Du ska inte tro det blir sommar...

...ifall inte nån sätter fart. Och det gjorde vi minsann i går. Satte fart alltså. 60 kvadratmeter altan skottades ren från en hel vinters snöranson när jag, Fredrik, mamma, pappa och en krasslig Birk gjorde en dagsutflykt till Paradiset. Vi gjorde samma manöver i fjol, bara för att konstatera att nästa besök inte blev av förrän vårsolen gjort sitt och själv tinat bort all snö. Denna gång är dock förhoppningen att vi ska dit om ett par veckor igen och att vädret inbjuder till uteluncher och lättja i solgasset.

Det krävdes en del plumsning för att ta sig in till stugan.

Och det låg några kubikmeter snö på altanen.

 

Fredrik i full huggning med skottningen.

 

Mmm... Takdropp. Tyvärr både utom- och inomhus.

 

Magsjukebakis lilleman däckade i en solstol.

 

Vaddå? Ska man elda UNDER murikkan?

 

Plumsning, skottning... Allt är värt det för den här utsikten.

Jag hann göra en repris på lördagens skidtur också. Fast den på lördagen var nog lite trevligare. Mer avslappnad. Och framför allt platt. För efter branta, knöliga och krokiga timmervagnsspår, fastspänd efter två hysteriskt glada kamphundar, förstod jag vitsen med att hundförarbälten har snabbfästen till draglinorna... Vi tog oss dock runt den nybrutna promenadslingan med livet (dock inte alla skidstavar) i behåll. Absolut ett trevligt initiativ, det där stråket, men om det ska användas med samma frekvens året runt, kommer våra stugvistelser inte att bli lika avslappnade som de har varit hittills. För hur ska vi kunna förklara för två människoälskande kötthjärnor att människorna som passerar förbi alldeles inpå stugan till stor del är neurotiska 08-or med djupt rotade fördomar och en ingrodd kamphundsskräck?

Har verkligen testat att vara ledig i helgen. Max nån timmes jobb. En utmaning men samtidigt riktigt kons...jag menar...trevligt. Men nu är det tillbaka i fållan igen. I dag iklädd en 20-kronors klänning inköpt på gårdagens klädbytardag i grannbyn. Nån gång, när jag blir stor, ska jag jobba på att utöka mitt klädkonto.

 

Fartblind

Det har ekat tomt här ett tag. Med det inte sagt att det saknats att skriva om - snarare det motsatta. Men jag har liksom blivit lite fartblind och precis som i bilen, har jag bestämt mig för att inte pilla på några tangenter när det går fort. Det går väl sisådär att hålla det löftet. Speciellt med tanke på att jag nu tillbringar ungefär en 250 mil varje månad efter vägarna i tjänsten igen. Och samtidigt som jag hastar fram som ett jehu ska jag försöka styra upp verksamhet med fördubblad personalstyrka, nya verksamhetsområden, ansvara för upphandlingar och årsmöten -  och samtidigt försöka verka lite klok och strukturerad emellanåt.

Men mest är det väl i huvudet som det händer saker. Många parallella processer på gång och mycket att ta ställning till. Ett av Pippi Långstrumps krumelurpiller så att jag slapp bliva "stur" skulle inte vara så tokigt just nu. Jag hoppas starkt på en kraft-återhämtning i Paradiset i morgon men i så fall måste vi få styrning på lillemans magsjuka först. Den satte käppar i hjulet för inplanerat släktumgänge i Umeå i går.

Omväxling förnöjer!

Förra gången Birk hade magsjuka somnade han

med huvudet i toastolen, denna gång i spyhinken...

 

Ja, vad ska man säga..?

Tyder en sån här bild på simultankapacitet eller nonchalans?

 Älskade Lilla Utmattade Ängel

 

Förra helgen fick vi rå om Elias och hans flickvän Nina mer än vanligt. Mysigt. Vi fick t o m med oss dem till pulkbacken där vi gjorde ett lagom långt gästspel (innan jag skulle promenera hem för att hinna till hundklubbens årsmöte, kom på att jag skulle gena efter en skoterled och hamnade mitt i skogen och fick plumsa en sjuhelvetes massa meter innan jag kom hem - åter igen en sån där idé som verkade bättre inne i mitt huvud än utanför...)

Stilstudie upp (fråga inte vad fina svärdottern håller på med)...

 ...och ner.

 

Världsfrånvända fröken Larsson tittade också på melodifestivalen för

första gången på typ tio år. Fick en dos som räcker tio år till...

 

Nu sitter jag med skräckblandad förtjusning och väntar på grannen som övertalat mig att följa med på en skidtur. Åter igen en sån där sak som oftast brukar kännas bättre i teorin än i praktiken...

Penselrenovering



Vårt lilla p-piller har flyttat hemifrån.

 

Det hela började för ett par veckor sedan, när vi skickade upp de tre äldsta barnen för att städa sina rum. Glad i hågen följde även Birk med och kom sedan ner och meddelade, med sopen i högsta hugg, att även han hade städat SITT rum. Då insåg jag, med ett hugg i mammahjärtat, att navelsträngen faktiskt var avklippt och att det var dags för lilleman att få sitt eget krypin.

 

På övervåningen finns ett par vindsprång som använts till det mesta under årens lopp. Det ena är nu gästrum och det andra har gått från att vara barnrum till att bli kontor för att sedan vara nån sorts klädförvaring åt Freja och sista tiden har det helt enkelt varit ett skrotrum där det stått överblivna garderober, ett löpband, tre olika dammsugare, en härva med massa kablar, urvuxna kläder... Ja, ni vet... Mitt starkaste minne av det rummet är när jag för tiotalet år sedan skulle skoja med barnen och visade dem en filmsnutt på datorn som stod där inne. Den filmen där en bil till synes helt utan större mankemang kör efter en slingrande bergsväg och så PLÖTSLIGT hoppar det fram nån djävulsvarelse på skärmen. Det slutade med att jag hade en unge som gallskrikande rusade ut ur rummet och de övriga två satt under bordet och grät. Kanske inte ett av mina smartaste mamma-drag...

 

Nåväl, penselrenovering är ju min grej och så fick det bli även denna gång. Jag har svårt att förstå att folk belånar sina hus för att göra om hemma men å andra sidan kanske de satsar lite högre än överbliven färg och eventuellt nån tapetrulle från Rusta. I Birks rum gällde det att utplåna både de jämngrå väggarna/taket och märkena efter kulblixten som studsade efter väggarna vid ett blixtnedslag för nåra år sedan. Så, "man tager vad man haver"-filosofin gjorde att vi fick ihop ett riktigt funktionellt rum för en femhunka:

 



Läshörnan. Och för att motverka eventuell intellektualitet, har han nära till motorsågen också.

 Elias' alster från mellanstadiets träslöjd fick bli en väl anpassad hylla.

En sänglampa med anor från mitt barndomshem, ett roligt tyg inköpt för

20:- på Facebook och uppspänt på en gammal anslagstavla.

 

En gipsskiva med lite överbliven list och en slatt matt svartfärg fick bli

svarta tavlan och lite figurer, också inköpta via Facebook, fick liva upp lite.

 

Garderoben fick vi helt enkelt inte ut ur rummet utan att slå sönder den,

så den fick stå kvar och bli lite grön.

Men allra, allra bäst är förstås att ha en storebror som mer än gärna

bryter ihop kroppen och tillbringar nätterna i samma säng... <3

Syskonkärlek

Jag tror att vi äntligen fick till en relativt normal familjedag i går. Helt otroligt.

Efter ytterligare en omtumlande och intensiv arbetsvecka, kom jag hem relativt sent på fredag kväll och då var det förstås bara fokus på att utfodra familjen och däcka i soffan.

Sånt här väntar mig när jag kommer hem efter en tuff arbetsvecka.

Ganska uppfriskande ändå...Observera hundarnas skepticism.

  

På lördag morgon blev det faktiskt bara en liten arbetstimme medan resten av familjen sov. Sedan tänkte jag "jag ska bara..." och lyckades måla väggarna i ett helt rum utan att slafsa färg på morgonrocken eller mig själv. Duktig jag!

 

När sen de delar av familjen som var hemma kvicknade till så stökade vi på en hel del inomhus. Tillsammans! Och efter en stund tog Världens Bäste Isac med sig Birk ut i kylan för att göra premiärtur på skidor. Två turer blev det under gårdagen och en tredje hade det blivit om Birk hade fått bestämma, men sista gången var klockan ca 19.30 så det fick lov att bero. Han är helt frälst och enda gången tårarna kom var när vi nekade honom att ta in skidorna inomhus.

 

Hundpromenad, lite mer stök och så åkte vi på Leos Lekland där Isac än en gång visade vilken fantastisk storebror han är. Dagen avslutades sen med hämtmat, TV-tittande och att Isac tillbringade natten med Birk i hans trånga växasäng.

 



 

Jaha. Så det är så det känns att ha ett normalt familjeliv? I could get used to it!

Mer sten och hackor åt det egyptiska folket!

Inget får en att kvickna till en söndag morgon så som att bråka med funktionerna på en hemsida! Det är till och med mer vederkvickande än att sammanställa en presentation om personuppgiftslagen, vilket var vad jag ägnade lördagmorgonen åt.

Och skulle inte administrativt skitgöra få en på fötter, så får vi just nu lite så där lagom puls av händelseutvecklingen i Egypten. För viss har ni hört att "Det blir inte alltid som man tänkt sig" är vårt debit? Som t ex att SAS, efter 66 år i branschen, kommer på att de nog ska ta och gå i konkurs JUST när vi bokat vår transferresa till Arlanda. Eller att egyptierna, efter att ha byggt pyramider, ridit på kameler och skrivit hieroglyfer i några tusen år JUST NU, när vi äntligen börjar tro att vår dröm om en efterlängtad och välbehövd familjesemester ska kunna slå in, får för sig att börja tjafsa med varandra.

Jag kanske får decimera mina globetrotterambitioner till att omfatta ett intensivt flängande via flyg, tåg, bil och buss i syfte att hinna jobba i så många städer som möjligt på så kort tid som möjligt. Jag gjorde ett allvarligt försök i veckan, då onsdagen började 04.00 på morgonen med en resa till Stockholm, jobb där fram till 21.10 då jag och en kollega flög till Sundsvall och sedan jobbade fram till dygnets sista skälvande minuter. En liten svimningsattack på morgonsidan inledde en intensiv dag med mer jobb, ett snabbt besök på IKEA, markbundna transporter till Umeå där jag klev av tåget vid 21 och sedan ägnade en timme åt att vimsa runt och inte hitta hotellet - notera att jag varit på IKEA och alltså hade en hel del barlast. Jobb till efter midnatt, sedan skippade jag svimningarna och vaknade lagom till frukost och iväg på jobb igen. Fyra olika möten hann jag beta av innan jag klev på bussen och jobbade intensivt ända hem till Skellefteå där jag till slut landade 17.20, två och ett halvt dygn och 44 arbetstimmar senare.

Nu kan det ju låta som att jag beklagar mig och det gör jag väl till viss del - över en eventuell inställd semesterresa. Men vad gäller intensivt jobb, så finns det väl inget bättre än att det faktiskt händer nåt om man ändå ska jobba? Och tiden går ju fort när man har roligt.

I går tog vi en paus från alla måsten och åkte till Leos Lekland med Birk, mormor och morfar. Och i dag blir det nog en lång och kall promenad i soligt vinterväder innan telefonmötet i afton. Ska bara surfa in på UD:s hemsida först...
,