia - så åkte Fredrik och Birk söderöver för att hämta en båt. Åh, vad jag längtar till sommar och stugsäsong!

Som ni kanske ser, har metrobloggen.se genomfört ett antal förändringar. I o f s välkommet eftersom jag varit heligt förbannad på funktionerna, men bakåtsträvaren Jenny-Ann tycker förstås inte att den här versionen är bra heller. Jag slutar skriva innan jag sprängt nåt viktigt blodkärl...

7 april 2011

Öm i framstjärten...

...är jag... Och i bakstjärten. Och i området där Birk och hans tre syskon först såg dagens ljus.


Men det var det värt! Som jag har väntat och längtat!


Jag har tagit upp frågan med Fredrik tidigare. Men han har avfärdat det med "Tiden är inte mogen". Men med hjälp av menande blickar från det andra deltagande paret - som faktiskt förberett sig för detta under hela vintern - kom vi i dag äntligen till skott. Även om Fredrik inte är den mest aktiva parten i själva skeendet, är vi starkt beroende av hans "utrustning", hans handlag och hans erfarenheter för att kunna iscensätta en sådan här händelse.


Ungefär en timmes hängivelse blev resultatet. Till en början trevande och försiktigt, men i samspel kände vi oss snart modigare och tog ut svängarna rejält. Inledningsvis hade vi lite bekymmer med vätskor och friktion men lite "uppvärmning" tog oss till nya nivåer. Och avslutningen var förstås, som sig bör, en riktigt kladdig historia...


En stund in i aktiviteten kunde jag slappna av, njuta av tung andhämtning, de andras fysiska förmågor, känslan av hårdheten mellan benen, resultaten av hand- och fingerrörelser samt känslan av att sväva på luft. Visst fanns det stunder då det kändes som att jag var på väg att tappa kontrollen men det gjorde bara spänningen och extasen total.


Utmattade vilar vi nu. Utmattade men tillfredsställda. Och längtansfulla inför nästa gång.







YEIII! Cykelsäsongen är här!



6 april 2011

En vecka med VV - början på ett nytt liv?

Jaa... Det har väl inte undgått någon som läser min blogg att ork och livslust gått lite upp och ner senaste året. Stress, hormonomställningar, konflikter... Allt har gjort att min satsning på min egen hälsa och välbefinnande bara resulterat i F & S-träning och nåt halvhjärtat försök med LCHF. Jag har liksom väntat på att gajsten skulle skölja över mig och i så fall hoppa på sundhetsvågen och faktiskt göra nåt åt mitt eget välmående. Men allt eftersom tiden gått och jag kände mig mer och mer oformlig och plufsig, tänkte jag att det kanske är dags att börja i andra ändan istället. Så nu har jag sedan en vecka följt ViktVäktarnas Online-program.


LCHF i alla ära, men det passar inte mig; jag tycker faktiskt det är ganska äckligt med feta matprodukter, är inte särskilt förtjust i animaliska fetter i form av kött och ägg, har inte hittat någon tydligt upplagd struktur som jag kan följa och dessutom kräver det en hel del planering och dyra livsmedel i matlagningen - särskilt om man har en stor familj som inte följer dieten.


ViktVäktarna erbjuder matriser där man kan fylla i det antal Pro Points man förbrukat varje dag (och kalkylator som räknar ut dessa för olika livsmedel) och det triggar tävlingsmänniskan i mig! Efter en måltid eller en aktivitet känns det lite spännande att få lägga in siffrorna i datorn och få ett direkt resultat och en fingervisning om vad man presterat för dagen. Den enda svårigheten är att man inte får äta för LITE, vilket jag lätt hamnar i. Men då får man komplettera med något trevligt och gott på kvällen. Dessutom innebär ViktVäktarnas diet inga enorma krav på särskilt tillagad mat - man kan äta samma sak som resten av familjen, bara mindre och kompletterat med mer nyttigheter.


Så, just nu är jag lite salig över min satsning. Det kan låta helt annorlunda om några veckor. Men jag har i alla fall tagit kontroll över en liten del av mitt liv och det känns bra.


Så här har min första vecka sett ut:







För min del gäller att jag ska äta för 30 Pro Points varje dag. Därtill har jag en veckobonus som jag kan nyttja fritt som jag vill på 49 Pro Pionts (av dessa har jag i slutet av vecka 11,5 kvar, främst till följd av mina första två dagars misstag på frukosten - jag trodde att den bakade "mormorlimpan" var en större hälsobomb än den var). Jag har också genom att motionera tjänat in ytterligare 45 Pro Points (i snitt en point för var tionde minut aktivitet) som står mig fritt att nyttja om jag vill.




Tanken med detta inlägg är förstås att jag ska taggas av min egen offentlighet och om än inte förbättra resultatet för varje vecka så åtminstone hålla ut ett bra tag till...



Mina sista intjänade aktivtetspoäng intjänades vid en nära-döden-upplevelse på F & S. En timmes skivstångsträning som avslutades med 15 minuters hysterisk konditionsträning (15 x 40 sekunder av diverse skuttande, sparkande, hoppande...). Under tiden var mina tre pojkar för veckan (d v s Birk, Elias och Fredrik) hos mamma och pappa. De senare har så smått börjat förbereda sig inför den stundande flytten och vi avhämtade ett ansenligt lass loppisgrejer. I en av lådorna låg en sån här...



...ni vet en sån där strömförande racket som man dödar flugor med. I vittnens närvaro tog Fredrik i hand på att det var ok för mig att använda den på honom om han snoozar mer än två gånger. Å vad jag längtar till i morgon bitti!


På tal om nyttiga prylar; kattluckor är bra. I alla fall om man heter Birk och är snart elva månader gammal. Då kan man gömma pappas mobiltelefon... hårborstar... pennor... bitringar... en apelsin... och allsköns andra skatter!

Ett + och ett -

I går steg jag upp, spänd men ändå taggad inför stundande läkarbesök. Därefter skulle jag ta ett snack med ägarkollegan om företaget och min roll i det. Kändes som två händelser som skulle kunna vara avgörande för min fortsatta tillvaro.


Och så. Just innan jag ska gå ut till bilen. Så ringer en sköterska och berättar att läkaren är sjuk och att vi tyvärr måste omboka den uppsatta tiden. Lite pinsamt att erkänna, men luften - och några tårar också - gick ur mig. Det är ett så otroligt stort steg för "Äsch-då-det-är-ingen-fara"-Jenny-Ann att ta kontakt med sjukvården för egen del och så blev det så här. Nu fick jag en tid om ungefär en vecka - precis lagom långt bort för att jag ska hinna komma på lämpligt många ursäkter och undanflykter för att inte gå till läkaren.


Modfälld åkte jag ner till Umeå men fick förnyad kraft efter fruktbart samtal. Med lite tur kan orken återvända igen.


Kvällen avslutades positivt med att hela familjen gick och lade sig samtidigt. Dessutom på nattsuddarens initiativ. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men med en morgonpigg person som är död efter kl 21 (moi) och en nattmänniska som gärna stökar på till framemot småtimmarna - och då menar jag 3 - 4  på morgonen - (Fredrik) är det ett stort steg att få en lugn och gemensam stund tillsammans innan man somnar.



I går, när jag jobbade hela dagen, var det vår och i dag, när jag är ledig, är det vinter igen. Hade tänkt ta en skön promenad i strålande sol. Nu får det bli en i ymnigt skyfall. Skrutt.

4 april 2011

Ur form - i form

Måndag. Och det känns verkligen som måndag. Just nu befinner jag mig i ett stadium där jag funderar kring fördelarna med att vara egenföretagare. Jag undrar om jag har missat nåt. Folk säger att det inte är meningen att ägaren till ett blomstrande företag ska ärva personalens avlagda datorer och köra gamla bilar - och efter ett par år med 50% sjuk- och föräldrapenning utan att ha varit helt utan arbete en endaste dag och med minus i kassan varje månad känns det som att jag börjar hålla med.


Kanske kan det vara omgivningens snörvlande som påverkar mig negativt också. Tre av tre...100%...av närvarande personer av manskön är förkylda. Motsvarande siffra för det täcka könet är...TADAA...0%. Vad säger det?!?!



Fredrik tycker INTE om att vara snorig...


Nån som närmar sig en ganska bra form (och som är tjej...förstås...) är Fella. Här en liten filmsnutt på hennes uppvärmning på löpbandet - och på Coach Birk.


Nu siktar jag på sängen. Måndag kan inte ta slut fort nog.

3 april 2011

Varde ljus!

I flera år har vi vandrat i mörker i Dödsskuggans Dal. Eller i alla fall i Vårt Sovrum. Min grundtanke när jag renoverade rummet var att ha mysbelysning och slippa taklampa - just för att det är så svårt att hitta en snygg sådan! I perioder har stackars Fredrik demonstrerat genom att använda pannlampa när han ska leta fram sockar och kallingar ur garderoben.


Men turen till NYköping renderade i ett IKEA-besök och där hittade jag om än inte svaret på mina böner så i alla fall en riktigt trevlig lampa. I helgen åkte dem upp. Visst blev det fint?!




Helgen har som helhet varit ganska ljus och harmonisk. Förutom nån liten utflykt på bio har jag fått behålla barnen hemma och har därtill förärats med lite lånebarn. Känner mig aldrig så rik som då.



Trångt vid frukostbordet


Och Binke-Bonk får förstås uppmärksamhet från alla. Vilken tur att man inte kan älska ihjäl barn! Ibland blir dock kärleken lite väl klibbig och då åker han i badet. Diskhon är himla fiffig men det blir mycket vatten för mamma att torka upp sen.






I sann ostrukturerad "göra-allt-samtidigt-anda" började jag bättra på golvmålan i köket och vardagsrummet under söndagen. Vilket renderade i att hundar och ungar delvis fick rumsarrest och vi var tvungna att göra mikromiddag och äta på finporslinet eftersom vi inte tog oss fram till köksbänkarna. Sen drog jag iväg och tränade lite på F & S och nu tror jag minsann att målarfärgen torkat!


Nu blir det mys med äldste och yngste sonen innan det är sängdags i ett mysigt sovrum!