Det sägs att julen ska vara vilsam och fridfull. Hittills har jag aldrig riktigt greppat det konceptet men i år tog jag igen det med råge!
Lagom till mitten av advent slog apatin till. Det KAN ha att göra med att vi i familjen kom överens om att vi skulle fira jul i stugan. För då blev det ju liksom helt onödigt att pynta och julstäda här hemma. Och i stugan var julstämningen lätt fixad - jag och småpojkarna åkte upp över en natt och fixade julgran och lite annat smått och gott.
Så själva julhelgen. 11 personer var vi som firade i stugan. Jag, Fredrik, alla fem barn - varav två med respektive - och så mina föräldrar. Och trots pissväder (vilket uteslöt spark- och skidturer, pulk- och skridskoåkning samt långa promenader), misstänkt öroninflammation, viss tonårsantipati, snösväng på julaftonskvällen samt mindre missöden så som förkolnade mössor, så var julen riktigt skön. Och lugn. Lat. Så in i norden lat att jag helt enkelt glömde ta med mig datorn när vi åkte hem på juldagskvällen. Vilket gör att detta inlägg har tagit många dagar att skriva på lånad dator och mobiltelefon.
Mellandagarna fylldes av lättja, rea (kom hem tomhänt), städning, icke-fungerande tvättmaskin, misstänkt vattenskada och promenader för glatta (!) livet.
Jaha. I sann apatisk anda blir det inte mer blogg-inlägg än så här i år. Kanske förmår jag mig att göra göra ett inlägg med tillbakablickar efter nyår. För även om jag och min dator nu har återförenats i stugan så är modem och laddsladd fortfarande i förskingring. Just nu är det mesta förutom jag, Birk och hundarna i förskingring. De äldre barnen hos pappa och Fredrik på snöjakt. Nåväl. Nytt år blir det nog ändå!
Hoppsan. Så kan det gå när liten
försöker värma mössan på kaminen.
Lite smakprov på foton av familjen som förärades släkten lagom till jul (och ja, jag vet att sista bilden är upp och ner men den går inte vända på mobilen):
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar