Hoppsan - missade en dag, trodde jag...

...men nu när jag kollar bloggen så har det gått flera dagar sedan jag uppdaterade sist! Skitans också, har bloggledan redan slagit klorna i mig? Eller är det helt enkelt för att dagarna rullar iväg lite väl fort ibland?

Så som min vana börjar vara trogen, har jag gjort ett och annat besök på lassa. Trodde jag skulle träffa läkare i går men det blir först nästa vecka. Har ju fått reseförbud, vilket påtagligt inverkar på mitt arbete, så jag funderar på det här med sjukskrivning. Och inser att jag har inte en aning om hur det går till!?!?! Ringer jag till mig själv och sjukanmäler första veckan eller..? När kopplas försäkringskassan in? Har jag nån försäkring via jobbet som täcker upp inkomstbortfall/medicinkonstader etc etc? Det ska fan till att vara sjuk - tar ju en hel arbetsvecka bara att klura ut hur man gör...

Så länge jag inte fått papper på att jag faktiskt är sjuk så jobbar jag på som att jag är frisk, eftersom jag faktiskt anser mig vara det. Jag har tyvärr fått prioritera bort besök och uppdrag som är kopplat till flyg- och långa bilresor men det finns en massa annat att stöka på med istället. Som vanligt ingen dag den andra lik. Ömsom förberedelse för en utbildning som vi anordnar för kommuner och privata vårdgivare senare i höst, ömsom snusa på nyfödd bäbis. Och däremellan en massa mailande och ringande, som vanligt. Världens bästa jobb.

Här om kvällen tog jag dock en ofrivillig (...eller...?...) paus i jobbandet då jag, efter att ha ägnat ett par timmar åt att måla två golv på övervåningen, insåg att både dator och mobiltelefon var "inmålade" i mitt kontor. Hoppsan. Tur att det var vattenlöslig färg, torkade på ett par timmar och sen var jag tillbaka i vardagen igen. Fast jag har faktiskt låtit laptopen stå kvar på kontoret istället för att ta ner den till tv-rummet, där jag alltid sitter och jobbar - och hänfaller till nonsenssurfande - i vanliga fall. Ibland får jag inslag av sökande efter struktur och normalitet och då är det bara att "go with the flow". Jag vet att ilet snart går över.

I går drog jag på mig stödstrumpan och följde grannen på hundpromenad. Skönt. Under några år umgicks vi flera timmar varje dag i o m att hon hade häst i mitt stall, men sen tappade vi liksom bort varandra när hästarna försvann och vardagenlunken tog över. Har träffats några gånger under sommaren och låtit hundarna leka men nu hoppas jag på återkommande "prommisar" igen - bra både för kropp och själ. Eller förresten, bra och bra vet jag inte - om våra nojjor sitter kvar från tidigare år, kommer både hjärtat och psyket att få sig ordentliga omgångar nu när höstmörkret lägger sig. Vi har nämligen blivit jagade både av UFO:s och frustande älgar på våra mörka kvällspromenader - en gång gick vi baklänges i flera km för att hålla koll på den illasinnade älgen som, i dagsljus, visade sig vara en björkruska som hängde ner över vägen.  

 

ÄLG?????

 

Just ja, pappa genomgick sin efterlängtade höftledsoperation i går. Allt gick bra och nu ser vi fram emot hopp och studs som förr i tiden!

Nä, nu har jag inte tid med det här längre. Mitt nya liv utan verklighetsflykter vid datorn pockar på. En hel del jobb i dag och så ska jag sticka emellan med lite måleri igen. Och så ska hundarna få sitt, förstås.

Hej hopp!

Rutinmässig, skön söndag

Min vana trogen var jag uppe och studsade vid åttatiden i morse. Sov riktigt bra hela natten så jag kände mig utsövd. Gick omkring och stökade på en hel del fram till herrn i huset behagade stiga upp fram på förmiddagen.

Mitt på dagen slog jag slag i saken och började måla listverk och tak på övervåningen. Använde vattenbaserad färg och en smal roller - fort var det gjort, skitlort! Men som vanligt tog färgen slut innan jag hunnit måla allt, så jag får övergå till att måla golv i morgon. Tänk vad lite färg kan göra - och vilken lisa för själen det är att stå och skvätta färg omkring sig.

Sen lite hundträning förstås. Lydnad och muskelkonditionering.

            

             

En konversation i det Larssonska residenset:

F: Har du nån tanke på vad vi ska äta till middag i dag?

J-A: Nä, har inte hunnit fundera på det. Har du?

F: Tror att jag skulle vilja ha kött och potatis...med gelé till...

J-A: OK - ja, det finns kött i frysen som du kan ta fram och steka.

Gissa om det blev nån middag i dag...

WP EM

Förra helgens sjukdomstillbud var inte trevligt att uppleva. Symtomen tyder på att jag hade en propp i lungan. Men inget ont som inte har nåt gott med sig - eftersom jag var i så dålig form tog jag själv beslutet att inte åka ner och delta i Weight Pull EM. Tur, för bara någon dag senare fick jag ju resförbud (ABSOLUT inget flyg och undvikande av bil). Om jag själv inte hade tagit beslutet hade det antingen känts jävligt surt att tvingas stanna hemma p g a en läkares rekommendationer eller så hade jag åkt ändå, och då vette tusan vad som hade hänt.

            

Fantastiska Nina och Otto fick sig i alla fall iväg och höll den norrländska fanan högt. En andraplats och fantastiska 38, 3 i p4p (dragen vikt/hundens vikt). Det enda sura är att vi kommer att tävla i samma klass med alla tre Skellefteå-hundar nästa år (bara lille Bill som kommer att gå i -10-klassen) så vi ska konkurrera med varandra och det blir tufft!

             

Fellas pappa Lex tog hem en vinst i sin klass - super! Nu har Fella nåt att sikta på inför nästa år när hon får börja dra.

Kände mig rätt avundsjuk när jag satt här hemma vetande att allt trevligt hundfolk fick träffas och ha en bra dag. Men vänta till nästa säsong, då kommer vi igen!

Myspys

                

När jag shoppade lös i går köpte jag en hundkudde eftersom hundarna kategoriskt vägrar använda sin Bia-bädd och utan ödmjukhet huserar i våra skinnsoffor istället. Den nya liggplatsen blev en hit, dock inte bara för vovvarna... Djungelns lag gäller och vid ett par tillfällen har jag hört en katt skrika förorättat när en av hundarna lagt sig på dem. Ibland hittar man alla fem ligga ihopkrupna intill/på varandra - supermys!

I övrigt en bra och lugn dag i dag. Jag och Fredrik åkte några mil på förmiddagen för att köpa en svets och en pelarborrmaskin. Efter det besök av mamma och pappa; lite god mat, promenadsällskap och prat. Ens barn är alltid ens barn och det märks på mina föräldrar, främst på pappa, att han är ängslig för mig. Själv tänker jag att allt kommer att gå bra - har väl aldrig varit särkilt "gruvesam" - och nu, med all medicinsk expertisk inkopplad, kan väl saker och ting inte annat än sluta lyckligt? Jag tycker redan att det känns lite bättre, men kroppen ska ju själv lösa upp blodproppar i hela benet, så det är klart att det gör ont, särskilt i slutet av dagen. Men detta är ett övergående stadium och jag har bestämt att allt ska gå bra (så det så, pappa!).

Förresten, tror att mamma och pappa också blev sålda på mixern jag köpte i går. Mun-mot-munmetoden är bästa PR-vägen!

Små, mekaniska glädjeämnen

Kanske är det tecken på viss utmattning efter sista dagarnas trauman, kanske bara en släng av shoppoholism eller så är detta helt enkelt de övre makternas svar på mina böner om ett lite enklare liv:

             

WOW, säger jag bara! Plötsligt lade sig ett rosa skimmer - matchande de mosade blåbären i bägaren - över köket och gyllne klockor klämtade i takt med mixerknivarnas vinande. Plötsligt ser jag framför mig hur jag gör C-vitaminspäckade smoothies åt barnen till frukost, mixar underbara geggor och allehanda klägg till mina stora, kommande middagsbjudningar och hackar torkade kryddor från min välsorterade köksträdgård. Det började enkelt och smakfull med en smoothie gjord på övermogen banan, frysta blåbär och lite MultiVitamindryck. Förhoppningsvis håller förtjusningen i sig tillräckligt länge för att jag ska välja att damma av maskinen istället för att ställa undan den i ett skåp när jag städar köket nästa gång.

Innan detta vägskäl i mitt liv uppdagade sig på en av ÖB:s varuhyllor, tillbringade jag en stund inne på lassa igen. Fick instruktioner av både sjuksköterska och överläkare om hur jag skulle ta mina injektioner. Dessutom - pricken över i...grädden på moset...fick jag tillfälle att göra slag i saken och uppfylla ett av Fredriks stående önskemål Han har kontinuerligt konstaterat att det ju faktiskt är ganska läckert med fina kläder "under kläderna" - strumpor, bodies etc - och jag har i nåt svagt ögonblick sagt att "jo, nån gång ska jag uppfylla din dröm". Och nu har tillfället kommit! Sluta drömma och börja njuta, Fredrik!!!

                         

Inte nog med att de är sexiga, stödstrumporna - jag fick dem på recept också!!

Dagar av obeskrivlig smärta

                     

De senaste dagarna har varit tuffa. Fyllda av smärta, både fysisk och känslomässig.

Jag har upplevt mina barn stå upp för sin rätt utan att bli bekräftade, sett hur de modigt och klarsynt förmedlat sina känslor och tankar för döva öron. Försökt förstärka och förklara deras signaler för mottagaren - utan framgång. Skrikit men insett att höga röster hjälper inte när man talar olika språk. Uppfyllts av kärlek och beundran inför dessa liv - tänk att jag fått förmånen att föda och fostra världens tre underbaraste människor.

Jag har skrikit, stönat och gråtit över min kropp, mitt ben. Resignerat, sökt hjälp och fått konstaterat att genetikens lagar är starkare än tjurskallens.  Väntan, väntan, väntan... på tester... på undersökningar... på provresultat... på att få mer smärtstillande. Nu vet jag i alla fall - från knäet och nedåt är mina vener  igenproppade av koagulerat blod. Nu åter igen väntan på att få veta hur läkarevetenskapen ska kunna tackla detta i kombination med andra fysiska förutsättningar som gäller just nu.

Men i nöden prövas vännen och jag har än en gång insett att ni bär mig, familj och vänner, när jag inte längre orkar gå. Tack. Tack. Tack.

En liten verklighetsflykt i går kväll. Första träffen på kursen för tävlingslydnad med Fella. Även där mycket väntan - och mörker och kyla - men en duktig hund och bra träningstips gjorde det värt mödan att stå och frysa med molande benvärk. Det finns folk som sitter på nätet och beklagar sig över brukshundklubbar, drar alla över en kam för att de inte fått komma med på nån kurs eftersom de har "kamphund". Skitsnack. Visst finns det undantag, men då är det upp till hundägaren att leta vidare. Jag har tränat med tre olika brukshundklubbar, med olika studieförbund och för inresta bruksinstruktörer - och inte en enda gång har ett ögonbryn höjts över det faktum att jag har "kamphundar" (varav en dessutom inte ens SKK-reggad). Vid de tillfällen då mina hundar pekats ut, har det varit i positiv bemärkelse; "Oj, vad smidig trots storleken", "Vad bra att du visar vad dessa hundar går för" - ett föredöme" , "Vilken tjänstvillighet" etc etc. Att kämpa mot fördomar handlar inte om att beklaga sig, skapa egna gräddfiler och ta genvägar, utan att ge sig in i strömmen och paddla på för brinnande livet! Rätt vad det är märker man att man har målen nedströms och då är det bara att flyta med på ytan!

De senaste dagarna har varit mycket paddlande uppströms. Nu tänker jag dra på mig badringen och guppa på vågorna ett tag framöver!

                           

Dagens fundering: I dagens samhälle tror jag knappast att bankerna springer mellan varandra med pengapåsar när transaktioner sker. Ett mail är framme på ett kick. Varför tar det då två - tre bankdagar för mina pengar att komma fram till en annan bank? Var är de under tiden? Om en av bankerna snikar åt sig nån sorts ränta på detta sätt, är det då avsändande eller mottagande bank som gör det?

En välsignelse eller en förbannelse - och vilka fantastiska människor det finns!

Klicka på bilden och läs om ett par som via IVF-behandling gjorts gravida med en annan kvinnas embryo - och om deras fantastiska inställning om att föda fram barnet och sedan ge det till de biologiska föräldrarna! Frågan man ställer sig själv är onekligen - hur skulle jag/vi göra i ett sånt läge? Jag tror att det faktum att paret sedan tidigare har tre barn självklart kan påverka deras beslut, men ändå...

Undrar förresten hur många misstags som görs och som aldrig blir offentliggjorda - eller ens kända - av fertilitetskliniker. Å andra sidan; undrar hur många fäder som faktiskt inte är fäder till sina barn... Tur att man som kvinna har en stark biologisk koppling till ungen som kommer fram - det är bara att klamra sig fast vid den när den väl är ute. Om det nu inte är resultatet av en IVF-behandling förstås...

Detta leder mig fram till dagens andra fundering, som jag reflekterat över tidigare. Ett etiskt/moraliskt dilemma:

Dagens andra fundering: Om man inte ser till det juridiska utan till det känslomässiga; vem är "mer" mamma till ett nyfött barn; den som ägget kommer ifrån eller den som bär fostret under graviditeten? Vad skulle du som kvinna hellre göra; donera ett ägg till någon annan och ge upp rätten till barnet eller bära någon annans barn i din mage?

Detaljer, lycka, underbara människor, god mat och en strejkande kropp

PUH - vilken dag!  Skicka iväg ungarna och sen åka till den skola där jag jobbar timtid som kurator. Ringde för att få provresultaten från de tester som gjordes under söndagens akutenbesök, men fick veta att dessa slarvats bort och att det bara vara att komma in och ta nya.  Håller allvarligt talat på att vara jävl... less på kroppen som inte gör som jag vill. Den har hittills varit ungefär som en Volvo 245:a; ingen skönhet men har stampat på oförtrutet utan större mankemang. Och så totalhavererar den bara så där! Kan ge mig f-n på att garantin gick ut förra veckan!!!! Är det nån som har några bättre begagnade reservdelar liggande så är det bara att höra av sig; ett ben, ett hjärta, en magsäck, några meter blodådror samt en eller ett par lungor är jag intresserad av. Inga ockerpriser, dock.

Sen hem och förbereda kalas för Isac, som fyllde 8 i söndags, Freja som fyllde 11 och Fredrik som fyllde 35. Lyckades ro ihop en god och uppskattad middag som födelsedagsbarn och gäster uttryckte sin förtjusning över. Som vanligt specialbeställda tårtor till barnen (och som vanligt ett kletigt arbete att göra dem):

 

 

Freja tänder sin...

...Isac sin...

...och Elias undrar när de är klara så han får gå ut i garaget och meka igen.   

  Presenterna blev lyckade (lite "ordning-och-reda"-grejer till garaget + en hylsnyckelsats för Fredrik, ridkläder, en fin kamera, pengar samt lite annat smått och gott till Freja och slutligen en dator, en radiostyrd bil, örhängen och pengar till Isac) och vi hade en mysig kväll med gammelmorfar Eric, mormor och morfar samt Inger. Freja gick som vanligt lös med kameran - hennes känsla för detaljer kan man inte missta sig på:

Dagens fundering: Var kommer myten om  att "vara som hund och katt" ifrån egentligen? Mina - och de flesta andras - hundar och katter fullkomligt älskar ju varandra. Handlar det om att katter förr i tiden inte var lika domesticerade och att de triggade igång hundarnas jaktlust när de sprang över gårdsplanen, tro?

         

Frisk som en nötkärna eller dum som ett nöt?

Helgen blev inte riktigt som jag tänkt. Började bra, en ordentlig svacka i mitten och ett trevligt avslut.

Efter en massa velande hot och dit p g a vädret bestämde vi oss för att åka till stugan mitt på lördagen. Mamma, pappa och morfar mötte upp och vi hade en trevlig dag med lite god mat och trevlig samvaro.

Natten var mindre angenäm. Förutom två hundar med racermage efter lite för mycket bakad potatis, sa den larssonska kroppen ifrån. Knän och hjärta ville inte vara med och i perioder undrade jag om det var en hjärtinfarkt/blodpropp som drabbat mig. Morgonen var tuff med hjärtrusningar och andnöd. Efter ängsliga reaktioner från föräldrar och morfar lovade jag att kontakta sjukvårdsrådgivningen under dagen.

Sagt och gjort, jag gjorde det och fick tydliga anvisningar om att omg åka in på akuten. Gjorde så och lyckligtvis var det ingen större köbildning - antar att de flesta hemmasnickrarna som brukar komma in med skärsår och blåslagna tummar satt på älgpasset.

Förutom en lite förhöjd sänka var dock allt bra; syreförsörjning, blodtryck, EKG etc etc. Så det vara bara att ta sitt pick och pack och åka hem igen. På tisd ska jag ringa och få resultat på några övriga tester som gjordes. Så är det att vara kverulant!

På eftermiddagen fick jag så äntligen, äntligen hem mina älskade barn. Isac, som fyller 8 år i dag, förärades en ny dator och några örhängen till sitt hål i örat (som han är så stolt över). Kalas och firande får anstå till på tisdag, då Freja och Fredrik också fyller år.

På kvällskvisten vagnsträning. Förutom sedvanliga träningskompisar fick vi besök av ett ungt par med en 10 mån gammal amstaff som behöver aktiveras lite mer än tidigare. De verkar ambitiösa och jag tror wp kan vara ett bra alternativ för honom. De fick prova på lite spring pole också, inte för att det egentligen är det optimala för en sterssad hund, men för att ägarna skulle kunna se att det finns nåt som både de och hunden kan tycka är roligt (det är ju lite tufft när man bara fastnar i förmaningar och nej-kommandon).

Själv skapade träningen bara mer beslutsångest - EM eller inte EM? Ya'ax drog bra och lugnt, men nu känne r jag mig osäker p g a mitt eget mående. Beslutet får anstå till sista anmälningsdagen i morgon.

Och så fick barnen träffa saknade och så omtyckta Inger-Finger. Pusskalas!!!

Nu ska jag försöka gå ner i varv och se om kommande natt blir bättre än den förra. Hoppas det!

Dagens fundering: Fårbajsar, hur produceras de? "Knådas" de en och en och så möts de "på upploppet" eller följs de åt i klunga hela vägen?

Ånga och grönsker är ju ekologiska lösningar...

                  

Om ni använder musen på gurkan - och inte tvärt om  - hittar ni en artikel om det senaste inom sexindustrin - EN UPPVEVNINGBAR DILDO!  Enl de som uttalat sig i artikeln har det ekologiska tänket även nått sexartikelkonsumenterna - vad är det för fel på en gurka i så fall?

Jag läste en gång för länge sedan om de första dildosarna som var fanns redan i the Wild West på 17 - 1800-talet...och var...ÅNGDRIVNA!

Läkare (manliga, skulle jag tro) åkte runt på landsbygden och behandlade hysteriska kvinnor (jo, det är sant!!!!) genom att de dem en liten åktur på maskinen. TUUUUUT TUUUUUT!!!!

Dagens fundering: Undrar vad själva snopp-delen var gjord av för 2 - 300 år sen. Och undrar om läkarna sterilierade attiraljen eller drog runt en massa konstiga smittor. I så fall, inte undra på att kvinnorna var hysteriska...

Förresten - har i snitt haft 26 läsare på bloggen varje dag. WOW - tack för det!!

Mycket djur och bröd för dagen

I dag är en sån där dag som man mår gott i själen av...en sån där dag som egentligen passerar relativt obemärkt men som ändå hamnar på pluskontot och som ger styrka de dagar då motvinden är starkare.

Började med att åka med Charlie aka Hitler och Wilbur - våra 6 mån gamla kattkillar - till veterinären för kastrering. Morbid som jag är antog jag erbjudandet att vara med under ingreppet och hade en trevlig pratstund med veterinären och hennes assistent. De vet sedan tidigare att jag håller på med weight pull och jag fick tillfälle att sprida lite ljus över sporten. De tyckte det var så intressant att veterinärassistenten vägrade gå iväg till ett annat rum för att hämta kanyler - hon ville inte missa något av det som sades!  All heder åt folk som visar sin skepticism öppet men som är öppensinnade och beredda att ändra uppfattning när de får fakta serverat. Citat från veterinären: "Är det fler som är normala som du som håller på med sporten eller är det mest bara tok?"

Med två utslagna gossar på passagerarsätet drog jag sen en sväng på stan för att göra lite ärenden.

Började arbetsdagen med att äta en god lunch med kollegan från Umeå och sen träffade vi en trevlig jeppe från LRF. Från en av de största norrländska kommunerna har vi fått en förfrågan om att utöka vår verksamhet och dagens träff var ett steg i den riktningen. Samtalet föll väl ut - precis sånt här gillar jag; att bygga nätverk och förverkliga idéer!

Sedan ett trevlig samtal från Inger-Finger, en älskad vän som jag tyvärr inte haft så mycket kontakt med senaste tiden. Hoppas på ändring och det snart, Inger! Hon hade också rekommenderat en bekant, som har lite bekymmer med sin amstaff, att träffa mig. Jag vet inte riktigt vad jag ska kunna bidra med, men tillsammans med träningskompisen Nina, som är fylld av lika delar kunskap och ödmjukhet, ska vi nog komma på nåt.

Eftersom vi var i stugan lite längre än planerat, fick hundarna en välförtjänt vilodag i går. Andra bullar i dag! Började med ett par km snabb cykeltur, sedan lite vagnträning för Ya’ax (för att se hur han fungerar när han inte tömt krafterna med dw) och ett mycket lyckat lydnadspass med Fella. Sedan ett tungt dw-pass (har ökat tyngderna för båda hundarna senaste veckorna och det har gett resultat) och efter det mer vagnträning. Båda skötte sig exemplariskt. Som belöning fick de köra lite spring pole och flirt pole. Avslutade som vanligt med stretching och MMMMMMMM, de mysstunderna är värda varenda kisspromenad i regn!

Nu sitter jag och väntar på att "mormor-limpan" ska bli klar. Det tar sin lilla tid. Limpan görs efter ett eget påkommet recept som min mamma gjort så länge jag kan minnas. Innan jag fick barn hette det "mamma-limpa" men genetiken sätter spår även i receptboken... Vare sig limpan är frusen eller tinad kan man klubba en oxe med den och den är minst lika god som stabbig och nyttig! Rostad och med lite apelsinmarmelad och ost (marmeladen UNDER osten) - obetalbart! Men det som väntar på nåt gott får vänta länge och med en sammanlagd jästid av 2,5 timme och en timmes gräddning hinner man bli rejält hungrig...och sugen! Om jag skulle vara tvingad att äta en enda sak resten av livet så skulle det vara "mormor-limpa". Vattnas det i munnen på er nu?

                               

Dagens fundering: I vissa delar av världen lever ju folk nästan uteslutande på ris. Är ris det ultimata livsmedlet eller vad är det bästa födoämnet att leva på om man bara får äta en enda sak resten av livet?

Bilder från Paradiset

I dag serverar jag en fotochock från stugan, där vi varit ett par dagar och jobbat. Vårt Paradis!

      

 

Köket

              

             

Avklarat:

 Bytt golv och isolerat trossen

  Rivit ut gamla köksinredningen

  Spikat upp hängande takpanel

   Målat golv, väggar, tak

    Kittat om och målat fönster

     Installerat ny köksinredning

      Dragit in avlopp

 

Kvar att göra:

Bygga in järnspisen och mura in stosen

 Dra in sommarvatten

  Spika tak- och golvlist

Sovrummet/hallen 

Avklarat:

Riva ut gamla garderober

Spika hängande takpanel

Måla tak och väggar

Måla våningssäng

Bygga nya garderober

Hänga upp draperier

Göra tvätthörna

Sätta upp hatthylla

Kvar att göra:

Måla ytterdörren

Storstugan

Avklarat:

Lyfta golvet

Måla väggar och tak

Kvar att göra:

Isolera och måla dörr

Isolera runt öppen spis

Köpa och installera braskasett

Höja soffan

Köpa mer möbler

Utsikten

Avklarat:

Avverkning av div träd

Röjning och gräsmatteklippning

Kvar att göra:

Planera gården

Måla båthuset

Bygga brygga och soldäck

Och så...till sist... en riktig notsalgitripp! En sån här hade min farfar; man lägger cigaretter i åsnans packväska, drar öronen framåt och VIPS, så kommer cigaretterna ut...ja, du kan ju gissa var.

Dagens fundering: Vad är det som avgör hur många tissar (spenar) en hund har? Jag trodde att alla hade lika många, men Ya’ax har åtta och Fella tio...

Fort var det gjort, skitlort!

Oj vad lördagen sprang iväg fort! Men med illa dold stolthet måste jag få säga att vi var ganska produktiva också. Jag började med att skrämma upp grannar och ev kvarvarande älgjägare genom att dra igång röjsågen och försöka plöja mig fram bland allt sly och sånt som hunnit växa upp på sisådär en... 15 år kanske..? När Fredrik anslöt kunde han bara konstatera att jag värmt bort all härdning på kaptrissan genom att nöta mig igenom på tok för tjock stammar. Hoppsan.

Sen ett kort uppehåll, se till att utfodra alla ungar - en sex, sju till antalet uppskattar jag de till - och åka en sväng till stan och inhandla färg till stugan.

Efter det ännu en tur ut i skogen. Ungarna i olika konstellationer såg till att aktivera hundarna.

Efter det in och göra lite god middag + efterrätt (det är inte ofta jag gör sån möda) och sen snabbt in i duschen för att hinna till bowlingen i tid. 11 pers, varav fyra vuxna, gjorde en helkväll på bowlingarenan. Många skratt, särskilt när ungarna - allihop - kom på att man förmodligen bowlar bättre om man drar upp byxor och sockar så långt det går och antar en kroppshållning som indikerar ett IQ låååååångt under det normala.

Efter det tog vi oss hem i olika bilar och nu tror jag att jag har en sex, sju ungar som börjar vakna till liv på övervåningen. Det blir att stöka fram hotellfrukost i dag igen. Sen smiter jag undan på lite hundträning.

I samband med våra helgmiddagar brukar det bli lite smått hysteriskt och så även i går. Ungarna försökte suga fast allehanda tingestar i ansiktet och då såg det ut så här:

               

                Freja och Mye förlorar några hjärnceller

                                    (fotat med telefon)

                

                                 Elias satsar på stort!

Jag är visst fortfarande objekt för den ilskne bloggarens uppmärksamhet. Två av gårdagens inlägg är tillägnat mig och han har utlovat en rejäl "uthängning". Skulle tro att den kommer att vara lika dåligt faktaunderbyggd som vanligt. Han har dessutom ägnat ett inlägg åt att totalt göra ner sina egna husspekulanter - jävligt smart. Det enda "felet" de begått är helt enkelt att de inte velat köpa hans hus... Var och en får göra sina egna slutsatser om karln - jag har mina klara. Om ni ids, kan ni läsa mer här.

Dagens fundering: Även om skolan är nedlagd sedan länge, affären är stängd eller drivs utan vinst av ett bya-kooperativ, folket flyr bygden och husen står övergivna och skabbiga - så är idrottsplatsen alltid i topptrim! Alltid nyklippt gräsplan och välskötta omklädesrum. Så ser det ut i alla alla avflyttningssamhällen jag kört igenom. Hur kommer det sig? Är idrottsplatsen en större livsnerv än skola och affär? Eller sköts fotbollsplanen av den enda kvarvarande kommunanställda i byn?

För mycket barn, för lite bil

I helgen hälsar Fredriks son på. 1,87 m lång 14-åring. Ungarna ville att vi skulle åka till stugan och vi hade sen tidigare lovat pojkarna att få ta med sig var sin cross och Freja skulle få ta med sig en kompis. Sen är det förstås, som vanligt, tre katter och sammanlagt 70 kg hund som ska med. Plus ett hus som Fredrik byggt för elverket...och en massa handdukar och sängkläder...och målarfärg... Nånstans mellan handdukarna och sängkläderna började vi tvivla. Och sen insåg vi helt enkelt att det går inte - vi ryms inte i en stackars Ford kombi. VI BEHÖVER EN STÖRRE BIL!!! För det borde väl ändå eliminera det faktum att vi alltid ser ut som ett tattarpack vartän vi åker..?

När det inte blev stugvistelse i helgen vill vi ju förstås hitta på nåt annat kul. Det lutar mot bowling och/eller bio. Jag har fortfarande fem ungar (ev sex till kvällen) och en karl som jag ska transportera de 2,5 milen ner till stan och har inte löst hur det ska gå till ännu. Det blir nog att köra två vändor, är jag rädd.

Veckorna med barnen är förstås fyllda med läxläsning och aktiviteter tillsammans med dem. Tack gode gud att vi bor på landet! Förutom allt som går hitta på ute på gården har Freja förstås varit hos sin sköthäst och vi har skjutsat pojkarna till en privat crossbana i en närliggande by. Det var uppskattat!

             

                   Nöjda pojkar och smutsiga crossar

Hundarna har också fått sig några ordentliga genomkörare och det börjar märkas att de är i fin form. Till sin glädje fick de tillbaka sin spring pole i går - den senaste slet de ner när de hängde i den båda två så de har varit utan ett tag. Här hittar ni ett litet filmklipp sedan i våras, dels från när de leker med spring polen, dels när Ya’ax roar sig i ungarnas lekpark.

Känner jag min familj rätt så kommer det att dröja ett tag innan de börjar röra på sig. Jag tror jag tar röjsågen och ser om jag kan skrämma livet ur nån stackars kvarglömd älgjägare i skogen.

Dagens fundering: Varför, varför, varför utformar man soptunnor som inte bara är höga och smala utan dessutom är smalast längst ner så att de SJÄLVKLART blåser ikull vid minsta vindpust. Vi har skickat folk till månen i 40 år - nån borde ha kunnat räkna ut detta. Om inte annat hade de kunnat fråga mig.

Och jag som trodde det var kloret...

Att man blir rödögd och lite snorig när man badar i badhus vet ju alla. Skulle tro att alla, liksom jag, hittills trott att det beror på kloret i vattnet. Men i Metro (klicketi-klick på bilden så kommer ni dit) står annat att läsa... Håll utkik efter gula fält i vattnet eller personer som står i ett hörn av bassängen och visslar, säger jag bara...

För ett antal år sen jobbade jag på ungdomsgruppen på soc. Mycket intressant jobb och himla roliga fester!  En diskussion som dök upp på en av dessa roliga tillställningar byggde på det faktum att 95% (nittionfem procent!!!!) av innehållet i en bassäng skulle bestå av sperma!! Ni kan ju tänka er spekulationerna som uppstod gällande oönskade graviditeter, karlar som hädanefter skulle få hålla händerna ovanför vattnet i bubbelpoolen etc. Efter viss faktakontroll decimerades nedsmutsningen till att först gälla 95% av all smuts i vattnet till att i slutändan resultera i 95% av allt biologiskt avfall består av sperma. Och detta uppstår (i de allra flesta fall) av den ofrivlliga urintömning som alla har när man går ner i vattnet. Tack för den informationen, distriktsköterskekompis Inger - vi var många som andades lättare och återupptog simträningen efter det. Men, som sagt, med nya faktarön kanske man måste omvärdera det ställningstagandet.

En annan sak som jag fått veta tidigare är att anledningen till att badare uppmanas att tvätta sig innan badet inte främst beror på hygieniska faktorer, utan att hudfett i kombination med klor producerar farliga ämnen men att man vägt detta faktum mot att folk skulle sluta bada om detta kom ut och bestämt att det senare vore ett större hälsofrämjande nederlag - alltså har man hållit tyst. Å andra sidan borde ju ammoniaken i våra badvatten bryta ner hudettet ganska snabbt...

ROT-avdraget - en välsignelse eller roten till det onda?

Om du klickar på den lilla snickaren (YEEEIIII - jag har kommit på hur man länkar på snyggt sätt!!) hittar du en artikel i DN där man sjunger ROT-avdragens lovsång. Och sannerligen , har inte avdragen bidragit till mer välavlönade snickare och högre boendestandard under senaste året! Men vad som aldrig framkommer i media, är att det finns krav på en minimi-inkomst på 20 000:-/år och person (tror jag det är) för att man ska kunna nyttja ROT-avdraget. Hur många har fått den informationen innan man sätter igång med byggnationerna? Tänkt dig ett par ålderspensionärer som äntligen anser sig ha råd att kasta ut badkaret och fräscha till toaletten så de slipper riskera att bryta lårbensahalsen varenda gång de ska sköta sin hygien - och så får de en skattesmäll på 50% av byggkostnaderna.

Så hör du nån som är sugen på att börja bygga, be dem kolla upp förutsättningarna fullt ut innan...

Ljuvliga förutsägbara vardag fylld med rikedom

Det är inte utan att det var en hel del ångest när sommaren led mot sitt slut. Jag har ju lyckats dra ut på semester och ledighet så jag egentligen inte gjort ett vettigt handtag under hela sommaren. Men nu, när man är inne i vardagslunken, känns föutsägbarheten och tråkigheten ganska skön. Och vad rik man är när man har stugan full med egna och inlånade ungar, när man tjatar om läxläsning och städning och när man ändå har tid att ta sig "egostunder" med hundpromenader och -träning. Och sen få avsluta dagen med ryggläge och "se-på-TV-genom-ögonlocken".

Jobbmässigt har jag det ju också himla bra alltså! Ingen dag den andra lik. Styrelsemöten i Stockholm varvas med planering av verksamhet och myndighetskontakter alterneras med snusningar på nyfödda bäbisar.

När det gäller hundarna; nu har jag kommit in i en bra rutin på hundarna igen och det märks - framför allt på Fella - att fysiken förbättras snabbt. Om nån vecka kör jag igång med tävlingslydnaden också. Har fortfarande inte bestämt mig om jag ska åka ner på WP-EM i slutet av månaden. Utflykter är alltid kul men när man reser minst 100 mil enkel väg nästan en gång i veckan blir man lite less...

Dagens fundering: Visst är det så att karlar tillbringar mycket mer tid än kvinnor på toaletten? Varför? Är de utsatta för nån fysologisk degenerering (för att sitta på huk och agera måltavla för en sabeltandad tiger för tusentals år sedan borde ju ha sanerat bort de flesta långskitarna) eller är de bara bekväma/försöker komma undan nåt?

                   

Den här snubben drar nog upp byxorna snabbare nästa gång...