Har tillbringat hela dagen på arslet. Har en vän/granne som har några roliga konstigheter för sig och en är att hon får för sig att hon liksom kan känna hur rumpan blir platt när hon sitter på den så att hon måste "puffa upp den". Hon har lite samma tankar kring hälarna som hon går på hela dagarna. Rent logiskt kan jag avfärda dessa tvång som trams men av nån anledning refererar jag ju till dem nu... Faktum är, att om nån var villig att ta på sig jobbet, så skulle jag gärna vilja ha en "upp-puffad" rumpa nu...
I morse tänkte jag faktiskt att jag skulle ha en sjukdag. Ägna mig åt hysteriska hostattacker och kanske hinna kurera mig lite med hjälp av små tupplurar under ett mysigt varmt täcke. Jomenjustdet. Telefonen och mailkontot har gått heta. Parallellt med det har jag lyckats konversera via msn, sms och telefon med nära och kära som - av nån outgrundlig anledning - faktiskt efterfrågat mitt tyckande och tänkande. Det har varit broder som fått lite systerliga råd kring jobb och företagande, några vänner som jag förhoppningsvis lyckats stötta i en konflikt och så, slutligen, älskade sonen som fått lite förmaningstal kring ekonomi och framförhållning. Usch, så svårt det är att vara konsekvent. Mammahjärtat skriker av smärta!
Dagens höjdpunkt var i alla fall att jag fick ta del av ett litet avslöjande kring två personer som jag bryr mig om och som funnit varandra på mer än ett sätt. Ni är beundransvärda och jag önskar er all lycka! Tack för förtroendet!
Nu börjar klockan närma sig 19-slaget och folk som känner mig väl vet att det inte blir mycket gjort i det Larssonska hemmet efter det. Så det blir väl att fortsätta tillbringa resten av denna dag i soffan. Kanske ska vända mig på mage och höra ifall inte Fredrik kan göra en insats på min platta röv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar