Midsommar utan "mid" men med massor av sommar!

Så har den magiska midsommaraftonen passerat. Utan majstång. Utan blommor i håret. Utan finkläder. Utan snaps. Och utan "Små grodorna".

Nu utgör ju inte detta nåt trendbrott för Larsson-klanen. Sentimentalitet och traditioner ligger liksom inte för oss. Men solen lyste lika varmt på oss ändå. Och en mer vilsam midsommarafton tror jag att få hade. Jag och Birk var i säng vid 22-tiden medan Fredrik och gode vännen Jim låg och tittade på DVD-filmer plockade ur 10-kronorslådan på en loppis och kunde konstatera att det nog inte var nån större mängd Oscars utdelade för de skådespelarprestationerna...

Midsommardagen så. Vädret lika sällsamt underbart. Cykeltur med Birk (eller "Bitt' Laaaassååån som han helst vill kallas), hundarna och mormor medan Fredrik och de andra karlarna i sedvanlig ordning (DET kanske är en Larssonsk tradition, när jag tänker efter) ägnade ungefär en halv sjö åt att försöka få igång båtmotorn på flotten innan de lyckades flyta iland. Medan de hade ångan uppe, tog de ett snack med elverket också, som självklart INTE ville gå som det ska (varför skulle det?).

En hel del pauser hanns förstås med. För lättja...

...sol och bad...

...och för lite byggnationer...

"Hörrni grabbar - är ni säkra på att det här verkligen håller?"

"Håll er till hammar'n ni, så sköter jag den här!"

Söndag morgon tog jag, Jim, Birk och alla hundar - som kommer fantastiskt bra överens - en tur till Norsjö för att träningstävla med de underbara människorna vi har lärt känna i brukshundklubben. Sen lite mer lättja blandat med enstaka "duktighetsryck". Efter lite vånda hit och dit (åka hem och vara duktig eller stanna och träna på att faktiskt bara vara) och efter att både Jim och Fredrik av olika anledningar åkt hem från stugan, tog jag och Birk årets första kanottur. Underbart! Det som kändes nästan mest underbart var att Birk gillade det lika mycket som att "gåka gyckel" så bara vädret tillåter lär det bli många turer på sjön i sommar.

Våra älskade flodhästar

Kan livet bli bättre än så här?

Sedan tog vi en promenad. En mindfulness-promenad. Birk hoppade snart ut ur vagnen och sen tog vi allt i hans takt i 1, 5 timme. Vi monterade på tappade foppatofflor ungefär en sisådär 87 gånger. Och vi provade köra ner vagnen, som Birk envisades med att styra, i nästan varje dike. Vi satt på huk och tittade på "fina blomma" och vi trånade efter skruttiga traktorer. Vi råmade efter "Kossa Mu" och viftade efter "luga" (som i de flesta fall egentligen var efterhängsna mygg).

Efter en tidig kväll vaknade vi upp till min första semesterdag. Som inleddes med ett två timmar långt telefonmöte och sedan många tankar och ytterligare samtal och funderingar resten av dagen. Gårdagens själafröjd fick ett snabbt avbrott och jobbstressen slog till igen. Kände att det var lika bra att åka hem istället för att gå och tänka jobb i stugan - jag vill liksom inte att Paradiset ska besudlas. :-)

Detta var vad vi lämnade när vi styrde kosan hemåt - kan ni förstå att man vill vara här jämt?

Istället för att sucka över den övervuxna gräsmattan här hemma- och över att vår gräsklippare är precis lika trasig som de senaste veckorna - valde jag att se fördelarna med alla maskrosor som passat på att ta överhand medan vi varit borta. Fram med ett durkslag och plocka blommorna och laga lite "Solsken på burk". Kanske det kan få mig på soligt semesterhumör igen?