Dementi

På förekommen anledning vill jag härmed gå ut med viss information vill välsinnade släktingar och bekymrade vänner:

Nej, jag håller inte på att stressa ihjäl mig. Trots brist på kontroll av tillvaron (motorhaverier och husdjursfrånfällen etc är lite svårt att förutse) är jag lugn som en filbunke och har t o m utrymme att ha tråkigt en liten stund varje dag. Efter kl 19 händer nämligen inte särskilt mycket i det Larssonska hemmet så då sitter jag mestadels på arslet (eller...ligger snarare på sidan) i TV-soffan och bara latar mig. Så sent som i går var jag till barnmorskan och konstaterade att alla värden var utomordentliga - frisk som en nötkärna och stor som ett hus!

Så. Då vet ni!

Senaste dagarna har handlat om barn, hund och jobb.

Årsmöte under uppsegling och ett stort revisionsarbete av policy- och styrdokument närmar sig sitt slut (vilket innebär viss hysteri och sista-minuten-ändringar så som sig bör). Lägg därtill några nya placeringar och akut hospitaliserade familjehem så har du en halvtid (är ju officiellt sjukskriven på den andra halvan) uppfylld med råge. Lena - du ska få ta igen för dina lata dagar när du kommer tillbaka till jobbet i morgon!

Som alltid när det gäller barnen, tar det någon dag innan allt "landar" efter att de tillbringat en vecka hos pappa. Mycket läxläsning, middagsbordsdiskussioner och mys i soffan har det varit. I går fick vi också med oss allihop på tre timmars hundträning - hot om lika lång tids läxläsning gjorde susen på Elias.

Vovvarna har fått sig några ordentliga duvningar senaste dagarna. Under helgen två ordentliga pass framför sparken och i måndags körde vi tung drag weight. Fella, lillbruttan, drog 120 kg kätting i intervall och älskade varje minut! Bättre än sin pappa (tack för din kommentar om att det i s f bara är mitt fel om hon förlorar tävlingar framöver, Pelle - den värmde  ) och goda indikationer inför stundande kick off i mars. Nu går vi bara och väntar på att hon ska börja löpa och jag skulle inte bli förvånad ifall det inföll just före tävlingen.

Ya’ax har jag överlämnat i Fredriks vård när det gäller weight pull. Två hundar i samma viktklass är en för mycket för mig och jag tvekar dessutom på min och Ya’ax’ kompabilitet. Nu ska vi bara lägga upp träningen så att både hund och karl slipper ha mig i sin närhet, så blir nog det där bra.

Nu över till nåt helt annat. För mig innebär det frukost. Vi stannade vid OK på vägen hem i går för att köpa margarin men kom hem med semlor istället. Så straffet blir torra mackor i dag. Ska väl titta igenom Norran också. Det är många sidor som ska bladas förbi så här i OS-tider. Än har vi inte sett en endaste sekund på OS-sändningarna. Undrar om det kan räknas som en merit eller som en psykisk störning..?