Tänkte skriva "Jag ser ljuset i tunneln..."

...men tror jag skiter i det. Efter en förhållandevis symtomfri dag har hostan slitit tag i mig igen. Förutom panikkänslor när man inte får upp slemmet ur lungorna, ett huvud som känns som att det ska sprängas och en röst som knappt bär, har jag nu fått helvetiskt ont på ett femkronestort område bredvid naveln. Snacka om att välja mellan pest eller kolera - antingen drunkna i slem eller hosta och tro att magen ska spricka.

Och faktum är att magen förmodligen är på väg att spricka. I alla fall om man får tro den trevliga sjuksköterskan på Sjukvårdsrådgivningen. Ett fint litet bråck som kan kröna min sönderstuckna, hudbristningsfyllda vattenballongmage. Fiiiiint! Nu sitter jag och väntar på att en läkare ska ringa tillbaka och säga nåt klokt.

Medan jag fortfarade stod på benen i dag hann jag i alla fall ut en ordentlig sväng med hundarna. En tvåtimmars tur med spark på tungt underlag. De fick turas om att dra mig uppför backarna och i slutet fick de hjälpas åt (fast Fella, sin vana trogen, slackade gärna på sin draglina). Ett av de tyngre dw-passen under senare tid.

Fella aka Babianarsel börjar visa tendenser på att löpet håller på att avta. Hoppas, hoppas att vi kan åka till Norrköping nästa helg! Har förresten ägnat några timmar åt lite skrivelser för SWBA:s räkning i dag igen. Nu ska det bara korrekturläsas och ev kompletteras innan vi tar kontakt med media.

En trevlig och hostfri lördagkväll önskar jag er, go'vänner!

OS... Eller? # 3

Redan i eftermiddags deklarerade jag: I natt kl 24.00 är det jag som tar kommandot över fjärrkontrollen! Då ska jag se damernas curling-final - så det så!

Bänkade mig (Eller...bänkade och bänkade... Av orsaker som framgår längre ner lever jag numera mitt liv i TV-soffan...) framför TV:n och såg de inledande två omgångarna. Sen tappade jag fokus ett tag... och ett lite längre tag... Och till slut vaknade jag JUST när kanadensarna släppte iväg matchens sista - och avgörande - sten. Såååå epigt! Missade ju hela dramatiken. Hur gör folk för att hålla sig vakna veckor i sträck under OS?

Antar att jag i o f s kan använda förkylningen som svepskäl. Detta är det mest jävulska jag varit med om. Jag har ju svininfluensan i färskt minne men i jämförelse med detta skulle jag välkomna både svin-, fågel- och varenda annan flunsa som man kan få. Feber och snuva? Kan jag ta "anytime". Men hosta och halsont SAMTIDIGT är rent ut sagt för jävligt. Enda glädjen är att Fredrik, om han nu också ska drabbas, har samma symtom samtidigt. Inte särskilt hippt hemma i Bodarna just nu m a o.

Dagens enda utåtriktade prestation är en timmes hundträning. I går var det mat- och medicininköp + en tur på sparken (stod stilla hela tiden och lät hundarna dra). OM jag någonsin lär bli frisk igen så lär varenda uns av kondition försvunnit. Jag som var på gång med regelbunden vattengympa och promenader.

I övrigt en massa telefon- och datajobb igen. Ägnade också en stor del av dagen åt att sammanställa SWBA:s enkäten. När Jenny-Ann går igång på statistik är hon uttråkad...

Plattarslad, sönderhostad, hjärtkrossad och känslouppfylld

Har tillbringat hela dagen på arslet. Har en vän/granne som har några roliga konstigheter för sig och en är att hon får för sig att hon liksom kan känna hur rumpan blir platt när hon sitter på den så att hon måste "puffa upp den". Hon har lite samma tankar kring hälarna som hon går på hela dagarna. Rent logiskt kan jag avfärda dessa tvång som trams men av nån anledning refererar jag ju till dem nu... Faktum är, att om nån var villig att ta på sig jobbet, så skulle jag gärna vilja ha en "upp-puffad" rumpa nu...

I morse tänkte jag faktiskt att jag skulle ha en sjukdag. Ägna mig åt hysteriska hostattacker och kanske hinna kurera mig lite med hjälp av små tupplurar under ett mysigt varmt täcke. Jomenjustdet. Telefonen och mailkontot har gått heta. Parallellt med det har jag lyckats konversera via msn, sms och telefon med nära och kära som - av nån outgrundlig anledning - faktiskt efterfrågat mitt tyckande och tänkande. Det har varit broder som fått lite systerliga råd kring jobb och företagande, några vänner som jag förhoppningsvis lyckats stötta i en konflikt och så, slutligen, älskade sonen som fått lite förmaningstal kring ekonomi och framförhållning. Usch, så svårt det är att vara konsekvent. Mammahjärtat skriker av smärta!

Dagens höjdpunkt var i alla fall att jag fick ta del av ett litet avslöjande kring två personer som jag bryr mig om och som funnit varandra på mer än ett sätt. Ni är beundransvärda och jag önskar er all lycka! Tack för förtroendet!

Nu börjar klockan närma sig 19-slaget och folk som känner mig väl vet att det inte blir mycket gjort i det Larssonska hemmet efter det. Så det blir väl att fortsätta tillbringa resten av denna dag i soffan. Kanske ska vända mig på mage och höra ifall inte Fredrik kan göra en insats på min platta röv...

Kniiiip!!!

Knipövningar i all ära men de kan bli ganska träliga om man tvingas utföra dem i horisontellt läge, timme efter timme, nattetid och i kombination med hysteriska hostattacker. Och lille fripassageraren gillar inte  jordbävningar...

Tillbaka på ruta -3

Det sägs att man inte ska ropa hej förrän man är över bäcken. Men heter man Jenny-Ann så ska man göra ett sjujävla skutt över vattendraget. Och sen springa som fan i en sju - åtta mil innan man ens tänker tanken på att göra några glädjeyttringar. Och då är man förmodligen så andtruten så då kan gott man avverka ytterligare några mil i lugnare takt. Har man då någon som helst ork kvar, kanske det är läge att krysta fram ett tyst och försiktigt litet "hej" medan man ligger halvt avsvimmad och ledbruten i nåt dike.

Caravellen har, om man vill uttrycka sig på ett diplomatiskt sätt, drabbats av postoperativa komplikationer. När den är i körbart skick igen har jag ingen aning om.

Nu sitter jag och väntar på en billeverans som förhoppningsvis kommer innan mina ungar ska till pappa, Fredriks son ska vara på busstationen för att hinna hem till sig i tid innan skolan i morgon och jag ska vara på hundträning. Sen blir det väl att hyra bil för att klara av arbetsresorna under veckan.

Livet är på topp. Nästan jämt.

Inte ropa hej... eller... Bomull runt hjärtat

Dum jag var. Trodde att det var grönt ljus... Faran över... Fritt fram. Men då glömde jag att det var MIG det handlade om.

Glad i hågen körde vi in till stan för snabbmat och bio i går. Och självklart läkte bussen olja som ett såll. Hjärtat i halsgropen, snabba stopp, upp med huven x antal gånger, en stressad Fredrik, inköp av x antal liter motorolja...

Lyckligtvis har jag en snäll Fredrik och snälla vänner som ska titta på bilen i dag. Kanske... kanske... har jag en fungerande bil i kväll. Peppar , peppar.

I övrigt var kvällen i alla fall trevlig. Nio pers (tio inkl min lille fripassagerare) våldgästade MAX och drog sen vidare på bio. Farsan såg vi. En film som inte lär gå till världshistorien eller kamma hem några Oscarsnomineringar men som lägger sig som bomullstussar runt hjärtat. Jan Fares är en underbar skådespelare som passar in på varje positiv förutfattad mening om medelålders muslimska män. Uttryck som "Får-pungkulor" och "Brossli" (= Bruce Lee) lär vara frekventa här i det Larssonska hemmet ett tag framöver...

Sen hände det. Lyckligtvis inte som någon större överraskning eftersom jag väntat på det. Annars hade jag blivit jättebesviken.

Fella har börjat blöda. Så hennes debut i officiella sammanhang om två veckor ligger ordentligt i farozonen. Skrutt. Hon är i alla fall ganska snygg i sina jeans:

OS... Eller? # 2

J-A: Varför var du tvunget att byta kanal så jag inte fick se herrarnas skidlopp? Nu missade jag både ett guld och ett brons!
Fredrik: Jamen, vadådå? Under de tre åren vi har känt varandra har du då aldrig sett på OS förr!

Ordningen återställd...

I alla fall till viss del. Av tre relativt nya bilar (två 01:or och en -99:a) har 3 (tre!) stått med däcken i vädret i allt mellan 1,5 år och två veckor. Vem - förutom Jenny-Ann - kan drabbas av såna förutsättningar?

I avvaktan på div reservdelar som tagit en omväg via ett postkontor i Ånge, har vi lånat en Toyota av en kompis. Stackarn, den hade nog både cancer och syfilis. Och var både halt och lytt. Men hade ett hjärta av guld. Och en husse som inte tyckte om den. Sånt kan få vem som helst att ta till desperata åtgärder. Så också denna bil. När vi skulle hämta bilen hade den faktiskt slitit sig och rullat iväg på egen hand.  Och det är inget ljug!

MEN

Nu har vi fått igen bussen och det är så SKÖNT!!! Kruxet är att vi uppenbarligen redan är trångbodda i den 9-sitsiga Caravellen. I dag ska vi komplettera vår unghop med fyra egna och två inlånade barn sedan i går men ytterligare ett par kompisar till Elias. Vips blev hela bilen full med råge. Sen blir det att trotsa kylan (-22,5) och dra iväg till Burkarcupen. Fast jag ska nog höra om inte tjejerna vill göra nåt annat... nån inomhusaktivitet. Så får killarna stå ute i en snödriva och titta på gamla skrotskotrar själva.

Sedan blir det middag på stan och bio för allihopa. Skojsigt.

Återkommer med rapport om hur dagen avlöpt - om jag inte förfrusit fingertopparna förstås...

OS... Eller?

Har just avverkat min första minut framför OS-sändningarna. Hamnade på damcurlingen mellan Kina och Danmark. Drog genast slutsatsen att det här med OS är överskattat.

Dementi

På förekommen anledning vill jag härmed gå ut med viss information vill välsinnade släktingar och bekymrade vänner:

Nej, jag håller inte på att stressa ihjäl mig. Trots brist på kontroll av tillvaron (motorhaverier och husdjursfrånfällen etc är lite svårt att förutse) är jag lugn som en filbunke och har t o m utrymme att ha tråkigt en liten stund varje dag. Efter kl 19 händer nämligen inte särskilt mycket i det Larssonska hemmet så då sitter jag mestadels på arslet (eller...ligger snarare på sidan) i TV-soffan och bara latar mig. Så sent som i går var jag till barnmorskan och konstaterade att alla värden var utomordentliga - frisk som en nötkärna och stor som ett hus!

Så. Då vet ni!

Senaste dagarna har handlat om barn, hund och jobb.

Årsmöte under uppsegling och ett stort revisionsarbete av policy- och styrdokument närmar sig sitt slut (vilket innebär viss hysteri och sista-minuten-ändringar så som sig bör). Lägg därtill några nya placeringar och akut hospitaliserade familjehem så har du en halvtid (är ju officiellt sjukskriven på den andra halvan) uppfylld med råge. Lena - du ska få ta igen för dina lata dagar när du kommer tillbaka till jobbet i morgon!

Som alltid när det gäller barnen, tar det någon dag innan allt "landar" efter att de tillbringat en vecka hos pappa. Mycket läxläsning, middagsbordsdiskussioner och mys i soffan har det varit. I går fick vi också med oss allihop på tre timmars hundträning - hot om lika lång tids läxläsning gjorde susen på Elias.

Vovvarna har fått sig några ordentliga duvningar senaste dagarna. Under helgen två ordentliga pass framför sparken och i måndags körde vi tung drag weight. Fella, lillbruttan, drog 120 kg kätting i intervall och älskade varje minut! Bättre än sin pappa (tack för din kommentar om att det i s f bara är mitt fel om hon förlorar tävlingar framöver, Pelle - den värmde  ) och goda indikationer inför stundande kick off i mars. Nu går vi bara och väntar på att hon ska börja löpa och jag skulle inte bli förvånad ifall det inföll just före tävlingen.

Ya’ax har jag överlämnat i Fredriks vård när det gäller weight pull. Två hundar i samma viktklass är en för mycket för mig och jag tvekar dessutom på min och Ya’ax’ kompabilitet. Nu ska vi bara lägga upp träningen så att både hund och karl slipper ha mig i sin närhet, så blir nog det där bra.

Nu över till nåt helt annat. För mig innebär det frukost. Vi stannade vid OK på vägen hem i går för att köpa margarin men kom hem med semlor istället. Så straffet blir torra mackor i dag. Ska väl titta igenom Norran också. Det är många sidor som ska bladas förbi så här i OS-tider. Än har vi inte sett en endaste sekund på OS-sändningarna. Undrar om det kan räknas som en merit eller som en psykisk störning..?

Norrländska kvinnor...

Tre män satt och skröt över vilka uppgifter och krav de hade på sina fruar.

Den första mannen hade gift sig med en kvinna från östkusten och han hade bestämt ställt krav att hon skulle sköta disken och städa huset.

Det tog ett par dagar utan att han såg något, men på tredje dagen kom han hem till ett rent hus med disken diskad och undanställd.

Den andra mannen berättade att han hade gift sig med en kvinna från Skåne. Han hade gett frun tydliga order att det var hennes uppgift att sköta all disk, matlagning och städning.

Första dagen såg han inga resultat, andra dagen såg han att det blivit lite bättre. Tredje dagen såg han att huset var välstädat, disken klar och det stod en vällagad middag på bordet.

Den tredje mannen hade gift sig med en kvinna från norra Sverige. Han hade sagt till henne att hennes plikter var att hålla huset välstädat, diska, klippa gräsmattan, sköta tvätten och varm mat skulle stå på bordet varje dag.

Han sa att första dagen såg han ingenting, andra dagen såg han heller ingenting. På tredje dagen hade svullnaden lagt sig såpass att han kunde se lite på ena ögat. I alla fall nog för att fixa en macka och fylla diskmaskinen...

Löööööööööv!!!!

Vad är det med mina helger?!?!

Verkar som att de alltid går åt helvete - i alla fall när jag inte har barnen. Är det för höga förväntningar eller kanske brist på engagemang och fantasi som ställer till det?

I dag skulle vi åka till Umeå. Fredriks svåger fyller 40 år och jag skulle träffa en ev blivande vikarie på anställningsintervju. Vi hade noga planerat dagen, bl a med en noga genomtänkt och omsorgsfullt förberedd "tema-present" till 40-åringen. Kruxet var bara att bilen (den som för tillfället går att köra någotsånär, inte Forden som står uppallad p g a trasig kamrem) skulle repareras på fredag kväll. Trodde vi. Men så gick det inte. Så i morse stod vi utan bil, eftersom vi inte vågade köra ända till Umeå t o r utan att göra nödvändiga justeringar.

Om inte gråt så en massa tandagnisslan. I alla fall hos Fredrik. Lilla Åskmolnet.

Flydde fältet och drog ut på lång sparktur med hundarna. Försökte städa lite men tappade gajsten tämligen snabbt. Och nu har jag ägnat tre timmar av lördagskvällen åt Riksförbundet för Förstärkt Familjehemsvårds policy- och styrdokument.

Jippie.

Sankt Mikael - svaret på mina böner

Mikael... Så heter han... Mannen som fått mig att hitta en högre makt och som skrämt Fredrik på flykten.

Mikael är arbetsledare på Skellefteå kommuns verksamhet Rosengård. Där bedriver man olika sysselsättningar för personer med större eller mindre arbetshandikapp.

Jag känner till Rosengård eftersom jag praktiserade där under min socionomutbildning. Vi har också handlat en hel del begagnat byggnadsmaterial där genom åren. Där har jag också stött på Mikael.

För någon vecka sedan hade jag en dröm. En mycket verklig dröm. I detalj såg jag framför mig hur SWB Skellefteå hyrde de lokaler som nu står tomma på Rosengård efter att viss verksamhet flyttats till annan plats. Att vårt stora bekymmer med att hitta en lämplig träningsplats, vårt sökande efter en klubblokal äntligen skulle vara över.

Närmare en uppenbarelse än så lär jag aldrig komma. Därför sa jag när jag vaknade att om drömmen skulle komma att förverkligas så skulle jag ta mig tusan gå och bli religiös på kuppen. Varpå Fredrik, med erfarenheter av att ha levt ihop med en tjej som blev religiös, sa att då drar han.

Och på så sätt fick Mikael mitt livs öde i sina händer.

I dag träffade jag honom. Och efter vårt samtal inklusive en hel del skratt, uttalade planer, förhoppningar och ambitioner, är det bara att konstatera att SWB Skellefteå förmodligen inte längre är hemlösa... Men att Fredrik kanske lär bli..?

Halleluja, får jag väl lov att säga.

Rosengård - SWB Skellefteås nya hemviste?

Swisch, swisch!

Nu swischar fröken Larsson fram i tillvaron. Fullt upp på jobbet och kollegan har behagat överge mig för sydligare nejder... Långt sydligare... Typ Thailand. Hoppas hon har det riktigt bra, det har hon förtjänat. Men nån liten snäll bakterie kan hon gott få drabbas av som straff för att hon lämnat mig i sticket!

Fördelen med att ha fullt upp är att man hinner med en massa saker utav bara farten. Har i sann gratisanda bevistat ett vattengympapass varje dag denna vecka. Inte för att det har nån större inverkan på min frikadell-liknande lekamen - men samvetet mår i alla fall bra. Tänk vad tomt och innehållslöst mitt liv kommer att bli när jag fått barn...

På tal om barn lyckades jag slå två flugor på smällen i kväll. Var ansvarig för kaféet på Folkan (en verksamhet som samhällsnämnden och klassföräldrar i Kusmark bedriver till fördel för barn och ungdomar i byn) OCH lyckades få skolrådet och rektorn att förlägga ett möte dit. Så jag sprang emellan och lyckades (tror jag) se superengagerad ut på båda fronter samtidigt. I like simultankapacitet!

Vi har också kommit igång med mediaarbetet inom SWBA. Tror det kommer att bli riktigt väl underbyggt och bra. Hittills har vi t ex två vidtalade veterinärer och ytterligare två som kan uttala sig mycket positivt om sporten. Dessutom en välrenommérad utbildare inom Brukshundklubben och en hundfysiolog som bl a deltagit i OS som maratonlöpare och skrivit flera böcker.

Och när det gäller hundar, så jag jag nu tagit fan i hågen och anmält mig och Fella till vår första lydnadstävling. Oj så verkligt allt plötsligt blev - nu måste jag ju leva upp till mina uttalanden!

Och, så här avlsutningsvis, ännu en snygg övergång; vad gäller uttalanden så lutar det mer och mer åt att jag måste gå och bli religiös. Vilket innebär att jag också kommer att bli ensamstående småbarnsmamma. Attans, så var det ju inte tänkt. Men allt för wp:n och lokalgruppen...

Fortsättning följer...

I gårdagens inlägg skrev jag om ett trist inlägg från en Anders Hallberg i tidningen Hundsport. Utan att ha någon som helst erfarenhet gör han ner weight pull och aktiva inom sporten totalt.

Vi var många som sparkade bakut och nu kan jag meddela att SWBA:s styrelse tagit frågan på allvar och har tillsatt en mediagrupp vars uppgift bl a är att göra ett bra benmäle på detta. Toppen. I gruppen ingår lilla jag men också en veterinär och ett par andra engagerade wp-are. Ska bli kul att se hur detta slutar - återkommer i frågan.

Ska också bli kul att se om jag måste gå och bli religiös, vilket i sin tur kommer att föranleda en separation från Fredrik. Lite trist men vad gör man inte för SWB Skellefteå..? Lite kryptiskt kanske, men den uthållige bloggläsaren kommer att få en förklaring i sinom tid. Håll ut!

Hetsjakt och undermålig journalistik

I senaste numret av tidningen Hundsport står följande uttalande av Anders Hallgren (vet inte vad det är för en jeppe men han verkar vara nån som folk känner till):

Weight pullingWeight pulling är en machosport för muskelfixerade med främst pit bull-hundar, men sägs kunna passa alla raser.
"Sporten" går ut på att en hund ska dra en släde eller vagn en viss sträcka på tid. Hundarna är försedda med sele för att fördela trycket över frampartiet.
Släden eller vagnen är försedd med ordentliga tyngder, så att hunden måste anstränga sina muskler maximalt för att kunna orka. Påminner om tyngdlyftning hos kroppsbyggare.RiskerDet är så stora risker med denna "sport" att man från djurskyddsorganisationer anmodat Jordbruksverket att utfärda bestämmelser för att minska de värsta skadorna.
Dragande av tunga lass kan förstöra hundar som har ledfel i fram- och bakpartierna (knän, armbågar, höfter), vilket är vanligt hos pit bull-typer och andra liknande hundraser. Musklerna far illa och trycket ifrån selarna skadar.
Inför varje fysisk prestation måste kroppen värmas upp- det gäller alla djur och de allra flesta människor känner till det. Men uppvärmning i tävlingar där hundar ska dra vikter verkar synnerligen sällsynt, åtminstone vad jag fått berättat för mig.HetsasFolk som sett weight pulling berättar om hundägare som hetsar på sina hundar med rop och skrik. Och det vet vi väl alla att när tävlingsiver och framgångslust finns med i leken så sparar de flesta inte på sina hundar, eftersom att vinna alltid tycks vara det viktigaste.
Det finns många andra trevliga sätt att bedriva hundtävlingar på - välj något av dem istället- för hundens skull.


Detta inlägg kommer från en man som aldrig bevistat en weight pull-tävling och vars erfarenhet av sporten bygger på googleresultat (vilket leder till amerikanska länkar där folk skramlar med PET-flaskor och skriker för att hetsa hunden). Så himla trist. Och vilket tecken på dålig journalistik att ta in ett reportage utan någon som helst faktaunderbyggnad.

Självklart framkallar detta hysteri i wp-leden. Framför allt en person har gjort ett, i och för sig välformulerat men helt ogrundat genmäle. Hon ger uttryck för sina åsikter men presenterar ingen fakta, statistik eller uttalande från professionella som kan motsäga Anders förutfattade meningar. Jag hoppas verkligen att SWBA tar sig i besinning och presterar ett välgrundat svar med vederhäftig fakta och där personerna som uttalar sig har mer erfarenhet än några månaders wp-träning...

Tänka sig, jag har visst lärt mig ett och annat genom åren. Mediautbildning, riksdagsframträdanden och mediabevakning har satt sina spår. Minsann.

Andfåddhet och hjärtklappning

Det har jag haft hela dagen. Gör mig så frustrerad - jag är ju van att kunna göra i stort sett vad jag vill med min kropp, gravid eller inte gravid.

I dag steg jag upp tidigt (efter ännu en natt med dålig sömn - maghelvetet är i vägen oavsett hur jag sover), stökade på lite och efter några timmar var det bara att gå och lägga sig en stund för att få hjärtat att sluta rusa. Sen klöste jag mig runt dryga halvmilsslingan med spark och sedan lite tung drag weight med hundarna.

Kanske får börja med lite nedräkning. Faktiskt bara 2,5 månad kvar innan jag förhoppningsvis blir mer mobil.

I morgon är barnen lediga så vi har en lite "bonus-helgdag". Skönt. Hoppas på bra väder så kan vi göra en skoterutflykt. Killarna hjälptes åt att dra fram skotrarna i dag så det surrade som i en liten bikupa här på gården.

Aktiviteter, frisk luft och trevligt sällskap

Trevlig lördag. Sammanlagt blev vi 14 personer som mötte upp i Klutmarksbacken för lite prat, fika och/eller slalomåkning. Hann dessutom med lite drag weight-träning för hundarna.

Efter det direkt till andra vänner som bjöd på underbart god mat, prat och - till tjejernas glädje (vi har som vanligt haft en del extrabarn i helgen) - hästridning.

Jag tror att huset i stort sett var tyst vid 23-tiden i går kväll. Trötta och nöjda familjemedlemmar.

Poltergeistveckan närmar sig sitt slut...

Ihärdiga bloggläsare vet att diskussionen varit upp förut. Hur kommer det sig att mekaniska tingestar liksom faller ihop så snart de kommer i min ägo? Teorierna har varit lika många som varierande, den mest förhärdande har väl varit att jag har så hög aktivitetsnivå och i perioder är så stressad att det liksom blir nåt sorts överslag. Min käre morfar kom med förslaget att jag skulle jorda mig till ett element en stund varje dag så kanske problemen skulle gå över... Gulliga morfar - han är faktiskt också den enda som tagit min utsago om att jag hörde radiovågor i min säng när jag var tonåring på allvar. Ni vet, jag hade en sån där typisk 80-talssängram gjord av ihåliga metallrör och med grund i sina elektriska och akustiska kunskaper kunde han tänka sig att det skapades nån sorts resonans i dessa av radiovågorna. Vad de andra tyckte om mina upplevelser låter jag vara osagt...

Min senaste - dock inte allt för allvarliga - teori är att jag kanske har en poltergeist som gäst? Nån som reagerar på mina energiöverslag och vill jävlas lite grann? Nu i veckan har det varit liiiite lugnare, men tv-box nr två har krånglat och den nyinköpta bilen tjuter hysteriskt - förutom att bensinmätaren på den uppenbarligen ljuger.

I övrigt har veckan varit tämligen hektisk. Mycket jobb (och mer ramlar det in hela tiden), skjutsat hit och dit till barnens åtaganden och har tyvärr inte hunnit med att träna mig själv eller hundarna i den omfattning som jag hade hoppats.

På tal om spökerier och sånt; i går hade Freja sovfrämmande. Hon och en tjejkompis hade spakväll med ansiktsmasker och hela kittet, vilket medförde vissa associationer till aliens...

Lagen om alltings jävlighet...

Alla känner till den men har ni faktiskt läst den nån gång? Skulle inte tro det. Då har ni missat att det längst ner, i den finstilta delen, finns en egen klausul helt tillägnad mig. Där står att läsa att den där tröga människan (dvs jag) ska bekämpas med alla medel tills hon fattar att hon ingenting ska göra annat än sitta still på en pall.

I går klev jag upp i rasande oväder. Vilket innebar att min inplanerade träningsstund med två uttråkade och understimulerade hundar gick om intet. Styrde upp hela min dag kring det faktum att jag, ett familjehem och en placerad tjej skulle åka upp till Piteå på ett möte. Hämtade dem i stan på eftermiddagen och drog norrut.

Satt sedan i väntrummet på socialkontoret och väntade ett bra tag innan vi började misströsta och ringde runt för att höra var alla berörda människor tagit vägen. Blev då varse att vi inte bara var en timme, en dag eller en vecka utan EN HEL MÅNAD för tidiga!!! Great.

Åt en sopig middag på en dassig kinesrestaurang och vände kosan hemåt. Skojade om att det i alla fall var tur att resan gått utan missöden nu när den var helt onödig. Men man ska aldrig ropa hej...

Några km från en OKQ8 automatstation, 8 mil hemifrån, fick vi soppatorsk. Trots att bensinmätaren stod på drygt kvarts tank. Tjusigt. Och självklart var den fyllda bensindunken, som vi haft i bagaget sedan vi köpte bilen, urplockad för att fylla upp nån skoter eller nåt.

Lyckligtvis stannade en "vägarnas hjälte" som erbjöd oss skjuts till Piteå Havsbad för att fråga efter en dunk. För på automatstationen gick det ju inte köpa någon. Men på hotellet kunde de inte ens uppbringa minsta lilla saftflaska, så vi åkte tillbaka till bilen och lyckligtvis hade den hjälpande mannen spännband i bilen så att han kunde bogsera oss till den hägrande OKQ8-stationen.

Jaha, den incidenten gjorde förstås att jag missade ett efterlängtat vattengympapass men ändå kom hem så sent så att hela kvällen var förstörd.

Fasen... Skulle ha sett mig om efter den där pallen. Men vilken jävla träsmak jag skulle ha ifall jag skulle rida ut den här olycksvågen på den...

Go Nordmaling go!

Läser med fascination och lite skräckblandad förtjusning i DN (av alla tidningar) om att man i Nordmalings kommun ansökt om och avsatt 600 000:- i EU-medel för att bearbeta jantelagen. De' ni! Ni kan själva ta en titt på artikeln om ni klickar på bilden här ovan.

Nordmaling ja... Har ju under senare år färdats en hel del efter E4:an och för några år sedan fanns ett stooooort plakat vid infarten till Nordmaling. "Sveriges Godaste Kranvatten!". Spekulationerna och fantasierna gick höga kring bilderna av globetrotters och utvandrande storstadsbor som ställde allt sitt pick och pack på släpet, satte ungarna i bilen och drog norrut i värsta nybyggaranda för att skapa sig en ny tillvaro i landets kallare delar. Bra barnomsorg? God äldrevård? Många arbetstillfällen? Tillgång till djur och natur? Skit i det - vi flyttar till Nordmaling, här finns ju landets godaste kranvatten!!!!

Googlade för nyfikenhets skull "sveriges godaste kranvatten" och fick 3 680 träffar minsann! När jag la till "nordmaling" decimerades träffantalet till 32 och inte på ett enda ställe stod att läsa att kommunen har landets godaste kranvatten. Däremot att de DELTAGIT i en tävling gällande detta...

Nåt säger mig att kommunen kunnat använda de 600 000:- till något mer behövligt. Och vad säger alla stackars människor som försakat arbete, god omsorg och framtidstro genom att på ett förljuget och manipulativt sätt luras att flytta till Nordmaling för att kunna njuta av ett kallt glas med porlande kranvatten..?

Ord och inga visor!

Soffpotatisar

Har varit mycket sånt sista dagarna. Kallt väder men framför allt denna jäkla kennelhosta. I o f s har inte Ya'ax hostat men för säkerhets skull har han fått ta det lugnt också. Men nu börjar tristessen ta ut sin rätt. I alla fall för matte.  Nu blir det jobb, umgås med ungarna och träning för både fyr- och tvåbenta denna vecka.