Verkar som att de alltid går åt helvete - i alla fall när jag inte har barnen. Är det för höga förväntningar eller kanske brist på engagemang och fantasi som ställer till det?
I dag skulle vi åka till Umeå. Fredriks svåger fyller 40 år och jag skulle träffa en ev blivande vikarie på anställningsintervju. Vi hade noga planerat dagen, bl a med en noga genomtänkt och omsorgsfullt förberedd "tema-present" till 40-åringen. Kruxet var bara att bilen (den som för tillfället går att köra någotsånär, inte Forden som står uppallad p g a trasig kamrem) skulle repareras på fredag kväll. Trodde vi. Men så gick det inte. Så i morse stod vi utan bil, eftersom vi inte vågade köra ända till Umeå t o r utan att göra nödvändiga justeringar.
Om inte gråt så en massa tandagnisslan. I alla fall hos Fredrik. Lilla Åskmolnet.
Flydde fältet och drog ut på lång sparktur med hundarna. Försökte städa lite men tappade gajsten tämligen snabbt. Och nu har jag ägnat tre timmar av lördagskvällen åt Riksförbundet för Förstärkt Familjehemsvårds policy- och styrdokument.
Jippie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar