9 februari 2013

Syskonkärlek

Jag tror att vi äntligen fick till en relativt normal familjedag i går. Helt otroligt.

Efter ytterligare en omtumlande och intensiv arbetsvecka, kom jag hem relativt sent på fredag kväll och då var det förstås bara fokus på att utfodra familjen och däcka i soffan.

Sånt här väntar mig när jag kommer hem efter en tuff arbetsvecka.
Ganska uppfriskande ändå...Observera hundarnas skepticism.
  
På lördag morgon blev det faktiskt bara en liten arbetstimme medan resten av familjen sov. Sedan tänkte jag "jag ska bara..." och lyckades måla väggarna i ett helt rum utan att slafsa färg på morgonrocken eller mig själv. Duktig jag!
 
När sen de delar av familjen som var hemma kvicknade till så stökade vi på en hel del inomhus. Tillsammans! Och efter en stund tog Världens Bäste Isac med sig Birk ut i kylan för att göra premiärtur på skidor. Två turer blev det under gårdagen och en tredje hade det blivit om Birk hade fått bestämma, men sista gången var klockan ca 19.30 så det fick lov att bero. Han är helt frälst och enda gången tårarna kom var när vi nekade honom att ta in skidorna inomhus.

 
Hundpromenad, lite mer stök och så åkte vi på Leos Lekland där Isac än en gång visade vilken fantastisk storebror han är. Dagen avslutades sen med hämtmat, TV-tittande och att Isac tillbringade natten med Birk i hans trånga växasäng.
 

 
Jaha. Så det är så det känns att ha ett normalt familjeliv? I could get used to it!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar