23 september 2009

En välsignelse eller en förbannelse - och vilka fantastiska människor det finns!



Klicka på bilden och läs om ett par som via IVF-behandling gjorts gravida med en annan kvinnas embryo - och om deras fantastiska inställning om att föda fram barnet och sedan ge det till de biologiska föräldrarna! Frågan man ställer sig själv är onekligen - hur skulle jag/vi göra i ett sånt läge? Jag tror att det faktum att paret sedan tidigare har tre barn självklart kan påverka deras beslut, men ändå...


Undrar förresten hur många misstags som görs och som aldrig blir offentliggjorda - eller ens kända - av fertilitetskliniker. Å andra sidan; undrar hur många fäder som faktiskt inte är fäder till sina barn... Tur att man som kvinna har en stark biologisk koppling till ungen som kommer fram - det är bara att klamra sig fast vid den när den väl är ute. Om det nu inte är resultatet av en IVF-behandling förstås...


Detta leder mig fram till dagens andra fundering, som jag reflekterat över tidigare. Ett etiskt/moraliskt dilemma:


Dagens andra fundering: Om man inte ser till det juridiska utan till det känslomässiga; vem är "mer" mamma till ett nyfött barn; den som ägget kommer ifrån eller den som bär fostret under graviditeten? Vad skulle du som kvinna hellre göra; donera ett ägg till någon annan och ge upp rätten till barnet eller bära någon annans barn i din mage?

2 kommentarer:

  1. Hejsan!
    Jag skulle tycka att det var väldigt svårt att bära på ett barn i nio månader, baraför att sen lämna bort det så jag skulle välja att donera ägg...av rent egoistiska skäöl. Och jag skulle känna likadant fastän jag har två barn redan...

    SvaraRadera
  2. Jag känner som du.. men vet inte om jag skulle klara av att veta att någonstans på jorden finns det ett barn med mina gener heller. Om jag hade haft en syster/bror som inte kunde få barn skulle jag nog kunna vara surrogatmamma om jag var övertygad om att barnet skulle få det bra, men jarg är nog också för egoistisk och nyfiken för att kunna upplåta min livmoder eller mina gener till ett barn som jag aldrig kommer att få veta någonting om. Tur för barnlösa par att det finns andra som tänker annorlunda!

    SvaraRadera