Jaha. Så var det visst jul. Typ.

Det sägs att julen ska vara vilsam och fridfull. Hittills har jag aldrig riktigt greppat det konceptet men i år tog jag igen det med råge!

Lagom till mitten av advent slog apatin till. Det KAN ha att göra med att vi i familjen kom överens om att vi skulle fira jul i stugan. För då blev det ju liksom helt onödigt att pynta och julstäda här hemma. Och i stugan var julstämningen lätt fixad - jag och småpojkarna åkte upp över en natt och fixade julgran och lite annat smått och gott.

Så själva julhelgen. 11 personer var vi som firade i stugan. Jag, Fredrik, alla fem barn - varav två med respektive - och så mina föräldrar. Och trots pissväder (vilket uteslöt spark- och skidturer, pulk- och skridskoåkning samt långa promenader), misstänkt öroninflammation, viss tonårsantipati, snösväng på julaftonskvällen samt mindre missöden så som förkolnade mössor, så var julen riktigt skön. Och lugn. Lat. Så in i norden lat att jag helt enkelt glömde ta med mig datorn när vi åkte hem på juldagskvällen. Vilket gör att detta inlägg har tagit många dagar att skriva på lånad dator och mobiltelefon. 

Mellandagarna fylldes av lättja, rea (kom hem tomhänt), städning, icke-fungerande tvättmaskin, misstänkt vattenskada och promenader för glatta (!) livet. 

Jaha. I sann apatisk anda blir det inte mer blogg-inlägg än så här i år. Kanske förmår jag mig att göra göra ett inlägg med tillbakablickar efter nyår. För även om jag och min dator nu har återförenats i stugan så är modem och laddsladd fortfarande i förskingring. Just nu är det mesta förutom jag, Birk och hundarna i förskingring. De äldre barnen hos pappa och Fredrik på snöjakt. Nåväl. Nytt år blir det nog ändå!

Hoppsan. Så kan det gå när liten

försöker värma mössan på kaminen.

Lite smakprov på foton av familjen som förärades släkten lagom till jul (och ja, jag vet att sista bilden är upp och ner men den går inte vända på mobilen):

Adventstid kom till mitt stressiga hus...

Advent är som en förlossning. Man vet att det väntar nåt trevligt i slutet och lyckligtvis slår glömske-hormonerna till för varje gång, så man inte minns hur jobbigt det var innan man nådde slutet. 

Och precis som tidigare år, är det ju inte själva ADVENT som innebär mest jobb, utan allt ackumulerat som man inte hunnit tidigare under hösten. Allt man MÅSTE göra kombinerat med allt man VILL och allt man BORDE.

En sak som vi hade tänkt hinna med här hemma innan jul, vara att byta bänkskivor i köket. Så det blev att bege sig till det stora varuhuset i norr - och självklart var skivorna vi ville ha beställningsvara, så det blir att vänta en eller ett par månader på dem. Men en hel del annat smått och gott hängde förstås med hem...

 

 

 Det är tröttsamt att shoppa...

 

...jättetröttsamt!

 

När första advent närmade sig, gjorde jag en ansats till lite pyntning här hemma. Mindre och mindre blir det för varje år, men jag hade i alla fall famnen full med diverse attiraljer när jag kom upp från källaren. Däribland en tomte, som tidigare år har fått pryda vår kökssoffa. Nu vräkte jag ned honom tillsammans med övrigt bling-bling på köksgolvet medan jag preparerade årets första julstrumpa. Nyvaken och förväntansfull Birk fick vittja strumpan och lekte glatt med sin överraskning tills han blev törstig och gick in i köket för att dricka. Sen var lugnet slut. "Mamma, mamma! Tomtenissen har svimmat!!!" Jamensepåtusan, där låg ju stackars nissen som varit så givmild med Birk. Så det var ju bara att ge honom hjärt-/lungräddning och sätta honom att vila i fåtäljen. Sedan har följetongen fortsatt varje morgon. Några axplock:

 

 

 

 

Nåja. Trots tids-, pynt- och snöbrist så närmar sig julen. I år har den förutsättningar att bli riktigt mysig, då vi (hittills) fått klart att vi får förmånen att tillbringa den med alla fem barn, svärdottern och mina föräldrar uppe i stugan. Nu hoppas vi på ordentligt snöfall veckan innan jul och att det lugnar ner sig lagom till julhelgen, så att vi slipper ha nån familjemedlem ute i snösvängen.

 

Avslutar med lite smakprov från det lilla juliga som finns på hemmaplan: