Lagom

Så är ytterligare en sån där "polimasardag" till ända. En mittemellandag. En lagomdag.

Lagom mycket att göra. Lagom väder där valet står mellan lång- eller kortärmat. Lagom mycket utrymme att bara vara. Jag har egentligen inte känt mig stressad men farten jag har haft under vintern och våren har gjort mig fartblind. Nu när jag har slagit av på takten blir färgerna klarare och jag hinner lägga märke till de små, små detaljerna. Den vanliga turen jag brukar ta när hundarna ska träna tung drag weight är plötsligt fylld av underskön natur och små underverk...

Först passerar vi sex nyfikna, fyrfota vänner...

...och följer sedan stigar och ängskanter i 7 - 800 meter...

...och i höjd med en av de sällan använda sommarstugorna...

...får hundarna komma ur selarna och svalka sig i dammen...

...innan vi gör ett avbrott för några kilometers vanlig promenad...

...ytterligare lite träning i kuperad terräng...



...och så närmar vi oss hemma igen!

Vi hann bara blåsa ifrån oss det värsta innan det var dags att göra årets socialiseringsinsats på Stadsfesten. En sisådär 30 minuter och en godisrem senare var vi ganska nöjda, Birk, Fredrik och jag. Tidsbristen gjorde att jag inte hann göra stan med hundarna som tänkt, så Ya'ax fick avstå sin kvällsserenad som han brukar hålla när han hör alla människor skrika i karusellerna.

En av förmiddagens insatser var att gå igenom gammalt skro... jag menar...fina fynd som förhoppningsvis ska hitta nya hem på söndagens loppis. I en dammig påse hittade jag nåt kilo gamla luffartjacksalster som säkerligen skulle trivas bättre uppsatta på nån annans vägg än liggande bortglömda i källaren hos oss. En "krusidull" tog jag dock reda på och tvinnade ihop till en liten ljusstake som fick sin plats i porslinsskåpet:

Dagens största behållning står dock Birk (i vanlig ordning) för. På morgonkvisten är han ute och spatserar på gården medan jag stökar undan i köket. Plötsligt hör jag honom gråta och skrika. Jag drar på mig skorna och ser hans lilla lintottshuvud sticka upp ur gräset bredvid en lada på tomten. Jag ropar upprepade gånger på honom och kan inte förstå varför han inte kommer - sitter han fast? När jag så kommer fram till honom ser jag hur han står mitt i ett brännässelsnår och ropar indignerat "Tokig blomma, tokig blomma!" :-)

Sovande äpplen faller inte långt från trädet

Tidiga mornar är ju min melodi och det ger mig utrymme att ostört studera fenomen av olika slag. 2/3 av övriga familjemedlemmar som finns hemmavid just nu har inte samma dygnsrytm, vilket gör dem till tacksamma studieobjekt. Sovvanor - både vad gäller tid och utformning - går uppenbarligen i släkten...

F ö tog jag mig en liten sovmorgon i morse; vaken men inte uppstigen ännu vid klockan 07.00. Jag sov oroligt och drömde konstiga drömmar, förmodligen till följd av gårdagens frustrationer i form av en del jobb och en bil som, på tredje försöket, med häxbrygd i tanken och med en ytterst välvilligt inställd besiktningsman ändå inte gick igenom utan anmärkning. Teorin är nu att katalysatorn, som vi betalade många härliga slantar för att få bytt för bara någon månad sedan, är trasig... Hur som helst, steg upp när telefonen ringde vid sjuslaget och var helt säker på att vi hade hästar på rymmen. Bara att klä på sig och traska iväg till hagen men där stod fanns alla kvar, gonandes i morgonsolen. PUH!

I går sprang jag som snabbast in på stan och insåg att Stadsfesten håller på att passera oss tämligen obemärkt, världsfrånvända som vi är utan morgontidning och några större sociala ambitioner. Så i eftermiddag blir det kanske att miljöträna yngste sonen, nån hund - ja, oss själva också, för all del - bland marknadsstånd, karuseller och en jäkla massa folk. Tills dess njuter jag av lugnet här ute på vischan. Och av ogräset i dikeskanterna - lika vackert där som i en Orrefors-vas!

Sommarfåglarna flyttar in

Ni vet de där dagarna som inte kommer att gå till väldshistorien men som på nåt konstigt sätt lägger sig som bomull runt hjärtat? En sån dag har jag haft i dag. Jag har gjort allt och ingenting.

I sedvanlig ordning har det blivit några timmar framför jobbdatorn men det har känts OK eftersom jag var mentalt förberedd på det. Jag har städat men strandade på golvskurningen när vi blev utan vatten. Nog hade jag kunnat ringa Fredrik och fråga vad som krävdes för att få tillbaka det igen, men det kändes faktiskt rätt bra att ha nåt att skylla på för att slippa... Det blev en ordentlig lunchpromenad istället. Och en hel del trädgårdsstök.

På förmiddagen kom vår första lilla sommargäst. Lilla Cobra, som tillbringat ett par veckor hos oss i vinter. Nu var det dags för lite lantgårdssemester igen medan matte åker utomlands. Sex månader gammal, några sockerpaket tung men hur kaxig som helst!

Och på tal om socker... Riktigt söt när man hinner titta efter!

Hundarna hann bara bekanta sig med varandra så var det dags för nästa inflytt. Denna gång fyrbenta, dock lite mer än några sockerpaket tunga...

...och riktigt, riktigt spännande...

Två...

...blev fyra...

...ska bli sex innan alla har anlänt. Å så vilsamt för ögat! Förhoppningsvis lika vilsamt för hjärtat - jag har gjort min beskärda del av hastiga uppvaknanden när telefonen ringt tidigt på morgonen under betessäsongen... Stängselsäkra hästar vill vi ha!

Sedan var solen slut för i dag och vi fick ta skydd i lekstugan för regnet. Där satt vi och filosoferade ett bra tag, jag och Birk. Tränade på att bara vara. Och det gick riktigt bra - i alla fall för mig. Spelevinken Birk hade lite andra planer.

Midsommar utan "mid" men med massor av sommar!

Så har den magiska midsommaraftonen passerat. Utan majstång. Utan blommor i håret. Utan finkläder. Utan snaps. Och utan "Små grodorna".

Nu utgör ju inte detta nåt trendbrott för Larsson-klanen. Sentimentalitet och traditioner ligger liksom inte för oss. Men solen lyste lika varmt på oss ändå. Och en mer vilsam midsommarafton tror jag att få hade. Jag och Birk var i säng vid 22-tiden medan Fredrik och gode vännen Jim låg och tittade på DVD-filmer plockade ur 10-kronorslådan på en loppis och kunde konstatera att det nog inte var nån större mängd Oscars utdelade för de skådespelarprestationerna...

Midsommardagen så. Vädret lika sällsamt underbart. Cykeltur med Birk (eller "Bitt' Laaaassååån som han helst vill kallas), hundarna och mormor medan Fredrik och de andra karlarna i sedvanlig ordning (DET kanske är en Larssonsk tradition, när jag tänker efter) ägnade ungefär en halv sjö åt att försöka få igång båtmotorn på flotten innan de lyckades flyta iland. Medan de hade ångan uppe, tog de ett snack med elverket också, som självklart INTE ville gå som det ska (varför skulle det?).

En hel del pauser hanns förstås med. För lättja...

...sol och bad...

...och för lite byggnationer...

"Hörrni grabbar - är ni säkra på att det här verkligen håller?"

"Håll er till hammar'n ni, så sköter jag den här!"

Söndag morgon tog jag, Jim, Birk och alla hundar - som kommer fantastiskt bra överens - en tur till Norsjö för att träningstävla med de underbara människorna vi har lärt känna i brukshundklubben. Sen lite mer lättja blandat med enstaka "duktighetsryck". Efter lite vånda hit och dit (åka hem och vara duktig eller stanna och träna på att faktiskt bara vara) och efter att både Jim och Fredrik av olika anledningar åkt hem från stugan, tog jag och Birk årets första kanottur. Underbart! Det som kändes nästan mest underbart var att Birk gillade det lika mycket som att "gåka gyckel" så bara vädret tillåter lär det bli många turer på sjön i sommar.

Våra älskade flodhästar

Kan livet bli bättre än så här?

Sedan tog vi en promenad. En mindfulness-promenad. Birk hoppade snart ut ur vagnen och sen tog vi allt i hans takt i 1, 5 timme. Vi monterade på tappade foppatofflor ungefär en sisådär 87 gånger. Och vi provade köra ner vagnen, som Birk envisades med att styra, i nästan varje dike. Vi satt på huk och tittade på "fina blomma" och vi trånade efter skruttiga traktorer. Vi råmade efter "Kossa Mu" och viftade efter "luga" (som i de flesta fall egentligen var efterhängsna mygg).

Efter en tidig kväll vaknade vi upp till min första semesterdag. Som inleddes med ett två timmar långt telefonmöte och sedan många tankar och ytterligare samtal och funderingar resten av dagen. Gårdagens själafröjd fick ett snabbt avbrott och jobbstressen slog till igen. Kände att det var lika bra att åka hem istället för att gå och tänka jobb i stugan - jag vill liksom inte att Paradiset ska besudlas. :-)

Detta var vad vi lämnade när vi styrde kosan hemåt - kan ni förstå att man vill vara här jämt?

Istället för att sucka över den övervuxna gräsmattan här hemma- och över att vår gräsklippare är precis lika trasig som de senaste veckorna - valde jag att se fördelarna med alla maskrosor som passat på att ta överhand medan vi varit borta. Fram med ett durkslag och plocka blommorna och laga lite "Solsken på burk". Kanske det kan få mig på soligt semesterhumör igen?

Morgonstund har guld i mun...och skit på golvet

OK. Så jag har haft en intensiv arbetsdag med resa och ansträngande möten. Men inget konstigt med det egentligen. Och ändå är jag helt knäckt efter middagen. Lyckligtvis har jag hundar som jag bara kan släppa ut på gården för att rasta sig själva sådana här dagar. Och all inplanerad packning inför midsommar får lov att bero till i morgon. Och all matlagning. Och all tvättning. Och all plantering av nyinköpta sommarblommor.

Håller jag på att bli sjuk? Eller...kanske...gammal..? ;-) Men så inser jag att min dag faktiskt började 03.30 i morse. Med att Fella gnydde vid dörren. Hon ville ut för att göra sig av med andra laddningen illamående. Första låg innanför ytterdörren. Innan jag städat upp efter henne var jag klarvaken och sen blev det inte en blund eftersom varje "tycka-synd-om-gnyende" från Fella fick mig att tro att laddning nummer tre var på gång. När jag till slut drog åkte hemifrån vid åttatiden hade jag redan hunnit jobba flera timmar.

Så. Det blir en tidig morgon i morgon bitti också. Men morgonstund har ju som bekant guld i mun. Och, eventuellt, även skit på golvet.

Har ärvt en flaskhållare av go'a morfar. Lite färg på den,

 några gamla flaskor och en (än så länge) levande pelargon får

utgöra utsmyckning på köksbordet...

...medan Ya'ax och nyplanterad blomma får smycka bron.

Bäst att föreviga medan blommorna lever.

Fröken Larsson är inte känd för sina gröna fingrar.

De här tre krabaterna hoppas jag dock

kunna hålla vid liv ett bra tag framöver!

Glad Midsommar önskar jag alla och sänder extra varma tankar till underbara ungarna som firar hos sin pappa i år!

Vackraste!

Först i eftermiddags trotsade jag kylan och tog mig ut på liten hundtur, iklädd mössa och varm jacka. Två dagar innan midsommar...

Eftersom jag tagit ett aktivt beslut om ett sabbatsår från hundtävlandet, har jag bara underhållstränat jyckarna i WP:n. Men så kom jag på att jag gärna vill åka på ett bulldog-event i början av hösten och då tändes träningsgnistan igen. Så idag blev det en kort och tung tur och de jobbade på bra, mina två Allra Vackraste!

Och när man har varit duktig så får man godis...

...visst...?

...visst?!?!

Livet i Sepia

Inget ont som inte har något gott med sig, sägs det. Och ja...jo... Regn, regn och åter regn har gett mig ett tålamod och en likgiltighet som jag faktiskt trodde att jag aldrig skulle kunna besitta. Jag, som fantiserat och planerat hela sommaren i detalj och räknat med sol och bad varje dag, är förvånansvärt blasé när regnet väller ner dag efter dag efter dag. Nästan så att jag är lite impad över mig själv...

Måhända påverkad av det trista vädret har jag ägnat någon timme då och då åt att gå igenom och editera gamla bilder med tanken att det ska bli en fotovägg så småningom. Vilka vackra barn jag har!

Examen 2011

Här Elias och Freja för sisådär 11 år sen...

...innan lillebror Isac gjort entré...

...och växte upp till en sån här charmör!

Senaste dagarna har vi, förutom idel jobb på gården, turistat i vår egen bakficka. Isac fick sin utlovade loppis-utflykt och den dagen förde oss till en halvskabbig pizzeria i ett halvt utdött samhälle i kommunen. I dag fortsatte vi i samma anda och tog oss en snabb tur till ett av stans mer välbesökta loppis/museum/café-ställe.

Räkmackorna är helt ok. Om man gillar räkor.

Annars funkar det med skinkmacka också.

Jag och Birk försökte oss också på att sätta lite färg på världen i dag. Medan jag målade lite inredningsdetaljer fick Birk bekanta sig med vattenfärgerna. Det gick riktigt bra...

...i ungefär 37 sekunder...

...sen var det istället Fella som fick sig en välbehövlig makeover!

Nästa vecka har jag semester. Jag inleder med att vara fullbokad med jobb på måndagen. Lyckligtvis har andra än jag mer självbevarelsedrift vilket innebär att det kanske går boka om så att jag kan tillbringa några efterlängtade dagar i stugan. Det ser ju faktiskt ut som att det ska bli uppehåll. Peppar! Peppar!