Sista...

...inlägget för i år och om man ska drista sig till en mycket kortfattad sammanställning av det gångna året (en mer omfattande har jag ju redan gjort) så kan Fella få gestalta detta med gårdagens festmåltid på nyårsaftonens efterrätt, som stod på avsvalning ute på bron. Oavsett de bästa föresatser så blir det inte riktigt alltid som man tänkt sig! :-) Nåja, bara att ta nya tag, vare sig det gäller att handla nya ingredienser och göra ny pepparkakscheesecake eller om det handlar om större projekt.

 

Ett nytt projekt är min spark, som jag fick i för tidig födelsedagspresent här om dagen. Så fin! Fredrik har fått sig en traktor och jag har fått mig en spark - lyckan är total! Gjorde premiärtur i går och det kändes himla lyxigt att inte behöva balansera på ett ben som jag har tvingats göra med min gamla spark för att den ska gå någorlunda rakt. I o f s bra med nån sorts fysisk ansträngning i samband med sparkåkningen, eftersom det är hundarna som drar mig hela tiden. Eller...hundarna och hundarna... HUNDEN är det. För Fella har lärt sig att springa någon enstaka centimeter efter Ya'ax, precis så att linan är sträckt men utan att hon behöver dra. Så hon får några kilometers straff då och då, då jag kopplar lös Ya'ax och hon får dra själv. Hyndan.

På tal om träning så har jag kommt igång igen med nya satsningar på kosthållning och träning. Nya given är styrketräning i kombination med gruppträningspassen. Lite enklare att själv styra tiderna då. För ambitionen inför det kommande året är att jag ska försöka hålla mig till två kvällsaktiviteter per vecka och däremellan förhoppningsvis kunna bli både mer moderlig och husmoderlig. Och jag har dessutom föreslagit Fredrik att vi två kan avsätta lika många kvällar till nån gemensam aktivitet. Högtflygande planer m a o - det får bli våra nyårslöften.

De större barnen har åkt till pappa för ett par dagar sen. Saknar dem redan - frustrationer och skratt blandas hejvilt när alla är hemma och uttrycket "Alltså, våran familj är ju helsjuk!" är väl befäst hos tonåringarna. Extremexemplet på detta är en av mellandagarna, då vi redan i samband med frukost bestämde att vi skulle göra nåt trevligt ihop. Freja skulle få välja denna gång och lotten föll på bowling. Men innan aftonen kom hade flera tappat sugen och ville hellre vara hemma och softa eller gå på bio. Och Freja, som ville tillgodose allas vilja, började förhandla och kompromissa. Efter ungefär en timmes gråt och tandagnisslan, skratt och uppgivna stön, fick vi till slut med Isac på att vi skulle hyra ett par filmer och äta godis här hemma. Sagt och gjort. Tårarna torkade och någorlunda glada miner. I alla fall tills vi skulle sätta igång filmerna och dp konstaterade att Birk dragit iväg med fjärrkontrollen till CD-spelaren! Idel svordomar (och en del skratt) hördes medan familjemedlemmarna (alla förutom Birk, som var i full färd med att slarva bort nåt annat) letade den där rackarns mojjängen i alla tänkbara och otänkbara vrår. Just när vi resignerat och börjat prata om att typ gå och lägga oss och skita i allt, lyckades vi förmå Isac att låna ut sin spelkonsoll så vi kunde använda den som CD-spelare istället. Vilket så klart hade fungerat bra - om han vetat var fjärrkontrollen till DEN var... Till slut fick vi i alla fall igång filmerna och hade en någorlunda trevlig kväll. Även om vi bara såg en film innan delar av familjen somnade av utmattning.

Fjärrkontrollen till CD-spelaren återfanns f ö inne på toaletten nästföljande dag...

Nåja, vi kompenserade hysterin med en riktigt trevlig badutflykt tillsammans med bror och hans familj. Och jag, Fredrik och Birk lyckades hålla ihop oss under en gemytlig dag hemma hos hans föräldrar. Birk förärades bland annat en sån här...



...så nu förskönas vår tillvaro av hysteriska polissyrener och en ettåring med bristande simultankapacitet, vilket innebär att vi allt som oftast får undsätta honom när han står fastkörd i nåt hörn nånstans. Däremellan läser vi böcker. Birk fick många i julklapp och vi tar dem alla åtminstone tre eller fyra vändor varje dag. Äntligen har jag lyckats avla en bibliofil!

Nä, nu har jag inte tid att sitta här och gagga längre. Jag måste ju göra en icke planerad tur till affären i dag...

Ett Riktigt Gott Nytt ÅR önskar jag er alla!

I årets sista skälvande minuter...

Tidig juldagsmorgon och jag sitter och jobbar några timmar medan familjen (alla utom morgonpigge Isac, förstås) ägnar sig åt skönhetssömn. Känner för ovanlighetens skull att jag har lite tid över för en blogginsats också - det kan ju passa med lite reflektioner så här i årets sista skälvande minuter. 

Jag gjorde en djupdykning i alla blogginlägg och såg vad jag skrivit för ganska precis ett år sen.

Så skrev jag: Efter ett berg-och-dalbaneår tillsammans med Fredrik känns det som att vi hittat våra roller och fördjupat vår relation. Nu kan vi se framåt istället för att ägna energi åt att lösa nuet. Jag tänker ägna året åt att njuta av umgänget med honom och världens underbaraste ungar!                                                                                                                                                                                                                                        

Så blev det: Bara att inse - jag och Fredrik kommer förmodligen alltid att vara känslostyrda och smått hysteriska. När det är bra är det toppen och däremellan tar vi oss några ordentliga bråk. Vi har i alla fall börjat adaptera nån sorts reflektionsförmåga så om 20 - 30 år kanske... ;-)

Så skrev jag: Som alltid, har jag en önskan om att vårda övriga relationer bättre än jag hunnit under det gamla året. Och förhoppningsvis blir 2011 mindre omvälvande och mindre stressigt så att jag också får möjlighet att göra det.                                               

Så blev det: I början av året tappade vi två goa vänner som drog söderöver. Det var ett ordentligt avbräck. Och som vanligt har det varit svårt att hinna vårda vänskaper som liksom inte rymt i det vardagliga. Hunderi och egen motion har gjort att jag i alla fall haft regelbunden kontakt med tre fina vänner som jag inte för allt guld i världens skulle vilja vara utan. Jenny - tack för sparring och att du stått ut med mig i ... måste ju vara typ 25 år?!?! Anna-Caritha - tack för värdefulla hundtips, struntprat och både större och mindre projekt! Elisabeth - tack för alla mil och för alla tankar!                                                                                                                                                                     

Så här blir det (kanske): Hundträning och egen motion lär jag förhoppningsvis kunna hålla fast vid och i o m det också vänskaperna. I övrigt är jag luttrad nog att inte ha så höga ambitioner - Facebook är min räddning!

Så skrev jag: Jag ska också försöka njuta av tillvaron hemma men, framför allt, i stugan. Inte fara och flänga som vi gjorde förra sommaren. Självklart ägna oss åt att avsluta gamla och påbörja nya projekt (att säga nåt annat är bara ljug) men ändå ta mig tid åt att bara vara.                                                                                                                                                                                                                                                          

Så blev det: Det blev mycket mindre "flängning". I och med att jag lade ner weight pull-tävlandet nästan helt, blev vi tämligen stationära här i Västerbotten. Däremot har det flängts en hel del i och omkring kommunen; jag har lydnadstävlat en del och Fredrik har ju gjort vägen mellan Bodarna och Jörn farlig mest varje dag ända sedan försommaren och fram tills nu. Så jo, jag tog mig faktiskt tid att "bara vara" eftersom jag varit själv i stugan under vissa perioder. Några riktigt mysiga dagar hade jag, Birk, Isac och hundarna då dagarna fylldes med väsentligheter som bad, båt, matlagning och sömn.                                                                                                                              

Så här blir det (kanske): Jag räknar med mycket ensamtid i stugan även detta år. Men på nåt sätt känns det ganska ok, eftersom jag hunnit förbereda mig på det. Utmaningen består väl i att inte köra slut på stackars Fredrik, som förmodligen kommer att åka till stugan för att vila upp sig men som lär mötas av allehanda projekt så som tillbyggnad av stugan, fortsatt planering av gården, bryggbygge etc etc...

Så här skrev jag: Jobbmässigt känns det som att 2011 kan bli ett avgörande år på många sätt. Vi står i startgroparna för en expansion och jag har också fått en ny och efterlängtad roll i företaget i och med att personalgruppen blir större och min arbetsledande funktion tydligare. Från delägarens sida finns det uttalade utvecklingsambitioner men jag har också sagt att jag inte vill jäkta livet ur mig utan ha möjlighet att faktiskt jobba deltid även under detta år. Så här blev det: Det blev faktiskt ungefär som jag trodde. Ny tydligare roll för mig med i o m det också en massa nya ansvar. Det där med deltidsarbete kom liksom på skam - har nog inte jobbat så många timmar tidigare som under andra hälften av året. Det har blivit många tidiga mornar - och sena kvällar - framför datorn. Men inget ont som inte har nåt gott med sig; jag har nu fått ett större utbyte med koncernen och förhoppningsvis blir strukturen tydligare framöver. Vi har också hunnit pissa in revis i Norrbotten och det med råge! Dessutom lite nya ramavtal förutom nytillkomna samarbetspartners.   

Så här blir det (kanske): En person har slutat jobba åt oss och en ny har börjat med lite nya arbetsupgifter i o m att vi drar igång öppenvården. En ny personal också på gång in i Norrbotten, förhoppningsvis redan under årets första månader. Och ambitionen är att vi ska bli åtminstone en till även i Västerbotten under året. Kanske hinner vi också marknadsföra oss så som var planerat redan för knappt ett år sen (och förhoppningsvis mäktar vi också med alla förfrågningar som dimper in i o m det). Bättre strukturer vad gäller administration är på gång och vi har ett nytt dokumentationssystem som ska implementeras.

Så här skrev jag: För 2011 gäller att fixa Lk 3, förhoppningsvis innan hösten, och sedan ägna den senare delen av året till att börja känna oss för i eliten. Engagemanget för wp är lägre i år. Jag kommer inte att flänga landet runt för att tävla utan satsar på att i första hand kvala in på SM och EM så får vi se var vi hamnar i slutändan. För Ya’ax del blir det att KANSKE starta Lk 1. I övrigt får han fortsätta att vara en fantastisk familjemedlem och soffpotatis. Jag ska dock inte dra ner på träningsambitionerna eftersom han trivs så bra med att jobba.                                                                                                                                                                                                                                          

Så här blev det: Här kom det mesta på skam. :-( Har harvat på i Lk 3 hela året utan ett enda förstapris. Fella har gäckat mig med 10-poängare i varje moment (förutom fria följet som vi haft en 9:a på som högst) men tyvärr aldrig i samma tävling och dessutom varvat med en eller ett par nollningar på moment som hon kan ha fixat med bravur tävlingen innan. Gjorde ett par WP-tävlingar med ok resultat men orken och lusten räckte inte till att köra sjuhundramiljoner mil till en massa olika tävlingar - inte ens SM och EM. Ya'ax har inte gjort nån debut i Lk1 och kommer förmodligen inte att göra det heller. Min tid räcker inte till. Han får sin vardagliga motion (just så pass) och skapar uppmärksamhet på annat sätt; i år blev det genom att vara värsta party-poopern och se till att nästan dö i förstoppning på Fredriks, Frejas och Isacs kalas. Efter några dagar var han dock sig själv igen och nu börjar han bli "gubbe" - har t o m skaffat sig lite underhudsfett så här på äldre dar! Hunderiet har dock fått sin beskärda del av tid och ork ändå, eftersom jag dragit igång en WP-träningsgrupp i Åbyn-Byskes BK och dessutm har varit med och hjälpt till att styra upp lite kring struktur, hemsida etc.                                                                                                                                                                                                                                                                       

Så här blir det (kanske): Precis som förra året, inleder vi med några dagars lydnadskurs med Tina Fridh. Jag ska satsa på att lära in elit-momenten men ändå ha ambitionen att först och främst klara av ett Lp3. WP:n får bli i samma omfattning som under 2011 och mesta tiden och orken kommer förmodligen att gå till att träna andra i Åbyn-Byskes BK. Kanske motivera folket att åka ner på Sommarkampen då vi inte fick någon tävling tilldelad oss. Och på tal om Brukshundklubben så kvarstår att ta ställning till förfrågan om ordförandeposten...

I övrigt har året karaktäriserats av stress, stress och åter stress. Självklart har jag samma ambition som tidigare att nån gång få lugn och ro i tillvaron men jag har nån sorts blind fläck där... Bilkrångel har också varit ett återkommande - nästan farsartat - tema och Carawellen lever på övertid. Lyckligtvis har vi fått "lilla grå" som bara går och går och går - även om han piskas fram i olagliga farter längs ensliga vägar eller blir påhoppad av brunstiga rentjurar. Vad gäller hälsa har tjuriga förkylningar lägrat familjen under stor del av hösten. Jag har också drabbats av ett par andra bakslag som jag inte går in på här, men som varit både ledsamma och smärtsamma att reparera.

2011 års ljuspunkter då? Två stora, önskade och välkomna starkt lysande punkter är Elias och Freja, som valt att bo hos oss på heltid. Så underbart! Fredriks körkort i böjan av året var också en hit - så sent som i går konstaterade jag hur mycket enklare mitt liv har blivit efter att kan har blivit bilburen. Ego-satsning i form av Viktväktarna och träning har också varit positivt, även om jag nu måste skärpa till mig och reparera lite misstsag som smugit sig på efter sommaren... Ett stort steg, om än tämligen ångestfyllt fast samtidigt spännande, är investeringen i en jääääääättestor traktor och bildandet av Bodarna Maskin AB. Intressant att se hur den satsningen kommer att färga vårt liv i framtiden.

Jag avslutar med en liten foto-kavalkad från senaste veckorna, då jag varit lite osynlig här på Metrobloggen. Vad gäller bloggandet, är min ambition att inte känna stress över att måsta skriva regelbundet utan att göra inlägg - korta eller långa - när jag känner att jag har nåt positivt att berätta.

Och som vanligt, får ni hålla till godo över att korten är lite här och där. Bara att konstatera - Metrobloggen är bara skit. Om nån kan hjälpa mig att flytta över alla gamla blogginlägg till nåt bättre alternativ, så tas den hjälpen tacksamt emot!

Birks modekavalkad, som brukligt är:

Lite vardagliga inslag...

 

Och till sist - JULEN så klart!

 

 

Bloggtorka

Har haft en ambition att skriva blogginlägg, om inte varje så åtminstone varannan dag. Men sista tiden har den ambitionen kommit på skam. Visst har det hänt att jag ibland inte hunnit/orkat skriva så mycket, men nu är det lusten som tryter. Kanske på grund av den allmänna stressen. Vilken i sin tur gör att dagarna ramlar på ganska stereotypt.

Förhoppningsvis kommer lusten tillbaka. Annars är det bara att konstatera att bloggandet, som de flesta andra projekt jag drar igång, har en attraktionskraft under ungefär två år.

 

En liten gnutta julstämning har smugit sig på. Den nyfallna snön har förstås gjort sitt till, men julklappsinslagning med lack och sigill var det som gjorde susen. Plus lite knäck- och kolakokning på överbliven grädde här om dagen. TIPS! Riv ner lite citronskal innan du häller upp knäcksmeten i formarna - supergott!

Nåt annat som känns gott är att Birk plötsligt bestämt sig för att ha lite dygnsrytm. Nu lägger vi honom i hans säng, ligger bredvid honom - gärna hand i hand - och så ligger han och filosoferar i ungefär en halvtimme innan han sluter sina blå.

Jag har också filosoferat. Tyvärr inte kommit just nån vart. Tiden räcker helt enkelt inte till för allt som skulle behöva göras i jobbet. Små, enkla göromål som att slå in kundernas julklappar och skriva julkort varvas med projekt som att införa nytt dokumentationssystem och större beslut som rekryteringar och nyetableringar. Det finns massor av saker som jag egentligen tycker är roligt men som tar tid ock kanske kräver efterforskningar och förberedelser och just nu gäller det att hitta nån annan som har tid att göra det. I veckan fick jag bistånd från konsernhåll för att lätta bördan men nu har kontrollförlusten slagit till istället. :-) Det blir en hel del jobb i helgen också men jag ska försöka varva me lite trevligheter. I morgon dags för Weight Pull-dag på hundklubben - ifall inte alla snöar inne, förstås.

Over and out - god natt!

Måndag kunde inte komma fort nog

I "Bodaborg" har stressen gjort sig påmind senaste veckorna. Uppmärksam bloggläsare kan inte ha missat det. En ljuspunkt i tillvaron har varit den stundande hotellövernattningen som jag förärat Fredrik på Fars Dag. En stund av verklighetsflykt för att ladda batterierna, främja relationen och - i sann Fantomen-anda - lämna djungeln och gå på gatorna likt en vanlig man (och kvinna).

På torsdag - fredag närmade sig frustrationsnivån nya höjder när avtalet på vårt traktorköp ramlade ner i brevlådan. Eller, snarare i bokförarens brevlåda. Vilket var tur, eftersom han är klok, erfaren, kunnig och inte känslomässigt inblandad. Men det blev tydligt att det måste brytas arm ytterligare, eftersom traktorförsäljaren plötsligt frångått tre - fyra månaders diskussioner och överenskommelser och plötsligt gjort ett avtal helt efter eget huvud. Självlart till egen fördel och vår nackdel. Detta kryddades med insikten om att föräntade inkomster på annat håll, som till stor del skulle finansiera traktorköpet, kanske skulle utebli. Roliga besked så här i juletid.

Lyckligtvis hade vi ingen tid att ligga och grubbla över detta. Snorig Birk under bröstavvänjning såg till att vi höll igång hela fredag kväll och natt. Upplagt för romantik och kärleksyttringar. Not. Vi satsade på det motsatta och grundade vår efterlängtade hotellweekend med ett saftigt gräl istället. Och det var i sista sekund som vi kom överens om att utsätta stackars barnvakter (i form av mormor och morfar) för Duracellkaninen Birk och inte stanna hemma istället.

Sömnlös natt och jobb sedan 04.00 på lördagsmorgonen gjorde att jag knappt höll mig vaken till Norrbottensgränsen. Kvicknade till när jag hörde Fredrik ringa till hotellet och informera sig om vilken tid vi kunde checka in. Det var klockan 15. Dagen innan. Nånstans - kan inte svära mig fri från skuld - hade det blivit fel i hotellbokningen och nu stod vi helt utan övernattningsmöjligheter i Luleå. Gick inte uppbringa ett endaste litet hotellrum nånstans i hela stan. Så det fick bli Boden istället. På nåt sätt kändes det liksom lite...B-igt...

Julbordet med jobbet avlöpte mycket väl och sedan var det dags att ta sig till hotellet och äta fin middag tillsammans, jag och Fredrik. Men Fredrik var vrålhundgrig och jag dessvärre inte (efter Janssons Frestelse och revbensspjäll) så vi "lyxade till det" med Coops smörgåstårta på extrapris som vi införlivade med hjälp av plastbestick sittande i sängen i det iskalla hotellrummet. Efter att resultatlöst ha kört runt centrala Boden X antal varv i försök att hitta en parkeringsplats till överkomligt pris.

Den tröstande tanken på att kanske kunna låna badkläder och värma oss/liva upp oss i hotellets relaxavdelning kom på skam när jag gick på toa och kunde konstatera att min mens oannonserat gjort entré. Storslagen entré. Om man säger så. Adjöss med den romantiken.

Så vi tillbringade kvällen liggande i sängen och zappan på TV. Livade upp stämningen med att hosta och snora ikapp. Vid den tid då vi enligt planerna skulle sova, tätt omslingrade efter en romantisk kväll, bråkade vi lite igen. Vi hade ju inte så mycket annat att göra. Liksom.

Vaknade upp till regnsmattret utanför rumsfönstret. Gav oss i kast med hotellfrukosten för att ha krafter nog att erövra Luleås innerstad och shoppa lös som aldrig förr. 10.00 parkerade vi och löste biljett för hela dagen. Nu jäklar. Eller. Jäklar också. För inte en kotte fanns att skåda när vi kom fram till stadens torg. Erfarna shoppingmänniskor hade förmodligen redan vetat att detinte är lönt att shoppa i boutiquer och småaffärer kl 10 en söndag morgon. Vi är inte erfarna. Vi fick läsa oss till att alla affärer öppnade först kl 12.

Kändes liiiite tröstlöst att vandra runt i hällregnet i två timmar så vi åkte ut på köpområdet och tillbringade ett par timmar med att inhandla de allra självklaraste julklapparna.

Tanken var sen att vi skulle åka tillbaka till centrum igen, shoppa färdigt och avsluta med en trevlig lunch på en gemytlig restaurang. Men vid det här laget hade liksom musten - och lusten - gått ur oss. Vi skippade shoppandet. Och lunchen. Och körde hem istället. Käkade mackor och en banan.

Måndag kunde inte komma fort nog.

PS. Fredrik har i retroperspektiv konstaterat att det här var nog nyttigt på nåt sätt. Att vi säkert lärde oss nåt. Jag har valt att tro honom. DS.

Julefrid

Egentligen skulle jag fortfarande  ligga kvar i sängvärmen. Egentligen skulle jag snart stiga upp för att ta mig en varm dusch och sedan göra mig riktigt fin. Egentligen skulle mormor och morfar komma på morgonsidan för att ta hand om barnen. Egentligen skulle jag och Fredrik åka till Luleå. Egentligen skulle jag äta trevligt julbord med 50-talet engagerade uppdragstagare. Egentligen skulle jag och Fredrik sedan checka in på hotell i Luleå för en relationsbefrämjande hotellweekend. Egentligen skulle vi ta sovmorgon, äta hotellfrukost och sedan ha en mysig julklappsshoppingdag innan vi åkte hem igen.

Egentligen.

Men nu sitter jag här framför datorn. Klockan är 06.00 och jag har jobbat ett par timmar. Ett par timmar utan dåligt samvete för att jag alltid sitter framför datorn och jobbar. Ett par timmar ostörd, utan hyperaktiv bebis som ska tas om hand på dagtid när jag är själv hemma. Utan den strida strömmen av telefonsamtal som ska besvaras. Utan krav på att laga mat, städa, tvätta kläder, rasta hundar. Utan krav på att fatta en massa beslut om saker som jag ändå inte hinner/orkar/kan sätta mig in i. Och utan att höra de ständiga påminnelserna om att jag inte räcker till.

Blir visst ingen barnvakt och inte heller någon romantisk hotellweekend.

Får hoppas att julbordet smakar bra.