Fartblind

Det har ekat tomt här ett tag. Med det inte sagt att det saknats att skriva om - snarare det motsatta. Men jag har liksom blivit lite fartblind och precis som i bilen, har jag bestämt mig för att inte pilla på några tangenter när det går fort. Det går väl sisådär att hålla det löftet. Speciellt med tanke på att jag nu tillbringar ungefär en 250 mil varje månad efter vägarna i tjänsten igen. Och samtidigt som jag hastar fram som ett jehu ska jag försöka styra upp verksamhet med fördubblad personalstyrka, nya verksamhetsområden, ansvara för upphandlingar och årsmöten -  och samtidigt försöka verka lite klok och strukturerad emellanåt.

Men mest är det väl i huvudet som det händer saker. Många parallella processer på gång och mycket att ta ställning till. Ett av Pippi Långstrumps krumelurpiller så att jag slapp bliva "stur" skulle inte vara så tokigt just nu. Jag hoppas starkt på en kraft-återhämtning i Paradiset i morgon men i så fall måste vi få styrning på lillemans magsjuka först. Den satte käppar i hjulet för inplanerat släktumgänge i Umeå i går.

Omväxling förnöjer!

Förra gången Birk hade magsjuka somnade han

med huvudet i toastolen, denna gång i spyhinken...

 

Ja, vad ska man säga..?

Tyder en sån här bild på simultankapacitet eller nonchalans?

 Älskade Lilla Utmattade Ängel

 

Förra helgen fick vi rå om Elias och hans flickvän Nina mer än vanligt. Mysigt. Vi fick t o m med oss dem till pulkbacken där vi gjorde ett lagom långt gästspel (innan jag skulle promenera hem för att hinna till hundklubbens årsmöte, kom på att jag skulle gena efter en skoterled och hamnade mitt i skogen och fick plumsa en sjuhelvetes massa meter innan jag kom hem - åter igen en sån där idé som verkade bättre inne i mitt huvud än utanför...)

Stilstudie upp (fråga inte vad fina svärdottern håller på med)...

 ...och ner.

 

Världsfrånvända fröken Larsson tittade också på melodifestivalen för

första gången på typ tio år. Fick en dos som räcker tio år till...

 

Nu sitter jag med skräckblandad förtjusning och väntar på grannen som övertalat mig att följa med på en skidtur. Åter igen en sån där sak som oftast brukar kännas bättre i teorin än i praktiken...