Tidiga mornar är ju min melodi och det ger mig utrymme att ostört studera fenomen av olika slag. 2/3 av övriga familjemedlemmar som finns hemmavid just nu har inte samma dygnsrytm, vilket gör dem till tacksamma studieobjekt. Sovvanor - både vad gäller tid och utformning - går uppenbarligen i släkten...
F ö tog jag mig en liten sovmorgon i morse; vaken men inte uppstigen ännu vid klockan 07.00. Jag sov oroligt och drömde konstiga drömmar, förmodligen till följd av gårdagens frustrationer i form av en del jobb och en bil som, på tredje försöket, med häxbrygd i tanken och med en ytterst välvilligt inställd besiktningsman ändå inte gick igenom utan anmärkning. Teorin är nu att katalysatorn, som vi betalade många härliga slantar för att få bytt för bara någon månad sedan, är trasig... Hur som helst, steg upp när telefonen ringde vid sjuslaget och var helt säker på att vi hade hästar på rymmen. Bara att klä på sig och traska iväg till hagen men där stod fanns alla kvar, gonandes i morgonsolen. PUH!
I går sprang jag som snabbast in på stan och insåg att Stadsfesten håller på att passera oss tämligen obemärkt, världsfrånvända som vi är utan morgontidning och några större sociala ambitioner. Så i eftermiddag blir det kanske att miljöträna yngste sonen, nån hund - ja, oss själva också, för all del - bland marknadsstånd, karuseller och en jäkla massa folk. Tills dess njuter jag av lugnet här ute på vischan. Och av ogräset i dikeskanterna - lika vackert där som i en Orrefors-vas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar