Ihärdiga bloggläsare vet att diskussionen varit upp förut. Hur kommer det sig att mekaniska tingestar liksom faller ihop så snart de kommer i min ägo? Teorierna har varit lika många som varierande, den mest förhärdande har väl varit att jag har så hög aktivitetsnivå och i perioder är så stressad att det liksom blir nåt sorts överslag. Min käre morfar kom med förslaget att jag skulle jorda mig till ett element en stund varje dag så kanske problemen skulle gå över... Gulliga morfar - han är faktiskt också den enda som tagit min utsago om att jag hörde radiovågor i min säng när jag var tonåring på allvar. Ni vet, jag hade en sån där typisk 80-talssängram gjord av ihåliga metallrör och med grund i sina elektriska och akustiska kunskaper kunde han tänka sig att det skapades nån sorts resonans i dessa av radiovågorna. Vad de andra tyckte om mina upplevelser låter jag vara osagt...
Min senaste - dock inte allt för allvarliga - teori är att jag kanske har en poltergeist som gäst? Nån som reagerar på mina energiöverslag och vill jävlas lite grann? Nu i veckan har det varit liiiite lugnare, men tv-box nr två har krånglat och den nyinköpta bilen tjuter hysteriskt - förutom att bensinmätaren på den uppenbarligen ljuger.
I övrigt har veckan varit tämligen hektisk. Mycket jobb (och mer ramlar det in hela tiden), skjutsat hit och dit till barnens åtaganden och har tyvärr inte hunnit med att träna mig själv eller hundarna i den omfattning som jag hade hoppats.
På tal om spökerier och sånt; i går hade Freja sovfrämmande. Hon och en tjejkompis hade spakväll med ansiktsmasker och hela kittet, vilket medförde vissa associationer till aliens...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar