Frisk som en nötkärna eller dum som ett nöt?

Helgen blev inte riktigt som jag tänkt. Började bra, en ordentlig svacka i mitten och ett trevligt avslut.

Efter en massa velande hot och dit p g a vädret bestämde vi oss för att åka till stugan mitt på lördagen. Mamma, pappa och morfar mötte upp och vi hade en trevlig dag med lite god mat och trevlig samvaro.

Natten var mindre angenäm. Förutom två hundar med racermage efter lite för mycket bakad potatis, sa den larssonska kroppen ifrån. Knän och hjärta ville inte vara med och i perioder undrade jag om det var en hjärtinfarkt/blodpropp som drabbat mig. Morgonen var tuff med hjärtrusningar och andnöd. Efter ängsliga reaktioner från föräldrar och morfar lovade jag att kontakta sjukvårdsrådgivningen under dagen.

Sagt och gjort, jag gjorde det och fick tydliga anvisningar om att omg åka in på akuten. Gjorde så och lyckligtvis var det ingen större köbildning - antar att de flesta hemmasnickrarna som brukar komma in med skärsår och blåslagna tummar satt på älgpasset.

Förutom en lite förhöjd sänka var dock allt bra; syreförsörjning, blodtryck, EKG etc etc. Så det vara bara att ta sitt pick och pack och åka hem igen. På tisd ska jag ringa och få resultat på några övriga tester som gjordes. Så är det att vara kverulant!

På eftermiddagen fick jag så äntligen, äntligen hem mina älskade barn. Isac, som fyller 8 år i dag, förärades en ny dator och några örhängen till sitt hål i örat (som han är så stolt över). Kalas och firande får anstå till på tisdag, då Freja och Fredrik också fyller år.

På kvällskvisten vagnsträning. Förutom sedvanliga träningskompisar fick vi besök av ett ungt par med en 10 mån gammal amstaff som behöver aktiveras lite mer än tidigare. De verkar ambitiösa och jag tror wp kan vara ett bra alternativ för honom. De fick prova på lite spring pole också, inte för att det egentligen är det optimala för en sterssad hund, men för att ägarna skulle kunna se att det finns nåt som både de och hunden kan tycka är roligt (det är ju lite tufft när man bara fastnar i förmaningar och nej-kommandon).

Själv skapade träningen bara mer beslutsångest - EM eller inte EM? Ya'ax drog bra och lugnt, men nu känne r jag mig osäker p g a mitt eget mående. Beslutet får anstå till sista anmälningsdagen i morgon.

Och så fick barnen träffa saknade och så omtyckta Inger-Finger. Pusskalas!!!

Nu ska jag försöka gå ner i varv och se om kommande natt blir bättre än den förra. Hoppas det!

Dagens fundering: Fårbajsar, hur produceras de? "Knådas" de en och en och så möts de "på upploppet" eller följs de åt i klunga hela vägen?