Oj vad dagarna går fort. Lever just nu i en totalt ostrukturerad tillvaro. Då och då gör sig verkligheten påmind genom några timmars jobb och bråk med Telias telefon- och bredbandsuppkopplingar men däremellan ÄR jag. Gör det som faller mig in, vilket kan vara allt från att snickra och måla till att cykla och promenera, marknadsföra bygden till att gräva blombänk eller nonsenssurfa till att sitta och stirra i valplådan iklädd ett fånigt flin.
Helgen har varit alldeles speciellt härlig och sällsam eftersom vi lyckats samla alla barnen och diverse bihang till dem. Om man räknar in stuggrannens dotter, Isacs ständiga följeslagare, var vi nio personer som delade utrymme och tid i stugan. Därtill fick vi trevligt besök av "hundtokar" som tillbringade några trevliga timmar fyllda med flottfärd, surströmmingsätande och valpgos hos oss.
Älskad barnaskara!
Innan helgens gemytliga kaos hade jag; Isac och Birk några stillsamma dagar då det bland annat fanns utrymme för promenad och bad.
Liten Birk på väg ner till badstranden.
Vår ena stuga skymtar till vänster.
Med tårna nedgrävda i sanden och inför den här
vyn kan man inte känna annat än sinnesro.
Men så kommer förstås badtokig Ya'ax.
Då byts sinnesron mot bubblande livsglädje!
Inför stundande nattgästeri gjorde jag det jag kunde för att färdigställa gäststugan. Jag hann inte riktigt ända fram men är en god bit på väg.
Från detta...
...till detta!
Familjesammankomst hindrade inte traditionell fredagsflottfärd med tillhörande hamburgergrillning. Tonårstrulighet, glömda hamburgerbröd, strejkande båtmotorer och trängande behov gjorde sitt för att lägga sordin på stämningen men lyckades inte nämnvärt.
Vi funderade på att äta lördagens surströmming på flotten också, men lyckligtvis blev vi bekväma och stannade i stugan. Och just som sista strömmingen slunkit ner för strupen, öppnades sig himlen för både hällregn och blixtrar. Innan allt hade lugnat ner sig igen, hade vi två allvarliga nedslag och ett brandlarm med efterföljande insats från brandkåren i byn. Och GSM-masten som ÄNTLIGEN blivit lagad efter ungefär en månads strulande med Telia fick sig en knäck igen... Nåväl, både jag och Fredrik fick i alla fall upp ögonen för frivilligbrandkåren och kommer att erbjuda våra tjänster framöver. Kanske får min brandaspirantutbildning som jag gjorde för snart tio år sen komma till nytta?
Under både lördag och söndag tillbringade vi några timmar i grannbyn och fördjupade trevliga bekantskaper. Red lite, sköt luftgevär, snackade skit - och Birk fullkomligt BETADE blåbär och tryckte i sig jordgubbar. Han lär inte bli förkyld i första taget. Sedan lade jag huvudet på sned och gullbad alla ungar att följa med upp till Vitbergets utflyktstorn. Och se på tusan, alla - inklusive Fredrik - följde med!
Sällsynt kort på fröken Larsson, Birk
och bildskygga tonåringar.
Fina svärdottern var en av oss som vågade
sig upp i det 18 meter höga tornet...
...tillsammans med Fredrik, stuggrannen Alva, Isac...
...och Birk, förstås!
18 meter är högt.
Turturduvor!
Hade faktiskt tänkt göra ett helt valp-sanerat inlägg i dag, men jag kan inte motstå att bjussa på den här bilden:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar