Den vandrande förhuden

HAHA! Nu trodde ni alla som känner mig att jag visat mig från rätta sidan igen!  Hysterisk och superladdad men det fjunar ganska snabbt av... Men så är det inte - jag har faktiskt giltigt frånfälle från bloggandet. Har varit på ett tvådagars styrelsemöte i Stockholm för det riksförbund jag är ordförande i. Vi träffas ungefär varannan månad. Detta års styrelse består av sex driftiga och jättetrevliga kvinnor och en lågmäld och kunnig "tupp" i hönsgården. Bl a har vi förberett resmissvar till socialstyrelsen gällande den nya barnavårdslagen.

Jag har en liten social ådra och en ännu mindre sentimental sådan. Det gör att jag, tyvärr, är dålig att hålla kontakt med folk även om de står mig nära. Min älskade bror och hans fantastiska Hanna är två exempel på det. Men de återkommande styrelsemötena ger mig anledning att våldgästa dem eftersom de bor på lämpligt avstånd från där styrelsen träffas. Så också denna gång.

Förutom Jens och Hanna bebos lägenheten av två katter. Jag har själv ansett mig vara kattmänniska i alla år men deras första katt, Melchior, och jag har inte haft ett gott öga till varandra tidigare. Närhelst jag gick över golvet eller låg i soffan hade jag honom fastbiten i en hälsena eller i ett finger. Man kunde skönja hans skepticism direkt jag närmade mig. Han är ju av rasen Sphinx och dessutom stockholmare så jag undrar om han inte helt enkelt tyckte att jag var en lantlolla från Norrland. Men så hände nåt, ungeför samtidigt som han tillbringade några jullovsdagar i Skellefteå. Kanske ökade respekten när han, kräsmagad och fjunig, var tvungen att försöka överleva den norrländska vinterkylan. För nu förhåller vi oss till varandra med avmätt nonchalans och han kan t o m låta mig leka apportlekar med honom ibland.

Melchiors styvbror dock - Severin - har jag ett mer avslappnat förhållande till. Fast jag känner att jag konstant får behärska min dragning åt att klämma och känna på honom - jag kan känna ett maniskt behov ungefär som när jag ser en mogen finne på någon. Jag kallar honom Den Vandrande Förhuden och det gör jag med ömhet och beundran. Varför? Jamen kolla!!

Fler finare bilder på katterna - och på annat - hittar ni  här , här (foto av Jens kompis Yanick) och på Jesses modellagentur Geronimo Agency

Dagens fundering: Jag tackar bror Jens för dagens inlägg, förmedlad under ett parti Yatzy: Är det inte så att man slår sexor med tärningen oftare än alla andra siffror? Rent fysiologiskt borde det ju vara så eftersom sex nedsänkningar i en tärning gör att den sidan blir lättare än de sidor som har färre.