Inte nån gång under hela min uppväxt och tonårstid - eller vuxna liv heller, för den delen - har jag haft nåt otalt med smittskyddsinstitutet. Inte minsta lilla veneriska åkomma. Och nu när man äntligen får hälsovårdens strålkastare på sig så är det för nån ettrig liten magbakterie som jag inte ens uppvisar symtom på. Fjantigt.
Jag kan i alla fall trösta mig med att jag inte är ensam om att uppta läkarvetenskapens tid just nu. Tvärt om. Alla som deltagit på Sommarkampen har samtal från smittskyddet (inklusive uppmaning att lämna avföringsprov) att vänta. För allt tyder på att vi utsatts för en EHEC-smitthärd - ni vet, den där magåkomman som fått ett antal tyskar att stryka med. Jag är helt övertygad om att Fredrik har fått en släng men därmed inte sagt att det går få honom att lämna prover... Övertalningsförsöken överlämnar jag med varm hand till Smittskyddet... Så vad kan man säga..? Shit happens? :-)
Ett antal telefonsamtal med Smittskyddet gjorde sitt på den i övrigt relativt ohanterbara stressen i dag. Baka ett antal tårtor, städa hela huset, sköta grinig unge, agera fredsmäklare mellan ungarna, klippa gräset, förbereda skolavslutning, gå på skolavslutning, jobba med upphandling, försöka styra upp alla transporter kommande dagar utan tillgång till bil... Hundarna har, förutom ett kort wp-pass i går, just så pass fått mat och går omkring och ger mig uttråkade, uppfordrande blickar. Kroppen min skriker efter motion och avslappnande promenader men det får bli en annan vecka...en annan tid... Är det så här det ska vara att ha semester?
Med två tonårsbarn som bara ser umgänge med familjen som en aktivitet i brist på annat och med en frånvarande sambo har jag försökt ändra inställning till sommaren. Som vanligt har ordningssinnet tagit överhand och som vanligt har jag konstaterat att det skitit sig. Det blev inte alls som jag tänkte. Så nu tänker jag att jag ska ägna sommaren åt at umgås med någon jag varit bekant med ganska länge - typ hela mitt liv. Men eftersom jag varit så fokuserad på att hinna umgås med andra har vi inte riktigt lärt känna varandra från grunden. Som det ser ut kommer vi att hänga med varandra - och vara utelämnade åt varandra - under ganska långa perioder och jag hoppas kunna stå ut trots att den där andra är överenergisk, neurotisk, snarstucken och egensinnig. Förhoppningsvis har jag vänner och bekanta som kanske kan förgylla tillvaron när hon går mig på nerverna.
Nu sista krafttaget inför morgondagens skolavslutningar och fikamottagningar.
Over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar