Minns ni den låten? Helt underbar, bara marginellt slagen av Balladen om den kaxiga myran. Gjorde associationen när jag hörde grannen berätta följande - rejält faktuaunderbyggda - händelseförlopp:
En bekant till grannen och hennes man jobbar som VVS:are. I samband med nåt arbete i ett hyreshus träffade han en kvinnlig lägenhetsinnehavare som hade ormar. I samtalet som avlöpte framkom att kvinnan tidigare haft en boaorm men inte nu längre... Kvinnan och ormen hade ett mycket nära "förhållande" och närhelst hon var hemma tog hon ut ormen ur terrariet och gosade med honom i sängen. Mysssssssigt! Men så började ormen uppföra sig konstigt och kvinnan blev orolig. Det började med att ormen slutade äta - vanligtvis ett tydligt tecken på att något inte står rätt till. Sedan blev den liksom...stel... När de två låg i sängen och gosade upplevde kvinnan hur ormen raknade till en pinne - ja han sträckte ut sig i sin fulla längd, vilket väl tangerade kvinnans.
Orolig ringde kvinnan till en veterinär som sa att han var tvungen att kolla detta vidare med expert men att det nog var bäst att hon kom in med ormen. Sagt och gjort, hon skjutsade den till veterinären och väntade på besked.
Så ringde veterinären och berättade att ormen inte alls var sjuk. Kan tänka mig att kvinnan hann dra en lättnadens suck. Så vad stod på? Jo, anledningen till att ormen slutat äta var att den gjorde sig beredd på ett riktigt skrovmål. Och anledningen till att han låg och sträckte på sig i sängen var att det var henne han tänkt äta upp - han låg helt enkelt och beräknade om hon skulle rymmas i hans mage!!
Om jag nu uppfattat saken rätt nöjde sig kvinnan numera med små decimeterlånga giftormar. Vilken ormtjusarinna! Och tänkt vad som hade hänt om hon varit en liten nätt thailändska...
Förresten... Tänk att en överraskning kan vara så oändligt liten och ändå så ofattbart stor...
Dagens fundering: Hur många försvunna människor har blivit uppätna av sina husdjur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar