Ni vet de där dagarna som inte kommer att gå till väldshistorien men som på nåt konstigt sätt lägger sig som bomull runt hjärtat? En sån dag har jag haft i dag. Jag har gjort allt och ingenting.
I sedvanlig ordning har det blivit några timmar framför jobbdatorn men det har känts OK eftersom jag var mentalt förberedd på det. Jag har städat men strandade på golvskurningen när vi blev utan vatten. Nog hade jag kunnat ringa Fredrik och fråga vad som krävdes för att få tillbaka det igen, men det kändes faktiskt rätt bra att ha nåt att skylla på för att slippa... Det blev en ordentlig lunchpromenad istället. Och en hel del trädgårdsstök.
På förmiddagen kom vår första lilla sommargäst. Lilla Cobra, som tillbringat ett par veckor hos oss i vinter. Nu var det dags för lite lantgårdssemester igen medan matte åker utomlands. Sex månader gammal, några sockerpaket tung men hur kaxig som helst!
Och på tal om socker... Riktigt söt när man hinner titta efter!
Hundarna hann bara bekanta sig med varandra så var det dags för nästa inflytt. Denna gång fyrbenta, dock lite mer än några sockerpaket tunga...
...och riktigt, riktigt spännande...
Två...
...blev fyra...
...ska bli sex innan alla har anlänt. Å så vilsamt för ögat! Förhoppningsvis lika vilsamt för hjärtat - jag har gjort min beskärda del av hastiga uppvaknanden när telefonen ringt tidigt på morgonen under betessäsongen... Stängselsäkra hästar vill vi ha!
Sedan var solen slut för i dag och vi fick ta skydd i lekstugan för regnet. Där satt vi och filosoferade ett bra tag, jag och Birk. Tränade på att bara vara. Och det gick riktigt bra - i alla fall för mig. Spelevinken Birk hade lite andra planer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar