Dum jag var. Trodde att det var grönt ljus... Faran över... Fritt fram. Men då glömde jag att det var MIG det handlade om.
Glad i hågen körde vi in till stan för snabbmat och bio i går. Och självklart läkte bussen olja som ett såll. Hjärtat i halsgropen, snabba stopp, upp med huven x antal gånger, en stressad Fredrik, inköp av x antal liter motorolja...
Lyckligtvis har jag en snäll Fredrik och snälla vänner som ska titta på bilen i dag. Kanske... kanske... har jag en fungerande bil i kväll. Peppar , peppar.
I övrigt var kvällen i alla fall trevlig. Nio pers (tio inkl min lille fripassagerare) våldgästade MAX och drog sen vidare på bio. Farsan såg vi. En film som inte lär gå till världshistorien eller kamma hem några Oscarsnomineringar men som lägger sig som bomullstussar runt hjärtat. Jan Fares är en underbar skådespelare som passar in på varje positiv förutfattad mening om medelålders muslimska män. Uttryck som "Får-pungkulor" och "Brossli" (= Bruce Lee) lär vara frekventa här i det Larssonska hemmet ett tag framöver...
Sen hände det. Lyckligtvis inte som någon större överraskning eftersom jag väntat på det. Annars hade jag blivit jättebesviken.
Fella har börjat blöda. Så hennes debut i officiella sammanhang om två veckor ligger ordentligt i farozonen. Skrutt. Hon är i alla fall ganska snygg i sina jeans:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar